Lotta Kühlhorn
Kulör! En bok om vad färg gör
Bonnier Fakta
”Jag tror på att vi alla har vår egen färgpalett och att försöka följa den, förfina den eller utmana den, är en bra väg.”
— Lotta Kühlhorn
Vi omges av färger hela tiden, från morgon till kväll, men de flesta av oss reflekterar inte särskilt mycket över det. Formgivaren Lotta Kühlhorn omger sig inte bara med sällsynt mycket färger, hon tänker dessutom på dem och arbetar med dem mest hela tiden. I Kulör!, som är en fortsättning på Rapport! En bok om att göra mönster, får vi kika in i Kühlhorns ateljé och ta del av hur hon tänker om färger.
Lotta Kühlhhorn i ateljén på Söder i Stockholm. Copyright/fotograf: Håkan Östlundh
Boken är, inte helt oväntat, färgstark och rikt illustrerad. Kühlhorns huvudregel: ”Det finns egentligen inga gränser eller regler.” Färgerna rangordnas inte, även om hon medger att hon haft svårt för grönt, snarare hänvisar hon till olika historiska färgläror för att visa hur flytande och skiftande omdömena om olika färgers karaktär och egenskaper varit:
”Goethe säger i sin färglära att grönt är den bästa färgen att arbeta i. På 1800-talet var arbetsrummen självklart gröna. Grönt skrivbordsunderlägg. Gröna behållare av jade till bläcket. Jag har en känsla av att lamporna på amerikanska bibliotek (grönt glas) kan ha med det att göra.”
Och i nästa stycke:
”I förmögna hem vid 1900-talets början (i Danmark) målades väggarna i barnrummen efter barnens hårfärg. Blont hår: ljusblå väggar. Ljust röda väggar till brunt hår och ljuslila väggar till rödhåriga barn.”
Gissa färgen. Copyright/fotograf: Peter Westin
Ingen rangordning för Kühlhorn alltså, men färgerna presenteras som om de passar i lite olika sammanhang och det är ju inte så konstigt. Självklart lever vi mitt uppe i en lång färgtradition, även om vi tycker att äldre tiders färgläror är lite märklig, kanske främst för att de ofta är så specifika.
Gissa färgen. Copyright/fotograf: Peter Westin
Efter en inledande text följer bokens huvudinnehåll, kapitel som presenterar en färg i taget. Kühlhorn skriver om färgernas karaktär och om hur hon har tänkt när hon har använt dem i sitt arbete. Hon visar mängder av olika nyanser och kombinationer. Jag tycker att det är särskilt och löjligt roligt att läsa om hur hon tänkt när hon gjort bokomslag, och se bilder på olika varianter som valts bort.
Lotta Kühlhorns väl använda regnrock. Copyright/fotograf: Fabian Kühlhorn
En annan av alla de saker jag gillar med den här boken är när själva arbetsprocessen beskrivs mer i detalj. Kühlhorn beskriver exempelvis att hon i regel inte får idéer eller mentala bilder av färger, utan att det vanligtvis är färger hon omger sig med, på olika föremål, som kläder, böcker eller förpackningar, som är källan till inspirationen. När färger valts påbörjas ett lite mer handfast arbete och därefter något som kan liknas vid en uteslutningsprocess.
Kühlhorns stil är korthuggen, ibland på gränsen till impressionistisk, och associativ. Det är underhållande och lärorik läsning. Kulör! är inspirerande, en fest för ögat.
Ola Wihlke
BearBooks 