Ocean Vuong
On Earth We’re Briefly Gorgeous
Penguin Press
”A lyrical work of self-discovery that’s shockingly intimate and insistently universal… Not so much briefly gorgeous as permanently stunning.”
— Ron Charles, The Washington Post
Det här är tveklöst en av de romaner som kritikerhajpades mest 2019 och, som om inte det vore nog, så har den, trots sin lyrisk-litterära stil, klättrat högt upp på bestseller-listorna. Och det trots att Ocean Voung, född i Vietnam 1988 men bosatt i USA sedan länge, romandebuterar med On Earth We’re Briefly Gorgeous / En stund är vi vackra på jorden (Natur & Kultur). Tidigare har Vuong kommit ut med en diktsamling – Night Sky with Exit Wounds (Copper Canyon Press) / Natthimmel med kulhål (Modernista). Den belönades med ett T. S. Eliot Prize.
Huvudpersonen i romanen kallas Little Dog. Han är, precis som Voung, född i Vietnam. Hans mamma, Rose, traumatiserades under Vietnamkriget och flydde hals över huvud till USA, precis som Voungs mamma. Rose slår Little Dog, tills han blir 13 och kan slå tillbaka. Det verkar meningsfullt att kalla On Earth We’re Briefly Gorgeous för autofiktion, men det är också en immigrantroman, en roman om den trassliga förhållandet mellan mor och son, en roman om hur USA:s utrikespolitik sätter igång spiraler av våld. Det är en queer-roman, handlar om hur Little Dog träffar och umgås med sin första pojkvän. Och det är en A Portrait of the Artist as a Young Man-roman.
Texten presenteras som om den vore ett brev, från Little Dog till Rose, som emellertid inte kan läsa. Och hon skulle under inga omständigheter låta Little Dog lära henne att läsa, det skulle rubba maktbalansen dem emellan, en maktbalans som Rose arbetat hårt för att upprätthålla. Little Dog ser moderns trauma, och han ser allt hon har gjort för honom. Det finns åtskilliga vackra och ömsinta skildringar av hur Little Dog iakttar Rose snär hon sliter ont på olika nagelsalonger.
När man läser det här ”brevet” och blir varse hur mycket känslor och tankar Little Dog investerat i det, blir man gråtfärdig. Han skriver för att han vill att mamman ska förstå vem han är och vem han har blivit – de lever ju på sätt och vis i två skilda världar. Det skulle nästan vara olidligt att läsa On Earth We’re Briefly Gorgeous om den inte vore så sagolikt vacker, ända ned på meningsnivå, metaforriken är bländande. Språket är både precist och egensinnigt – man skulle kunna förstora upp sidorna och ha dem som posters på väggen.
Veckans dikt 101: ”Torso of Air” av Ocean Vuong
Ola Wihlke
BearBooks 