Häromdagen läste jag en spännande artikel: ”Points of contact – a short history of door handles”. Den tar sin utgångspunkt i det faktum att vi under pandemin plötsligt blivit medvetna om de ganska få tillfällen då vi tvingas röra vid byggnader – ledstänger, ljusknappar, och, kanske framförallt, dörrhandtag:
”This modest piece of handheld architecture is our critical interface with the structure and the material of the building. Yet it is often reduced to the most generic, cheaply made piece of bent metal which is, in its way, a potent critique of the value we place on architecture and our acceptance of its reduction to a commodified envelope rather than an expression of culture and craft.”
Egentligen räcker det med att läsa inledningen av artikeln, för att ens förhålllande till dörrhandtag och arkitektur skall förändras. Artikeln uppmärksammar oss på något i vardagen, något som är så vardagligt att vi knappt lägger märke till det. Och den visar, med nedslag i historien, att dörrhandtagen inte alltid varit så konstlösa som de är idag. Det är en kritik, som öppnar för nya tankesätt.
Utpräglat smala ämnen och perspektiv
När jag läste den här artikeln kom jag att tänka på när det plötsligt kom ut en hel rad böcker som berättade om världen utifrån utpräglat smala ämnen och perspektiv. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det här inte är något nytt fenomen, men som jag minns det började fler böcker av det här slaget komma ut 1995–2000.
”A History of Everything, Served in a Cold Glass of Milk”
– New York Times
Journalisten Mark Kurlansky kan tjäna som exempel, han har skrivit en rad böcker som passar in i det här mönstret: Cod: A Biography of the Fish That Changed the World (1997) / Torsk: en biografi om fisken som förändrade världen, The Basque History of the World (1999) och Salt: A World History (2002) / Salt: en världshistoria. Och Milk – A 10.000-year history.
Läsningens, bröstens och rändernas historia
De här tre böckerna överlappar varandra. Torskfisket var väldigt viktigt för Baskien. Saltet var helt avgörande för konserveringen av och handeln med torsk. Kurlansky har till och med skrivit barnböcker om torsken och saltet.
Jag minns även böcker från den här tiden som avhandlade läsningens, bröstens och rändernas historia. Jag älskade de här böckerna när de kom, Kurlanskys för att de var associativa och genreöverskridande – om jag inte minns fel fanns det recept på torsk i Torsk. Böckerna var inbjudande och äventyrliga.
Först nu har jag börjat läsa Ålevangeliet / The Book of Eels, som Patrik Svensson hade vänligheten att skicka till mig, för säkert ett år sedan. Jag tycker att Ålevangeliet passar in i sammanhanget, men Svensson skriver i flera avseenden bättre än Kurlansky; han reser inte samma anspråk på att skriva hela världens historia, han proppar inte texten full med fakta, han är mer personlig, känslig, ibland lite trevande på ett sympatiskt och essäistiskt vis, och, filosofisk och reflekterande. Det är de här dragen, tror jag, tonen som Svensson träffar, och styrkan i ämnet/berättelsen, som har gjort Ålevangeliet till en sådan sagolik framgång, inte minst i USA. Boken har goda utsikter att bli en minor classic eller rentav en klassiker.
När jag har läst ut Ålevangeliet, tänkte jag försöka mig på The Rose in Fashion: Ravishing av Amy de la Haye: ”The Rose in Fashion: Ravishing is a fascinating exploration of how the rose has inspired the way we look, dress, feel, and fantasize. It foregrounds innovative, refined, and challenging fashion design from elite 18th-century woven silks to the latest gender-neutral catwalk trends and Alexander McQueen rose dresses.”
Ola Wihlke
BearBooks 