Kategoriarkiv: Notiser

8 barnböcker om facklig kamp och organisering

Amazon är extremt fientligt mot fackföreningar. Man har envetet bekämpat alla försök av arbetarna att etablera fackföreningar. Nu har de äntligen lyckats, i Staten Island, New York.

Med anledning av det har förlaget Astra Publishing sammanställt en lista: ”Better Together: 8 Books for Kids about Unions and Organizing”.

Med tanke på hur avideologiserat och ojämlikt Sverige har blivit, tycker jag att svenska barnboksförfattare borde skriva fler berättelser om hur man kan skapa ett bättre samhälle genom att samarbeta.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Jewish Currents, ett fett dubbelnummer om postsovjetisk judendom

WinterSpring2022_3baa4eeff030fad101971876636dae06

Jewish Currents grundades 1946 och sedan dess har man varit en ledande tidskrift för kultur, politik och idédebatt. Det nya numret kallas The Soviet Issue men handlar till stor del om judars post-sovjetiska erfarenheter. Ledartexten har titeln: ”We need more stories of Post-Soviet Jews” En artikel handlar om de många turerna som föregick uppförandet av det nu förstörda Babi Yar-monumentet. Zoya Cherkassky-Nnadis målningar, postsovjetisk realism, speglar oförställt tillvaron som immigrant. Ja, det är ett fullmatat dubbelnummer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Postmodernismen ger nyliberalismen legitimitet, enligt Stuart Jeffries

9781788738224-c1d40128ac293a9d685b7f175171ef09

Stuart Jeffries är journalist och författare. För ett par år sedan kom hans monografi om Frankfurtskolan ut. Nu är han aktuell med en bok om hur vi blev postmoderna: Everything, All the Time, Everywhere: How We Became Postmodern (Verso) En fråga och ett svar ur en intervju med Jeffries i Bookforum: ”The Post with the Most”

”CONOR WILLIAMS: Postmodernism can be a tricky idea to grasp. How would you explain it to somebody unfamiliar with the term?

STUART JEFFRIES: What I tried to do in the book is historically situate it so that it follows modernism. I argue that the postwar liberal consensus, and then neoliberalism, were underpinned by cultural ‘isms.’ This isn’t my coinage, it was David Harvey’s, but postmodernism is a cultural sort of handmaiden to neoliberalism, to provide it legitimacy.”

Det här är den enskilt viktigaste frågan om man vill förstå dagens postmodernism och nyliberalism. Den förra är en marknad för idéer. Den senare en marknad för varor och kapital. Tillsammans har de passat som hand i handske, tillsammans har de varit oslagbara. Jag ska försöka få tag i ett ex av boken och skriva en recension.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Ny bok om det fientliga motttagandet av Joyce i Sovjet

9781501759901

Det skulle dröja 67 år innan de första ryssarna kunde läsa Ulysses i rysk översättning:

”The first full Russian translation of Ulysses, by Viktor Khinkis and Sergei Khoruzhy, was published in 1989. The first full Russian translation of Finnegans Wake did not see the light of day until 2021, just a few months ago.”

Det kalla kriget och de sovjetiska myndigheternas fientlighet mot experimentell litteratur, bidrog till att man höll Joyce på armlängds avstånd så länge, skriver Nataliya Karageorgos i sin recension av All Future Plunges to the Past: James Joyce in Russian Literature av José Vergara:

”The epitome of Western modernism, Joyce embodied all that the literary officials found hostile to the cultural demands of the Soviet state: formalism, pessimism, individualism, complexity, naturalism. ‘A pile of dung teeming with worms, photographed with a cinema apparatus through a microscope — that’s Joyce,’ declared Karl Radek at the first All-Union Congress of Soviet Writers in 1934, a year after the US court ruled that the ban on Ulysses would be dropped.”

Att läsa Joyce kunde vara förenat med livsfara, långa straff i fångläger. Men det som är förbjudet blir också åtråvärt, skriver Karageorgos:

”José Vergara’s important new book […] presents an illuminating account of the reception of a major figure of Western modernism not as a tale of prohibitions but as the history of resistance to them.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Masha Gessen om Putins propaganda och isolering

I New Yorker skriver Masha Gessen om Putins tilltagande isolering och försök att styra hur ryssarna ska se på kriget, som inte ens får kallas krig: ”How Putin Wants Russians to See the War in Ukraine”. Gessen skriver också om de ryska protesterna mot kriget, som tyder på att Ryssland inte är en hermetiskt tillsluten propagandabubbla. Putin har däremot levt i en hermetiskt tillsluten COVID-bubbla och det har tydligen satt sina spår. Minns att Macron var tvungen att ta tre COVID-test innan han fick sitta mittemot Putin vid hans absurt långa bord:

”‘This is a huge factor,’ Mikhail Fishman, who hosts a political-analysis show on Russia’s last independent television channel, TV Rain, said. ‘He is alone with only his most loyal people, who basically live with him—his adjutants, his servants in a way, who make his way of life possible. . . . They are in the same pool, sharing the same vision, and there is nothing else. They, of course, think he is sent by heaven to save the world.’”

Logiken blir ordentligt skruvad:

”This time, more than ever, they know that their hardship stems from sanctions imposed by the West. The whole world is conspiring against Russia—and that is why, according to Putin, Russia is doing what it’s doing in Ukraine in the first place.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

ACT UP Oral History Project har en ny sajt

220px-thumbnailVia Wikimedia Commons

ACT UP Oral History Project har en ny sajt. Den är minimalistisk och användarvänlig. Huvudsaken är naturligtvis de nästan 200 intervjuerna med medlemmar av den legendariska aktivistgruppen ACT UP, New York. ACT UP = the AIDS Coalition to Unleash Power. Den har haft ett enormt inflytande, inom allt ifrån grafisk design till att bereda väg för HBTQ-rörelsen. Alla som intervjuas får en och samma fråga: När hörde du för första gången talas om AIDS? Intervjuerna är timslånga och bär på ovärderlig kunskap om AIDS-krisen / erfarenheten.

Imorgon publicerar vi boktips, som Sarah Schulman, en av ACT UP Oral History Projects grundare, har haft vänligheten att sammanställa. Thank you!

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Vem är rädd för konstvärlden?

I en mycket underhållande atikel i Art in America”The Art of the Con” – granskar Rachel Wetzler hur konstvärlden skildras i den samtida amerikanska och internationella romanen. Hon utgår från en hel rad relativt nyutgivna romaner, av författare som Ben Lerner, Ottessa Moshfegh, Michel Houllebecq och Enrique Vila-Matas.

Litteraturens dom över konstvärlden är, inte helt oväntat, ganska hård. Den drabbar såväl kuratorer, som konstnärer och konstkritiker. Den vittnar om en vild jakt på pengar, status och positioner, snabbt skiftande estetiska moden och en en stor marknadsföringsapparat som tvingas jobba på högvarv. Men litteraturvärlden kanske inte är mycket bättre, bara mindre tacksam att satirisera?

Utan logik i Kassel av Enrique Vila Matas är en hysteriskt rolig och märklig roman som handlar om en författare som blir en del av en installation under documenta i Kassel. Han ska sitta vid ett bord på en kinarestaurang och skriva. Vad? För vem?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Quentin Tarantino har romandebuterat

81caWwaOOKL

Filmskaparen Quentin Tarantino har romandebuterat med Once Upon a Time in Hollywood, en version av hans film Once Upon a Time in Hollywood. Den har fått bra recensioner och är självklart riktigt pulpig. Nu återstår det att se om Tarantino tänker filmatisera romanen. Vi planerar hursomhelst att läsa och skriva om den.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Bejaka oordningen i hyllor och boksamlingar

I Washington Post har Mark Athitakis skrivit ett förnuftigt och vackert försvar av den oorganiserade boksamlingen: ”Why bother organizing your books? A messy personal library is proof of life.” Athitakis beskriver hur han nyinflyttad i ett hus ordnade sina böcker, i ett rum med väggfasta hyllor, enligt konstens alla regler, men att boksamlingen sakta men säkert antog en mer naturlig och kaotisk karaktär. Och han gillade det, inklusive de framväxande bokstaplarna: ”I am forever doomed to be perched on a shelving spectrum well away from Marie Kondo and distressingly close to the Collyer brothers.” Marie Kondo predikar ordning och bröderna Collyer är två amerikanska notoriska hoarders. De efterlämnade, bland mycket mycket annat, 25 000 böcker.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Notiser

Två svarta kvinnor som bevarat minnet av the Tulsa Race Massacre

Black Lives Matter protest in downtown Los Angeles. 1 JUL, 2020, LOS ANGELES, USA

Black Lives Matter protest in downtown Los Angeles. 1 JUL, 2020, LOS ANGELES, USA Via Rawpixel

”Two pioneering Black writers have not received the recognition they deserve for chronicling one of the country’s gravest crimes.”
– Victor Luckerson

I New Yorker skriver Victor Luckerson om två svarta kvinnor som skildrat, och därmed bevarat minnet av, the Tulsa Race Massacre, som mer eller mindre konsekvent har förträngts och förnekats av det vita USA. President Joe Biden närvarade emellertid vid högtidlighållandet hundra år efter massakern. Det är tveksamt om det hade skett om inte Black Lives Matter, och dess sympatisörer, så konsekvent och envetet kämpat för att sätta ljuset på vita amerikaners våld mot svarta amerikaner.

Kvinnorna heter Mary E. Jones Parrish och Eddie Faye Gates. De skildrar massakern 1921 i vilken flera hundra svarta amerikaner dödades och över 1000 hem föröddes, Parrish i en bok från 1923 och Gates bland annat i våldsamt gripande videointervjuer med överlevare, bland dem George Monroe som var 5 år gammal under massakern. Först gömde han sig under en säng när mobben nalkades, man hade utrustat sig med den obligatoriska facklan som tjänade det dubbla syftet att tända eld och att sätta skräck i offren, men han tvingades fly eftersom hans barndomshem brändes ned.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser