Problemet med nya Man Booker Prize?

”Att klaga på Man Booker Prize är en viktig brittisk tradition.” Med de orden inleder Alex Shephard en mycket spännande artikel om de klagomål som framförts mot Man Booker Prize sedan priset började delas ut 1969. Men Shephard riktar särskilt in sig på kritiken mot att Man Booker Prize sedan 2014 är öppet även för amerikanska författare/böcker. Många britter har opponerat sig häftigt mot detta:

”The uproar was immediate, lasting, and very British. Julian Barnes called it ‘daft.’ A.S. Byatt worried that the identity of the prize had been diluted. Granta editor Anne Meadows wondered if it would come at the cost of lesser-known writers. ‘It means the prize will be dominated by big publishing houses who maybe aren’t taking as many risks,’ she told the BBC. ‘It could make it incredibly elitist.'”

Och om årets korta lista skriver Shephard:

”It represents the worst fears of all those who bemoaned the decision to let the Yanks in. Three of the six books were written by Americans: George Saunders’s first novel Lincoln In the Bardo; Paul Auster’s 4321, which seems to have been selected because it is 1,000 pages long and because Auster is inexplicably popular abroad; and debut novelist Emily Fridlund’s History of Wolves. The list is rounded out by two books by British writers—perennial nominee Ali Smith’s Autumn and debut novelist Fiona Mozley’s Elmet—and the British-Pakistani author Mohsin Hamid’s Exit West.”

Shephard ger faktiskt kritikerna rätt, priset har blivit mer förutsägbart och tråkigt, anser han. Men han menar att det egentliga problemet inte är att Man Booker Prize öppnats för amerikaner, utan att det ökat de gigantiska förlagens inflytande, tack vare större resurser och många imprints:

”The United Kingdom, like the United States, is dominated by Penguin Random House. The other big British publishers (Hachette, HarperCollins, Macmillan) are nearly identical to the other big American publishers (Hachette, HarperCollins, Macmillan, and Simon & Schuster). When I was in the U.K. last month, I was shocked by the similarity of its book selection. It was basically the same, with the exception of books that delved into the weeds of British politics.”

Nu är det väl ingen som anklagat de amerikanska författarna för att ha förstört Man Booker Prize – titeln på artikeln i New Republic är Americans Didn’t Ruin the Man Booker Prize. Book Publishers Did” – men Shephards fokus på ekonomiska förklaringar till att priset blivit mer homogent och förutsägbart verkar helt rimliga.

De stora förlorarna är de mindre oberoende förlagen, som av tradition ger ut lite smalare litteratur, och läsarna, som får en skev bild av utbudet av böcker. Shephard avslutar sin artikel med en dyster iakttagelse:

”This is the irony of the age in which we live. Technological change has made it possible for us to read anything we want, at any time. But it has coincided with an era of economic concentration not seen since the Gilded Age and a decline of media outlets devoted to art and culture.”

Skriv gärna och berätta vad du tycker om Man Booker Prize före och efter de nya reglerna, som gör att amerikaner kan delta. Eller om den eventuella homogeniseringen av bokmarknaden. Eller om årets korta lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s