Kategoriarkiv: Artiklar

Trump delar USA men oerhört många läser böcker om honom, många böcker

Är Trump postmodern?

Alldig tidigare i amerikansk historia har det skrivits så mycket böcker om en sittande president som under Donald Trump. Böckerna handlar om valkampanjerna, 2016 och 2020, om Trumps ledarstil och ledarskap, om hans familj och om hans företag. Om hans golfande. Förlaget har gett ut en mycket bra bok, Nora Hämäläinens Är Trump postmodern?, även om den handlar mer om postmodernism, kunskapsteori och populism än om Trump i sig.

Böckerna ges ut av små och stora förlag och även om de kritiska böckerna överväger, så finns det varma anhängare bland författarna. Personalomsättningen har som bekant varit exceptionellt hög i Vita huset, och flera av dem som fått foten har skrivit böcker om sin före detta chef.

Konstitutionen och Muller-rapporten har också sålt ovanligt bra

I en lång underhållande artikel i New York Times skriver Elizabeth A. Harris and Alexandra Alter om fenomenet, som är en guldgruva för såväl författarna som för förlagen. Det omfattar även en uppsving för exempelvis New York Times, Washington Post och sajter som Breitbart. Politik är hett och Konstitutionen har sålt ovanligt bra, och Muller-rapporten har sålt i hundratusentals exemplar, trots att den finns tillgänglig på nätet.

Det finns anledning att tro att Trump särskilt kommer att gilla en kommande bok eller i alla fall titeln på den, Lou Dobbs The Trump Century: How Our President Changed the Course of History Forever

Den definitiva skildringen av presidentskapet?

Simon & Schuster har nyligen släppt nyheter om Bob Woodwards Rage, som möjligen kan bli något i stil med den definitiva biografin om Trumps presidentskap. Woodward, en riktig världsstjärna, har fått intervjuer med Trump och tillgång till brev och liknande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser

Virginia Woolf lurade flottan med blackface och lösskägg

Young-The-Time-Virginia-Woolf-Wore-Blackface

Virginia Woolf och andra blivande medlemmar av Bloomsbury-gruppen, utklädda för att lura till sig tillträde till den kungliga flottans stoltaste fartyg, HMS Dreadnought. Foto James Lafayette via Wikimedia Commons.

Sprattet kallas the Dreadnought prank, eftersom de som genomförde sprattet, de flesta av dem blivande medlemmar i Bloomsbury-gruppen, utgav sig för att komma från Abessinien. I brev hade man förberett den brittiska flottan på att sändebud från kejsardömet Abessinien ville bli förevisade HMS Dreadnought, vid den här tiden, i början av 1900-talet, det modernaste och mest teknologiskt avancerade den kungliga flottan någonsin hade presterat. Att de som utförde sprattet valde HMS Dreadnought som sitt mål, var antagligen ingen slump – det unika krigsfartyget symboliserade att britterna kunde projicera sin makt var som helst i det vidsträckta brittiska imperiet, om det  skulle behövas.

Flottan fick finna sig i att bli skrattad åt en tid framöver, somliga ansåg att the pranksters borde straffas, men i England är pranks en institution, och de flesta lutade åt att det var ett lyckat prank. För flottan var det dessutomen nesa att the pranksters var pacifister.

Virginia Woolf var en av dem som var målad i blackface, en av dem som bar en lång klädedräkt och turban. De talade också låtsas-swahili. Det kan man ha många åsikter om, men jag tycker att det är så uppenbart att det här Bloomsbury-gänget ville driva med den brittiska krigsmakten. I alla fall i första hand. Det var 110 år sedan.

Det här en mer analytisk och reflekterande text om sprattet:

”The Time Virginia Woolf Wore Blackface” av Kevin Young i New Yorker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Steidl fall/winter 2020/2021

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har påståtts att förläggaren och boktryckaren Gerhard Steidl ofta använder så mycket bläck när har trycker böcker att bokstäverna står ut i relief från boksidorna. Han grundade sitt förlag Steidl redan 1968 i Göttingen, knappt 20 år gammal. Idag är han känd för sitt kompromisslösa precisiosarbete både som förläggare och tryckare, han spar inte på krutet. Han är också känd för sitt världsomspännande nätverk av författare, fotografer och konstnärer.

Fotografer ock konstnärer från hela världen kommer till Göttingen för att förverkliga sina bokprojekt tillsammans med Gerhard Steidl. Han styr projekten, men han försöker också tillmötesgå konstnärers och fotografers preferenser vad gäller layout, papper och bindning med mera.

Utöver det är känslan av en välgjord fysisk pappersbok naturligtvis oslagbar. Steidl är också mån om att även göra fotoböcker som de flesta har råd med. En kuriositet är att Steidl-böcker doftar ovanligt gott, som höst- och vinterkatalogen ovan, som var inplastad när den kom med posten. Och Steidl har tagit fram en parfym på det temat:

Paper Passion Perfume captures the unique bouquet of freshly printed books. Designed by boutique perfumer Geza Schoen in close consultation with Gerhard Steidl and in collaboration with Wallpaper* magazine, the perfume expresses that peculiar mix of paper and ink which gives a book its unmistakable aroma, along with the fresh scent which a book opened for the first time releases.”

En bra och underhållande artikel om Gerhard Steidl och hans förlag: ”Gerhard Steidl Is Making Books an Art Form” av Rebecca Mead i New Yorker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Dörrhandtagens historia och andra supersmala ämnen

Häromdagen läste jag en spännande artikel: ”Points of contact – a short history of door handles”. Den tar sin utgångspunkt i det faktum att vi under pandemin plötsligt blivit medvetna om de ganska få tillfällen då vi tvingas röra vid byggnader – ledstänger, ljusknappar, och, kanske framförallt, dörrhandtag:

”This modest piece of handheld architecture is our critical interface with the structure and the material of the building. Yet it is often reduced to the most generic, cheaply made piece of bent metal which is, in its way, a potent critique of the value we place on architecture and our acceptance of its reduction to a commodified envelope rather than an expression of culture and craft.”

Egentligen räcker det med att läsa inledningen av artikeln, för att ens förhålllande till dörrhandtag och arkitektur skall förändras. Artikeln uppmärksammar oss på något i vardagen, något som är så vardagligt att vi knappt lägger märke till det. Och den visar, med nedslag i historien, att dörrhandtagen inte alltid varit så konstlösa som de är idag. Det är en kritik, som öppnar för nya tankesätt.

Utpräglat smala ämnen och perspektiv

När jag läste den här artikeln kom jag att tänka på när det plötsligt kom ut en hel rad böcker som berättade om världen utifrån utpräglat smala ämnen och perspektiv. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det här inte är något nytt fenomen, men som jag minns det började fler böcker av det här slaget komma ut 1995–2000.

Läsningens, bröstens och rändernas historia

De här tre böckerna överlappar varandra. Torskfisket var väldigt viktigt för Baskien. Saltet var helt avgörande för konserveringen av och handeln med torsk. Kurlansky har till och med skrivit barnböcker om torsken och saltet.

Jag minns även böcker från den här tiden som avhandlade läsningens, bröstens och rändernas historia. Jag älskade de här böckerna när de kom, Kurlanskys för att de var associativa och genreöverskridande – om jag inte minns fel fanns det recept på torsk i Torsk. Böckerna var inbjudande och äventyrliga.

Först nu har jag börjat läsa Ålevangeliet / The Book of Eels, som Patrik Svensson hade vänligheten att skicka till mig, för säkert ett år sedan. Jag tycker att Ålevangeliet passar in i sammanhanget, men Svensson skriver i flera avseenden bättre än Kurlansky; han reser inte samma anspråk på att skriva hela världens historia, han proppar inte texten full med fakta, han är mer personlig, känslig, ibland lite trevande på ett sympatiskt och essäistiskt vis, och, filosofisk och reflekterande. Det är de här dragen, tror jag, tonen som Svensson träffar, och styrkan i ämnet/berättelsen, som har gjort Ålevangeliet till en sådan sagolik framgång, inte minst i USA. Boken har goda utsikter att bli en minor classic eller rentav en klassiker.  

efe40b268133625c467d15a58bc09583

När jag har läst ut Ålevangeliet, tänkte jag försöka mig på The Rose in Fashion: Ravishing av Amy de la Haye: ”The Rose in Fashion: Ravishing is a fascinating exploration of how the rose has inspired the way we look, dress, feel, and fantasize. It foregrounds innovative, refined, and challenging fashion design from elite 18th-century woven silks to the latest gender-neutral catwalk trends and Alexander McQueen rose dresses.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

David Foster Wallace på lyxkryssning

hbg-title-9781405520980-7
David Foster Wallace – A supposedly fun thing I’ll never do again (Little, Brown Book Group)

Lyxkryssningsindustrin har gått igenom en oerhört tuff period. Om du är sugen på en kryssning kan du sluta läsa här. I en kort text, ”Editing David Foster Wallace”, i nättidningen Five Dials berättar Colin Harrison om när han var redaktör för ett par av David Foster Wallace’s mest berömda och notoriska texter vid sidan av de skönlitterära, ett essäreportage om ett besök på en landsbygdsmarknad i Illinois och ett från en resa med det superlyxiga kryssningsfartyget Zenith, från Florida till Karibien.

Hur jobbade Harrison som redaktör för DFW?

När Harrison resonerar kring hur han bör förhålla sig till Wallace, när han ska skriva om kryssningen, minns han hur det hade gått när Wallace skrev om landsbygdsmarknaden. Citerat ur texten:

”I’m fresh in from the East Coast, for an East Coast magazine,” he wrote. ”Why exactly they’re interested in the Illinois State Fair remains unclear to me. I suspect that every so often editors at East Coast magazines slap their foreheads and remember that about ninety per cent of the United States lies between the coasts, and figure they’ll engage somebody to do pith-helmeted anthropological reporting on something rural and heartlandish.”

Harrison inser att DFW kan vända vad helst Harrison säger emot honom eller emot ”östkusttidskriften” Harper’s Magazine. Han bestämmer sig för en passiv strategi: ”The smart thing would be to just let Dave and his imagination and neuroses run wild. In his piece on the Illinois State Fair, curiosity and anxiety had combined again and again to great effect.”

Skräckblandad förtjusning

Det stämmer verkligen, även i texten om lyxkryssningen släpper DFW loss rejält. Det är en hysteriskt rolig text, det är en elak text och det är en intressant text. Det är en antropologisk text, men utan några vidare ansatser till objektivitet. Den ligger ganska nära cultural studies och kulturkritik, men är bitvis rejält skruvad. Det finns även ett tragiskt stråk i texten, eftersom DFW inte nöjer sig med mindre än en succé, allt är uppskruvat till max, eller en skandalsuccé. Han hade orimligt höga förväntningar på sig själv. Stora delar av den litterära världen hade orimligt höga förväntningar på honom.

Det här är ett helt kort citat ur texten, ett exempel på hur DFW med skräckblandad förtjusning inventerar olika fenomen under kryssningen:

”I have seen every type of pre-melanomic lesion, liver spot, eczema, wart, papular cyst, pot belly, femoral cellulite, varicosity, collagen and silicone enhancement, bad tint, hair transplants that have not taken – i.e., I have seen nearly naked a lot of people I would prefer not to have seen nearly naked.”

Man kan nästan se rad på rad med passagerare som ligger och pressar på däck. Man kan nästan förnimma doften av lotion som värmts upp av kroppsvärme och sol.

Här kan du läsa texten i PDF-format.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Gary Indiana totalsågar Andy Warhol-biografi

”It’s sort of my philosophy—looking for the nothingness. The nothingness is taking over the planet.”
—The Andy Warhol Diaries

Det har kommit ut en ny Warhol-biografi på nästan 1000 sidor och Gary Indiana har recenserat den, i Harper’s Magazine. Redan titeln är illavarslande: ”Always Leave Them Wanting Less. How not to write about Andy Warhol.” Recensionen är som en essä om Warhol och hans estetik, mycket läsvärd, men sedan kommer sågningen, längs med fotknölarna.

Ett stort problem för dem som vill skriva nya biografier om Warhol, påpekar Indiana, är att det finns så många bra biografier, och essäer och katalogtexter om honom:

”[A] lot that happened in Warhol’s life just sort of happened, the way lots of things happen in every life. This obvious fact, and much else that would occur to most sentient beings, has entirely eluded Blake Gopnik, whose elephantine, ill-written, nearly insensible Warhol has now been unleashed, weighing in at nine hundred pages, any of which suggests nothing so much as an incredibly prolonged, masturbatory trance of graphomania.”

Och:

”A prodigy of research, Gopnik claims to have interviewed ‘more than 260 lovers, friends, colleagues and acquaintances of the artist’ (261? 263?), and consulted ‘some 100,000 period documents.’ None of this effort has produced anything resembling a fresh idea. Information that has been available for decades is rolled out as startling news, embedded in a dense lard of fatuous pedantry and vapid generalizations. Gopnik’s writing generally reads like boilerplate cribbed from bygone reviews and magazine articles, recast in a squirmy, sophomoric prose that deadens everything it touches.”

En prosa som dödar allt den kommer i kontakt med, den låter onekligen illa. Men jag är inte i första hand intresserad av om Indiana har rätt eller inte. Jag undrar vad du tycker om den här sortens totalsågningar, fyller de en funktion eller är de onödigt hårda? Jag tycker att svenska recensioner har blivit snällare, kanske som en reaktion på det uppskruvade tonläget i sociala medier, medan recensioner i engelskspråkiga medier kan vara desto tuffare.

Gary Indiana – Resentiment. A Comedy (Semiotext(e)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Bra böcker om svarta amerikaners erfarenheter

poetry_rankine_citizen_f

 
Knäckande text av Claudia Rankine om våldet mot svarta

En blandning av berättande, analys och dikt. Redan en minor classic.

Är Ta-Nehisi Coates vår tids James Baldwin?

Texten har formen av ett brev till Coates son, ett samtal många svarta tvingas ha med sina söner i tonåren, då de börjar uppfattas som hotfulla och allt oftare blir föremål för polisens intresse. Texten anknyter till en text av James Baldwin, som riktade sig till ett av hans syskonbarn.

9789100171100

Gripande om slav på flykt genom Amerika

En sinnrikt konstruerad och äventyrlig roman som skildrar en kvinnlig slavs flykt genom USA. Varje ny plats hon kommer till motsvarar en fas i ”utvecklingen” av rasrelationerna. Välvilligheten kan vara bedräglig.

9780735223585

United States of Incarceration Inc

Nästan 2,3 miljoner amerikaner sitter i fängelse. En förbluffande stor andel av dem är svarta, fattiga, psykiskt sjuka och/eller har problem med droger. Även relativt ringa narkotikabrott (innehav av cannabis) kan ge hårda straff. Shane Bauer skildrar detta haveri inifrån. Här hittar du riktigt bra statistik om det monstruösa amerikanska fängelsesystemet.

hiphop-fc

Suveräna serieböcker om hip hoppens historia

Bonus:

Litterära termer 41: Afrofuturism

Ny inspirerande tidslinje med afro-amerikansk litteratur

Infografik om afro-amerikaners villkor, ritad för hand av W. E. B. Du Bois

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Syskonbarnen, exets dotter och Ida Börjel

dav

Syskonbarnen och exets dotter

Jag älskar mina sju syskonbarn och mitt ex dotter. Jag tycker att det är väldigt kul att ge dem presenter (hoppas att jag aldrig kommer ge bort kuvert med pengar i), och försöker smyga in en och annan bok bland presenterna. Exets dotter fyller år snart och hon kommer att få ett par graphic novels eller serieromaner. Den här kanske eller något smått surrealistiskt av de starka färgernas mästare, Michael DeForge.

Romanerna

När yngsta systersonen började plugga journalistik för några år sedan, så gav jag honom ett par böcker av Orwell, som han tydligt uppskattade. Det ledde till att jag, 10-12 gånger, beställde en eller ett par böcker från Adlibris direkt hem till honom. Jag har lett honom i fördärvet, för nu köper han böcker själv, allt ifrån Sebald och Kafka till Thomas Bernhard och Jamaica Kincaid. Han stryker till och med runt på antikvariaten i Uppsala. Nyss fyllda 23 har han fler hyllmeter hemma i lägenheten i Uppsala, än jag hade när jag var 33. Han ska få ärva mina böcker.

Ida Börjel

Jag har även försökt få igång hans lyrikintresse, rekommenderat poddarna Örnen och Kråkan och Podpoesi med mera. Han har köpt Svensk poesi men tycker att det går lite trögt. Jag har föreslagit att han kan hoppa fram några århundraden och läsa en dikt om dagen: Södergran, Lindegren, Ekelöf, Jäderlund. Idag när jag i en bokstapel fick syn på Ida Börjels Böcker I-III (Nirstedt/Litteratur), hennes tre första böcker SondSkåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik lyxförpackade med ett omslag, ett av årets hittills snyggaste, designat av Ida Börjel och Paolo Sangregorio, kom jag på att jag inte lever som jag lär.

Bokbomba

Men med början idag ska jag försöka läsa minst en dikt om dagen, eller den enhet som lämpar sig bäst, och börja med Böcker I-III. Och så ska jag beställa ett ex till systersonen, att döma av det lilla jag läst i boken kommer han tycka att den är riktigt cool, lite märklig men framförallt cool. Jag förespråkar att man bokbombar ungdomar. Det finns alltid något som träffar mitt i prick – de är (oftast) inte ointresserade, men de har väldigt mycket annat att tänka på.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Fem bra böcker av sjuksystrar, om sjuksystrar

Applåderna

Vi har alla applåderat våra sjuksystrar, men nu är det  dags att gå från ord till handling. All vårdande och omvårdande personal – syrror, uskor och de som arbetar inom äldreomsorgen – måste få kraftigt förstärkta resurser, inte bara bättre möjligheter till ut- och fortbildning, utan mer pengar i lönekuverten. Kommunal har ett gyllene tillfälle att mobilisera och alla väljare bör sätta sig in i riksdagspartiernas vårdpolitik. Nu fläskas det på en del, men 2020 kan det se annorlunda ut.

Erfarenheterna

Och i sommar borde alla läsa åtminstone en bok skriven av någon som arbetar inom ett vårdyrke, och som beskriver sitt yrke mer ingående. Hur var det att arbeta under de nyliberala vansinnesåren, med alla nedskärningar, privatiseringar och ständigt nya ”rationaliseringar” och omorganiseringar? Före Corona: Rationalitet. Efter Corona: Förnuft och motståndskraft. Hur var det att arbeta under coronaepidemin? Hur är det att arbeta med dementa personer? Och hur är det att vårda patienter i livets slutskede?

Insändare i Dagens Nyheter: ”Hemtjänsten är ett av de mest krävande jobb som finns” av Elisabeta Meyler. Det är en insändare, men det är inte bara åsikter, Meyler berättar om sina erfarenheter.

Böckerna

Jag har surfat runt lite och hittade några titlar som har fått fina omdömen och som verkar intressanta. Mejla gärna om du känner till några titlar på svenska.

9781616206024_3D

Theresa Brown, Registered NurseThe Shift  (Algonquin)

”Compelling and compassionate human drama. If you want to understand how modern medicine ticks, fasten your seat belt and spend a day in the hospital with Theresa Brown on The Shift.”
Blurb av Danielle Ofri, MD, författare till What Doctors Feel

412hi2YBj6L._SX331_BO1,204,203,200_
Red. Lee GutkindTrue Stories of Becoming A Nurse (In Fact Books)

Ur förlagstexten: ”The stories reveal many voices from nurses at different stages of their careers: One nurse-in-training longs to be trusted with more “important” procedures, while another questions her ability to care for nursing home residents. An efficient young emergency room nurse finds his life and career irrevocably changed by a car accident. A nurse practitioner wonders whether she has violated professional boundaries in her care for a homeless man with AIDS, and a home care case manager is the sole attendee at a funeral for one of her patients.”

9781400031290

Evelyn Monahan & Rosemary Neidel-GreenleeAnd if I Perish (Bantam Doubleday)

Ur förlagstexten: ”For more than half a century these women’s experiences remained untold, almost without reference in books, historical societies, or military archives. After years of reasearch and hundreds of hours of interviews, Evelyn M. Monahan and Rosemary Neidel-Greenlee have created a dramatic narrative that at last brings to light the critical role that women played throughout the war.”

518ERs9GKlL._SX331_BO1,204,203,200_

Tilda ShalofA Nurse’s Story (Emblem Editions)

”In a post-SARS world where nurses are finally being recognized for the heroes they always were, A Nurse’s Story is the best-seller no one can put down.”
– Montreal Gazette

41RqMm2xBOL._SX322_BO1,204,203,200_
Carol Karels, RNCooked: An Inner City Nursing Memoir (Full Court Press)

Ur förlagstexten: ”In May 1971, Look magazine featured an article entitled ‘Chicago’s Cook County Hospital: A Terrible Place.’ The article provided an in-depth look at the largest public hospital in the country, one located on Chicago’s dangerous gang-controlled and drug-infested West Side. Months later, the author, then a naïve suburban teen, and one hundred other nursing students, began their training there, despite newspaper articles that warned that the hospital might close any day. At ‘the County,’ where nurse duties included swatting flies in the OR and delousing patients, both nurses and doctors were expected to provide care under the most desperate of circumstances.”

Missa inte heller teveserien Nurse Betty, med underbara Edie Falco i huvudrollen.

Och, avslutningsvis, en nyliberal visdom:

”Jag förstår, visst förstår jag att sjukvårdspersonalen investerar en massa känslor i sitt arbete – det är urgulligt –men det får under inga omständigheter avspegla sig i budgeten!”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Känn ingen lässkam i Göteborg

9781594634697

Emma Straub – All Adults Here (Riverhead)

“The queen of the summer novel.”
Entertainment Weekly

Emma Straub har blivit intervjuad av Riverhead/Lit Hub, med anledning av att hon är bokaktuell, och har svarat på de gängse frågorna: ”Emma Straub Wants to Abolish Reading-Related Guilt”. Det är framförallt ett utbyte som är intressant:

– Name a classic you feel guilty about never having read?

– There are plenty of things to feel guilty about in life—yelling at your kid, not putting a shopping cart back in the parking lot, sleeping with your best friend’s spouse—why put that on reading? If I could absolve readers of one thing, it would be this—feeling guilt about books that they like, and books that they don’t. Honestly, the only feeling that people should have about books they haven’t read yet is HOPE! There are so many classics I haven’t read—A Hundred Years of Solitude, Moby Dick, A Tree Grows in Brooklyn—and lucky me. I think the idea that you’re supposed to have already read everything—at what age? 20?—is not only unrealistic, but also kind of dopey!

Själv känner jag lässkam titt som tätt, i flera år har jag förebrått mig själv för att inte ha läst en enda bok om kriget i Syrien. Men jag tycker att Straub har rätt när hon förespråkar att känna hopp apropå olästa klassiker. Även om känslor har en tendens att sträva efter ett visst mått av autonomitet.

Ett annat utbyte gjorde mig riktigt upprymd:

Which non-literary piece of culture—film, tv show, painting, song—could you not imagine your life without?

– The Magnetic Fields have been a part of my life for the last twenty years, a neat half of my life. I just wrote a long essay about my friendship with Stephin Merritt, the songwriter and musician, and so they are on my mind, but I think that this would be my answer anyway. They are the band whose catalogue I know best—backwards and forwards, every single record—and who I have seen live the most, by an enormous margin.

The Magnetic Fields är ett favoritband och deras album 69 Love Songs tycker jag hör hemma på en lista över världens 50 bästa album. Men det kanske är fånigt att rangordna på det där viset, det kanske väcker hopplöshet och musikskam.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar