Kategoriarkiv: Recensioner

Samuel Beckett: I väntan på Godot

beckett_i_vantan_pa_godot_omslag_inb_0

Samuel Beckett
I väntan på Godot
Övers. Magnus Hedlund 
Modernista

”Nothing is funnier than unhappiness.”
— Samuel Beckett

”If I knew who Godot was, I would have said so in the play.”
— Samuel Beckett

Det är förmodligen det mest spelade 1900-talsdramat, älskat av såväl kritiker som publik. Det revolutionerade den moderna teatern och gjorde rent hus med alla aristoteliska regler rörande intrig, karaktärsutveckling och scenografi.

Själv kallade Beckett I väntan på Godot [En attendant Godot, 1953] för ”en tragekomedi i två akter” och det verkar troligt att kombinationen av tragedi och komedi har bidragit till att göra pjäsen så sällsynt populär. Det är inte Becketts allra bästa text, tycker jag, men det är helt säkert hans mest älskade.

samuel_beckett_foto_lutfi_ozkokSamuel Beckett. Foto: Lütfi Özkök

Platsen: ”En väg på landet. En sten. Ett träd. Kväll.”

Vännerna och älskarna Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) väntar på Godot. Övriga roller: slavdrivaren Pozzo och hans slav Lucky, samt en pojke/budbärare.

Den första händelsen eller icke-händelsen är typisk. Estragon försöker ta av sig sin vänstra känga. Det lyckas inte. Han försöker igen. Det lyckas inte. Samma sak upprepas i slutet av pjäsen. Försök som om och om igen misslyckas, missförstånd, stammningar, meningslösa upprepningar, minnesförlust…

Vem är Godot?

Men Vladimir och Estragon väntar troget på att den gåtfulle Godot skall dyka upp, vilket han inte gör, åtminstone två gånger. De väger för- och nackdelar med att hänga sig i trädet.

Beckett var nog på det klara med att pjäsen skulle bli betydligt mer intressant om han inte avslöjade vem Godot var. Många har tänkt sig att Godot är en frånvarande Gud; jag tänker mig att han kan representera ”meningen med livet” vilken som helst.

Lucky, Sisyfos och Helan & Halvan

Däremot dyker slavdrivaren Pozzo upp med sin slav, med det illa passande namnet Lucky. Pozzo är utstuderat grym och sadistisk, piskar Lucky och tvingar honom att bära en massa väskor. Han får inte ställa ned dem ens när han står still. När Pozzo och Lucky dragit vidare fortsätter Vladimir och Estragon med sina mellanhavanden och pajaskonster. De trasslar till det och bråkar, men visar också varandra ömhet. I slutet av pjäsen kommer en pojke med budet att Godot inte kan komma denna kväll, men att han ska komma följande dag.

I väntan på Godot är absurd, drastisk, farsartad och hysteriskt rolig. Den är vacker och poetisk på sitt alldeles egna vis. Jag tycker att pjäsen är som en otippat lyckad förening av element från Sisyfos-myten och Helan och Halvan. Den går utmärkt att läsa.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

The Supreme Court – 50 års kamp för ett mer ojämlikt USA


9780735221505

Adam Cohen – Supreme Inequality (Penguin Random House)

”You know, you have presidents that never got to appoint a Supreme Court judge. I’ve appointed two in three years.”
– Donald Trump i en intervju med Bob Woodward

Det fanns en tid, inte minst under efterkrigstiden, under ledning av chefsdomare Earl Warren, när the Supreme Courts arbete var inriktat på att göra USA mer jämlikt och inkluderande. Det här arbetet gynnade dem som inte hade det så gott ställt och minoriteter, inte minst svarta medborgare.

Enligt Adam Cohen tog den här progressiva utvecklingen ett abrupt slut när Richard Nixon tillträdde som president. 1969 började en kamp om the Supreme Court, som Cohen anser pågår än idag; Nixon tillsatte fyra konservativa domare i rad, vilket, enligt Cohen, ledde till en högervridning av domstolen som märks av än i dag.

Företag är också personer

Det är tveklöst så att USA har blivit mer ojämlikt, att många lagar som the Supreme Court stiftat har gynnar de rika på de fattigas bekostnad, att många av dem har gynnat företag på arbetarnas och fackföreningarna bekostnad och att många lagar gynnar den vita befolkning på bekostnad av flera minoriteter. En av domstolens mest absurda påhitt, är att företags bidrag till politiker och politiska partier jämställs med ”free speech”. Vilket innebär att det inte finns några gränser för hur mycket pengar näringslivet kan pumpa in i det politiska systemet. För att få ihop den här manövern betraktar man företag som personer.

Svarta hårt drabbade av the Supreme Court

Inte helt förvånade har svarta drabbats hårt av domstolens bedömningar och lagar. USA är rasistiskt. Jag är ingen jurist, men den i New York beryktade praktiken ”stop and frisk”, som drabbade oproportionerlig många svarta, kan knappast överensstämma med konstitutionens intentioner. Att så oerhört många svarta sitter i fängelse är en skam för USA och jag tror att the Supreme Court bär en del av skulden till det.

Jag tycker att Supreme Inequality är en riktigt bra bok, om man vill lära sig mer om USA. Den är spännande, rafflande. The Supreme Court borde bevakas bättre av journalister, amerikanska och utländska, eftersom domstolen påverkar så många människor under så lång tid. Boken är både en riktigt bra översikt och fördjupning.

Cohen visar hur republikanerna, ofta med fula knep, har kämpat med näbbar och klor för att nominera och tillsätta så många högerjurister som möjligt. Det jag inte riktigt fattar efter att ha läst boken, är varför inte demokraterna har kämpat ned näbbar och klor, och ibland fula knep, för att nominera och tillsätta liberala och vänsterliberala domare.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Yukari Chikura: Zaido

Chikura_Zaido_SC_RGB

Yukari Chikura
Zaido
Steidl

Yukari Chikuras far fick en allvarlig diagnos, och en kort tid senare gick han bort. Traumat förstärktes av att familjen knappt hann ta farväl. En tid senare drabbas Chikura av en sjukdom och 2011 drabbas hela Japan av en våldsam jordbävning, en av historiens värsta, med efterföljande tsunamis. Förstörelsen var ofattbar och Japan var i chock och sorg.

Chikura är så nedslagen att hon knappt orkar gå upp ur sängen om morgnarna. När det är som allra mörkast uppenbarar sig Chikuras far i en av hennes drömmar. Han viskar till henne att bege sig till byn inbäddad i snö, där han bodde för länge sedan.

104_ZAIDO

En helgedom inbäddad i snö. Den är tillägnad Amaterasu, Solens gudinna. © Yukari Chikura

Det förefaller passande att just Steidl ger ut Yukari Chikuras sagolika, och aningen hemlighetsfulla fotobok Zaido, om urgamla, men levande, japanska trosföreställningar och riter. Passande, eftersom Steidls perfektionism och strävan att hela tiden bli ännu bättre, har något rituellt över sig. Boken är nästan som ett altare. Man bläddrar andaktsfullt.

25_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

17_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

100_ZAIDO

De två som bär gyllne masker är Oobakase och Kobakase. Det påstås att Oobakases sång har förts vidare från generation till generation, enbart bevarad i den orala traditionen.  På grund av att en Oobakase plötsligt dog, så gick sångens mening förlorad, så nu sjunger man en modern version. © Yukari Chikura

 

Zaido-ritualen är 1300 år gammal, den utgjörs av nio rituella danser och dansarna (nosha) måste förbereda sig genom rening och avhållsamhet. De får inte äta kött av fyrfota djur och de får inte besöka hem där nyligen avlidna bott. Danserna är som en slags besvärjelser, för att hålla olyckor stången.

105_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

Under några decennier var Zaido på väg att falla i glömska, på grund av att stora delar av de skriftliga källorna brann upp. Nu har Chikura med sina lyriska foton gjort delar av Zaido odödliga, och gjort dem tillgängliga för en global publik.

Boken är sagolikt vacker och med den följer en karta och ett häfte med en text som bör vara urberättelsen om Zaido. Steidl har inte sparat på någonting – Yukari Chikura är vinnare av Steidls asiatiska fotopris. Boken är tryckt på flera sorters papper, inte minst papper som är mer eller mindre transparenta. Vissa partier utgörs av svarta eller silverfärgade papper utan vare sig text eller foto, tempot sänks, så att man får andrum och möjlighet att njuta av skönheten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Samuel Beckett: Trilogin

Samuel Beckett
Trilogin
Övers. Lill-Inger Eriksson
Modernista

”Att som vuxen tillåtas tillträde till den existentiella zon där varje liten rörelse framstår som ny och outforskad är lika omtumlande som den första förälskelsen. Det går igenom hela nervsystemet.”
— Anna Hallberg, Dagens Nyheter

”Nothing is funnier than unhappiness.”
— Samuel Beckett

”I do give a fuck!”
— Samuel Beckett

Upp från sidorna på Samuel Becketts vidunderliga trilogi, Trilogin, stiger tre mycket märkliga monologer, som skulle kunna komma från hål i marken eller mörklagda sjaviga rum med förbommade fönster i ett halvt övergivet sjavigt hyreshus.

Beckett skrev romanerna – Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] i sin hemstad Paris, på franska. Sedan översatte han dem till engelskan. Det sägs att han skrev på franska för att inte utsätta sig för engelskans ordrikedom, för att främja en mer avskalad stil, vilket inte hindrar att Beckett lekfullt briljerar – stilistiskt och musikaliskt – rent språkligt. Jag tycker att Lill-Inger Erikssons översättning är väldigt gedigen. Att översätta Trilogin måste vara svårt, svårt och väldigt roligt.

De tre mansrösterna – jag föreställer mig att de hör till åldrade och skröpliga män – de försöker febrilt skapa mening, sammanhang, ja en identitet. De berättar något, men ångrar sig genast, modifierar, kommer av sig, tappar tråden, ger sig av på vilda associationsbanor eller glömmer. Liksom för att täcka över glömskan sätts monologen igång igen, som om talet i sig vore ett skydd mot meningsförlusten och det annalkande mörkret.

Min pappa gick bort 2015, efter att ha varit sjuk i demens en längre tid. Demens är absolut inget jag förknippar med humor, men Beckett behandlar de tre huvudpersonerna med en slags ömsinthet, som gör det helt rimligt att föra in en hel del humor i romanerna. Och de är hysteriskt roliga.

Mörkret tilltar och i den tredje romanen sluter det sig allt tätare kring berättaren. Språket tar allt större utrymme, på bekostnad av en yttre verklighet som inte längre kan tas för given. Beckett var cartesian, eller kände något slags släktskap med Descartes, och det är som om berättaren inte ens förmår lita till satsen ”Jag tänker alltså finns jag.”

Som tur är behöver man inte välja mellan Trilogin och I väntan på Godot, men om jag vore tvungen skulle jag välja den förra. Jag tycker att det känns helt oproblematiskt att kalla Trilogin för ett mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kapten Haddocks 10 mest minnesvärda kraftuttryck

29181756-Y6qyF (1)

Björn Wahlberg
Efter Albert Algouds koncept
Kapten Haddocks ordbok
Från alabasterskalle till ökenråtta
Cobolt

Om du tillhör Tintin-generationen, som både köpte albumen och tittade på teveserien, med röstskådisarna Tomas Bolme och Åke Lindström som Tintin respektive Kapten Haddock, då kanske Kapten Haddocks ordbok kan vara något för dig. Eller ett hjälpmedel att introducera yngre personer i Tintins spännande och stilistiskt njutbara värld.

Det är svårt att tänka sig en lämpligare författare och fördjupare:

Kapten Haddocks ordbok är författad av översättaren och Tintinkännaren Björn Wahlberg. Han har bland mycket annat översatt samtliga Tintins äventyr till svenska samt flera faktaböcker om Tintin och Hergé. Han är också ordförande för Generation T – Den svenska Tintinföreningen.”

Wahlberg förklarar 240 av Haddocks kraftuttryck, eder och förolämpningar, men det här är mer än en ordbok, den är rikt illustrerad och full med lärdom och kuriosa, exempelvis om var kraftuttrycken först dök upp och historien om dem. Boken är inspirerande: Istället för att kalla någon idiot, kan man dra till med Haddocks ”snabelamöba” eller ”teknokrat”.

Det här är några av mina favoriter:

  1. Bomber och granater
  2. Maskeradpirat
  3. Teknokrat
  4. Mameluck
  5. Mallig mollusk
  6. Bildstormare
  7. Elementarpartiklar
  8. Knölföda
  9. Krrtschmvrtz
  10. Anakronism

Jag hoppas och tror att den här boken kommer att ligga under många julgranar i år. Man kan se framför sig personer ligga i soffor, äta knäck och knäcka nötter med ett leende på läpparna när de läser Kapten Haddocks ordbok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner

Veckans dikt 122-124: haiku av Kaneko Tōta

 

 

”Efter min död
släng askan i havet” –
tar en tugga inlagd rättika

Shinishi hone wa umi ni sutsubeshi takuan kamu

 

Sången från Kiso –
där står kolarhästarna på rad
och skiter

Kiso no nā Kiso no sumiuma narabi maru

 

Aldrig ska atombomben förlåtas
krabban kilar med hårda klor
bland bråten

Genbaku yurusumaji kani katsukatsu to garakuta
ayumu

 

© Kaneko Tōta

 

Ett varmt tack till Johannes Holmqvist, på Bokförlaget Tranan, som lät oss publicera de här tre haiku-dikterna av Kaneko Tōta (1919-2018) hämtade ur samlingsvolymen En röst ur dimman. Han skrev så kallad avant garde-haiku, men var samtidigt djupt förankrad i de gamla mästarnas traditioner. Förträffligt urval och mycket fina tolkningar av japanologen Herbert Jonsson. Boken ingår i en av Tranans unika serier:

”Utgåvan ingår i Bokförlaget Tranans Cikadaserie, där poeter som mottagit det svenska Cikadapriset presenteras. Priset instiftades 2004 med anledning av 100-årsfirandet av den svenske nobelpristagaren Harry Martinsons födelse och tilldelas en asiatisk poet som »i sin diktning värnar om livets okränkbarhet«. Inspiration till prisets namn har kommit från Martinsons diktsamling Cikada, som publicerades 1953.”

Besök Tranans sajt, där du kan surfa runt i timmar och eventuellt köpa några böcker. Och missa inte nästa utgåva i Cikada-serien, Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, tongivande japansk poet som varit verksam under en stor del av 1900-talet.

undefined

Och så vill jag rekommendera en fantastisk bok till dem som vill fördjupa sig i haikun. I On Haiku (New Directions) berättar översättaren Hiroaki Sato om haikuns historia, om de största poeterna, de olika traditionerna, stilarna och kontroverserna. Tillsamman med en av Tranans haiku-titlar blir det här en väldigt schyst gåva.

Kanske något för Tranan att låta översätta och ge ut?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Några av de bästa fackböckerna hösten 2020

Varje säsong, vår, sommar och höst, går vi igenom branschtidningen Svensk bokhandel, och plockar ut de böcker vi tror kommer att vara något utöver det vanliga. Det här är urvalet med fackböcker.

Sven Lindqvist – Bänkpress / Ökendykarna (Nirstedt/litteratur)

En helt illusionslös, brutal, uppgörelse med och skildring av västerlandets imperialism, kolonialism och folkmordspolitik. En klassiker, omtumlande och smärtsam. Och kontroversiell.

Andri Snaer Magnason – Om tiden och vatten. En berättelse om vår framtid (Norstedts)

Den här boken, i översättning av John Swedenmark, verkar rent förtrollande, kanske lite i Robert Mcfarlanes stil:

”Om tiden och vattnet tar läsaren med på en magnifik resa. En hoppfull berättelse som rymmer personliga anekdoter, mytologi och klimatforskning. Resultatet är en fascinerande blandning av reseskildring, historia, vetenskap och filosofi. Den är framförallt en påminnelse om att varken det förflutna eller framtiden är särskilt långt bort.”

Hayden  Herrera – Frida Kahlo (Modernista)

”I denna magnifika bok går konstvetaren Hayden Herrera på djupet i den fascinerande och sprakande historien om Frida Kahlo, en av världens mest ikoniska konstnärer och människor: Hennes barndom i Mexico City under den mexikanska revolutionen. Hennes fascination för mexikansk folklore och kultur. Samröret med kommunisterna. Det stormiga äktenskapet med konstnären Diego Rivera.”

Jia Tolentino – Falsk spegel. Reflektioner om självbedrägeri i en modern tid (Natur & Kultur)

Somliga har kritiserat Tolentino för att vara popfilosofisk, med en massa smartness snarare än att vara genuint smart, men det tycker jag verkar ogint:

”I nio texter tittar Tolentino på fenomen där våra kollek­tiva idéer och fantasier kommer till uttryck: sociala medier, reality-tv, bröllopsindustrin, hjältinnor i litteraturen och mediernas bevakning av sexuellt våld. Hennes essä om den febriga mardröm vi kallar internet, där hon menar att internet har blivit skit för att det bygger på att vi hela tiden utgår och agerar utifrån jaget, har vid det här laget uppnått klassikerstatus.”

Kakuzō Okakura – Boken om te (Modernista)

”I sin klassiska bok om tekonsten ger Kakuzō Okakura en inblick i österländsk historia, i hur chadō (teets väg) uppstod ur zenbuddhismen och taoismen och formade en livsfilosofi och estetik som än i våra dagar är en av den japanska kulturens grundstenar.”

Prince – The beautiful ones (Bokfabriken)

Han hette Prince, och han var funky.

Dan Zetterström, Bill Zetterström & Niklas Aronsson – Fågeldagbok 2021. Årsalmanacka för egna noteringar (Bonnier fakta)

Fåglarna är våra vänner, utan dem inget paradis.

Per Rydén – Oglömt. Om mitt bokliv (Carlsson bokförlag)

”Rydén förmedlar mycken klokskap genom ett liv präglat av läsande, skrivande och eftertanke. Han gör det med evig markkontakt och sin egen bakgrund i ständigt minne. Inte utan orsak känner han stark gemenskap med de unika svenska arbetarförfattarna. För Rydén har begreppet ‘läsvägen’ en djup innebörd.”

Nina Björk – Om man älskar frihet. Tankar kring det politiska (Albert Bonniers förlag)

Nina Björk är en upplysningskvinna och en folkbildare, som skriver lågmälda men djupverkande texter om samhället och hur det eventuellt skulle kunna förändras, bli mer fritt:

”Nina Björk har i olika sammanhang skrivit utmanande om politik i tjugofem år. Inte sällan har hennes åsikter väckt starka reaktioner. Över tid går det att se att argumentationen har haft en kärna: hennes meningsmotståndare har hävdat att hon vill bestämma över andra och inskränka individers frihet. Hon själv menar å sin sida att det redan är så att några bestämmer över andra och att individen redan är ofri. Den här boken handlar om den kärnan.”

Werner Schmidt – Humanisten Karl Marx (Carlsson bokförlag)

Omslaget ser lite ålderdomligt ut, men den här boken kan mycket väl vara en av höstes viktigaste, om man får uttrycka sig så. En annan värld är både möjlig och nödvändig.

Uno Hedman & Gösta Nordén – Malshantverket och trancheringskonsten (Carlsson bokförlag)

Det är nästan bara Carlsson bokförlag som ger ut udda böcker om matkultur, som den här. Utgivningen i sin helhet kanske är lite spretig, men den är kraftigt underskattad, tycker jag.

Sara Danius – Sidenkatedralen (Albert Bonniers förlag)

En samlingsvolym med Danius-texter, varav de intressantaste verkar vara dem som handlar om hennes favoritfotografer, exempelvis Lucia Moholy och Louise Dahl-Wolfe.

James Baldwin – En svart mans anteckningar (Modernista)

Vita poliser fortsätter att döda svarta amerikaner, vilket gör att Baldwin (återigen) känns helt aktuell och nödvändig:

”I denna epokgörande essäsamling utforskar James Baldwin, på många plan, vad det innebär att vara svart i det moderna USA. Baldwin räknas numera till 1900-talets främsta amerikanska författare; jämte namn som Langston Hughes, Richard Wright och Toni Morrison utgör han ryggraden i landets svarta litteratur.”

David Thurfjäll – Granskogsfolk (Norstedts)

Ingenting har någonsin varit lagom i mellanmjölkens avlånga land:

”Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna sjunker. Samtidigt söker sig allt fler svenskar ut i naturen för att hitta en plats för kontemplation. Är det så att det är ute i skog och mark som de avkristnade svenskarna möter det som en gång söktes i kyrkan? Är naturen svenskarnas nya religion och hur blev den i så fall det?”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Några av höstens bästa skönlitterära böcker 2020

Varje säsong – vår, sommar och höst – lyfter vi fram de böcker som vi tror är något utöver det vanliga. Böckerna är inte rangordnade och citaten är hämtade ur respektive förlags presentation.

Ett nytt England

Valerie Kyeyune Backström – Ett nytt England  (Modernista)

”VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM är kulturjournalist, bosatt i Stockholm. Hon skriver regelbundet om litteratur och konst för bland annat Expressen och Kunstkritikk. Hon har tidigare varit chefredaktör för tidskriften BangEtt nytt England är hennes debutroman.”

Ben Lerner_Topekaskolan_9789127163256

Ben Lerner – Topekaskolan (Natur & Kultur)

”Språkligt självlysande och med svart humor visar Ben Lerner med sin nya roman att han är en av de främsta författarna av idag.”

En av årets bästa översatta romaner. 

nyman

Lena Nyman – Dagböcker och brev 1962–1974 (ellerströms)

”Några år innan skådespelerskan Lena Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. Texterna i dagböckerna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.”

Lyra Koli – Blödningen (Modernista)

”Blödningen är en roman om begär som får verkligheten att upplösas; om kroppen, lajv och skrivande, nära relationer och suget efter fiktion.”

O-rattornas

Carl Johan De Geer & Jan Lööf – Råttornas herre (Kaunitz-Olsson)

”Råttornas herre är en dystopisk roman om livet efter katastrofen, rikligt illustrerad av både Carl Johan De Geer och Jan Lööf. Samhällskritik blandas med humor och pop kulturella referenser.”

Borges-3

Jorge Luis Borges – III (1971–1986) (Bokförlaget Tranan)

”Jorge Luis Borges (1899-1986), av många ansedd som 1900-talets mest inflytelserika författare, är äntligen på väg att få den ordentliga presen­tation han så länge saknat på svenska. I den första delen i vår utgivning av Borges utvalda verk (2018) presenterades den unge Borges, från debuten fram till och med det stora genombrottet i den spanskspråkiga världen med novellsamlingen Fiktioner. I del 2 (2019) var det en mogen författare som fick sitt stora internationella genombrott. I den sista delen som nu ges ut är det den ikoniska Borges vi möter, den blinde barden som dikterade sina verk och hade en hel generation latinamerikanska författare som följeslagare och som hade en sådan status i hemstaden Buenos Aires att han i efterhand liknats vid en staty som klivit ned från sin sockel.”

9789177751243-scaled

Thomas Tidholm – Jordlöparens bok, om natur, konst och människor (Ordfront)

”I Jordlöparens bok undersöker Thomas Tidholm vårt förhållande till naturen men också naturens ambivalenta förhållande till oss. Denna underbara tankebok om konst och natur tar med läsaren på en lika poetisk som förbryllande vandring genom historien och biologin.”

O_Skymningszoner_KATALOG2 (2)

Alexander Motturi & Andrzej Tichý  – Skymningszoner (Nirstedt/litteratur)

”Under en tropisk natt, när allt kan hända, går Tristan och Valeria på djupet med campingturen då Tristans föräldrar skulle visa honom blodmånen — natten när allt började. Men minnet är bedrägligt och berättelsen lika full av olodade skikt som djuphavet. I skymningszonen, dit ljuset ännu når och studsar mot märkliga varelsers självlysande kroppar, uppstår nya sanningsanspråk och förvridna verkligheter. Hur går trauman i arv? Var går gränsen för ett liv utan tillgång till ljus?”

9789100182250

Zadie Smith – Grand Union (Albert Bonniers förlag)

”Zadie Smith räknas idag som en av världens ledande romanförfattare. Med böcker som Vita tänder och Swing time har hon som få andra lyckats tala till vår tid, om vår tid. I den nya boken Grand union – titeln kommer från ett nätverk av kanaler i Buckinghamshire – samlas tio nyskrivna berättelser med de bästa som hon publicerat i tidskrifter och magasin genom åren.”

mitt-barn

Cecilie Lind – Mitt barn (ellerströms)

”Mitt barn är en långdikt om vanvett och vardag, sötma och ilska. En vacker och grym dikt om moderskapets mörker: om trött­hetens monstruösitet, den läckande kroppen och det stilla våldet. Om skör amning och hungerns demoner. Om att i moderskapet bli ett eko av sin egen mor. Men det är också en berättelse om solen och klarheten och hoppet. Och om att kunna ligga i gräset och upptäcka hur blå himlen egentligen är.”

194197_5e6fc08518280

Stephan Mendel-Enk – Apan i mitten (Nordstedts)

”Jacobs familj har vänts upp och ner av skilsmässa och död. Men efter år av turbulens lägger sig lugnet någorlunda i familjen och i världen omkring Jacob. Muren har fallit, Rabin och Arafat har skakat hand och själv har han äntligen fått börja spela i det ständigt krisande judiska fotbollslaget Maccabi.

Men när hans storebror – den avgudade Rafael – återvänder till Göteborg från Israel skärps läget igen. Rafael är som förbytt. Det finns något orubbligt hos honom. Kanske till och med – fanatiskt?”

Omslag saknas

Jonathan Swift – Sagan om tunnan (Gidlunds)

”Jonathan Swifts A tale of a tub utkom anonymt 1704. Utom huvudberättelsen innehöll den också The battle of the books och The mechanical operation of the spirit. Alla tre texterna har här översatts och hållits samlade som i originalvolymen. Sagan om tunnan är en antibok, ett sabotage mot de flesta regler både för utredande och för litterära texter; Thackeray kallar den för a wild book. Den anonyme författaren använder olika förklädnader som använder olika stil, växlande mellan ironisk, högtravande, grovkornig, skandalös, självupptagen, absurd, provocerande och oförutsägbar. Konsekvensen ligger i den språkliga säkerheten och den oavbrutna satiren, som ger en föraning om vad som ska komma i Gullivers resor.)

Lars Raattamaa – Den fjärde urbana revolutionen (Modernista)

”Den fjärde urbana revolutionen är en bok om Angereds plats. I historien. I världen. I tankesystemen och i maktstrukturerna. Om du följer med så går vi längs arkitekturens och stadsbyggnadskonstens sandiga historia från Çatal Hüyük till i dag och till i morgon och till Angered.”

Frank Herbert – Dune (Modernista)

”Kampen om herraväldet över Arrakis utvecklas till en berättelse om makt, politik och religion, om teknologisk övertro och naturresursers ändlighet. Och utgången kommer att förändra universum.”

9789100182090

Paul Celan – Det sena verket (Albert Bonniers förlag)

”I år är det hundra år sedan poeten Paul Celan (1920–1970) föddes. ”Det sena verket” består av Celans fem sista diktsamlingar och en extra svit – tidigare har inga av hans samlingar förutom Andningsvändning (1967), den som inleder ”Det sena verket”, översatts i sin helhet. 50–60 år efter deras tillkomst ter sig dessa dikter kanske mer angelägna än någonsin. Inte nödvändigtvis för att vi nu kan blicka tillbaka på dem på avstånd, utan för att vi börjar hinna ifatt dem. I översättning av Anders Olsson med redaktörskap av Gabriel Itkes-Sznap samt med kommentarer av dem båda.”

194294_5e6fc1cae7060

Per Odensten – Glossarium (Norstedts)

”En ung kvinna drabbas av en katastrof som hotar hela hennes existens. Hon tvingas inleda en kamp för att återvinna sitt språk, sig själv och rätten till sin fyraåriga dotter. Det blir början på en strid där inget är givet. Där allting är vacklande, undflyende och osäkert, till och med marken hon går på.” 

Omslag saknas

Lars Norén – En dramatikers dagbok 20152019 (Albert Bonniers förlag)

”27 augusti 2015

Om någon förblir uthållig nog att fortsätta läsa den här boken beror det nog på samma vilja som jag har i min uthållighet att fortsätta att skriva den, det vill säga leva.”

Yoko Tawada – Sändebudet (Bokförlaget Tranan)

”Efter den skruvade romanen En isbjörns memoarer, som handlade om tre generationer talande isbjörnar i efterkrigstidens Östeuropa och som blev Yoko Tawadas stora internationella genombrott, kommer nu den prisade dystopin Sändebudet. Romanen belönades med ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser, National Book Awards, i kategorin bästa översatta roman.”

Omslag saknas

Audre Lorde – Den svarta enhörningen (ellerströms)

”Audre Lorde writes as a black woman, a mother, a daughter, a lesbian, a feminist, a visionary; poems of elemental wildness and healing, nightmare and lucidity… which blaze and pulse on the page”
— Adrienne Rich

9789146236887

Magnus William–Olsson – Inget är alltid för sent (Wahlström & Widström)

”Dikterna i Magnus William-Olssons nya samling ‘Inget är alltid för sent’ handlar om vår tid, om politik, sanning och frihet i de sociala mediernas, övervakningens och raseriets era. Men också om begär, åtrå och åldrande, om att leva med de redan döda och de ännu ofödda. Sapfos grekiska och Alejandra Pizarniks spanska och Beyoncés engelska är bara några av de språk som klingar strax under dikternas yta.”

Vladimir Nabokov – Blek låga (Modernista)

”Blek låga är den intrikate romanbyggaren Vladimir Nabokovs kanske mest intrikata roman. Till det yttre är den en kommenterad utgåva av en 999 rader lång dikt av den amerikanske poeten John Shade, som nyligen gått bort. Hans granne och kollega Charles Kinbote står som utgivare av den bok som läsaren håller i handen. Men inget är att lita på i denna litterära artefakt: allt är ett raffinerat spel med skuggor, genrer och askar i askar, där varje identitet och varje sanning kan ta ny gestalt eller vändas till sin motsats.”

Anna Hallberg – Under tiden (Albert Bonniers förlag)

”Det finns en öppenhet i rädslan och kärleken och våldet, en rak stillhet. Att bära genom korsningen, tunnelbanan, begravningar, förvirringen. Att bära matkassarna. Ett omhändertagande som sker och inte sker. Att göra förlusten synlig. Om att hålla och att gå. ”Under tiden” är en diktsamling i tre delar. Texten kliver igenom boken och ut.”

Donia Saleh – Ya Leila (Albert Bonniers förlag)

”Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv?”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Michael DeForge: Ant Colony

Detta bildspel kräver JavaScript.

Michael DeForge
Ant Colony
Drawn & Quarterly

Livet för svartmyrorna av hankön i serieromanen Ant Colony är inte lätt. Den vidunderliga bidrottningen kräver sin tribut – hanmyrorna förväntas krypa in i hennes sköte och förse henne med sperma. Många myror är inte särskilt förtjusta i det. De brottas dessutom med existentiella problem och, som om inte det vore nog, så blir kolonin med svartmyror anfallen av rödmyror.

Michael DeForge, kanadensisk tecknare och illustratör med världsrykte, skriver titeln på sin bok Ant Colony med en galen wild style, en gång till omslaget och en gång till titelbladet. Det är löftesrikt och DeForge levererar.

Hotade civilisationer

Ant Colony kan mycket väl vara DeForges mästerverk. Men det är alltså inte särskilt realistiskt. Myrorna ser inte riktigt ut som myror och de beter sig definitivt inte som myror. Dem vi får följa närmare är ett ganska ruffigt men älskvärt gäng, som inte håller sig strikt till myrreglerna. De talar och inte ens myrpoliserna håller sig till lagar och regler. Även i andra böcker har DeForge gestaltat civilisationer utsatta för hot, inte bara krig, eller civilisationer som befinner sig på gränsen till sammanbrott.

Den röda tråden är olika dilemman: Bör man delta i kriget eller hålla sig undan? Är det okej att stjäla mat, om man lämnar så att det räcker till de andra? Är det spännande att leva i ett öppet förhållande eller är det bara destruktivt? Bokens innehåll är förövrigt tämligen explicit.

Psykedelisk estetik

Jag älskar färgerna och formerna i den här boken, den originella och fulländade psykedeliska, medvetet fulsnygga, estetiken. Jag tänker mig att DeForge åtminstone delvis kan ha inspirerats av exempelvis Salvador Dalí och Keith Haring. Figurerna är som utkastade i en ogästvänlig och karg miljö, ibland nästan som ett ökenlandskap. Vissa uppslag har bruegelska kvaliteter.

Färgerna är ett kapitel för sig. DeForge lyckas kombinera färger som inte borde funka ihop, en hel del pasteller som är lite 80-talsaktiga, typ Nike på 80-talet, så att det ser ut som om de vore gjorda för varandra. Ett uppslag jag tycker mycket om är giftlila, om den färgen existerar. Ant Colony är en visuell fest för ögat, en hysteriskt rolig visuell fest. Man bör inte kalla böcker mästerverk i onödan, men jag tycker verkligen att den här boken är mästerlig.

Missa inte Michael DeForges hemsida

10 posters av serietecknaren Michael DeForge

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Ta hem havet, som Philip Gosse

29029767708_5ff8f8f76a_b

”Parasitic Anemone”, från The Aquarium (1856, 2:a upplagan) — Källa.

The Public Domain Review är en helt unik publikation, som vaskar fram det bästa och mest spännande av det som exempelvis museer släpper fritt i the public domain. The review presenterar även sina fynd väldigt snyggt, och till många av dem har man givit en specialist i uppdrag att skriva en lärd essä. Det är riktigt underhållande, PDR är ett överdådigt Kuriosakabinett.

Anemonen ovan är hämtad ur Bringing the Ocean Home” av Bernd Brunner, en underbar liten essä om den engelske naturalisten Philip Henry Gosse, som nästan på egen hand verkar ha populariserat saltvattenakvariet i det viktorianska England. Ja, han ska rentav ha myntat begreppet akvarium, som benämning på en tank i vilken man höll havsväxter och olika havslevande djur. Han verkar dock ha varit något av en landkrabba. Han gjorde sig lustig över en fransk zoolog, som gjorde sig omaket att dyka för att komma sina studieobjekt närmare. Mr. Gosse föredrog att studera sina fynd hemmavid.

Facebook, Instagram, hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner