Black Panther Party for Self-Defense

Joshua Bloom & Waldo E. Martin Jr.
Black Against Empire: The History and
Politics of the Black Panther Party
University of California

”I think what motivates people is not great hate, but great love for other people.”
— Huey Newton

Black Panther Party (Svarta Pantrarna) grundades 1966 i Oakland, Kalifornien, av collegestudenterna Bobby Seale och Huey Newton. De hade tröttnat på att svarta rutinmässigt blev trakasserade, misshandlade och dödade av polisen, och de tänkte göra något åt det. De hittade en kryphål i den kaliforniska lagen. Enligt den fick man bära vapen, men bara om man bar det öppet och synligt. Det var exakt det Seale och Newton ville. De beväpnade sig och patrullerade i Oakland med sina vapen fullt synliga.

Självförsvar

Det kan vara värt att påminna sig om att partiet från början hette Black Panther Party for Self-Defense. På behörigt avstånd följde pantrarna polisen för att se om de gjorde några övertramp. Bara det att pantrarna var beväpnade förändrade spelplanen fullständigt. Polisen var tvungen att ta hänsyn till att de nu, i vissa hänseenden, var jämbördiga med pantrarna. Men längre fram skulle både pantrar och poliser bli dödade.

Hårt mot hårt

De Svarta pantrarna fick snart hjältestatus, eftersom det var sällsynt att de svarta kunde organisera sig och sätta hårt mot hårt. Man kan föreställa sig att de svarta som bodde i Oakland kände någon slags trygghet när pantrarna kom åkande på en pickup med vapnen fullt synliga, och klädda i baskrar och läderjackor. Och, som för att fullända den revolutionära looken, solbrillor med spegelglas.

Martin Luther King jr. mördas

Svarta Pantrarna blev snart kända över stora delar i Amerika. De gjorde något, medan de flesta andra bara pratade. Det bildades nya avdelningar runtom i USA. Vid ett tillfälle fick pantrarna fler nya medlemmar än någonsin, när Martin Luther King jr. mördades 1968 var det många som tappade tron på en helt fredlig kamp, och gick med i pantrarna.

Delade ut mat till fattiga barn

King samarbetade med USA:s regering, i pantrarnas ögon var regeringen illegitim, en kraft som man borde bekämpa. Pantrarna såg sig snarare som inbegripna i en kamp mot den amerikanska imperialismen och de vägrade att åka och kriga i Vietnam. De såg vietnameserna som sina bundsförvanter. Paradoxalt nog blomstrade Pantrarna samtidigt som trycket på dem var som störst. Det var också uppskattat att man hjälpte fattiga barn med mat. Pantrarna blev navet i en socialdemokratisk och revolutionär rörelse med kontor i 68 amerikanska städer, och betydande allierade runtom i världen.

Black Against Empire är en mäktig pjäs och jag tänkte ibland att den var i längsta laget, men jag tror att författarna velat skapa en så rik dokumentation som möjligt. De svarta pantrarna är, såvitt jag vet, ett unikt amerikanskt parti.

Ola Wihlke