Jag måste förändra mitt språk
Det dör oavbrutet
Jag försvinner
om jag inte bygger vidare
Cellbygge ut mot evigheten —
Stjärnor
En vit slätt med snö
Otydliga konturer i det vita, hus, träd
Kraftledningsstolpar
Vitt i vitt
Grader av död
Det pulserar undertill
Hur bryter jag upp?
Jag bygger staden ut på slätten
Döden blir en stad
Inne i döden bor människorna
Trädet
är ett ådernät i dödens öga
Koagulerad himmel
Ett ägg i ett ägg
Celldelning
En morgon ser jag ända till havet
så klart är det
Då pulserar döden av liv
© Göran Sonnevi 1974
Ett varmt tack till Göran Sonnevi som lät oss ha med den här dikten som Veckans dikt. Den finns med i nyutkomna Dikter 1959-1972, som omfattar Sonnevis sex första diktsamlingar, och bland mycket annat visar på poetens bredd. Han är en stor kärleksdiktare. Boken är formgiven av Nina Ulmaja.
Ola Wihlke
