Hemma hos Hitler

images (5)

Despina Stratigakos
Hitler at Home
Yale University Press

Om man söker på ordet Hitler bland böckerna på Amazon.com får man 23.310 träffar. Det innebär, även om man tar hänsyn till att vissa träffar gäller olika utgåvor av samma bok, att det har skrivits ohyggligt mycket om Adolf Hitler. Man kan med någon slags rimlighet fråga sig om det behövs fler böcker om honom. Efter att ha läst Hitler at Home är jag beredd att svara ja på den frågan. Den här boken har en minst sagt originell infallsvinkel och handlar dessutom om det helt aktuella ämnet propaganda. Eller som det brukar kallas i Sverige: PR.

Under början av 30-talet, resonerar historikern Despina Stratigakos, hade Hitler ett imageproblem. De flesta kände honom som en vrålande ölhallsagitator. Han hade en framtoning som inte gick hem i alla läger och dessutom var han, trots sin inte ringa ålder, ungkarl. Det skvallrades en del om det. Lösningen på detta var att lansera Hitler som en både mer statsmannamässig och mysig person som gillade att vara hemma, klappa hundar och besökande barn. En sund ledare som njöt frisk alpluft.

Sålunda satsade Hitler, hans stab samt hans inredningsarkitekt Gerdy Troost, på att skräddarsy diktatorns tre hem så att de blev representativa, så att de kommunicerade rätt bild av honom. De tre bostäderna var Rikskansliet i Berlin, våningen i München och, hans personliga favorit där han vistades överlägset mest, Berghof på Obersalzberg.

Stratigakos visar övertygande att detta var en mycket medveten strategi för att forma bilden av Hitler som mer älskvärd, som raffinerad men samtidigt enkel, som ett moraliskt föredöme. Stratigakos visar också övertygande att strategin var sällsynt framgångsrik. Utländska tidningar och tidskrifter kom, framförallt till Berghof, för att göra stort uppslagna hemma-hos-reportage, som reproducerade den önskade bilden. Det är lätt att glömma det, men Hitler var länge något av en internationell kändis, innan han blev ökänd.

Stratigakos berättar mycket ingående om inredningen och dess olika detaljer. De motoriserade fönstren på Berghof imponerade stort på utländska besökare, men Albert Speer, som inte fick vara med och inreda, påpekade surt att det skulle lukta bensin från garaget på nedervåningen. En gobeläng i den så kallade Stora hallen var äkta, men de två andra var falska och bakom dem doldes utrustning för filmvisning. Jag har läst någonstans att Hitler aldrig såg Chaplins Diktatorn, men Chaplin kan mycket väl ha sett Hitlers stora jordglob. Den var Troosts idé.

Vissa fåtöljer var medvetet överdimensionerade så att besökande diplomater och politiker, som Neville Chamberlain, skulle känna sig förminskade. I en informell matsal använde Hitler ett liknande knep, han placerade dem han gillade vid sitt bord, medan mindre lyckligt lottade fick sitta vid omkringstående bord. Jag tycker att inredningen bitvis är otippat snygg. Jag hade förväntat mig mer Biedermeier och mycket tunga och ornamenterade saker. Hitler verkar ha haft ett mycket stort förtroende för Gerdy Troost.

Hitler at Home är en akademisk bok – de amerikanska universitetsförlagen har en fantastisk utgivning – men den är skriven på föredömligt klar prosa fri från jargong och den är riktigt intressant. Jag tycker till och med att de längre partierna om Troost, en av Hitlers favoriter vad gäller det estetiska i god tävlan med Albert Speer, är spännande och jag gissar att många som är intresserade av 1900-talshistoria och propaganda, även dem som redan läst en hel del om Hitler, kommer att få ut mycket av boken. Bildmaterialet är relativt rikt, mest svartvita foton.

Stratigakos skriver också att Hitlers hem försummandes efter kriget, både själva byggnaderna och hemmen som legitimt ämne för historiker. Det kan ha många orsaker. En av dem, enligt Stratigakos: ”Ultimately, the reasons for the neglect of the dictator’s homes and their creators may have more to do with scholars having all too readily accepted the propaganda of the Third Reich: namely, that Hitler’s domestic spaces existed outside the world of politics and ideology.”

Det argumenterar alltså Stratigakos kraftfullt och övertygande emot: ”I belive, to the contrary, that they were profoundly ideological spaces, which demonstrably lay at the heart of some of the most successful propaganda about Hitler produced by his regime.” Jag tycker att Stratigakos i Hitler at Home lyckas visa att Hitlers tre hem – Berghof utforskas mest utförligt – var av helt avgörande betydelse när bilden av honom drastiskt skulle förändras i början av 30-talet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s