Michael Patrick Lynch – Know-it-All Society: Truth and Arrogance in Political Culture (Liverlight)
Det finns en viss manstyp, jag tror att det är vanligare bland män, som har som en komplett oomkullrunkelig världsbild. Och han berättar gärna om hur det ligger till. Jag har nog varit nära att halka in i det här mönstret, men hittills har jag klarat mig, tror jag.
Jag kom att tänka på den här manstypen när jag läste en riktigt bra artikel om kunskap och sanning – ”The Value of Truth” – av Michael Patrick Lynch i Boston Review. Jag kände plötsligt en ambivalens till den Allvetande Mannen – han försöker ju trots allt söka sanningen inom vitt skilda områden. Han tror på den och är beredd att försvara den. Och om man får tro Lynch så är vi mitt uppe i en epistemologisk kris, det låter som en adekvat beskrivning, så sanningen behöver försvaras.
Jämför den Allvetande Mannen med filosofen Richard Rorty, som Lynch skriver om i början av artikeln: ”In the jargon of academia, the study of what we can know, and how we can know it, is called ‘epistemology.’ During the 1980s, philosopher Richard Rorty declared it dead and bid it good riddance. To Rorty and many other thinkers of that era, the idea that we even needed a theory of knowledge at all rested on outmoded, Cartesian assumptions that the mind was an innocent mirror of nature; he urged that we throw out the baby—’truth’—with the bathwater of seventeenth-century rationalism. What’s the Use of Truth?, he asked in the provocative title of his final book (published in 2007). His answer, like that of many of his contemporaries, was clear: not much.”
”We are living through an epistemological crisis.”
– Lynch
Och vidare: ”How things have changed. Rorty wrote his major works before smartphones, social media, and Google. And even through the Internet’s early days, many believed that it could only enhance the democratization of information—if it had any impact on society at all. The ensuing decades have tempered that optimism, but they’ve also helped make the problem of knowledge more urgent, more grounded. When millions of voters believe, despite all evidence, that the election was stolen, that vaccines are dangerous, and that a cabal of child predators rule the world from a pizza parlor’s basement, it becomes clear that we cannot afford to ignore how knowledge is formed and distorted. We are living through an epistemological crisis.”
“Sorry liberals but we don’t trust Dr. Anthony Fauci.”
– Twitter
Lynch är ju filosof – med inriktning på sanning, demokrati, det offentliga samtalet och teknologi och etik – så hans lösning på krisen är inte helt otippat mer filosofi och kunskap: ”At a time of anxiety about fake news and conspiracy theories, philosophy can contribute to our most urgent cultural and political questions about how we come to believe what we think we know.”
Artikeln är verkligt uppslagsrik och ett spår handlar om att demokratier är särskilt sårbara för fake news och konspirationsteorier. Det ingår ju i konceptet att de ska vara toleranta och pluralistiska. Och så finns det studier som visar att människor som har skrala kunskaper oftare överskattar sina kunskaper. Och Lynch framhåller att det är av stor vikt att studera hur människor formar sin världsbild i grupp:
”Interest in how knowledge is acquired and distributed in social groups has long been a substantive field of inquiry in the social sciences. But with notable exceptions—such as W. E. B. DuBois, John Dewey, and Michel Foucault—twentieth-century philosophers mostly focused on the individual: their central concern was how I know, not how we know. But that began to change near the end of the century, as feminist theorists such as Linda Alcoff and Black philosophers such as Charles Mills called attention to not only the social dimensions of knowledge but also its opposite, ignorance.”
Ola Wihlke
BearBooks 