Category Archives: Bokomslag bilder och foto

Hypnotiska animationer av bokomslag

Ett varmt tack till Henning M. Lederer – animatör och grafisk designer – för att vi fick visa den här förtrollande videon. När vi visade hans förra film med bokomslag, berättade han att han blev förvånad över hur populär videon med animerade bokomslag blev. Den bygger trots allt på en enkel fråga: Hur skulle omslagen se ut om man animerade dem?

Lederer beskriver videon som ett typiskt projekt han gjort för sitt eget höga nöjes skull. Han säger att det på sätt och vis är en bra beskrivning av honom själv. Han gillar att sätta saker i rörelse och han tyckte att det var spännande att se hur den statiska designen fick liv.

33c_v61

Lederer har utgått från omslag från 60- och 70-talet som han hittade på Montague Projects och Book Worship. Det är vetenskapliga titlar, vissa omslag har gjorts av kända grafiska designers men många är helt okända. De flesta av omslagen betraktades som ointressanta som samlarobjekt när de gavs ut. Nu har Lederer blåst liv i dem och deras geometriska former. Resultatet är en hypnotisk och smått unik visuell upplevelse.

33c_v64

Besök gärna Henning M. Lederers hemsida eller Machinatorium.

Ola Wihlke

1 kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Film video och ljud

Färglära, enligt Lotta Kühlhorn

9789174246162

Lotta Kühlhorn
Kulör! En bok om vad färg gör
Bonnier Fakta

”Jag tror på att vi alla har vår egen färgpalett och att försöka följa den, förfina den eller utmana den, är en bra väg.”
— Lotta Kühlhorn

Vi omges av färger hela tiden, från morgon till kväll, men de flesta av oss reflekterar inte särskilt mycket över det. Formgivaren Lotta Kühlhorn omger sig inte bara med sällsynt mycket färger, hon tänker dessutom på dem och arbetar med dem mest hela tiden. I Kulör!, som är en fortsättning på Rapport! En bok om att göra mönster, får vi kika in i Kühlhorns ateljé och ta del av hur hon tänker om färger.

261396

Lotta Kühlhhorn i ateljén på Söder i Stockholm. Copyright/fotograf: Håkan Östlundh

  
Boken är, inte helt oväntat, färgstark och rikt illustrerad. Kühlhorns huvudregel: ”Det finns egentligen inga gränser eller regler.” Färgerna rangordnas inte, även om hon medger att hon haft svårt för grönt, snarare hänvisar hon till olika historiska färgläror för att visa hur flytande och skiftande omdömena om olika färgers karaktär och egenskaper varit:

”Goethe säger i sin färglära att grönt är den bästa färgen att arbeta i. På 1800-talet var arbetsrummen självklart gröna. Grönt skrivbordsunderlägg. Gröna behållare av jade till bläcket. Jag har en känsla av att lamporna på amerikanska bibliotek (grönt glas) kan ha med det att göra.”

Och i nästa stycke:

”I förmögna hem vid 1900-talets början (i Danmark) målades väggarna i barnrummen efter barnens hårfärg. Blont hår: ljusblå väggar. Ljust röda väggar till brunt hår och ljuslila väggar till rödhåriga barn.”

261404

Gissa färgen. Copyright/fotograf: Peter Westin

  
Ingen rangordning för Kühlhorn alltså, men färgerna presenteras som om de passar i lite olika sammanhang och det är ju inte så konstigt. Självklart lever vi mitt uppe i en lång färgtradition, även om vi tycker att äldre tiders färgläror är lite märklig, kanske främst för att de ofta är så specifika.

261402

Gissa färgen. Copyright/fotograf: Peter Westin

  
Efter en inledande text följer bokens huvudinnehåll, kapitel som presenterar en färg i taget. Kühlhorn skriver om färgernas karaktär och om hur hon har tänkt när hon har använt dem i sitt arbete. Hon visar mängder av olika nyanser och kombinationer. Jag tycker att det är särskilt och löjligt roligt att läsa om hur hon tänkt när hon gjort bokomslag, och se bilder på olika varianter som valts bort.

261399

Lotta Kühlhorns väl använda regnrock. Copyright/fotograf: Fabian Kühlhorn

 
En annan av alla de saker jag gillar med den här boken är när själva arbetsprocessen beskrivs mer i detalj. Kühlhorn beskriver exempelvis att hon i regel inte får idéer eller mentala bilder av färger, utan att det vanligtvis är färger hon omger sig med, på olika föremål, som kläder, böcker eller förpackningar, som är källan till inspirationen. När färger valts påbörjas ett lite mer handfast arbete och därefter något som kan liknas vid en uteslutningsprocess.

Kühlhorns stil är korthuggen, ibland på gränsen till impressionistisk, och associativ. Det är underhållande och lärorik läsning. Kulör! är inspirerande, en fest för ögat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fem fotografer skildrar Schweiz

cache_1000_813_2_0_79_16777215_C4LMsJ9WYAUdTaN

Unfamiliar Familiarities – Outside Views on Switzerland
Med foton av Alinka Echeverría, Shane Lavalette, Eva Leitolf,

Simon Roberts & Zhang Xiao
Red. Peter Pfrunder, Lars Willumeit, Tatyana Franck, i samarbete

med Fotostiftung Schweiz och Musée de l’Elysée
Fotostiftung Schweiz • Musée de l’Elysée • Lars Müller Publisher

Schweiz är ett sällsynt framgångsrikt turistland med ett urstarkt varumärke, och vars turistbyrå (Schweiz Tourismus) har anlitat fotografer, som Albert Steiner (1877-1965) och Herbert Matter (1907-1984), för att fånga Schweiz vackra och dramatiska landskap och särskilda kultur. Det här har skapat en bild av Schweiz inifrån, som sedan har reproducerats av besökare utifrån. Bilden, eller snarare bilderna, har blivit en del av den nationella identiteten.

Med anledning av att Schweiz Tourismus firar sitt 100-årsjubileum i år har man stöttat ett fotoprojekt som närmar sig Schweiz utifrån. Med målet att utforska bilden av Schweiz på nytt och försöka undvika klichébilderna, bad Schweiz Tourismus Fotostiftung Schweiz i Winterthur att genomföra ett kulturprojekt, som man realiserade i samarbete med Musée de l’ElyséeMusée de l’Elysée i Lusanne.

Fem framstående utländska fotografer – Alinka Echeverría (MX/US), Shane Lavalette (US), Eva Leitolf (TY), Simon Roberts (UK) och Zhang Xiao (KIN) – bjöds in till Schweiz för en längre vistelse. De fick fria händer att skapa sin egen skildring av Schweiz. Resultatet är en spännande uställning och en makalös box, Unfamiliar Familiarities – Outside Views on Switzerland, med fem häften med fotografernas bidrag och ett häfte som introducerar projektet. Fotograferna har valt att skildra Schweiz utifrån helt skilda utgångspunkter, perspektiv och teman, men samtidigt funkar deras fotoserier mycket väl tillsammans.

Unfamiliar_Familiarities_alinka_echeverria

Foton ur serien Snow in Summer © Alinka Echeverría

Alinka Echeverría har fotat schweiziska ungdomar som hon har stött på. Det är sommar så de har shorts, linnen och badkläder snarare än skid- eller vinterkläder. Ungdomarna förefaller ha fotograferats där Echeverría stött ihop med dem eller på platser dit de bjudit henne, en badplats, ett kafé eller en campingplats. De har neutrala eller nästan lite nollställda ansiktsuttryck, och jag tycker att Echeverría väldigt väl fångar ungdomstidens osäkerhet eller sökande efter en identitet, samtidigt som den nationella identiteten håller på att förändras – även Schweiz, som har räknats som ett Sonderfall och som en ö i Europa, blir naturligtvis mer och mer globaliserat.

Flera av ungdomarna ser ut att ha utländskt påbrå, exempelvis en fullt påklädd ung kvinna med huvudsjal som står längst ut på en trampolin, som sträcker sig ut över en sjö. Sjön sträcker sig i sin tur långt bort till den motsatta stranden där mäktiga berg reser sig upp mot en molnig himmel.

Unfamiliar_Familiarities_Shane_Lavalette_3-page-001

Ur serien Still (Noon) © Shane Lavalette

”Although I wanted to be a good photographer, I am still at odds with myself today. What is the most valuable think about my work? I have discovered that the simplest, most trivial things can suddenly assume a great value…”
— Theo Frey (1908 – 1997)

Shane Lavalette har låtit sig inspireras av den schweiziska fotografen Theo Frey. Han har åkt till de tolv byar som Frey besökte och fotade i, och vars resultat visades på den schweiziska nationalutställningen 1939. Men om Frey riktade mycket av sitt fokus mot byarnas folk- och arbetsliv, så är Lavette snarare ute efter att fånga stämningar och slumpmässiga möten. Kontaktkartor ur Freys arkiv visas vid sidan av Lavalettes fotografier.

Unfamiliar_Familiarities_Zhang_Xiao_The_River_2-page-001

Ur serien The River © Zhang Xiao

 

Zhang Xiaos fotoserie The River är speciell på flera vis, det är den första han fotat utanför Kina:

”Having never been to Switzerland before, everything I encountered  during this project felt new and strange. My only impression of the country came from the internet: an almost perfect image with beautiful natural scenery, and excellent social welfare systems. As a foreigner, I could only observe this country through the eyes of a tourist.”

Det må vara sant, men hans foton, av allt ifrån Lamadjur till fotbollsplaner, reproducerar verkligen inte någon stereotyp bild av Schweiz. Xioa bestämde att han enbart skulle färdas med tåg, cykel och till fots och det verkar som om det bidrog till att ge hans foton en nästan sagoaktig karaktär. I den introducerande texten beskrivs hans foton som ”visual questionmarks that both bemuse and amuse, of seemingly unremarkable yet intriguing scenes that give the viewer pause for thought.”

Om Xiao närmar sig Schweiz som en förundrad främling, så är snarare tyskan Eva Leitolfs approach den kritiska grannen. Samtliga fem fotoserier lägger stor tonvikt vid platsen, men allra viktigast är den kanske för Leitolf. Hon har fotat platser från andra sidan av en landsgräns, från Schweiz eller något av grannländerna, men hon avslöjar inte omedelbart om motivet, låt säga en by eller bergsväg, ligger i Schweiz eller ett grannland. Det är förvirrande och det är också meningen. Leitolf vill utmana föreställningen att landsgränser är statiska eller ens relevanta ur ett kulturellt perspektiv. Fotoserien och texten är bitvis kritisk mot Schweiz immigrationspolitik.

Unfamiliar_Familiarities_Simon_Roberts_1-page-001

Ur serien Sight Sacralization – (Re)framing Switzerland © Simon Roberts

En av mina favoritserier är Simon Roberts Sight Sacralization, som är både underhållande och tankeväckande. Han har fotat människor vid olika utsiktsplatser runt om i Schweiz, de mest välbesökta. Han fotar med storbildskamera och från hög höjd relativt personerna som han fotograferar, vilket gör att bilderna påminner lite om historiskt måleri.

I den korta introduktionen till serien skriver han om 1800-talets turism. Förmögna britter som gjorde sina grand tours förväntade sig att få uppleva det storslagna och det sublima när de besökte Schweiz: ”The landscape’s untamed romanticism was a crucial component of Switzerland’s national identity and cultural prestige.”

Men, fortsätter han, och förklarar titeln på sin serie: ”Today, the Swiss landscape often resembles a theater set, where tourists are transported to officially designated areas of natural beauty to gaze upon epic views from the safety of stage-managed viewpoints, a process referred to as ‘sight sacralization.’ A place is named, then framed and elevated, before being enshrined, mechanically and finally socially reproduced across a variety of media.”

Kritik av turismen är säkert lika gammal som turismen, och även om jag har svårt att bli direkt upprörd, så är Roberts foton av människor som fotar utsikter, varandra och inte minst, sig själva, anmärkningsvärda. Han har naturligtvis valt sina tillfällen, ju fler selfisar desto bättre, men det ser onekligen märkligt ut att alla ser ut att fota hela tiden. Allt fokus ser ut att ligga på att dokumentera att man varit på en fantastisk plats, samtidigt som nästan ingen tid ser ut att ägnas åt att uppleva platsen.

Jag tycker att det var modigt av Schweiz Tourismus att sjösätta det här projektet, utan att på förhand ha haft en aning om vilket resultatet skulle bli. Jag tycker att resultatet, utställningen och den vackra boxen, Unfamiliar Familiarities – Outside Views on Switzerland, formgiven av Pilar Rojo, motsvarar vad som utlovas i den introducerande texten:

”The project aims to look at the familiar through unfamiliar eyes and from various fresh perspectives. By placing different outsiders’ perspectives alongside one another, it challanges and qualifies our own insider’s view.”

Jag är visserligen ingen insider, men jag tycker definitivt att de fem fotograferna, var och en för sig och tillsammans, med en uppsättning teman och perspektiv, med okonventionella och associationsrika fotoessäer snarare än reportage och dokumentation, erbjuder en bild av Schweiz som verkligen lyckas utmana klichébilden. Det kanske till och med är sant, som det står i den introducerande texten, att outsiderns perspektiv är nödvändigt för att få syn på viktiga aspekter av ett lands karaktär och egenheter.

När jag tittar i häftena i den här boxen kan jag inte låta bli att undra vad nyanlända i Sverige skulle fotografera om de fick uppdraget att skildra sitt nya hemland. Det skulle kunna bli en spännande utforskning av det svenska från skilda och antagligen oväntade perspektiv. Man skulle kunna samla resultatet i en antologi.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Konstbok: ”Stardust Hermit” av Jia Aili

 
00004125
 
Jia Aili
Stardust Hermit
Hatje Cantz

”The job of the artist is always to deepen the mystery.”
— Francis Bacon

Det är aningen ironiskt att den kinesiske konstnären Jia Aili, född 1979, utbildade sig vid en konstakademi i nordöstra Kina, känd för sin socialrealism inspirerad av sovjetiskt propagandamåleri. Det är ironiskt eftersom Ailis dystopier och postapokalyptiska scenerier knappast lever upp till de socialrealistiska idealen.

Men Aili har tagit med sig element från den socialrealistiska traditionen, förutom förhöjt mänskligt drama och en extremt teknisk skicklighet så dyker det upp figurer som har tydliga likheter med kosmonauter (se nedan) och andra ikoner från sovjettiden. Ibland är det som om olika tider – kommunisttiden och framtiden – flyter samman i Ailis bildvärld. Det som finns däremellan, vår tid, finns det bara spår kvar av. Det kanske inte är en klockren jämförelse, men jag associerar till steampunkens blandning av tider.

6.1-18

Untitled. 2012 © Jia Aili

 
Det finns så oerhört mycket att upptäcka i Ailis bildvärld, förutom sånt som väcker associationer till socialrealism, en hel del influenser från både gamla och nya mästare, som Rubens och Caravaggio respektive Francis Bacon och Salvador Dalí. I praktverket Stardust Hermit, den första monografin ägnad Ailis konst, kallas han för ”den ultimata konstnärlige kameleonten” av Nicholas Foulkes, för att han behärskar så många olika tekniker och stilar. Trots att många målningar är dystopiska och har titlar som The Wasteland, så är målningarnas motiv sällsynt händelse- och associationsrika.

4125-jia-aili-hr-13

The Wasteland, 2007 © Jia Aili

 
Människan är i regel ensam i ett mer eller mindre surrealistiskt landskap som är förött. Hus eller andra anläggningar ser ut att kollapsa och ge vika för en våldsam kraft. Många av motivens människor bär hjälm eller gasmask, inte sällan har de bar överkropp, vilket gör att de ser än mer utsatta ut. Många människor bär mask och skyddsdräkt, som om det hade inträffat en kärnvapenkatastrof eller som om världen blivit så toxisk att man alltid måste bära dräkt och mask.

Många läser Ailis oljemålningar som kommentarer till eller reaktioner på den våldsamt snabba utvecklingen inom olika områden i Kina de senaste decennierna. Det kan jag gå med på, men jag tycker sällan att målningarna är särskilt kinesiska, om man med det menar att de på ett eller annat sätt skulle referera till en otvetydigt kinesisk verklighet. Jag tycker att de är betydligt mer allmängiltiga, men det är klart att det ligger nära till hands att läsa dem som civilisationskritik.

4125-jia-aili-hr-03

We come from the century, 2008-2011 © Jia Aili

 

Enstaka verk är humoristiska, exempelvis ett som avbildar en person utrustad med gasmask och någon slags vit skyddsdräkt. Hen har en enorm klotformad mage, så att associationer till Michelin-gubben inte känns helt orimliga. Jag tänker mig att Aili någon gång ibland känner ett behov av att lätt upp det dystopiska och postapokalyptiska temat. Enstaka verk är också vackra, i ordets konventionella bemärkelse, exempelvis en relativt färgstark målning från 2014 som föreställer en man som angör en båt i en liten hamn.

Och ibland krockar det vackra och dystopiska på ett smått absurt vis, som i tavlan On the Field of Hope (2007). Den föreställer ett vidsträckt fält helt täckt med blommor i olika rosa och röda nyanser. Till vänster i bildens främre del står en person som bär gasmask och är klädd i en vit uniformsliknade skjorta. Runt halsen har han eller hon en röd scarf, som om hen tillhörde ett ungdomsförbund eller något liknande. Blommorna når personen till höfterna och det ser ut som om hen plockar en bukett. Mer i bildens mitt står det en mörk rökplym snett uppåt ur en liten plätt ur blomsterängen.

Stardust Hermit är en massiv pjäs, den väger ungefär tre kilo och innehåller bilder som speglar Jia Ailis olika sidor. Det sägs att han inte gärna släpper ifrån sig sina tavlor, utan att han gärna arbetar på dem i flera år innan de släpps ut på marknaden. Det har drivit upp priserna rejält. Jag gillar verkligen den här boken, Ailis konst och jag föreställer mig att den kommer att bli än mer uppskattad än den är redan idag.

Skriver Fabien Fryns i bokens korta med fina förord:

”[…] despite the cold harshness of the scenes in Jia Aili’s works, ‘hope’ and ‘faith’ are the undeniable hidden thematic threads than run through his oeuvre. Presenting the world to his audience with unsparing bleakness through his own artistic interpretation, he is endeavoring to convey the idea that salvation can only arrive from the recognition of brutal reality.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bokomslag: USA vs. England II

Jag jämförde aktuella amerikanska och brittiska versioner av bokomslag i ett tidigare blogginlägg (Bokomslag: USA vs. England) och det här är en liknande sammanställning. Det är sällan uppenbart vilket som är det amerikanska (vänster) respektive det brittiska (höger), men det är barnsligt roligt att jämföra hur olika grafiska designers har valt olika, ofta radikalt olika, lösningar.

The Idiot, Penguin Press, omslag Amanda Deway. Jonathan Cape, omslagsillustration Aino Maija Metsola & AD Suzanne Dean.

 

Exit West, Riverhead, omslag Rachel Willey. Hamish Hamilton, omslag Richard Bravery.

 

Homegoing, Knopf, omslag Peter Mendelsund. Viking, omslag Nathan Burton.

 

To Be a Machine, Doubleday, omslag Pete Garceau. Granta, omslag Gray318 / foto Marco Fernandes.

 

White Tears, Knopf, omslag Peter Mendelsund. Hamish Hamilton, omslag Richard Bravery.

 

Priestdaddy, Riverhead, omslag Rachel Willey. Allen Lane, omslag Richard Green.

 
Av omslagen till The Idiot tycker jag att det amerikanska ligger mest i linje med Elif Batumans coola och kontrollerade stil, men att illustrationen gjord av Aino Maija Metsola är mest visuellt intressant. Av omslagen till Exit West tycker jag däremot att det amerikanska är överlägset mest visuellt utmanande, med sin lite skeva och nästan självlysande typografi, medan det brittiska och 80-talsaktiga är nära nog intetsägande. Det lilla snittet i ytan är dessutom en detalj för mycket.

Av omslagen till Homegoing tycker jag att det av Peter Mendelsund omslag är i en klass för sig – det brittiska känns vid en jämförelse nästan märkligt könlöst och blodfattigt trots att det är så färgstarkt. Av omslagen till To Be a Machine är det brittiska min solklara favorit, något så ovanligt som ett riktigt roligt omslag. Gray318 håller det enkelt med det obetalbara fotot av en robot vars håglösa hållning skulle kunna tolkas som om den vore lite trött på att hänga med i den teknologiska utvecklingen.

Av de båda typografiska omslagen till White Tears tycker jag att det av Peter Mendelsund är mest elegant, har mest karaktär och står ut mest visuellt, men att det brittiska också funkar riktigt bra. Av omslagen till Priestdaddy, som lär vara en hysteriskt rolig memoarbok i vilken Patricia Lockwoods genuint originella prästfarsa står i centrum. Det brittiska omslaget väcker väl snarare associationer till något otvetydigt otäckt, en skildring av en seriemördare eller något i den stilen?

Skriv gärna och kommentera omslagen och mina omdömen. Tycker du att något omslag är särskilt spännande? Vilket skulle du helst ha som poster på väggen?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto

Märkliga vita geometriska kolosser i alplandskap

9783858815309_300dpi

Katharina Anna Loidl
Landschaftsradierungen
Landscape Engravings
Texter: Vitus Weh & Paolo Bianchi
Scheidegger & Spiess

När den österrikiska konstnären Katharina Anna Loidl var verksam i Bern, sommaren 2015, brukade hon besöka antik- och prylbodar i stadens gränder och mörka och svala arkader. Där fann hon mängder med gravyrer från 1800-talet med motiv från de schweiziska alperna – på sin tid oerhört populära motiv.

Loidl införskaffade en hel del gravyrer, som kom att fungera som objets trouvés i hennes magiska bildserie Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Hon använde ungefär samma sorts verktyg som använts för att framställa gravyrerna, men Loidl avlägsnade färg från dem, så att det mitt i alplandskapen framträder jättelika vita geometriska block.

Loidl-Landschaftsradierungen-No05_Montblanc

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 05 The Montblanc and Col de Balme, Canton of Valais: L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No14_Engstlenalp

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 14 Engstlenalp, Canton of Berne: C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1865 © Katharina Anna Loidl

 
Man noterar genast när man tittar på bilderna att de geometriska blocken inte hör hemma i alplandskapen. De är, redan genom sin form och struktur, främmande och kan säkert uppfattas som störande. Men samtidigt gör de att bilderna, som följer ett givet mönster med idyllisk och gemytlig förgrund och storslagna och sublima berg centralt, får nytt liv och väcker fantasin till liv.

Loidl-Landschaftsradierungen-No06_Bachalpsee

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 06 The Bachalp Lake, Canton of Berne (Lac de Bachalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./A. Fesca sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1866 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No04_Bluemlisalp-Bern

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 04 The Oeschinen Lake and the Blümlisalp, Canton of Berne (Le Lac d’Oeschinen et la Blümlisalp, Canton de Berne): L. Rohbock delt./Fr. Müller sculpt.; G. G. Lange Darmstadt, 1860 © Katharina Anna Loidl

 
Är de vita blocken gigantiska kristaller? Det ser nästan ut som om de pressat sig upp ur marken eller som om de kommit från yttre världsrymden och sänkt sig ned i alperna. Eller är blocken kraftverk, fabriker eller bostadshus? De förändrar hursomhelst både rummet och hur vi tolkar tiden. I en liten notis i boken sammanfattas Loidls konstnärliga intressen och uttryck så här: ”The expansion of the spatial and the concept of space, the skepticism about the visible, and the minor irritations of everyday life provide impulses for the divers forms of expression in her conceptual mode of working.”

Loidl-Landschaftsradierungen-No29_Jungfrau

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 29 The Summit of the Jungfrau, Scene from «Manfred», Canton of Berne: W. H. Barlett delt./W. Taylor sculpt.; Geo. Virtue London, 1836 © Katharina Anna Loidl

 
Loidl-Landschaftsradierungen-No39_Albulapass

Katharina Anna Loidl, Landscape Engraving N° 39 The Albula Pass, Canton of Graubünden (Passage D’Albula, Canton des Grisons): C. Huber sculpt.; Chr. Krüsi Basel, 1878 © Katharina Anna Loidl

 
Det är en egensinnig och vacker bildserie och boken är ett estetiskt objekt i sig, svarta tygklädda pärmar med titeln tryckt i guld: Landschaftsradierungen / Landscape Engravings. Den innehåller desutom två utmärkta texter, ”Overwhelming” av Vitus Weh och ”Hard Cuts” av Paolo Bianchi. Weh skriver väldigt intressant om hur Loidls bildserie förhåller sig till 17- och 1800-talets sublima tradition respektive samtidskonst med inriktning på det kristalliska. Loidls vagt kusliga bilder utmanar den tidlöshet och romantik som man vanligtvis förknippar med alperna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Infografik om afro-amerikaners villkor, ritad för hand av W. E. B. Du Bois

Sociologen, ekonomen och historikern W. E. B. Du Bois (1868 – 1963) var en av de tidiga förkämparna för afro-amerikaners rättigheter och förbättrade villkor. Han inspirerade bland många andra Malcolm X och vid sidan av Martin Luther King är han en av de riktigt stora historiska afro-amerikanska personligheterna. Han var panafrikanist och dog i Accra i nyligen befriade Ghana.

Det sägs att Du Bois var den första svarta amerikanen som erövrade en doktorsgrad, och 1899 publicerades hans fösta betydande akademiska arbete, som var en på fältarbete byggd, bred och detaljerad studie om afroamerikanernas villkor i Philiadelphia. Året därpå åkte han, tillsammans med två medarbetare, till Europa, bland annat till Paris, där han inom ramen för världsutställningen presenterade en unik utställning om de svartas villkor i USA: ”The Exhibit of American Negroes”. Den var både inriktad på historien och samtiden.

Du Bois ritade själv, för hand, informationsgrafik till utställningen, som finns bevarad i samlingarna på Library of Congress. Den var en del av ett större utställningsmaterial, bland annat en stor samling foton, och är inte bara intressanta på grund av den fakta den presenterar, den är även intressant ur ett estetiskt perspektiv. Vissa av presentationerna förebådar modernistisk abstrakt konst – de är visuellt anslående och snillrika. Här nedan kan du se några av dem:

Source: Library of Congress
Found via: Public Domain Review See also Hyperallegic / Slate / Smithsonian

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto