Morden på Osage-indianer och grundandet av FBI

David Grann
Killers of the Flower Moon
The Osage Murders and the Birth of the FBI
Doubleday

Osage-indianerna delade öde med många andra Nordamerikanska indianer, men i ett avseende var de helt unika. De tvingades flytta runt under svåra umbäranden och blev allt färre och färre. När de slutligen slog sig ned i Oklahoma sa deras ledare att här skulle de stanna, för här kunde man vare sig odla eller hålla djur, underförstått, de skulle bli lämnade i fred.

Men så hittades enorma mängder olja på Osage-indianernas mark. De hyrde ut marken – den kunde inte säljas, bara ärvas – till flera av de kända oljebaronerna och tjänade extremt mycket pengar; vid 20-talet räknades Osage-indianerna som världens rikaste folk per capita. De byggde mansions, köpte bilar, skickade sina barn till skolor i Europa och anställde vita som tjänstefolk. Det här väckte mycket uppmärksamhet i dåtidens USA, man betraktade det som en onaturlig ordning och tidningsrubrikerna var vagt rasistiska.

”Every time a new well is drilled the Indians are that much richer. The Osage Indians are becoming so rich that something will have to be done about it.”
— Harpers

Osage-indianer som var ”fullblod” betraktades emellertid som omyndiga, medan ”halvblod” betraktades som fullvärdiga medborgare. Till dem som förklarats omyndiga utsågs en slags förmyndare (guardians) och de lurade ofta indianerna, till exempel genom att köpa en bil och sedan sälja den vidare för ett mycket högre pris. Enligt David Grann, som skrivit Killers of the Flower Moon, var lurendrejeriet snarare regel än undantag. Den här historiska boken, med inslag av true crime, var en av de allra mest uppmärksammade fackböckerna i USA förra året. Det är en riktig pageturner.

Men i början av 20-talet dog en Osage-indian, ung och till synes helt frisk, och sedan dog en till och en till och en till… Osage-indianerna blev mer och mer övertygade om att det här var ett oroväckande mönster och att det handlade om ojlan. De vände sig till de lokala myndigheterna, som emellertid inte kunde hantera situationen. Grann påpekar att rättssystemet i Oklahoma var synnerligt skakigt vid den här tiden.

Osage-indianerna vände sig då till de federala myndigheterna, föregångaren till FBI. Morden på osage-indianer var FBI:s första stora mordfall, och för dess chef, J. Edgar Hoover, var det synnerligen viktigt; om fallet löstes skulle det visa att FBI hade kontroll  över områden som betraktades som snudd på laglösa. Hoover utsåg Tom White, en före detta Texas Ranger, att leda utredningen. Han förefaller ha varit omutlig och nystade sakta med säkert upp den ena mordet efter det andra.

Osage-indianer förgiftades, sköts, knivhöggs, ett av deras hus sprängdes. En sak som gör den här mordhistorien om möjligt ännu värre, är att flera vita män och kvinnor gifte sig med Osage-indianer för att komma åt deras oljerättigheter. De levde i flera år med sina respektive, skaffade barn med dem, och i några fall, dödade dem. Det var även förenat med livsfara att som utomstsående hjälpa Osage-indianerna, en man kastades av ett tåg och dog. Den oficiella dödssiffran landade på 24 mord, men Grann uppskattar att de kan röra sig om flera hundra.

Alla mord fick i vilket fall som helst inte sin lösning, istället driver mordoffrens arvtagare privata utredningar, som pågår i det oändliga. Skriver Grann: ”They live with doubts, suspecting dead relatives or old family friends or guardians.” Grann har gjort sin research, han kan ämnet på sina fem fingrar, och skriver fram en nästan osannolik berättelse ur USA:s rasistiska historia. Förutom att den handlar om Osage-indianernas öde, så handlar den en hel del om FBI:s tidiga historia.

Enligt Wikipedia håller Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio på att skriva ett filmmanus baserat på boken. Man börjar, enligt samma källa, filma våren 2018. Modernista ger ut Killers of the Flower Moon på svenska i sommar. Den har goda förutsättningar få stor spridning.

Ola Wihlke