Category Archives: Bokomslag bilder och foto

Bokomslag: USA vs. England II

Jag jämförde aktuella amerikanska och brittiska versioner av bokomslag i ett tidigare blogginlägg (Bokomslag: USA vs. England) och det här är en liknande sammanställning. Det är sällan uppenbart vilket som är det amerikanska (vänster) respektive det brittiska (höger), men det är barnsligt roligt att jämföra hur olika grafiska designers har valt olika, ofta radikalt olika, lösningar.

The Idiot, Penguin Press, omslag Amanda Deway. Jonathan Cape, omslagsillustration Aino Maija Metsola & AD Suzanne Dean.

 

Exit West, Riverhead, omslag Rachel Willey. Hamish Hamilton, omslag Richard Bravery.

 

Homegoing, Knopf, omslag Peter Mendelsund. Viking, omslag Nathan Burton.

 

To Be a Machine, Doubleday, omslag Pete Garceau. Granta, omslag Gray318 / foto Marco Fernandes.

 

White Tears, Knopf, omslag Peter Mendelsund. Hamish Hamilton, omslag Richard Bravery.

 

Priestdaddy, Riverhead, omslag Rachel Willey. Allen Lane, omslag Richard Green.

 
Av omslagen till The Idiot tycker jag att det amerikanska ligger mest i linje med Elif Batumans coola och kontrollerade stil, men att illustrationen gjord av Aino Maija Metsola är mest visuellt intressant. Av omslagen till Exit West tycker jag däremot att det amerikanska är överlägset mest visuellt utmanande, med sin lite skeva och nästan självlysande typografi, medan det brittiska och 80-talsaktiga är nära nog intetsägande. Det lilla snittet i ytan är dessutom en detalj för mycket.

Av omslagen till Homegoing tycker jag att det av Peter Mendelsund omslag är i en klass för sig – det brittiska känns vid en jämförelse nästan märkligt könlöst och blodfattigt trots att det är så färgstarkt. Av omslagen till To Be a Machine är det brittiska min solklara favorit, något så ovanligt som ett riktigt roligt omslag. Gray318 håller det enkelt med det obetalbara fotot av en robot vars håglösa hållning skulle kunna tolkas som om den vore lite trött på att hänga med i den teknologiska utvecklingen.

Av de båda typografiska omslagen till White Tears tycker jag att det av Peter Mendelsund är mest elegant, har mest karaktär och står ut mest visuellt, men att det brittiska också funkar riktigt bra. Av omslagen till Priestdaddy, som lär vara en hysteriskt rolig memoarbok i vilken Patricia Lockwoods genuint originella prästfarsa står i centrum. Det brittiska omslaget väcker väl snarare associationer till något otvetydigt otäckt, en skildring av en seriemördare eller något i den stilen?

Skriv gärna och kommentera omslagen och mina omdömen. Tycker du att något omslag är särskilt spännande? Vilket skulle du helst ha som poster på väggen?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto

Märkliga vita geometriska kolosser i alplandskap

9783858815309_300dpi

Katharina Anna Loidl
Landschaftsradierungen
Landscape Engravings
Texter: Vitus Weh & Paolo Bianchi
Scheidegger & Spiess

När den österrikiska konstnären Katharina Anna Loidl var verksam i Bern, sommaren 2015, brukade hon besöka antik- och prylbodar i stadens gränder och mörka och svala arkader. Där fann hon mängder med gravyrer från 1800-talet med motiv från de schweiziska alperna – på sin tid oerhört populära motiv.

Loidl införskaffade en hel del gravyrer, som kom att fungera som objets trouvés i hennes magiska bildserie Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Hon använde ungefär samma sorts verktyg som använts för att framställa gravyrerna, men Loidl avlägsnade färg från dem, så att det mitt i alplandskapen framträder jättelika vita geometriska block.

Loidl-Landschaftsradierungen-No05_Montblanc

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 05 The Montblanc and Col de Balme, Canton of Valais: L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No14_Engstlenalp

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 14 Engstlenalp, Canton of Berne: C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Man noterar genast när man tittar på bilderna att de geometriska blocken inte hör hemma i alplandskapen. De är, redan genom sin form och struktur, främmande och kan säkert uppfattas som störande. Men samtidigt gör de att bilderna, som följer ett givet mönster med idyllisk och gemytlig förgrund och storslagna och sublima berg centralt, får nytt liv och väcker fantasin till liv.

Loidl-Landschaftsradierungen-No06_Bachalpsee

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 06 The Bachalp Lake, Canton of Berne (Lac de Bachalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1866 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No04_Bluemlisalp-Bern

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 04 The Oeschinen Lake and the Blümlisalp, Canton of Berne (Le Lac d’Oeschinen et la Blümlisalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./Fr. Müller sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1860 © Katharina Anna Loidl

 
Är de vita blocken gigantiska kristaller? Det ser nästan ut som om de pressat sig upp ur marken eller som om de kommit från yttre världsrymden och sänkt sig ned i alperna. Eller är blocken kraftverk, fabriker eller bostadshus? De förändrar hursomhelst både rummet och hur vi tolkar tiden. I en liten notis i boken sammanfattas Loidls konstnärliga intressen och uttryck så här: ”The expansion of the spatial and the concept of space, the skepticism about the visible, and the minor irritations of everyday life provide impulses for the divers forms of expression in her conceptual mode of working.”

Loidl-Landschaftsradierungen-No29_Jungfrau

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 29 The Summit of the Jungfrau, Scene from «Manfred», Canton of Berne: W. H. Barlett delt./W. Taylor sculpt.; Geo. Virtue London, 1836 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No39_Albulapass

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 39 The Albula Pass, Canton of Graubünden (Passage D’Albula, Canton des Grisons): C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1878 © Katharina Anna Loidl

 
Det är en egensinnig och vacker bildserie och boken är ett estetiskt objekt i sig, svarta tygklädda pärmar med titeln tryckt i guld: Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Den innehåller desutom två utmärkta texter, ”Overwhelming” av Vitus Weh och ”Hard Cuts” av Paolo Bianchi. Weh skriver väldigt intressant om hur Loidls bildserie förhåller sig till 17- och 1800-talets sublima tradition respektive samtidskonst med inriktning på det kristalliska. Loidls vagt kusliga bilder utmanar den tidlöshet och romantik som man vanligtvis förknippar med alperna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Infografik om afro-amerikaners villkor, ritad för hand av W. E. B. Du Bois

Sociologen, ekonomen och historikern W. E. B. Du Bois (1868 – 1963) var en av de tidiga förkämparna för afro-amerikaners rättigheter och förbättrade villkor. Han inspirerade bland många andra Malcolm X och vid sidan av Martin Luther King är han en av de riktigt stora historiska afro-amerikanska personligheterna. Han var panafrikanist och dog i Accra i nyligen befriade Ghana.

Det sägs att Du Bois var den första svarta amerikanen som erövrade en doktorsgrad, och 1899 publicerades hans fösta betydande akademiska arbete, som var en på fältarbete byggd, bred och detaljerad studie om afroamerikanernas villkor i Philiadelphia. Året därpå åkte han, tillsammans med två medarbetare, till Europa, bland annat till Paris, där han inom ramen för världsutställningen presenterade en unik utställning om de svartas villkor i USA: ”The Exhibit of American Negroes”. Den var både inriktad på historien och samtiden.

Du Bois ritade själv, för hand, informationsgrafik till utställningen, som finns bevarad i samlingarna på Library of Congress. Den var en del av ett större utställningsmaterial, bland annat en stor samling foton, och är inte bara intressanta på grund av den fakta den presenterar, den är även intressant ur ett estetiskt perspektiv. Vissa av presentationerna förebådar modernistisk abstrakt konst – de är visuellt anslående och snillrika. Här nedan kan du se några av dem:

Source: Library of Congress
Found via: Public Domain Review See also Hyperallegic / Slate / Smithsonian

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto

Reklamposters, med varor och produkter, från rekordåren

poster-collection-the-magic-of-things_0

Poster collection 24: The magic of things
Red. Bettina Richter
Essä: Gerda Breuer

Museum für gestaltung Zürich
Plakatsammlung
Lars Müller Publishers

Schweiz är en liten stormakt inom grafisk design, med stolta traditioner. Ett av områdena man har utmärkt sig inom är posters, och Museum für gestaltung Zürich har en samling med posters i världsklass. Och ur de samlingarna hämtar man särskilt spännande posters som man, tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers, presenter i den smått unika serien häften/böcker Poster collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 24:e volymen i serien heter The magic of things och samlar så kallade object posters, posters som i för- och efterkrigstidens anda gjorde reklam för ett stadigt växande antal konsumtionsvaror, som kopplades till varumärken för att särskilja dem och göra dem mer åtråvärda. Målet var att övertyga (om produktens förträfflighet) inte att övertala.

En produkt. Ett varumärke. Inget mer. Delvis var den här nya sakligheten en direkt reaktion mot Art Nouveau. Från 30-talet till 50-talet var några av de stora mästarna i den här stilen Niklaus Stoecklin, Peter Birkhäuser, Donald Brun, Otto Baumberger och Herbert Leupin.

Konsumtion, ökad materiell standard, sågs som en integrerad del av demokratiseringen och bygget av en modern välfärdsstat. Det var alltså ganska långt ifrån vår mer skuldtyngda, kanske också hycklande, och ambivalenta hållning till konsumtionssamhället.

Magic-of-Things-46-47 (1)-page-001

Fotografiet, det förment objektiva, var på många sätt förebildligt. Man ser att grafikerna varit mycket noga med detaljer som skuggor och reflektioner, så att de uppnår en nära nog fotorealistisk effekt. Eller kanske snarare: Många av produkterna ser nästan mer realistiska ut än om de hade fotograferats. De ser verkligen sinnliga och åtråvärda ut, somliga har snudd på surrealistiska kvaliteter, andra väcker snarare associationer till popkonst.

Object posters känns idag lite omoderna med sitt fokus på att para ihop en produkt med ett varumärke. I vår tids reklam hoppar man över produkten och fokuserar desto mer på varumärket och livsstilen men samtidigt finns det motexempel, som Apple som gärna visar sina produkter. Och det otidsenliga med object posters kanske man skulle kunna vända till en fördel. De har en distinkt charm och oskuldsfullet som ofta saknas i nutida reklam.

Magic-of-Things-48-49 (1)-page-001

Magic-of-Things-58-59 (1)-page-001

I sin utmärkta essä berättar Gerda Breuer om de olika historiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna för framväxten av det här nya reklamspråket. Ny teknik var inte oviktig i sammanhanget:

”Following the invention of lithography by Alois Senefelder, who established the basis for mass editions of colored flat prints in the nineteenth century, the technical innovation of chromolitography by the Franco-German Godefroy Engelmann and the rapid printing press made it possible to produce colored illustrations on posters in even larger editions and at a reasonable cost. Bold colors, clear contrasts, monochrome backgrounds, and oversized depictions of the products became synonymous with object advertising and even led to the coining of a new word i German: plakativ, derived from Plakat (poster), and meaning ‘striking’ or ‘bold.'”

Jag kan verkligen rekommendera serien Poster collection. Varje ny volym är ett litet äventyr, tonvikten ligger ofta på schweiziska grafiska designers, men de tematiska volymerna är ofta mer blandade.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Praktfull bok om filmen i konsten och konsten i filmen

9783858815415_Cinema-mon-amour_def

Cinéma mon amour. Film in art
Red. Madeleine Schuppli & Aargauer Kunsthaus
Texter: Yasmin Afschar, Erika Balsom, Jenny Billeter, Steven Cairns,
Vinzenz Hediger, Simon Koenig & Madeleine Schuppli
Scheidegger & Spiess • Aargauer Kunsthaus, Aarau

Den ungerske filmteoretikern Béla Balázs (1884–1949) argumenterade för att förståelsen av hur en film är gjord, dess estetiska maskineri, berikar upplevelsen. Det går att argumentera för att kunskapen om hantverket t.ex. skulle kunna underminera realismen, men Balázs menade att kunskapen höjer underhållningsvärdet. Och han menade att det inte var något unikt för filmen. Ett snillrikt filmtrick ger förhöjd livskänsla på ungefär samma sätt som när vi njuter av eleganta arkitektoniska lösningar eller lyssnar på en tekniskt briljant musiker.

Jag tänker på Balázs estetiska teori när jag läser och bläddrar i Cinéma mon amour. Film in art. Den handlar om filmen i konsten och om konsten i filmen, och texterna går in i detalj på hur mötet mellan konst och film kan ta sig olika uttryck. Boken gavs ut i samband med en mycket ambitiös konstutställning, Cinéma mon amour. Kino in der Kunstett samarbete mellan Aargauer Kunsthaus och Solothurner Filmtagen.

De utställda konstnärerna var:

Martin Arnold, John Baldessari, Fiona Banner, Marc Bauer, Pierre Bismuth, Candice Breitz, Janet Cardiff & George Bures Miller, collectif_fact (Annelore Schneider & Claude Piguet, Tacita Dean, Stan Douglas, Thomas Galler, Christoph Girardet & Matthias Müller, Douglas Gordon, Teresa Hubbard / Alexander Birchler, Samson Kambalu, Daniela Keiser, Urs Lüthi, Philippe Parreno, Julian Rosefeldt, Hiroshi Sugimoto, Sam Taylor-Johnson, Mark Wallinger.

Det behöver knappast påpekas när det är så många medverkande, men de olika konstverken skiljer sig mycket åt, även om många har arbetat med film och foto. Möjligen skulle man kunna tala om en gemensam anda, många verk är dekonstruktiva till sin karaktär, kritiska men också humoristiska.

De är också i dialog med filmhistorien, som Hitchcock Presents (2010) av collectif_fact som visar filmfoto av Le Corbusiers Villa Jeanneret-Perret, men med ljudet hämtat från trailern till Hitchcocks Psycho från 1960. Julian Rosefeldt har med sin film Deep Gold (2013/14) både hyllat och uppdaterat en betydligt tidigare filmklassiker, den surrealistiska och subversiva milstolpen L’Âge d’Or (1930) av Luis Buñuel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boken har ett mycket rikt bildmaterial, som till stor del utgjörs av stillbilder eller foton från konstverken, men det finns även en del annat. När man bläddrar i boken första gången kan bildmaterialet ge ett lite lätt oordnat intryck, men den hålls samman av sex mycket välskrivna, ganska korta, essäer.

Essäernas titlar säger åtminstone en del: ”Cinema as Space/The Visible Cinema”, ”Film Business/Corpus mysticum industriale. The Star’s Visual Body and the Fans Gaze”, ”Found Footage/Reframed: Found Footage and the Moving Image”, ”Movies and Genres/Art, Cinema and the World”, ”Mechanisms of Film/The Ends of Cinema” samt ”Art mon amour/Films about Artists and Their Worlds”.

Textförfattarna, som är oerhört kunniga, har inte delat upp konstnärerna eller verken mellan sig, de skriver helt enkelt om de verk som passar deras tema. Flera konstverk kommenteras således i flera av essäerna. De väcker min lust att se mer av de här verken, trots att de är hyfsat teoretiska väcker de lusten att vilja se film, lite i linje med Béla Balázs teori.

Vissa verk är lättare att föreställa sig än andra, men jag tyckte genast om fotona tagna av Hiroshi Sugimoto. Han har jobbat på sin serie med foton från amerikanska biografer och drive-ins sedan 1978. Han låter kamerans slutare vara öppen under de visade filmernas hela längd. Alla filmrutor komprimeras i en bild, så att säga. Skriver Yasmin Afschar om resultatet: ”What remains is a dazzling expanse of white that is both nothing and everything at the same time – comparable with white noise in music.”

Jag gillar även fotoserien Crying Men (2002-2004) av Sam Taylor-Johnson. I boken finns foton av en rad gråtande skådisar, bland dem Forest Whitaker, Ryan Gosling, Steve Buscemi, Tim Roth och Sean Penn. Det skulle ju kunna vara så att Taylor-Johnson har haft osannolik tur, att hon helt enkelt råkat stöta på några av Hollywoods giganter just när de gråtit och varit som mest sårbara. Troligare är att de använder all sin skicklighet för att låtsas gråta så trovärdigt som möjligt. Bildserien väcker frågor om äkta respektive spelade känslor, om yta och djup och om föreställningarna vi har om Hollywood-stjärnor och skådespeleri.

Cinéma mon amour. Film in art har ett rikt och spännande bildmaterial och innehåller kvicka och intressanta essäer om kopplingen konst och film. Kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess och designbyrån NORM har gjort boken till ett praktverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”Landscape as Longing: Queens, New York”

9783958290327_1

Frank Gohlke & Joel Sternfeld
Landscape as Longing: Queens, New York
Text: Suketu Mehta
Steidl

New York är en av världens mest avbildade städer, inte minst om man räknar med alla filmer och teveserier vars handling utspelar sig där. När jag besökte New York första gången kändes allt egendomligt bekant, arkitekturern förstås, tunnelbanan, men också ljuden. I ett område i Brooklyn talade folk precis som i Sopranos. Det är inte alls märkligt i sig, men känslan, en positiv känsla av att känna sig hemma på en främmande plats, var ganska märklig.

Men det är Manhattan som dominerar bildflödet från New York, Staten Island och Queens är kanske de två av New Yorks fem boroughs som det är svårast att visualisera. För mig är det nog det.

2003 fick fotograferna Frank Gohlke, tongivande amerikansk landskapsfotograf, och Joel Sternfeld, känd för att fota dokumentärt i USA i färg och storformat, ett gemensamt uppdrag. Uppdraget var att dokumentera livet i Queens, vars befolkning tillhör den mest etnisk varierade i världen. Resultatet samlas i den bastanta, vackra och egensinniga volymen Landscape as Longing: Queens, New York.

010_Gohlke_Landsc

White fence – 4671 Laburnam Ave., Flushing, Queens 2003 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den första halvan av boken utgörs av Gohlkes svartvita foton, som präglas av hans inriktning på landskapsfotografi. Han fotar gator, broar, staket och stängsel, tomtgränser, ödetomter, parker och platser där staden möter naturen. Fotona är kärvt poetiska, mångtydiga, associativa och trotsar åtminstone mina förväntningar på foton från Queens. En sak är väldigt påtaglig: frånvaron av människor.

001_Gohlke_Landsc

Wedding palace – Myrtle Ave. and Stephen St., Ridgewood, Queens 2004 Foto © 2016 Frank Gohlke

 
Den andra delen av boken utgörs av Sternfelds färgfoton, ofta riktigt spektakulära. Han har riktat in sig på bostadshus, affärer, restauranger och kyrkor. Här blir det mångkulturella inslaget mycket tydligare. Här finns grekisk ortodoxa kyrkor, moskéer, ett thailändskt tempel och flera byggnader som hör till andra asiatiska trossamfund. Många skyltar är på kinesiska, koreanska, japanska, spanska, men ibland är skyltarna flerspråkiga. Texten på en markis marknadsför ”Spanish American Footcare”. En annan: ”Thai & Chinese – Strictly Halal”. En sak är påtaglig: att det är relativt få människor på bilderna.

035_Landscape

Le Cordon Bleu – 96-01 Jamaica Avenue, Woodhaven, Queens, June 2004 Foto © Joel Sternfeld

 
030_Landscape

Ben Faremo, The Lemon Ice King of Corona – 52-02 108 Street, Corona, Queens, 2003 © Joel Sternfeld

 
Jag tycker att de här två uppsättningarna fotografier funkar väldigt bra tillsammans; man får i alla fall ett hum om hur Queens alla små samhällen i samhället hänger samman och dynamiken mellan dem. Jag tänker mig att de två uppsättningarna foton fungerar så bra tillsammans inte trots att de är så olika, utan just för att de uttrycker två skilda temperament.

Att både Gohlke och Sternfeld har fotat så få människor, det är ingen slump. Det är ett medvetet val och enligt förlagsinformationen utvecklade de en ”unique theory of landscape photography in which landscape is a visible manifestation of the invisible emotions of its inhabitants.” Man kan tycka att det låter aningen anspråksfullt, men jag tycker att den här boken, som är väldigt välgjord, allt från bindning till tryck, berättar mycket om Queens och dem som bor där, som enbart en text kanske inte skulle kunna förmedla. En sådan sak är naturligtvis den längtan till sina hemländer som många immigranter känner och uttrycker på olika sätt, också i det offentliga rummet.

Men boken innehåller en text. Längst bak i boken, på insidan av pärmen, sitter ett kuvert fastklistrat. Och i kuvertet finns ett litet häfte med en märklig novell, ”What is Remembered”, skriven av den indisk-amerikanske författaren Suketu Mehta. Det är en drastisk, bitvis hysteriskt rolig och rörande berättelse om en indisk man, Mahesh, som kommer till New York. På JFK får han en stöt av statisk elektricitet, vilket leder till att han tappar minnet av sin mor. Identitet och minne är, tycker jag man kan säga, novellens stora teman – exiltillvarons balansgång mellan att minnas för lite och att minnas för mycket.

Ett tips om du gillar fotoböcker, besök Steidls hemsida.

Lyssna på spellista med hip hop från Queens.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Magiska 50- och 60-talsfoton från Vancouver

00004181_1_

Fred Herzog
Modern Color
Hatje Cantz

När jag beställde Modern Color var det mest för att fotona var från Vancouver, en stad som inte på samma självklara sätt som New York, London eller Paris framkallar mentala bilder. Det kan vara en anledning att skaffa boken, att dess bildvärld är exotisk.

Men framför allt bör man skaffa boken för att Fred Herzog, född 1930, måste betraktas som en åtminstone tills nyligen förbisedd 1900-talsmästare, något som David Campany övertygande argumenterar för i bokens introducerande text. Modern Color är en sensationellt spännande fotobok, estetiskt och historiskt.

Herzog emigrerade från Tyskland till Kanada 1952. Han hade redan börjat fotografera i Tyskland, men när han kom till Kanada arbetade han bland annat på ett lastfartyg. Han blev god vän med en annan tysk, Gerhard Blume, som introducerade honom för rader av olika ämnen och områden – litteratur, filosofi, politik, religion och vetenskap. Herzog höll sig hela tiden uppdaterad om det senaste inom fotografi, och 1957 började han arbeta som medicinsk fotograf på ett sjukhus i Vancouver.

4181-fred-herzog-lr-04 (1)

Ferry Barber Shop, 1959 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Men det var med foton av vardagslivet i Vancouver som Herzog skrev in sig i fotohistorien. Han har ganska konsekvent undvikit stadens finare kvarter och har istället koncentrerat sig på nöjesstråk, vanliga affärsgator, bakgator, skyltar och skyltningar, hamnen, bakgårdar och människor. Skriver Campany: ”Few other bodies of photography in the history of the medium have come close to the richness of Herzog’s extended city portrait.”

4181-fred-herzog-lr-09

Empty Barber Shop, 1966 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
När de här fotona togs, på 50- och 60-talet, hade färgfotot låg status. Konstfotot dominerades nästan helt av svartvitt. Eller som Herzog själv uttryckt det: ”Just as we know that liberty and fresh caught salmon are good, we knew then that colour was to be used only for pretty sights. Landscapes, swans, flowers, sunsets, gnarled trees and burning candles were okay. Everything else raised eyebrows.”

Herzog fotade med Kodachrome, som lanserades 1935 med sikte på amatörmarknaden. Skriver Campany apropå Kodachrome: ”But it was also good at capturing the things that interested Herzog; variations in fabric and skin, the palette of postwar consumables, bright glossy paintwork as it weathers into muted hues, the subtleties of urban wood and stone, and the atmospheric variations of coastal climate.” Filmen var inte särskilt ljuskänslig, men det passade Herzog som föredrog långsamma observationer framför ”avgörande ögonblick”.

4181-fred-herzog-lr-08
Boat Scrapers 1, 1964 © Fred Herzog and Equinox Gallery

 
Det finns likheter mellan Herzog och Robert Frank, vars The Americans Herzog kom över 1959. Men Herzogs bildvärld är mycket mer välkomnande. Herzog kände betydligt större släktskap med Walker Evans. Campany hävdar att det de delar inte är en stil eller en estetik, utan en disposition. Evans kallade den själv ibland för ”documentary style” och ibland ”lyric documentary”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner