Kategoriarkiv: Notiser

Elena Ferrante ny krönikör i The Guardian

Elena Ferrante har anliltats av The Guardian som kolumnist. Först ut en krönika som handlar om hennes första kärlek: ”I loved that boy to the point where I felt close to fainting.”

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Notiser, Nyheter, Recensioner

Sartre-priset, för dem som tackat nej till ett litterärt pris

Beslutet att belöna Jean-Paul Sartre med Nobelpriset 1964 var i princip redan fattat när Svenska Akademien fick ett brev. Sartre hade läst att han var aktuell för priset, som han inte ville ta emot. Därför skrev han, artigt men bestämt, att han inte ville det. Akademien vädjade till honom, men han ändrade sig som bekant inte.

Jag läser en underhållande text i Paris Review – ”The Literary Prize for the Refusal of Literary Prizes” – av Ursula K. Le Guin. Hon skriver om Sartres bevekelsegrunder. Hans vägran att ta emot Nobelpriset var inte avsett som en protest, vilket den självklart skulle komma att tolkas som. Han ville värna sin integritet och undvika att bli en institution, även om han redan var det 1964. Men han ansåg att priset riskerade att skymma hans ord och idéer.

”It isn’t the same thing if I sign Jean-Paul Sartre or if I sign Jean-Paul Sartre, Nobel Prize winner. A writer must refuse to let himself be turned into an institution.”

Le Guin skriver också om ett annat pris, vars självförklarande namn är: Jean-Paul Sartre Prize for Prize Refusal. Man belönar alltså författare som har tackat nej till priser.  Lawrence Ferlinghetti är aktuell för Sartre-priset, eftersom han tackat nej till ett pris på 50.000 euro från ungerska PEN.

Priset finansieras delvis av den ungerska högerregeringen, så Ferlinghetti föreslog artigt att pengarna skulle gå till ”the publication of Hungarian authors whose writings support total freedom of speech.”

En lite rolig detalj efter Le Guins artikel:

”Ursula K. Le Guin was born in Berkeley, California, in 1929. She is the recipient of a National Book Award, six Hugo and five Nebula Awards, and has been inducted into the American Academy of Arts and Letters.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser

Den politiska erasure-poesin blomstrar under Trump

Poesin har fått ett uppsving i USA sedan Trump blev president. Den funkar som en motvikt till skitsnacket och demagogerierna. I New Republic skriver Rachel Stone om en särskild slags poesi med politisk laddning: The Trump-Era Boom in Erasure Poetry”. En erasure-dikt är en text man får fram genom att kraftigt stryka ned en befintlig text.

Det är en suverän översiktlig artikel, full med länkar till exempel på erasure. Stone börjar med att berätta om Niina Pollari (som vi publicerat i serien Veckans dikt):

”The raw material for Niina Pollari’s poem ‘Form N-400 Erasures‘ is the long, opaquely-worded application form for becoming a naturalized U.S. citizen. Expansive and arduous, the application holds a looming significance for newcomers to the United States. Pollari deletes most of Form N-400’s text in crude, black strokes to form her poem. “Have you / been / in / total / terror?” the poem asks, then gives you a choice: Check yes or no.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser, Recensioner

Ny bok med Trump som poet

9781621577300_FC-188x306

Producenten till teveserien Cheers, Rob Long, är aktuell med en lite udda bok, rapporterar New Yorker. Boken heter Bigly: Donald Trump in Verse (Regnery Publishing). Man har arrangerat uttalanden av Trump som dikter. Som den här till exempel:

I don’t read much.
Mostly I read contracts,
But usually my lawyers
Do most of the work.
There are too many pages.

Inte alls så pjåkigt.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Citat, Notiser

John Ashbery – 90 favoritrader

”Ask a hog what is happening. Go on. Ask him.”

— ”Grand Galop,” Self-portrait in a Convex Mirror (1975)

Lit Hub har (åter)publicerat en lång artikel där 90 författare valt sina favoritrader ur John Ashberys rika produktion. RIP. Raden ovan är Garrett Caples favorit (läs dikt). Läs också Dan Chiassons fina dödsruna över Ashbery i New Yorker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Citat, Notiser

Dramatisk men inte särskilt chockerande ökning av svordomar i litteraturen

En artikel i The Guardian, ”Shocking figures: US academics find ‘dramatic’ growth of swearing in books”, berättar om en ny forskningsrapport. Enligt den har antalet svordomar ökat dramatiskt i litteraturen sedan 50-talet, vilket kanske är mest intressant som ett exempel på att forskning om böcker med hjälp av så kallad big data sällan leder till spännande resultat. Jag minns ett annat exempel där man undersökte romaner från 1700-talet och kom fram till att de hade sällsynt långa titlar.

Forskarna har hursomhelst sökt igenom ungefär en miljon böcker publicerade mellan 1950 och 2008 i jakt på orden “shit”, “piss”, “fuck”, “cunt”, “cocksucker”, “motherfucker” och “tits”. Det är de sju ord komikern George Carlin 1972 hävdade att man inte fick säga på teve.

Enligt studien användes ”motherfucker” 678 gånger oftare vid mitten av 00-talet än vid början av 50-talet. Förekomsten av ”shit” var 69 gånger så vanlig och ”fuck” 168 gånger så vanlig. Och det här är den aningen slappa förklaringen man lanserar: ”American culture increasingly values individual self-expression and weaker social taboos, and these trends are manifested in the increasing use of swearwords.”

Och apropå svordomar, en bra (satirisk) låt:

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Audible marknadsför ljudböcker för hundar

Audible lanserar ljudböcker för hundar, även om målgruppen kanske snarare är hundägare. Tanken är att man skall spela ljudböcker för sina hundar när man lämnar dem ensamma. Det finns inga särskilda ljudböcker med hundiga ljud, utan man får välja en ljudbok med en uppläsare vars röst är så lik sin egen som möjligt.

I reklammaterialet, en rad videos på Audibles hemsida, använder man en Amazon Echo, så klart. Dessutom är det hundauktoriteten Cesar Millan som presenterar den här nyheten. Han rekommenderar dessutom några ljudböcker.

Eftersom poängen är att uppläsarens röst ska vara så lik husses eller mattes röst som möjligt, ligger det kanske närmre till hands att spela in sin egen röst? Men jag vet inte, det här kanske är smått revolutionerande. Det kanske kommer visa sig att vissa hundraser föredrar vissa genrer och vissa uppläsare. Skriv gärna och berätta vad du tycker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter