James Comey
A Higher Loyalty: Truth, Lies and Leadership
Macmillan
James Comey, chef för FBI, fick kicken av Donald Trump och därpå ett fett bokkontrakt. Hans bok A Higher Loyalty är en märklig blandning av biografi och ledarskapsbok. Comey gör nedslag i sitt liv och sätter episoderna samman med reflektioner kring hur en verklig ledare bör uppträda. Comey framstår som både omutlig och nästan irriterande rekorderlig. Comey skriver fram sig själv som Trumps motsats och det är säkert en sann bild.
Comey har fått kritik för att han som nyligen avskedad skriver en så kritisk bok om den sittande presidenten, men boken handlar inte särskilt mycket om Trump och den handlar inte särskilt mycket om hur han hanterade turerna kring Hilary Clintons e-mail. Och min gissning är att de flesta som läser A Higher Loyalty är särskilt intressserade av just dessa två ämnen.
Comey har visserligen vittnat och berättat om sina möten med Trump tidigare, men här skildrar han middagen med Trump i detalj. Presidenten liknas vid en mafiosi som avkräver Comey lojalitet, varpå Comey säger att han bara kan erbjuda ”honesty” och då muttrar Trump ”honest loyalty”, som om han inte riktigt förstår vad Comey säger.
När man läser A Higher Loyalty får man känslan av att Comey gjort allt rätt och levererat decennium efter decennium varpå han gör ett par misstag. Det handlar naturligtvis, bland annat, om Clintons e-mail. När Comey började utreda dem igen strax före valet, utgick han ifrån att Clinton skulle vinna. Han ville försäkra sig om att ingen i efterhand skulle kunna ifrågasätta valsegern, att ingen i efterhand skulle kunna anklaga FBI för att mörka hennes förehavanden. Samtidigt var Comey märkligt defensiv vad gäller Trump-kampanjens ryska kopplingar.
Comey trasslade till det ordentligt, men så befann han sig i en extraordinärt trasslig situation. Trump erkände först att han fått en fördel, men förnekade naturligtvis att den hade påverkat valutgången. Clinton anklagade Comey för att ha bestulit henne på valsegern. Tillfrågad i Senaten om Comey ansåg att han bar ett visst ansvar för den tilltrasslade situationen svarade han att tanken gjorde honom ”nauseous”.
Ola Wihlke
BearBooks 