“Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.”
– Samuel Beckett
Citatet ovan är Samuel Becketts mest kända, och har bland annat plockats upp av grabbarna i Silicon Valley. De tolkar ofta citatet som ett uttryck för grit, att man aldrig ska ge upp i kampen för att nå sina drömmars mål. Allt går bara man vill, även om det är tufft ibland, typ. Redan titeln på en artikel av Beckett-kännaren Andy Wimbush ger en radikalt annorlunda tolkning: ”The wisdom of surrender.”
Citerar Wimbush ur Uppenbarelseboken:
”He will wipe away every tear from their eyes, and death shall be no more, neither shall there be mourning, nor crying, nor pain anymore, for the former things have passed away.”
Och så skriver han:
”Despite Beckett’s reputation as the Eeyore of 20th-century literature, hopes for such an end are surprisingly common in his work. In Murphy (1938), for instance, the novel’s eponymous hero yearns for a ‘self-immersed indifference to the contingencies of the contingent world’. In the novel Malone Dies (1951), one of Beckett’s most bitter and jaded narrators is confident that ‘beyond this tumult there is a great calm, and a great indifference, never really to be troubled by anything again.'”
Andy Wambush argumenterar, övertygande, för att Beckett var en mystiker och att det, samt att han led av svårartad panikångest, präglar hans verk. Mystik har påverkat många av litteraturhistorien allra största, Kafka är ett annat exempel.
Ola Wihlke
BearBooks 