Russian Cosmism
Red. Boris Groys
e-flux • The MIT Press
Den ryska kosmismen är en märklig tankeströmning med rötter i 1800-talets religiösa värld, men med tanke på vår tids drömmar om evigt liv, transhumanism och kolonisering av rymden, så har kosmismen fått förnyad aktualitet. Och nu föreligger en smått unik antologi, Russian Cosmism, med texter av framträdande kosmister. Tankeströmningens urfader var Nikolaj Fedorov (1829 – 1903) vars religöst färgade kosmism efterträddes av den så kallade biokosmismen.
En framträdande tanke i kosmismen är att döden är onaturlig, ett misstag skulle man kunna säga, och något som människan, med hjälp av teknik och vetenskap, bör avskaffa. Kosmismen var en futurism och en socialism, men långt radikalare. Målet var inte bara att rädda alla levande människor undan döden, man ville dessutom återuppliva alla människor som någonsin levat. Först då skulle man kunna överkomma alla de problem som socialismen stod inför, först då skulle fullkomlig rättvisa kunna uppnås. Det finns idag en rad förmögna människor som strävar efter ett extremt långt eller evigt liv, exempelvis Peter Thiel, men kosmismen var ett utpräglat kollektivt projekt.
e-flux temanummer om kosmismen
Att återuppliva alla människor skulle emellertid skapa ett avgörande problem – jorden skullu bli överbefolkad, tänkte man sig. Därför förespråkade kosmisterna rymdfärder och en massiv kolonisering av rymden. Därmed var kosmismen betydligt mer positiv än exempelvis Elon Musk idag, som vill rädda en spillra av mänskligheten undan de katastrofer som han tror kommer hemsöka jorden. En annan skillnad mellan kosmisterna och dagens förespråkare av en kolonisering av rymden är tidsperspektiven. Kosmisterna trodde att deras projekt skulle kunna fullbordas först i en mycket avlägsen framtid.
Kosmismen hade ett visst inflytande på det sovjetiska rymdprogrammet och påverkade, precis som futuristerna, allt från poesi och teater till film och bildkonst. Under 30-talet krossade Stalin kosmismen, som ju på sätt och vis var en rival till kommunismen. Kosmismen är naturligtvis far out, jag läser texterna i Russian Cosmism som en blandning av filosofi, poesi och sience fiction. De är lika märkliga som fascinerande.
Både Tolstoj och Dostojevskij läste Fedorov. Dostojevskij hävdade att det var bland det mest logiska han läst. Och det kanske delvis är det som gör de här texterna så speciella – att de både är stringenta och vilt visionära.
Klicka här om du vill lyssna på en introduktion till kosmismen, en intervju med Anton Vidokle, redaktör på tidskriften e-flux.
Ola Wihlke
BearBooks 