Recension: ”Fantastiska fakta om djur från förr” av Maja Säfström

Fntastiska fakta om djur från förr_0_

Maja Säfström
Fantastiska fakta om djur från förr
Natur & Kultur

Förra året gjorde Maja Säfström, illustratör och arkitekt, succé med den illustrerade boken Fantastiska fakta om djur. I den kunde man lära sig att myror saknar lungor, att giraffer kan slicka sig i öronen, att getter har rektangulära ögon och att uttrar håller varandra i handen när de ska sova. Den här typen av nördig fakta fungerar perfekt tillsammans med Säfströms bedårande, stilrena men också detaljerade illustrationer. Det är så charmigt att man smäller av.

Nu följer Säfström upp sin debut med Fantastiska fakta om djur från förr. Det handlar mer bestämt om utdöda djur, ofta urgamla och förhistoriska, och det utgör ett litet problem, eftersom det inte finns så mycket fakta om dessa djur. Många fakta om de utdöda djuren handlar om deras storlek, ofta att de var mycket större än dagens motsvarigheter.

Men jag tycker egentligen inte att Säfströms böcker i första hand ska läsas didaktiskt, poängen med dem är att man lockas att förundras över naturens häpnadsväckande mångfald. Den senare boken påminner oss om att allt skulle kunna ha sett annorlunda ut idag, det skulle kunna finnas dronter och exempelvis kaniner och sengångare skulle kunna vara mycket större. Vanligtvis tänker vi oss att de djur som lever idag har sin naturliga storlek.

20170405_171248

Bilden ovan föreställer en hallucigenia, som var en några millimeter stor mask som levde för ungefär 500 miljoner år sedan i Australien, Ryssland och Ukraina, men den gick istället för att kräla. Den hade 14 ben, med klor på fötterna och imponerande taggar på ryggen. Till och med en mask lyckas Säfström få att se bedårande och besjälad ut!

20170405_170225

Jättesengångaren (megatherium) levde i Sydamerika, precis som dagens sengångare, men de klängde inte i träd och letade mat. De var nämligen stora som elefanter och kunde sitta på marken och mumsa från träd. Det påstås att de var 7 meter höga när de reste sig på bakbenen!

20170405_180249

Elasmothrium var en imposant noshörning som hade ett två meter långt horn i pannan, istället för på nosen, som dagens noshörningar. Det finns alla varianter, stora och små djur, djur som lever på land och djur som lever i havet.

En av mina favoriter är moafågeln (dinornithidae) som tydligen dog ut på 1400-talet och levde i Nya Zeeland. Den hade fjädrar, men är den enda fågelfamilj vars individer helt saknat vingar! Men det djur jag känner allra mest för är coryphodon, som var stor som en noshörning, men hade en hjärna som blott vägde 90 gram. Det gör att det har blivit känt som djuret med minst hjärna i förhållande till kroppsstorleken. Texterna är genomgående sparsmakade, men ibland kommenterar Säfström något eller ritar en pratbubbla till ett djur. Som till en coryphodon: ”Jag är inte så intellligent, men jag är inte så smart heller.”

Fantastiska fakta om djur från förr kanske betraktas som en barnbok, men jag tycker att det är ett inskränkt sätt att se på saken. Säfströms teckningar – jag skulle gärna ha en på väggen – är oerhört ömsinta, humoristiska och gestaltar de olika djuren med distinkta och älskvärda karaktärer. Jag log mig igenom hela boken.

Säfström har en utmärkt hemsida och ett populärt Instagram-konto som du kan kika på.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s