När vildsvinen invaderade Hornanäs

9789100168759

Hannah Lutz
Vildsvin
Albert Bonniers Förlag

Hannah Lutz romandebuterar med Vildsvin, men 2011 belönades hon med Umeås novellpris. Det verkar logiskt, för den här kortromanen, knappt 100 glesskrivna sidor, om en vildsvinsinvasion i småländska Hornanäs, är oerhört koncentrerad och laddad med mycket undertext. Lutz gestaltar snarare än berättar och stämningarna är viktigare än intrigen. Det är en märklig, ibland vagt otäck och vacker roman.

Förutsättningen är att vildsvinsstammen i Småland har ökat kraftigt. De anförs av sluga gigantiska suggor. Djuren är skygga och rör sig mest nattetid, men när morgonen kommer blir förödelsen synlig. Svinen bökar i trädgårdar och intar skogar och åkrar. De äter upp vetet. Vildsvinen är det stora samtalsämnet i Hornanäs och ingen har något gott att säga om dem. Men vildsvinen är i stort sett frånvarande i romanen. Eller: De blir desto mer närvarande, som en osynlig kraft, genom sin fysiska frånvaro.

Vi får i huvudsak följa tre personer – Ritve, Mia och Glenn – som befinner sig i Hornanäs av olika skäl. Man skulle kanske kunna kalla dem sköra, känsliga och udda. Man kanske också skulle kunna kalla dem sökare, sökare efter sammanhang och mening. De för ordet växelvis i korta textavsnitt, men det blir ingen Short Cuts. Det är typiskt för den här egensinniga romanen – vildsvinen visar sig inte och huvudpersonernas vägar korsas inte.

Glenn jobbar på kommunen, ansvarar för kulturfonden, och tillsammans med sin kärlek Martina har han flyttat till Hornanäs från Malmö. Han tycker om att ta det lugnt. På nätterna drömmer han om vildsvinen och när han vaknar, ibland mitt i natten, inspekterar han spåren efter dem. Han grubblar en del och är övertygad om att en ny istid är förestående.

Ritve har kommit till Hornanäs för att filma vildsvinen, inspirerad av av den lokale jägaren Arnold Falkbergs YouTube-filmer. Ritve bor i tält och försöker på olika sätt komma de skygga djuren in på livet. Hen är den person som kanske påverkas mest av vildsvinen. Hen verkar nära en dröm om att gå upp i naturen och blir djupt besviken när naturen är avvisande. För Ritve har nog också vildsvinen starkast positiv innebörd.

Mia har fått ett vistelsestipendium i sin morfars gamla skola Siggalycke. Dit tar hon med sig morfadern, som verkar vara dement, för att få honom att minnas och tala igen. Hon har med sig bandspelare och försöker förmå honom att berätta om skolans legendariske rektor, Ivar Sandberg, med botanik som specialitet. Mia har vuxit upp med berättelser och lekar kretsande kring Sandberg och den mytiska vildsvinssuggan Sigga.

Vildsvin är en dunkel roman, bitvis är det som om den utspelar sig i gränslandet mellan drömrik sömn och vakenhet, och det är onekligen frestande att läsa den allegoriskt – jag såg också att någon kallat den ekoroman – och det kanske inte är direkt fel, men jag tycker att det som gör den så speciell och sällsynt suggestiv är att den värnar så starkt om sin gåtfullhet. Samtidigt är det mesta så välbekant vardagssvenskt. Lutz hade mig på kroken direkt – en väldigt fängslande debutroman. Och Eva Wilssons omslag är något alldeles extra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s