”En av århundradets bästa romaner”

9781771963077_FC-72-dpi

Lucy Ellmann
Ducks, Newburyport
Biblioasis

”Perhaps the most intensely real depiction of the life of the quotidian mind I’ve ever witnessed… what Ducks [Newburyport] amounts to is one great trauma diagnosis for the entire country… It’s a colossal feat.”
The Spectator

En tusen sidor lång roman som utgörs av en massiv medvetandeström – indelad i blott åttta meningar – tillhörande en fyrabarnsmamma i Ohio, som har arbetat som lärare och återhämtatt sig från cancer, och som drar in extra pengar genom att baka och sälja pajer till lokala krogar. Hon har man och barn. Det låter kanske inte så roligt? Men det är just det Lucy Ellmanns Ducks, Newburyport är, bitvis ganska tung att läsa, visst, men hysteriskt rolig, witty, quirky, smart, och med en hårt bitande satirisk udd riktad mot samtiden. Men tonen är också varm med en humanistisk ton. Och dessutom har prosan ett sagolikt flow, trots att en mening kan sträcka sig över 100 sidor med rader av repetitiva inslag, som listor, uppräkningar, ordlekar, associationer med mera.

Ett slumpvis valt exempel: ”… my Little Pillow, stay-at-home mom, homemaker, homebody, housewife, slugabed, stick-in-the mud, mush, mash note, unpaid labor, the fact that women did abot fifty-one hours of housework a week in 1900 and now we do about forty-six…” Det handlar väldigt mycket om mat och en hel del om barnen och mannen. Men efterhand djupnar romanen med reflektioner om slaveriet och dödandet av indianer. Huvudpersonen och berättaren är älskvärd och blir bara mer och mer spännande och komplex ju längre man läser.

Romanen har kallats genial, en triumf och en av århundradets hittills bästa romaner. Den är som en drog, lite som Lars Noréns dagböcker.

Jag tycker att redan idén att skriva en sån här roman är humoristisk. Det är uppkäftigt och modigt. Elmanns ordinarie förlag, Bloomsbury, ville inte ge ut boken. Jag tycker att den är en Great American Novel (GAN). Till humorn bidrar även det faktum att både Ellmanns syster och pappa har forskat på James Joyce, vars roman Ulysses är paradexemplet på litteratur som försöker fånga medvetandeströmmens ständiga föränderlighet. Den bara pågår.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s