Kategoriarkiv: Artiklar

Unik utställning i Stockholm med samtida kinesisk och svensk bokdesign

Detta bildspel kräver JavaScript.

All images: Rang Li

 
”Book design – a slow art in a fast world.”
— Timo Ketola
 
China Cultural Center i Stockholm pågår en helt unik utställning: A book is a book is a book. Under ledning av designern Nina Ulmaja, tidigare designansvarig vid Albert Bonniers Förlag, har man samlat in ett par hundra böcker, som får representera det bästa inom samtida kinesisk respektive svensk bokdesign. Det hålls även föredrag och anordnas seminarier i vilka man försöker ringa in vad god bokkonst är och skulle kunna vara.
 
Lösningen är lika enkel som genial. I ett rymligt rum står avlånga bord med böcker på utställda, så att besökaren leds fram genom utställningen, så att allt fokus kan riktas på böckerna. Det är fritt fram för besökaren att plocka upp och bläddra i och känna på böckerna, vilket de flesta också gör. Det är exceptionellt välgjorda böcker, in i minsta detalj.
 

”Book design is the next page.”
– Håkan Liljemärker

 
Det kan nästan vara värt att besöka utställningen enbart för att köpa utställningskatalogen för ett par hundra kronor. Den finns bara i 350 exemplar, och väcker i flera avseenden associationer till Nina Ulmajas stilsäkra och minimalistiska estetik, som hon erhållit många priser för. Katalogen kommer i en kassett, den är bunden med så kallad koptisk bindning och är tryckt på tunnt elegant papper.
 

Förevisning av utställningskatalogen


 
Nina Ulmaja hade vänligheten att svara på några frågor.
 
– Det är inte ofta man får se så här många böcker exponerade som huvudnummer på en utställning. Hur växte idéerna till utställningen fram? Blev resultatet ungefär som ni hade tänkt er?
 
– Jag har varit inbjuden som föreläsare på internationella bokdesignkonferenser och utställningar i Kina sedan 2013 och för varje gång tänkt att jag vill visa detta för svenska designers, förläggare, redaktörer, bokintresserade. Konferenserna har varit så inspirerande och den höga nivån på både verk, diskussioner och föreläsningar har jag inte sett maken till i Sverige. Nånsin.
 
– Så jag hade haft tankar om ett kulturellt utbyte länge när jag i höstas såg en annons i DN om en konstutställning på China Cultural Center med lärare från konsthögskolan och en motsvarande skola i Shanghai. Jag och Rang Li, kinesisk illustratör och bokdesigner bosatt i Stockholm gick dit och hittade den perfekta lokalen för att börja tänka att det faktiskt skulle kunna genomföras.
 
– Vi träffade centrets curator Maria Nordsiø Lundberg på plats, och hon gick nästan genast igång på vår idé. På den vägen är det. Och det har varit en oerhört omständlig och arbetsam process att få hit alla böcker, göra en katalog med dessa 120 kinesiska böcker och de 100 vinnarböcker som Svensk bokkonst lånat ut. Att ordna inbjudningar till de 5 kinesiska toppdesigners som kommer hit för att hålla workshops och föreläsa på vårt heldagsseminarium.
 
IMG_9030[1]
 
– Den kinesiska civilisationen, språket och bokkonsten, är betydligt mycket äldre än de svenska motsvarigheterna. Märks denna skillnad i dagens design av böcker?
 
– Det märks att bokdesign är ett designområde med anor i Kina. Jag önskar att jag inte skulle tänka ”till skillnad från här”, men lite så är det. Folk i allmänhet tror att bokdesign handlar om att göra bokomslag och tänker inte att bokdesign är ett helhetstänkande som innefattar typografi, grafiska lösningar, bilder, papper, tryck och bokbinderi och kreativa lösningar för varje eget ämne. Kineserna började trycka böcker 600 år före européerna, och är inte fastklistrade i sin tradition. De blickar tydligt framåt i sin design.
 
– De kinesiska skrivtecknen är ju en slags bilder. Avspeglar sig det i formgivningen av böcker? Jag tänker mig att det skulle kunna leda till ett mer sparsmakat bruk av konventionella bilder, foton eller illustrationer, av vördnad för skriftspråket, så att säga.
 
– Jag vet inte om deras skriftspråk påverkar designen i sig så mycket. Men med tanke på att de har betydligt färre typsnitt att välja på (en font måste innehålla så oerhört många tecken) så blir designen kanske mer sparsmakad. Man får använda andra verktyg än typsnitt för att nyansera den visuella kommunikationen. En sak som roat mig i planeringen av denna utställning är just att de flesta besökare här inte kommer att kunna läsa texten, d.v.s. inte gå på det omedelbara utan att faktiskt tvingas att titta på bokens design, på bokobjektet, i första hand. Ungefär som att vi designers kan använda latinsk text i en dummy. Då ser förläggaren designen utan att haka upp sig på om texten är rätt eller fel.
 
IMG_8981[1]
 
– Har du någon uppfattning om vad skandinaver, inte minst dina kollegor, uppskattar särskilt mycket med de kinesiska böckernas form? Och omvänt, vad Rang Li och hennes kinesiska kollegor, och kinesiska besökare, tycker är beundransvärt och speciellt med skandinavisk bokdesign?
 
– Jag tror att svenska designers uppskattar den höga nivån på bokbinderi, papper och hur tydligt det är att kinesiska designers har andra förutsättningar för att tänka bokens taktila värden. Både reprofirmor och tryckerier har hört av sig till mig och berättat att de minsann ska skicka hit sin personal för att titta på utställningen och inspireras. Så jag hoppas att denna utställning kan ge även svensk bokdesign och bokproduktion ett lyft. Jag hoppas också att våra beställare – förlagen – ska ta sig hit och inspireras.
 
– Vad kinesiska designers ska tänka om svensk bokdesign – jag vet inte – jag hoppas att vi får livliga diskussioner när vi har vårt seminarium och kan inspirera varandra.
 
– En sak vet jag sedan tidigare är att gridsystem och layout som baseras på gyllene snittet och andra (västerländska) klassiska ideal inte lärs ut på kinesiska designskolor. Men att vi har samma slags inställning till vad typografi kan göra för läsbarheten trots att våra skriftspråk är så åtskilda. Jag höll för flera år sedan en workshop som handlade om just läsbarhet i Kina. Tänkte först att det är en galen idé att försöka genomföra p.g.a. att våra skriftspråk är så olika, men jag såg behovet. Vi lever i en global värld. Jag har tvingats formge böcker med kinesisk text utan att kunna grundreglerna och ser att kinesiska designers också måste det, utan att ha baskunskaper om hur vår alfabetiska text ska hanteras för bästa läsbarhet. Så vi har mycket att lära av varandra.
 
Ett varmt tack till Nina Ulmaja och Rang Li för hjälp, tid och tålamod.
 
Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Det rätta och det felaktiga sättet att sörja älskade författare?

9781400033423

Toni Morrison – Song of Solomon (Vintage)

I artikeln ”How not to mourn a beloved author” i Washington Post beskriver Sandra Newman den tsunami av citat som vällde ut i sociala medier när Toni Morrison gick bort i augusti. Hon ger några exempel på citat som spreds av prominenta personer:

”When the great author Toni Morrison died in August, the world responded with a familiar public ritual: the online sharing of her most popular quotes. Sen. Kamala D. Harris tweeted: ‘Something that is loved is never lost.’ Sen. Bernie Sanders chose: ‘If you are free, you need to free somebody else.’ Rapper Common, actress Kerry Washington and Democratic presidential candidate Beto O’Rourke all went with: ‘You wanna fly, you got to give up the s— that weighs you down.’ News outlets (including The Washington Post) offered compilations of favorites like ‘You are your best thing’ and ‘If you surrendered to the air, you could ride it.'”

Newan argumenterar för att en storm av det här slaget i sociala medier, riskerar att trivialisera Morrisons författarskap, den riskerar att reducera Morrison till något slags självhjälpsguru. Hon oprahfieras. Det ger en falsk bild av Morrisons författarskap, eftersom citaten är tagna ur sitt sammanhang. Vissa har hon inte ens givit upphov till.

Newman framhåller Obama som ett lysande undantag:

”[You] can easily mourn a writer’s death without the use of quotable quotes, as former president Barack Obama did in his memorial tweet for Morrison: ‘Her writing was a beautiful, meaningful challenge to our conscience and our moral imagination.'”

Jag förstår Newmans argument, att citaten ger en helt felaktig bild av, i det här fallet, Morrisons författarskap, men jag tycker också att man kan se det just som en ritual, en ganska harmlös ritual som pågår i några dagar eller en vecka. Det kan ju också vara så att personer som inte är bekanta med Morrisons Nobelpris-belönade författarskap, får upp ögonen för det.

Jag är kluven – vägrar välja vinkel. Vad tycker du?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser

Att gömma saker i ihåliga böcker

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har inga värdesaker, inga tjocka buntar med cash och inget olagligt som jag skulle behöva gömma, men jag är barnsligt förtjust i ihåliga böcker, som är avsedda att gömma saker i. Det kanske är en barnslig impuls som går tillbaka till tiden när man tyckte att detektiv och spion var drömyrkena framför andra. Och så tycker jag att de här böckerna är humoristiska, säkert har de också en mycket lång tradition.

Den här boken, Collins Dictionary SafeCan Book, hittade jag på Amazon, som har mängder med liknande produkter. De enda fördelarna med den här boken är priset, ungefär 60 kronor, och att det verkligen finns en ordbok som heter Collins. De har väl ingått något slags avtal. Men det här är en plastig produkt och snittet består av ett foto av ett genuint snitt. Det är i princip ett skelett av plast klätt i papper.

Ett betydligt bättre alternativ tycker jag är riktiga, gärna lite ålderdomliga, böcker som har urholkats. Man kan nog utgå ifrån att de här böckerna inte är några klassiker, utan snarare böcker som inte ens antikvariaten ids hålla i lager. Jag tycker att man kan se det som om de här böckerna får en ny uppgift. På Etsy kan man hitta en mängd olika försäljare. En av de bästa tycker jag är BluishStudio.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Priserna är rimliga och servicen är snabb och smidig. Jag tycker att en sån här bok, till rätt person, är en originell gåva – man kan ju fylla den med choklad eller lakrits eller vad personen i fråga har snöat in på. Eller så kan man fylla den med en eller ett par små böcker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Konsten att läsa pocket med en hand

edf

När jag gick igenom några lådor häromdagen hittade jag en liten plastpryl, som jag måste ha köpt för åtskilliga år sedan. Det tog några sekunder, men sedan trillade polletten ned. Det är meningen att den ska göra det lättare att läsa pocketböcker med en hand, när man ligger på en strand eller nedsjunken i soffan kanske. Pocketböcker har ju en tendens att vilja göra motstånd när man öppnar dem, så att texten längst in på sidorna, närmast ryggen så att säga, blir svår att läsa.

edf

Prylar av det här slaget brukar man hitta i anslutning till kassan på bokhandlar. Jag tycker att de är oemotståndliga, inte minst snygga bokmärken, men den här prylen undrar jag om jag någonsin använt. Jag ska prova att läsa en pocket med den, boken i ena handen och den andra handen bakom nacken. Tipsa gärna om andra mer eller mindre praktiska, mer eller mindre nödvändiga prylar, som har med läsning att göra.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Notiser

Nytt magnifikt bibliotek i Helsingfors

Nu finns det ännu ett tungt vägande skäl att besöka Helsingfors – stadens nya centrumbibliotek Oodi/Ode. Det är en magnifik byggnad som ligger mitt i den finska huvudstaden. Det vågiga taket gör att den väldiga byggnaden ser förvånansvärt lätt ut. Nattetid ser det nästan ut som om biblioteket skulle kunna frigöra sig från den övriga bebyggelsen och sväva iväg.

Och Helsingforsborna har redan tagit biblioteket till sitt hjärta – på bara några månader har man haft en bra bit över 1 miljon besökare. Biblioteket är lika imponerande invändigt som utvändigt. Det präglas av tradition (ljust trä) och förnyelse (glas och betong). Jag tycker att det ser finskt ut, och det menar jag som en komplimang. Finland är ju en mindre stormakt vad gäller både arkitektur och design. Som stockholmare kan man känna en viss avund. Helsingforsbornas nya bibliotek och mötesplats, som håller världsklass, smäller onekligen högre än Nya Karolinska.

Inte minst imponerande är hur genomtänkt biblioteket är. Jag skulle nästan vilja påstå att Oodi/Ode förnyar bibliotekets roll. Det är en icke-kommersiell mötesplats som välkomnar alla och det ligger mittemot riksdagshuset. Redan det signalerar att man tar bibliotekets och läsandets roll i samhället på största allvar. Det kan låta flummigt, men jag tycker att Oodi/Ode är ett sällsynt demokratiskt bibliotek. Man har strävat efter och lyckats bli en central och vital mötesplats, som inte bara ligger mittemot riksdagshuset, utan i närheten av andra viktiga finska institutioner, som Musikhuset, Finlandiahuset, Sanomahuset och museet för nutidskonst Kiasma.

Förutom att låna böcker på biblioteket kan man besöka restaurangen på bottenvåningen, boka tid till någon av verkstäderna eller något av studie- och grupprummen, titta på film, lyssna på sagor eller använda någon av museets 3D-printrar. Oodi/Ode framstår som ett ställe man vill vara på, ofta och länge. Man har öppet sju dagar i veckan långt in på kvällen. Det här är några bilder av bibliotekets exteriör och interiör.

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library OodiFoto: Tuomas Uusheimo 

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library Oodi
Foto: Tuomas Uusheimo

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library Oodi
Foto: Tuomas Uusheimo

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library Oodi
Foto: Tuomas Uusheimo

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library Oodi
Foto: Tuomas Uusheimo

City of Helsinki 20181203 Helsinki Central Library Oodi
Foto: Tuomas Uusheimo

För att se och läsa mer, besök bibliotekets fina hemsida.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Nyheter

The Nation ber om ursäkt för publicerad dikt

En ung vit amerikansk poet, Anders Carlson-Wee, fick till sin stora glädje en dikt publicerad i The Nation. Men när dikten väl var publicerad väckte den snart vrede och kritik, rapporterar New York Times: A Poem in The Nation Spurs a Backlash and an Apology”. Poesiredaktörerna på The Nation skrev en lång ursäkt – publiceringen var ett allvarligt misstag erkände man – som publicerades på tidningens hemsida. Även Carlson-Wee bad om ursäkt till alla som blev sårade av dikten, och han hade nu insett att dikten inte funkar. Han ångrar sig djupt.

Dikten är ganska kort, 14 rader, och heter “How-To,” Den börjar så här:

If you got hiv, say aids. If you a girl,
say you’re pregnant––nobody gonna lower
themselves to listen for the kick. People
passing fast. Splay your legs, cock a knee
funny. It’s the littlest shames they’re likely
to comprehend. Don’t say homeless, they know
you is.

Jag tänker mig att rösten i dikten tillhör en tiggare, som försöker lära ut olika knep till en oerfaren tiggare, för att få hastigt förbipasserande människor att stanna upp och skänka en slant. Men det som väckte mest vrede var att Carlson-Wee försökte imitera afro-amerikansk slang. Roxane Gay gav, i en separat tråd på twitter, vita författare råd. ”Don’t use AAVE. Don’t even try it,” skrev hon. ”Know your lane.” AAVE betyder African-American Vernacular English.

Jag vet inte om jag tycker att den här dikten är särskilt bra, kulturell appropiering kan vara problematiskt, men den kan, tänker jag mig, också vara ett uttryck för ett genuint intresse av att försöka sätta sig in i andra människors situation, även om det i vissa fall gränsar till det omöjliga, och av att förhålla sig lekfullt till olika identiteter och språkliga uttryck. Carlson-Wee försökte och verkar bara haft goda intentioner.

Jag tycker att Gays hållning, att ingen vit författare någonsin ens bör försöka att använda AAVE, är ett tragiskt exempel på en tidstypisk purism som reser barriärer mellan människor med olika bakrunder och erfarenheter. Det är en purism som kan leda till att författare blir ängsliga och undviker att ta risker. Litteraturen trivs inte i ett landskap genomkorsat av skarpa gränser. Det är möjligt att The Nation inte borde ha publicerat den här dikten, men det är anmärkningsvärt att de bad om ursäkt för att de gjorde det.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter, Recensioner

Den stora bokkedjans förfall

”What I say is, a town isn’t a town without a bookstore. It may call itself a town, but unless it’s got a bookstore, it knows it’s not foolin’ a soul.”
― Neil Gaiman, American Gods

Det skrivs mer och mer om Barnes & Nobles förfall. Att skriva om nedläggningshotade boklådor har nästan blivit som en egen genre. Man får i vilket fall som helst intrycket att slutet rycker allt närmre för Barnes & Noble och dess 600 butiker.

Kanske finns det ett visst mått av skadeglädje i just det här fallet, eftersom Barnes & Noble under sin expansion slog ut så många indiebokhandlar, men i artikeln ”The Sad Decline of Barnes & Noble” märks inte detta. Skriver Gracy Olmstead: ”Visits to Barnes & Noble were one of my favorite occasions as a child.” Och så beskriver hon i detalj den mysiga och fantasifrämjande stämningen i den lokala Barnes & Noble butiken.

Och sedan berättar hon om den misslyckade satsningen på läsplattan Nook, om andra mindre lyckade satsningar, och om hur Barnes & Noble sedan försökt komma igen, men de har glidit allt längre bort från kärnverksamheten, att sälja fysiska böcker till butikskunderna.

Olmstead föreslår flera åtgärder som eventuellt skulle kunna vända utvecklingen, sånt som många andra bokhandlar har gjort för att möta konkurrensen från Amazon:

”But as it is, everything that Barnes & Noble does today is done as well or better by someone else. You could go to its café and get a Starbucks coffee and croissant—or you could go to the nearest indie coffee shop and get higher-quality versions of the same things. Nearly every café and coffee shop offers free wifi and space to work these days. And indie bookstores usually offer both new and old books at the same (or better) prices, while providing their customers with a greater sense of passion and reverence.

Barnes & Noble has long been a place of learning and love. But in its determination to innovate, it has forgotten its telos. Which means that it won’t survive much longer unless it can rediscover what made it special in the first place.”

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar