Kategoriarkiv: Notiser

Gissa refuseringen

Dorothy Parker’s Ashes har man sammanställt Literary Rejections: The Ultimate Quiz. Sammanlagt 16 formuleringar ur refuseringar ska paras samman med ett av fyra svarsalternativ. Det här är två exempel:

2. “I rack my brains as to why a chap should need thirty pages to describe how he turns over in bed before going to sleep.” 

  1. Karl Ove Knausgaard
  2. Marcel Proust
  3. David Foster Wallace
  4. Robert Musil

15. “I recommend that it be buried under a stone for a thousand years.”

  1. The Road by Cormac McCarthy
  2. Finnegan’s Wake by James Joyce
  3. American Psycho by Brett Easton Ellis
  4. Lolita by Vladimir Nabokov

Det är svårt, själv prickade jag rätt fyra gånger, med lite tur.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Quit Lit, kvinnor som slutat dricka

”Sometimes (especially when working on a deadline) I holed up in my apartment for days on end, drinking from morning until I passed out.”
– Holly Whitaker, Quit Like a Woman

Lesley Alderman, psykoterapeut från Brooklyn, har identifierat en ny genre berättelser. Han har introducerats till den av sina patienter. Det är självbiografisk böcker, skrivna av kvinnor för kvinnor, som handlar om att bli kvitt sitt missbruk eller beroende av alkohol. Han kallar skildringarna för Quit Lit.

I en faktatät artikel i Washington Post, ”‘Drinking until I passed out’: Quit Lit targets women’s sobriety”, tecknar Alderman en ganska dyster bild av alkoholvanorna bland amerikanska kvinnor. Deras alkoholvanor liknar allt mer männens alkoholvanor, samtidigt som kvinnor tål alkohol sämre än män. Det kanske är en förklaring till de här böckernas attraktionskraft. Alderman nämner ett 10-tal titlar.

Ett boktips, men inte Quit Lit, är Olivia Laings hyllade The Trip to Echo Spring om stordrinkarna Tennessee Williams, F Scott Fitzgerald, Hemingway, Cheever, Carver, Berryman och deras minst sagt trassliga förhållande till alkoholen. Läs ett utdrag ur boken här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Vad retar sig läsarna mest på – från drömmar till kursiveringar

För några veckor sedan frågade Ron Charles, litteraturkritiker på Washington Post, sina läsare vad de retade sig mest på när de läser böcker. Responsen var en tsunami av galla, skriver Charles som förvånades över att flera hundra personer svarade. Det verkar som om Charles fråga svarade mot ett undertryckt behov att vädra sitt missnöje.

En kort lista med några av läsarnas irritationsmoment: kursiveringar, särskilt om de är långa och många, drömmar, anakronismer, faktafel, bekymrade karaktärer som nyper tag om näsroten med tummen och pekfingret, kvinnliga karaktärer som kommer hem efter en riktigt tuff dag på jobbet och tar en varm dusch, författare som gjort slarvig research om Kanada, svårigheter att skilja mellan dialog och omgivande text på grund av frånvaro av citattecken, och onaturligt intelligenta barn eller djur. Klichéer av alla upptänkliga slag.

Många läsare ger exempel från specifika böcker eller om författare. Det klagas en hel del på Cormac McCarthy, avseende överdrivet många och långa kursiveringar och bristfällig åtskilnad mellan dialog och löpande text. Läs artikeln här.

Skriv gärna om något som du irriterar dig på när du läser böcker.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Notiser

J.M. Coetzee vill motverka engelskans hegemoni

Nobelpristagaren och firade författaren J.M. Coetzee är inte förtjust i engelskans hegemoni, skriver  Colin Marshall i en artikel i New Yorker. Han vill bjuda lite motstånd genom att ge ut sin kommande roman, utkommer i augusti, först på spanska och sedan på engelska. Romanen utspelar sig i Barcelona, så det finns ju en spansk koppling. Är det ett marknadsföringsknep?

Coetzee verkar hursomhelst genuint upprörd över engelska språkets hegemoni och dess negativa konsekvenser. Marshall citerar vad författaren sagt apropå detta under en litteraturfestival:

”I don’t like its universalist pretensions, by which I mean its uninterrogated belief that the world is as it seems to be in the mirror of the English language. I don’t like the arrogance that this situation breeds in its native speakers. Therefore, I do what little I can to resist the hegemony of the English language.”

Något helt annat. Coetzee förknippas kanske inte i första hand med humor, men Marshall anser att det här är det innevarande årtusendets roligaste bok:

Köp

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

8 barnböcker om facklig kamp och organisering

Amazon är extremt fientligt mot fackföreningar. Man har envetet bekämpat alla försök av arbetarna att etablera fackföreningar. Nu har de äntligen lyckats, i Staten Island, New York.

Med anledning av det har förlaget Astra Publishing sammanställt en lista: ”Better Together: 8 Books for Kids about Unions and Organizing”.

Med tanke på hur avideologiserat och ojämlikt Sverige har blivit, tycker jag att svenska barnboksförfattare borde skriva fler berättelser om hur man kan skapa ett bättre samhälle genom att samarbeta.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Jewish Currents, ett fett dubbelnummer om postsovjetisk judendom

WinterSpring2022_3baa4eeff030fad101971876636dae06

Jewish Currents grundades 1946 och sedan dess har man varit en ledande tidskrift för kultur, politik och idédebatt. Det nya numret kallas The Soviet Issue men handlar till stor del om judars post-sovjetiska erfarenheter. Ledartexten har titeln: ”We need more stories of Post-Soviet Jews” En artikel handlar om de många turerna som föregick uppförandet av det nu förstörda Babi Yar-monumentet. Zoya Cherkassky-Nnadis målningar, postsovjetisk realism, speglar oförställt tillvaron som immigrant. Ja, det är ett fullmatat dubbelnummer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Postmodernismen ger nyliberalismen legitimitet, enligt Stuart Jeffries

9781788738224-c1d40128ac293a9d685b7f175171ef09

Stuart Jeffries är journalist och författare. För ett par år sedan kom hans monografi om Frankfurtskolan ut. Nu är han aktuell med en bok om hur vi blev postmoderna: Everything, All the Time, Everywhere: How We Became Postmodern (Verso) En fråga och ett svar ur en intervju med Jeffries i Bookforum: ”The Post with the Most”

”CONOR WILLIAMS: Postmodernism can be a tricky idea to grasp. How would you explain it to somebody unfamiliar with the term?

STUART JEFFRIES: What I tried to do in the book is historically situate it so that it follows modernism. I argue that the postwar liberal consensus, and then neoliberalism, were underpinned by cultural ‘isms.’ This isn’t my coinage, it was David Harvey’s, but postmodernism is a cultural sort of handmaiden to neoliberalism, to provide it legitimacy.”

Det här är den enskilt viktigaste frågan om man vill förstå dagens postmodernism och nyliberalism. Den förra är en marknad för idéer. Den senare en marknad för varor och kapital. Tillsammans har de passat som hand i handske, tillsammans har de varit oslagbara. Jag ska försöka få tag i ett ex av boken och skriva en recension.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Ny bok om det fientliga motttagandet av Joyce i Sovjet

9781501759901

Det skulle dröja 67 år innan de första ryssarna kunde läsa Ulysses i rysk översättning:

”The first full Russian translation of Ulysses, by Viktor Khinkis and Sergei Khoruzhy, was published in 1989. The first full Russian translation of Finnegans Wake did not see the light of day until 2021, just a few months ago.”

Det kalla kriget och de sovjetiska myndigheternas fientlighet mot experimentell litteratur, bidrog till att man höll Joyce på armlängds avstånd så länge, skriver Nataliya Karageorgos i sin recension av All Future Plunges to the Past: James Joyce in Russian Literature av José Vergara:

”The epitome of Western modernism, Joyce embodied all that the literary officials found hostile to the cultural demands of the Soviet state: formalism, pessimism, individualism, complexity, naturalism. ‘A pile of dung teeming with worms, photographed with a cinema apparatus through a microscope — that’s Joyce,’ declared Karl Radek at the first All-Union Congress of Soviet Writers in 1934, a year after the US court ruled that the ban on Ulysses would be dropped.”

Att läsa Joyce kunde vara förenat med livsfara, långa straff i fångläger. Men det som är förbjudet blir också åtråvärt, skriver Karageorgos:

”José Vergara’s important new book […] presents an illuminating account of the reception of a major figure of Western modernism not as a tale of prohibitions but as the history of resistance to them.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Masha Gessen om Putins propaganda och isolering

I New Yorker skriver Masha Gessen om Putins tilltagande isolering och försök att styra hur ryssarna ska se på kriget, som inte ens får kallas krig: ”How Putin Wants Russians to See the War in Ukraine”. Gessen skriver också om de ryska protesterna mot kriget, som tyder på att Ryssland inte är en hermetiskt tillsluten propagandabubbla. Putin har däremot levt i en hermetiskt tillsluten COVID-bubbla och det har tydligen satt sina spår. Minns att Macron var tvungen att ta tre COVID-test innan han fick sitta mittemot Putin vid hans absurt långa bord:

”‘This is a huge factor,’ Mikhail Fishman, who hosts a political-analysis show on Russia’s last independent television channel, TV Rain, said. ‘He is alone with only his most loyal people, who basically live with him—his adjutants, his servants in a way, who make his way of life possible. . . . They are in the same pool, sharing the same vision, and there is nothing else. They, of course, think he is sent by heaven to save the world.’”

Logiken blir ordentligt skruvad:

”This time, more than ever, they know that their hardship stems from sanctions imposed by the West. The whole world is conspiring against Russia—and that is why, according to Putin, Russia is doing what it’s doing in Ukraine in the first place.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

ACT UP Oral History Project har en ny sajt

220px-thumbnailVia Wikimedia Commons

ACT UP Oral History Project har en ny sajt. Den är minimalistisk och användarvänlig. Huvudsaken är naturligtvis de nästan 200 intervjuerna med medlemmar av den legendariska aktivistgruppen ACT UP, New York. ACT UP = the AIDS Coalition to Unleash Power. Den har haft ett enormt inflytande, inom allt ifrån grafisk design till att bereda väg för HBTQ-rörelsen. Alla som intervjuas får en och samma fråga: När hörde du för första gången talas om AIDS? Intervjuerna är timslånga och bär på ovärderlig kunskap om AIDS-krisen / erfarenheten.

Imorgon publicerar vi boktips, som Sarah Schulman, en av ACT UP Oral History Projects grundare, har haft vänligheten att sammanställa. Thank you!

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter