”‘NICE ONE … but where is the magical realism?’ commented a friend, after reading one of my stories. A joke, yes, but there was also an element of blunt sincerity to his words — it isn’t rare for me to bump face-first into the expectation that I deploy the magical realist algorithm in my writing. [1] Why should I do that, you may ask. Well, because I am Latin American and that’s what we do, concoct magical realist things.”
Citerat ur en otroligt rolig och sorglig artikel – ”What We Talk About When We Talk About Magical Realism” – av Fernando Sdrigotti i Los Angeles Review of Books. Sdrigotti är långt ifrån den ende latinamerikanska författaren som är hjärtligt trött på den magiska realismen i allmänhet och romanen Hundra år av ensamhet i synnerhet. Det är inte den magiska realismen och romanen i sig som är problemet. Det är den förkrossande hegemonin.
Ola Wihlke
BearBooks 