Kategoriarkiv: Nyheter

”Amazon needs to talk about subsidising Long Island – not the other way around.”

När Amazon tillkännagjorde att man skulle bygga två nya huvudkontor, blev upplägget lite som en auktion. Amazon avslöjade inga preferenser och lät tiden gå. Det dröjde inte länge innan olika städer började buda och det var New York som bjöd högst. Huvudkontoret kommer att förläggas till Long Island City och Amazon belönas med $3bn samt subsidier för att flytta dit.

Det är visserligen sant att det kommer att skapas många arbetstillfällen, men man kan vända på det – Amazon får tillgång till många lämpliga arbetare. Det heter arbetsgivare, men när företag anställer personal ger de inte bort någonting, det ägnar sig inte åt välgörenhet, företag köper arbetskraft. Och New York är fullt av skickliga och välutbildade arbetare. Och människor över hela världen drömmer om att flytta till New York och jobba där.

Amazon är världens rikaste företag, är skickligt på att skatteplanera och tjänade multum på Trumps ganska radikala sänkning av bolagsskatten, så jag tycker att det vore helt rimligt att Amazon bidrog till att förbättra villkoren för invånarna i Long Island City. Kollektivtrafiken är nedgången och stundtals kaosartad och det är ett skriande behov av skolplatser. Amazon har en möjlighet att bli ett föredöme, genom att ta ett socialt ansvar. Hur stora sådana satsningar borde vara är en annan fråga, men 250 miljoner dollar skulle antagligen räcka till mer än bara akuta insatser.

Säger politikern Michael Gianaris, ett citat från en artikel i Financial Times: ”Amazon needs to talk about subsidising Long Island – not the other way around.”

Lyssna på tunga klssikern ”Strong Island” med JVC Force.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

The Nation ber om ursäkt för publicerad dikt

En ung vit amerikansk poet, Anders Carlson-Wee, fick till sin stora glädje en dikt publicerad i The Nation. Men när dikten väl var publicerad väckte den snart vrede och kritik, rapporterar New York Times: A Poem in The Nation Spurs a Backlash and an Apology”. Poesiredaktörerna på The Nation skrev en lång ursäkt – publiceringen var ett allvarligt misstag erkände man – som publicerades på tidningens hemsida. Även Carlson-Wee bad om ursäkt till alla som blev sårade av dikten, och han hade nu insett att dikten inte funkar. Han ångrar sig djupt.

Dikten är ganska kort, 14 rader, och heter “How-To,” Den börjar så här:

If you got hiv, say aids. If you a girl,
say you’re pregnant––nobody gonna lower
themselves to listen for the kick. People
passing fast. Splay your legs, cock a knee
funny. It’s the littlest shames they’re likely
to comprehend. Don’t say homeless, they know
you is.

Jag tänker mig att rösten i dikten tillhör en tiggare, som försöker lära ut olika knep till en oerfaren tiggare, för att få hastigt förbipasserande människor att stanna upp och skänka en slant. Men det som väckte mest vrede var att Carlson-Wee försökte imitera afro-amerikansk slang. Roxane Gay gav, i en separat tråd på twitter, vita författare råd. ”Don’t use AAVE. Don’t even try it,” skrev hon. ”Know your lane.” AAVE betyder African-American Vernacular English.

Jag vet inte om jag tycker att den här dikten är särskilt bra, kulturell appropiering kan vara problematiskt, men den kan, tänker jag mig, också vara ett uttryck för ett genuint intresse av att försöka sätta sig in i andra människors situation, även om det i vissa fall gränsar till det omöjliga, och av att förhålla sig lekfullt till olika identiteter och språkliga uttryck. Carlson-Wee försökte och verkar bara haft goda intentioner.

Jag tycker att Gays hållning, att ingen vit författare någonsin ens bör försöka att använda AAVE, är ett tragiskt exempel på en tidstypisk purism som reser barriärer mellan människor med olika bakrunder och erfarenheter. Det är en purism som kan leda till att författare blir ängsliga och undviker att ta risker. Litteraturen trivs inte i ett landskap genomkorsat av skarpa gränser. Det är möjligt att The Nation inte borde ha publicerat den här dikten, men det är anmärkningsvärt att de bad om ursäkt för att de gjorde det.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter, Recensioner

Gratis att botanisera i The Believers arkiv

119-Cover-510x600119

The Believer Magazine har öppnat sitt arkiv – nu kan du läsa recensioner, intervjuer, krönikor och serier från 15 år helt gratis. Om du vill prenumerera kostar det $48 för sex nummer, ”some of which are themed and come with bonus items, such as original compilations and art objects.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Höstens bästa böcker, enligt The Millions

Varje säsong, vår och höst, publicerar The Millions en sammanställning med de förväntat bästa böckerna. Och nu är det dags igen ”Most Anticipated: The Great Second-Half 2018 Book Preview”. Medarbetarna väljer böcker, och presenterar dem kortfattat. Mycket spännande.

images (11)

Vi har redan läst en av romanerna, My Year of Rest and Relaxation av Ottessa Moshfeg, som gränsar till det mästerliga. Även i denna uppföljare till Eileen är huvudpersonen en inte helt igenom sympatisk kvinna, som Moshfeg emellertid behandlar med en sådan ömhet att man snart omfamnar henne. Det här är en smart och bitvis hysteriskt rolig roman, om en kvinna som bestämmer sig för att ta en paus från tillvarons malande pågående. Hon beslutar sig för att sova i ett år, man kan kanske kalla det för ett existentiellt experiment. Recension kommer inom kort.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

The 2017 VIDA Count

Varje år presenterar organisationen VIDA statistik över andelen kvinnliga skribenter i de tongivande engelskspråkiga tidningarna och litteraturtidskrifterna. Det här är några av de viktigaste resultaten, som bygger på förra årets mätningar:

”Of the 15 publications in our main VIDA Count, only 2 published 50% or more women writers: Granta (53.5%) and Poetry (50%).

This matches the number of publications from 2016 that published 50% or more women writers, with Granta making the grade for a second year (50% in 2016)now joined by Poetry, while last year’s parity at Tin House (50.6% in 2016) has fallen just below our benchmark.

Meanwhile, 5 of these major outlets had women representing between 40% and 49.9% of their total publication: Harper’s (42.1%), The New York Times Book Review (45.9%), The New Republic (42.2%), The Paris Review (42.7%), and Tin House (49.7%).

Unfortunately, the undeniable majority, 8 out of 15 publications, failed to publish enough women writers to make up even 40% of their publication’s run in 2017: Boston Review (37.8%), London Review of Books (26.9%), The New Yorker (39.7%), The Atlantic(36.5%), The Nation (36.5%), The Threepenny Review (32.7%), and The Times Literary Supplement (35.9%).

The New York Review of Books had the most pronounced gender disparity of 2017’s VIDA Count, with only 23.3% of published writers who are women. Previously, the London Review of Books had exhibited the worst gender disparity, at 21.9% in 2016, with comparable numbers in prior years (23% in 2015, 22% in 2014, 21% in 2013). In 2016, The New York Review of Books successfully strove toward gender parity, with women as 46.9% of their contributors. However, they’ve historically exhibited lows of 21% (2015), 26% (2014), and 21% (2013).”

Det är ganska dyster läsning, även om exempelvis Granta utgör ett lysande undantag. Kan det bero på att ägaren är både kvinna och svensk? Skriver VIDA apropå de här siffrorna: ”This is a good reminder that achieving gender parity is not a one-time goal.” Läs hela undersökningen med kommentarer här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Elena Ferrante ny krönikör i The Guardian

Elena Ferrante har anliltats av The Guardian som kolumnist. Först ut en krönika som handlar om hennes första kärlek: ”I loved that boy to the point where I felt close to fainting.”

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Notiser, Nyheter, Recensioner

Vinnarna av National Book Award 2017

Igår presenterades de fyra vinnarna av årets National Book Award 2017, i klasserna skönlitterär prosa, sakprosa, poesi och ungdomsbok. Vi har valt ut bra recensioner av varje bok, en av dem finns redan översatt till svenska, den enda av finalisterna som vi hade som favoriter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skönlitterär prosa:

Jesmyn Ward – Sing, Unburied, Sing (Scribner / Simon & Schuster)

Ur förlagets beskrivning: ”In Jesmyn Ward’s first novel since her National Book Award–winning Salvage the Bones, this singular American writer brings the archetypal road novel into rural twenty-first-century America. An intimate portrait of a family and an epic tale of hope and struggle, Sing, Unburied, Sing journeys through Mississippi’s past and present, examining the ugly truths at the heart of the American story and the power—and limitations—of family bonds.”

Recension i New York Times.

Sakprosa:

Masha Gessen – The Future Is History: How Totalitarianism Reclaimed Russia
(Riverhead Books / Penguin Random House)

Ur förlagets presentation: ”Hailed for her ‘fearless indictment of the most powerful man in Russia’ (TheWall Street Journal), award-winning journalist Masha Gessen is unparalleled in her understanding of the events and forces that have wracked her native country in recent times. In The Future Is History, she follows the lives of four people born at what promised to be the dawn of democracy.”

Recension i radio (NPR).

Poesi:

Frank Bidart – Half-light: Collected Poems 1965-2016 (Farrar, Straus and Giroux / Macmillan Publishers)

Ur förlagets presentation: ”Gathered together, the poems of Frank Bidart perform one of the most remarkable transmutations of the body into language in contemporary literature. His pages represent the human voice in all its extreme registers, whether it’s that of the child murderer Herbert White, the obsessive anorexic Ellen West, the tormented genius Vaslav Nijinsky, or the poet’s own.”

Recension i Publisher Weekly. Titeldikten uppläst i New Yorker.

Ungdomsbok:

Robin Benway – Far from the Tree (HarperTeen / HarperCollinsPublishers)

Ur förlagets presentation: ”Being the middle child has its ups and downs. But for Grace, an only child who was adopted at birth, discovering that she is a middle child is a different ride altogether. After putting her own baby up for adoption, she goes looking for her biological family, including—Maya, her loudmouthed younger bio sister, who has a lot to say about their newfound family ties.”

Recension i Kirkus Reviews.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter