Kategoriarkiv: Recensioner

Cross-Dressing i Wehrmacht

Coverueberzug_Dammann_SOLDIERS_E11.indd

Soldier Studies
Cross-Dressing in the Wehrmacht 
Red. och text: Martin Dammann
Text: Harald Welzer
Hatje Cantz

Det verkar vara en trend att samla på vintagefoton med väldigt specifika motiv, och sedan ge ut ett urval i bokform. Vi har tidigare skrivit om den tyske samlaren Jochen Raiß böcker Women in Trees (Hatje Cantz) och More Women i Trees (Hatje Cantz) samt Snapshots of Dangerous Women (Universe). Och vi har skrivit en hel del om Archive of Modern Conflict – de har byggt upp en enorm samling med märkvärdiga foton, som ligger till grund för utgivningen av en tidskrift samt unika fotoböcker, som ofta är som små konceptuella konstverk. Ja, hela AMC är som ett aningen patafysiskt konstverk.

9783775744836_hr_pr01
From the chapter ”Basic Training” © Collection Martin Dammann

Konstnären och samlaren Martin Dammann har studerat krigsfotografi, vilken påverkan bilder kan utöva samt olika faktorer som påverkar historieskrivningar. Under sina efterforskningar hittade han några foton av tyska soldater, under andra  världskriget, som hade klätt sig i kvinnokläder. Han hittade några till och samlingen växte. Nu är han aktuell med tvåspråkiga Soldier Studies: Cross–Dressing in the Wehrmacht, som förutom foton innehåller texter om det här förhållandevis vanliga fenomenet, som naturligtvis stod i djup kontrast till den nazistiska ideologins rigida och fantasilösa syn på manligt och kvinnligt.

”It seems plausible that, across the centuries, soldiers have responded to their longing and desires not only by imagining what they were missing but – also – by trying to evoke its immediate presence.”
— Martin Dammann

Fotona är tagna vid hemmafronten, vid fronten och i läger som tyskarna internerades i. Alla de här fotona är amatörfoton och de gör dem, påpekar Dammann, mer kaotiska och svårare att kategorisera. Det fanns teaterunderhållning för soldaterna, och den som arrangerades och finansierades av propagandaministeriet och organisationen Kraft durch Freude (kusligt namn) finns det en hel del forskning kring. Enligt Dammann finns det däremot ingen forskning kring så kallade soldatteatrar, spontana uppsättningar av spex, kabaréer och teaterstycken.

1556545744905711From the chapter ”Frontline” © Collection Martin Dammann

9783775744836_hr_pr06From the chapter ”Frontline” © Collection Martin Dammann

Med tanke på nazismens syn på homosexuella (nej, jag menar inte att alla eller ens de flesta soldater som klätt sig i kvinnokläder på fotona skulle vara homosexuella), att de ofta skickades till koncentrationsläger, inte sällan dog där, är det aningen förvånande att så många tog risken.

Eller så är det inte förvånande. Den extrema situation som  det innebär att delta i ett krig, militärens extremt manliga ritualer och karaktär, kanske födde en sällsynt stark längtan efter helt annorlunda känslor och erfarenheter. Det var dessutom inget som man smög med, uppträdanden kunde ske inför stor publik, befälen verkar inte ha brytt sig och alla ser ut att trivas, om  man undantar en och annan skådis som ser ut att ha scenskräck.

Jag tycker att det här är en intressant bok – rolig, rörande, upplyftande och underhållande. Det kanske låter fånigt, men jag tänker på de här männen nästan lite som motståndsmän, som tillfälligtvis kunde trolla bort krigets dårskap.

”[The] photos afford us insights that are distinct from what we can see in all other photographs of soldiers at war. A whole kaleidoscope of emotional states are on show. Desire for women. For men. To be a woman. To be elsewhere. To be someone else. To return, perhaps. Normality as the exception in the midst of a permanent state of exception.”
— Martin Dammann

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Sun Tzu: Krigets konst

tzu_krigets_konst_omslag_inb

Sun Tzu
Krigets konst
Övers. Bertil Häggman
Modernista

”I don’t throw darts at a board. I bet on sure things. Read Sun Tzu – The Art Of War. Every battle is won before it’s ever fought. Think about it.”
— Rollfiguren Gordon Gekko i filmen Wall Street

Om man söker på ”sun tzu the art of war” på Amazon får man 533 träffar. Många fler om man söker på andra språk, förstås. Det är hursomhelst ganska många träffar, om man tar hänsyn till att 孫子兵法, The Art of War eller Krigets konst är ett kinesiskt militärstrategiskt traktat med drygt 2000 år på nacken.

Men om man går igenom sökträffarna på Amazon ser man att många handskats lite vårdslöst med Sun Tzus klassiker, förmodligen den mest spridda kinesiska klassikern i västvärlden sedan 1700-talet, då den översattes till franskan. Det här är några exempel på böcker som dyker upp bland sökträffarna: The Art of War: A Graphic Novel , The Art of War — Spirituality for Conflict, Sun Tzu’s Art of War for Women, The Art of War for Managers, Sun Tzu Soccer: The Art of War in Soccer Language & Scenarios med många fler.

Krigets konst är inte bara en bok, den är även ett fenomen och en fetisch

Många gör anspråk på att ha gett ut den definitiva utgåvan eller den kompletta utgåvan. Det ska man ta med en nypa salt, texten är som sagt väldigt gammal och det finns frågetecken kring tillkomsthistorien. Dessutom bygger många översättningar på tidigare översättningar som i sin tur bygger på tidigare översättningar.

Krigets konst utgiven av Modernista – sakta men säkert bygger de upp en imponerande klassikerkatalog – i översättning av Bertil Häggman ger däremot ett solitt intryck. Dessutom är boken försedd med noter från Lionel Giles översättning till engelskan. Noterna gör texten mer lättillgänglig och underhållande.

Boken är uppdelad i 13 tematiska kapitel, exempelvis ”Om att planera, överväga och jämföra”, ”Om angrepp genom list”, ”Om angrepp med eld” och ”Om användning av spioner”. Kapitlen utgörs av sentenser och kortare resonemang, inte sällan filosofiska och uppbyggda kring motsatspar. Två av grundteserna är:

”All krigföring bygger på svek.”

”Den främsta konsten är att bryta fiendens motstånd utan strid.”

Sun Tzu var själv militär och jag trodde att texten skulle vara mer krigisk, men han framstår som en utpräglat försiktig general. Det påstås att boken fortfarande studeras inom sport- och finansvärlden och, inte minst, vid militärakademier. Men den verkar inte ha gjort något djupare intryck på eleverna vid West Point.

Enligt Tzu var alltså den mest åtråvärda segern den som vanns utan strid. Om man skulle strida, var det eftersträvansvärt att få det fort överstökat. Och det ansågs helt avgörande att först ingående studera fiendens styrkor och svagheter, och inte överskatta sina egna förmågor. Det är bara en vild gissning, men det verkar troligt att Tzu skulle betrakta exempelvis Vietnam-kriget och Irak-kriget som monumentala, nästan osannolika, fiaskon.

Det tog lite tid innan USA började försöka vinna ”hearts and minds” i Afghanistan och Irak. För Tzu är det en självklar del av krigföringen och han tar hellre fångar än dödar sina fiender. I bästa fall kan man värva fångar att bli spioner, resonerar han. Han för resonemang om hur man kan göra för att hålla civilbefolkningen, åtminstone på hemmafronten, på gott humör. Man bör t.ex. inte kampera nära större byar och städer, eftersom man då driver upp matpriserna och får lokalbefolkningen emot sig.

Jag tycker väldigt mycket om Krigets konst, men det finns en del som antagligen skulle få det att klia i fingrarna på många redaktörer. Det här är ett exempel:

”Den militära planen till seger får inte avslöjas i förväg.”

Det jag främst tycker om är Tzus kärva men eleganta och filosofiska ton samt att han har en helhetssyn som inbegriper den egna kejsaren, civilbefolkningen på bägge sidor och soldaterna på bägge sidor. Det är frestande att tolka det som ett uttryck för en konfuciansk hållning, Tzu och Konfucius var samtida, men konfucianismen byggde ju delvis på tidigare läror. Det känns även rätt bra att äntligen ha läst Gordon Gekkos favoritbok.

Tzu talar om ”krigets ondska” och menar att det är en fördel om militära befälhavare är bekanta med den, så att de blir mindre benägna att dra ut i strid.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Litterära termer 53: slash

”Slash, the form of fan fiction in which writers take characters who weren’t sexually involved in the original work—often but not always of the same sex—is one of the most popular manifestations of [fan fiction].”
”Fan Fiction Was Just as Sexual in the 1700s as It Is Today” av Shannon Chamberlain i The Atlantic

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Citat, Notiser, Recensioner

En kort historik över Yuval Harari

Sapiens_omslag_9789127161450_mjukband

2016 jämförde Barack Obama upplevelsen att läsa Sapiens med ett besök vid pyramiderna i Giza. Och det är drygt 20 miljoner personer som slagits av häpnad av boken, som kokar ner mänsklighetens historia till tre revolutioner: Den kognitiva revolutionen satte fart på historien för 70.000 år sedan. Revolutionen inom jordbruket satte ytterligare fart på utvecklingen för ungefär 12.000 år sedan. Och, sist men inte minst: ”The Scientific Revolution, which got under way only 500 years ago, may well end history and start something completely different.”

Innan Yuval Harari slog igenom globalt med Sapiens var han akademisk militärhistoriker i Israel, med en viss inriktning på stridskonst under medeltiden och renässansen. Nu kallar han sig filosof och historiker, och han har breddat sin läsekrets avsevärt, Bill Gates har bloggat om boken. Han har besökt Mark Zuckerberg hemma hos honom i Palo Alto, han har avlagt visit hos Macron i Élyséepalatset och han har framträtt i Davos.

När Hararis man, Itzik Yahav, blir ombedd att ringa in sin makes stjärnstatus, svarar han något mellan ”Madonna and Steven Pinker.”

I New Yorker har Ian Parker skrivit ett långt och underhållande porträtt av Harari: ”YUVAL NOAH HARARI’S HISTORY OF EVERYONE, EVER His blockbuster ‘Sapiens’ predicted the possible end of humankind. Now what?” Porträttet är bitvis lite skeptiskt, men det framställer också Yuval Hariri och maken Itzik Yahav som sympatiska och humoristiska. De har en viss självdistans till framgångarna, som tycks fortsätta. Det finns planer på en barnbok, en tecknad bok och en teveserie, med manus av en av medförfattarna till Mel Gibsons ‘Apocalypto.’” Och välbetalda tal och framträdanden över hela världen, förstås.

Ibland sänker Harari garden:

”In ‘Sapiens,’ Harari writes in detail about a meeting in the desert between Apollo 11 astronauts and a Native American who dictated a message for them to take to the moon. The message, when later translated, was ‘They have come to steal your lands.’ Harari’s text acknowledges that the story might be a ‘legend.’

”‘I don’t know if it’s a true story,’ Harari told me. ‘It doesn’t matter—it’s a good story.’ He rethought this. ‘It matters how you present it to the readers. I think I took care to make sure that at least intelligent readers will understand that it maybe didn’t happen.’ (The story has been traced to a Johnny Carson monologue.)”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Citat, Notiser, Recensioner

Stark amerikansk bokbransch, sämre böcker

”The bookstores have cats, and the cats, too, have Instagrams.”
n+1

För bara tio år sedan såg det ganska dystert ut för den amerikanska bokbranschen och pappersboken. Men nu verkar det allt annat än dystert. Kunde man läsa i New York Times förra sommaren:

”Independent bookstores are thriving again, and print sales are rising while e-book sales are declining. Even Amazon is investing in physical bookstores across the country.”

Men enligt en stort uppslagen, uppslagsrik och översiktlig artikel i n+1 ”Smorgasbords Don’t Have Bottoms”– har det skett till priset av en extrem maktkoncentration (”hyperconglomeration”), till priset av slarvigare och sämre böcker, en uppsjö böcker av influencers, självutnämnda Trump-experter och enorma tegelstenar som lätt och ledigt hade kunnat strykas ner till hälften. Det har blivit allt svårare att argumentera för beprövade förlagstraditioner.

Enligt artikeln skulle bokbranschen behöva förändras radikalt. Artikelns avslutande ord: ”Forty years ago, conditions of conglomeration far less dire than our own were grounds for congressional discussion, if not action. Today Amazon is one of the biggest players in Washington […] After a decade of mostly cold war between Amazon and the publishers, it is time for escalation.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Recensioner

Några av vårens bästa fackböcker 2020

Vi brukar försöka ringa in några av den kommande vår/sommar-säsongens bästa böcker med två listor, en för skönlitteratur och en för facklitteratur; ett litet antal har vi redan läst på engelska, några fler har vi läst mycket uppskattande saker om, och några är skrivna av författare vi litar blint på.

UTKOMMET:

henry-parland-kritik-presentation

Kritik
Henry Parland
Utg. Per Stam

Ur förlagets presentation: ”Henry Parland (1908–1930) introducerade judisk avantgardeteater, sovjetrysk film och modern rysk litteraturteori för en finlandssvensk publik. Han presenterade den ryska formalismen många år innan den blev känd i Norden. Parland skrev också om hur 1920- talets konst och kultur kunde förstås […] och om samtidens jazz och mode.”

Den här boken är den avslutande delen i en trilogi – läs mer om del ett, Dikter och del två, Prosa – utgiven i samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.

JANUARI:

9789173897013

Darren McGarvey Fattigsafari (Bokförlaget Atlas)

Jag tycker ofta att det låter lite larvigt när böcker beskrivs som viktiga, men den här boken verkar förtjäna det epitetet. Jag törs nästtan utse den till vårens viktigaste bok: ”Darren McGarvey har personligen upplevt fattigdom och dess förödande effekter. Han vet varför folk från utsatta områden känner sig arga och förbisedda. Och han vill förklara! Därför bjuder han in dig till en slags safari, men inte den sorten där man på betryggande avstånd betraktar exotiska djur. Den här boken tar med dig in i fattigdomen.” 

1575542998186142

Susan OrleanBiblioteket (Bokförlaget Atllantis)

Ur förlagets text: ”En vårdag 1986 slänger någon en cigarett i en papperskorg på femte våningen i Los Angeles centralbibliotek. Branden utvecklar sig snabbt till den största biblioteksbranden i USA:s historia, med över en miljön förstörda böcker. Trettio år senare försöker journalisten Susan Orlean lösa frågan om vem som startade branden. Hon finner sig snart djupt nedsänkt i bibliotekets historia: från det sena 1800-takets excentriska bibliotekschefer till Hollywoods manusförfattare som på sjuttiotalet stal flest låneböcker av alla.”

stagc1w4qeugfbhzmvsr

Thomas BrowneGravurnor (Bokförlaget Atlantis)

Ur förlagets text: ”Utgångspunkten i Thomas Brownes Gravurnor var ett fynd av en samling urnor i hans grannskap Norwich. Browne låter urnorna leda honom på ett strövtåg genom begravningsseder i olika tider och kulturer, men framför allt är det en meditation över tidens gång och mänsklighetens skröplighet. ‘Vår ingrodda vana vid att leva gör oss oskickade att dö.’, skriver Browne.” Han hade ett betydande inflytande på författare som Borges, Woolf och, inte helt förvånande, W.G. Sebald. Det stiliga omslaget är designat av Niklas Lindblad.

FEBRUARI:

Stålår 9789127154155

Gunnar LindstedtStålår (Natur & kultur)

Ur förlagets text: ”Med runda glasögon utan glas, axellångt hår, läderhjälm och morsans sjuksköterskekappa sökte Gunnar Lindstedt sin framtid i Karlskoga. Småstadens instängdhet och missionskyrkans kvällsandakter ledde till de första upproren, och äventyret med den internationella vänstervågen blev räddningen. Som snart förmörkades av den dogmatiska marxism-leninismen och ett tröstlöst kämpande för att finna sympatisörer. Gunnar Lindstedt tog jobb i Bofors vapensmedja för att värva arbetare för revolutionen.”

Det-dokumentära-och-litteraturen

Anna JungstrandDet dokumentära och litteraturen (ellerströms)

Ur förlagets text: ”Vad innebär ‘det dokumentära’ när det handlar om litteratur? För att förstå det måste vi uppmärksamma att dokumentär­litteraturen har en särskild performativitet. Den måste själv framställa sitt anspråk på att vara ‘dokumentär’, samtidigt som den framställer verkligheten, och denna själv­reflekterande process visar sig snart genomgripa alla nivåer i texten.”

MARS:

anzaldua_tala_i_tungor_omslag_mb

Gloria AnzaldúaTala i tungor (Modernista)

Vårens stora bokhändelse är att Modernista lanserar en ny essäserie. Böckerna ges ut som häften, för att uppmuntra att de sprids och når så många läsare som möjligt. Varje bok är försedd med ett introducerande förord.

Ur förlagets beskrivning: ”Gloria E. Anzaldúa [1942-2004] var en amerikansk poet, författare, aktivist och kulturteoretiker, vars tänkande har haft stort inflytande på queerteori, postkolonial feminism och latinx-studier. Hon tematiserar ofta mellanförskap och hybriditet i ett skrivande som blandar poesi, essäistik, prosa och teori.”

best_inga_som_vi_omslag_mb_skiss

Stephen Best Inga som vi (Modernista)

Ur förlagets beskrivning: ”Stephen Best är kulturteoretiker och professor i afroamerikansk litteratur på UC Berkeley i Kalifornien. Hans skrivande kretsar bland annat kring afroamerikansk kulturhistoria, slaveriet som historiografiskt problem och lagstiftningens retorik och poetik.”

lorde_harskarens_verktyg_omslag_mb_skiss

Audre LordeHärskarens verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus (Modernista)

Vårens i särklass coolaste boktitel. Ur förlagets beskrivning: ”Audre Lorde [1934–1992] var en av de främsta och mest inflytelserika amerikanska poeterna på 1900-talet. Hon var central figur inom den samtida hbtq-rörelsen och andra vågens feminism och skrev som svart, lesbisk och socialist ofta in sina egna erfarenheter och övertygelser i sin poesi och essäistik.”

sharpe_i_svallvagorna_omslag_mb_skiss

Christina SharpeI svallvågorna (Modernista)

Ur förlagets text: ”Christina Sharpe är en samtida tänkare, professor på York University och en av de främsta teoretikerna inom strömningen ‘afropessimism’. Hennes skrivande och forskning rör sig kring svart bildkultur och diaspora, queerteori och feministiska epistemologier.”

Modernista planerar att ge ut 3-4 titlar i den här serien per säsong.

9789100183035

Patrick Radden KeefeSäg inget (Albert Bonniers förlag)

En sällsynt spännande och välskriven skildring av ett mycket kontroversiellt mordfall under the Troubles i Nordirland. En katolsk ensamstående kvinna blev kidnappad i sitt hem i Belfast, bortförd och mördad av maskerade personer. Hennes 10 barn, varav flera bara var några år gamla, var närvarande vid bortförandet. Händelsen och konflikten skildras inifrån, snarare än utifrån. Boken visar att inbördeskonflikter av det här slaget kan göra att gränsen mellan vän och fiende blir svajig. Förrädare straffas benhårt. Den här sortens konflikter utsätter människor för enorma påfrestningar och hopplösa valsituationer.

Här kan du läsa vår recension av den engelska utgåvan.

nok_linagustafsson_rapportfranettslakteri_katalogomslag.indd

Lina GustafssonRapport från ett slakteri (Natur & kultur)

Ur förlagets presentation: ”Rapport från ett slakteri är ett genreöverskridande, själv­biografiskt reportage, en ögonvittnesskildring inifrån en arbetsplats och sektor som sällan blir belyst.”

APRIL:

Lispector_Brev

Clarice LispectorBrev i urval (Bokförlaget Tranan)

Förlagets beskrivning: ”Ett urval av den brasilianska kultförfattaren Lispectors brev, skrivna från 40-talet fram till hennes död 1976. Urval och kommentarer av författaren Wera von Essen.”

Meijer-Djurens-språk-Framsida-Katalog

Eva MeijerDjurens språk (Weyler förlag)

Vårens fackpocket: ”Hur låter valars kärlekssång? Hur kan en hund lära sig namnet på över tusen föremål? Hur fungerar fågelsångens grammatik? Och vad menar fladdermössen med sitt surrande i sommarnatten?”

13102412_O_1

Stefan JonssonDär historien tar slut (Norstedts)

Ur förlagets presentation: ”Historiens slut, kallade den amerikanske författaren Francis Fukuyama tillståndet i världen efter kommunismens fall i slutet av 1980-talet: det behövdes inte längre några revolutioner, det skulle räcka med att sprida västvärldens liberala värden och marknadsekonomi, så skulle alla få plats i samma globala rum. Men kolonialismens attityder och mekanismer lever kvar och globaliseringen har knappast inneburit något entydigt segertåg för frihet, jämlikhet och rättvisa.”

9789174248517

Paul SvenssonGrönsaker (Bonnier fakta)

Löjligt snygg och praktisk grönsaksbibel!

Weyler_Westerman_1910151

Frank WestermanVi människor (Weyler förlag)

Ur förlagets text: ”I grunden handlar denna hyllade bok om vad vi egentligen kan veta om vårt ursprung, och vad det säger oss idag.”

13101651_O_1.jpg

Jenny LantzExpedition parfym (Norstedts)

Ur förlagets text:

”I alla tider har människan lockats av väldoft, men genom åren har metoderna för att lukta gott (och dämpa stank) sett väldigt olika ut. Från bränd harts i det antika Egypten till svavel och essentiella oljor i det medeltida Europa. På 1900-talet exploderade parfymindustrin, och den kom alltmer att handla om marknadsföring och paketering, kändisar och modehus.

Under de senaste decennierna har dock nischmärken helt förvandlat parfymlandskapet. Parfymörerna har klivit fram i rampljuset, digitaliseringen har gjort det lättare att prata om och mötas kring parfym och där andra konsumtionsgrenar står inför retaildöden blomstrar parfymbutikerna.”

MAJ:

Schopenhauer-1

Michel HoullebecqI Schopenhauers närvaro (ellerströms)

”Jag hade läst Bibeln, ­T­ankar av Pascal, Websters värld, Bergtagen. Jag skrev dikter, jag hade redan känslan av att läsa om, snarare än att läsa på riktigt […] Och så, på bara några minuter, ställdes allt på ända.”
— Houllebecq om sitt första möte med Schopenhauer

Hålla-sig-vid-liv

Michel HoullebecqHålla sig vid liv (ellerströms)

Ur förlagets text: ”Undertiteln ‘Metod’ antyder att det här rör sig om poetik, men en poetik som riktar in sig på hela livet. Poeten måste som utgångspunkt försona sig med­lidandet som villkor för sitt värv. Därifrån ­leder skrivandet, i Houelle­becqs tappning, fram mot en sanning – en sanning som samhället inte vill veta av men mot vilken poesin olyckligtvis är den privilegierade vägen.”

Jag tror att det var en karaktär i Lina Wolffs De polyglotta älskarna som sa eller tänkte tanken att Houllebecq är ett kräk, men ett ovanligt intressant kräk. Hennes roman är till stor del en uppgörelse med föreställningen om det manliga författargeniet.

JUNI:

Omslag saknas.

Ester Blenda NordströmMotorcykel genom Sverige (Bakhåll)

Bakhåll fortsätter sin utgivning av Nordströms alster. I denna volym samlas bland annat hennes reportage från 1913 i vilka hon skildrar en resa med motorcykel genom Sverige tillsammans med hennes pappa. Ester Blenda kör, pappan sitter i sidovagnen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor, Recensioner

Omar Khan: ”Paper Jewels. Postcards from the Raj”

cover-final

Omar Khan
Paper Jewels. Postcards from the Raj
Mapin Publishing I The Alkazi Collection of Photography

Samlaren, forskaren och författaren Omar Khan har skrivit text till och sammanställt en helt unik bok, Papert Jewels, som samlar mer än 500 bilder av vykort från den indiska subkontinenten – Indien, Pakistan, Sri Lanka samt Myanmar. Vykorten kommer från sent 1800-tal till 1947 och självständigheten.

Khan skriver att vykortets framväxt var den första masspridningen av färgbilder och han kallar den för dåtidens internet. Jag tycker att jämförelsen med Instagram är väldigt bra: Jag var här, såg och gjorde detta!

All images PaperJewels.org Bokens Facebook-sida och Instagram uppdaterar regelbundet.

early-calcutta-2

Ett av de allra första indiska vykorten fråv Calcutta, publicerat 1897 av W. Rossler, en tysk eller österrikisk fotograf i Calcutta.

 
Bilderna är naturligtvis huvudnumret i det här booken, men Khans sakliga och eleganta texter sätter in vykorten i ett sammanhang, som gör dem ännu mer lärorika och underhållande att titta på. Khan berättar om ett nästan omedelbart genomslag för vykortet. På bara några år växte fenomenet explosionsartat, miljarder vykort skickades mellan 1898 och 1903, skriver Khan.

snake-charming_0

Ett av de vanligaste motiven var ormtjusare och det här från 1899 och The Ravi Varma Press i Bombay är ett av de tidigaste.

 
Khan beskriver hur rader av fenomen samverkade för att underlätta spridandet av vykortet. Utbyggda järnvägar, ett mer avreglerat av postväsende och ny och förbättrad tryckteknik var några av de främsta. Men initalt var det dyrt att framställa vykort, så kommersiella intressen spelade en stor roll – några av de allra första vykorten var reklam för symaskinenen Singer. Ett lite lustigt vykort föreställer framstormande soldater under texten ”Nestlé´s Swiss Milk”.

Chowringhee, Calcutta

[Originaltext] ”Chowringhee, Calcutta. Chowringhee Road runs past the sumptuous edifice of the Bengal Club and the nest residential quarter of Calcutta to St. Paul’s Cathedral. Half-way is the superb pile of buildings of the Army and Navy Stores, and King Edward’s Court: elegant as with every modern convenience.” [slut]

 
Boken är georafiskt organiserad med kapitel som Calcutta: Kolkata, Bombay: Mumbai, Kashmir, Delhi, Lahore och Karachi. På bokens hemsida kan man dessutom söka efter vykort från en specifik tid, vykort med olika motiv och vykort från olika konstnärer. Motiven är hämtade från alla tänkbara områden: arkitektur, matlagning, handel, järnvägar och båttrafik, militära angelägenheter, religion, mytologi, mode, gatuliv med populära inslag som ormtjusare och fakirer.

De här vykorten, och Khans texter, är fascinerande på så många olika sätt, inte minst att de håller så hög konstnärlig kvalitet. Paper Jewels är en sällsyntt vacker bok som man kan bli sittande med i timmar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Otippat vacker fotoessä om Tjernobyl

TEC044

Esther Hessing & Sophieke Thurmer
Bound to the Ground
The Eriskay Connection

Den 26:april 1986 klockan 01.23.45 exploderar kärnreaktor fyra i Tjernobyl, taket tar stryk som om det hade varit gjort av brädlappar. En av väldens mest allvarliga kärnkraftskatastrofer var ett faktum, och det dröjde inte länge förrän det uppmättes höga halter av radioaktiv strålning långt utanför Ukraina och Sovjetunionen.

Bound to the Ground, en finstämd fotoessä, bygger på flera resor till Tjernobyl för bara några år sedan. Fotograf är nederländskan Esther Hessing, som har intresserat sig för att skildra sociala miljöer som, på ett eller annat sätt, är fragila. I det här fallet handlar det om de mestadels gamla kvinnor och män som flyttat tillbaka till sina hem, trots att de ligger inom säkerhetszonen (Exclusion Zone). Det ser idylliskt ut, inga spår av någon katastrof, men radioaktiviteten är, precis som den dubbeltydiga titeln slår fast, bunden i marken.

Detta bildspel kräver JavaScript.

All images © Esther Hessing

Några av de frågor Hessing och Sophieke Thurmer försökt svara på:

”Why do people want to live here? How strong is the attraction to the home ground, in spite of heavy contamination? How do you live in a community that ceases to exist? After all, when the last soul dies, the Exclusion Zone will be uninhabited forever.”

Det här är gamla människor varav de flesta har bott, kanske fötts, inom det som nu är en säkerhetszon. Där finns deras hem och deras mark, som de livnärt sig på och förbundits med i 70, 80 eller 90 år. Ett av mina favoritfoton föreställer ett rum som är fullt med krukor och kärl med inlagda och syrade grönsaker. Det är grannarna som använder rummet, sedan husets ägare, en kvinna, dött.

Min favoritberättelse handlar om ett par. Det verkar som om det är kvinnan som sköter de nära nog perfekta odlingarna, som ligger en bra bit från huset, trots att hon har svår värk i ryggen. Mannen, som ser till hönsen och dricker en hel del vodka, har byggt en bänk halvvägs till odlingarna, så att hon kan ta igen sig på vägen dit och tillbaka.

Min favoritdel är den som handlar om dem som flyttat tillbaka till sina hem inom säkerhetszonen. Men boken har även två andra delar. Den andra delen blickar tillbaka på katastrofen, och skildrar den övergivna staden Prypjat, idag en spökstad. Där bodde de flesta som arbetade i Tjernobyl. Hela staden evakuerades, och det var bråttom. Invånarna uppmanades att bara ta med sig det allra nödvändigaste. Enligt en uppgift kommer staden fortsätta att vara kontaminerad i ungefär 24.000 år.

Texten om Pripyat är skriven av Alexander Münninghoff och den är, precis som Sophieke Thurmers texter, lågmäld, nyfiken och forskande. Det finns mycket att gilla med den här boken – det är perfekt harmoni mellan text och foto.  

Den sista delen handlar om en nybyggd ”framtidsstad”, Slavutytj, där de bor som fortfarande arbetar i Tjernobyl. Om man blir för radioaktiv får man ta en paus. Staden byggdes rekordsnabbt med hjälp av åtskilliga omgivande länder, som bidrog med sina respektive arkitektoniska traditioner.

Noterar Sophieke Thurmer: ”Only when you wander through the town for a couple of hours, you begin to understand what makes it so strange. The town was designed like a major city, incorporating huge squares, spacious parks, wide roads and lots of schools and nurseries. But it only has a population of 25.000 and there are hardly any cars.”

Man kan naturligtvis inte låta bli att tänka på alla dem som i dagar kämpade (många av dem dog) för att få kontroll på härdsmältan. Bokens avslutande ord: ”Slava Ukraini, Heroyam Slava!” (”Ära åt Ukraina, ära åt dess hjältar!”).

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Hélène Cixous: ”Att komma till skriften”

cixous_att_komma_till_skriften_omslag_inb

Hélène Cixous
Att komma till skriften
Övers. Sara Gordan
Modernista

”Med ena handen lida, leva, fingra på smärtan och förlusten. Men den andra handen finns också: den son skriver.”
— Hélène Cixous

Att komma till skriften [La venue à l’écriture, 1976] är en självbiografiskt hållen essä av algeriskfödda fransyskan Hélène Cixous, som ganska snart fick klassikerstatus, måhända inte lika självskriven som för Medusas skratt, men den mer självbiografiska hållningen gör essän våldsamt gripande och förlösande. Nu utkommer den för första gången på svenska, i översättning av Sara Gordan.

cixous_medusas_skratt_omslag_mb (1)

Det var mycket som talade emot att Cixous skulle tillåtas att nå toppen inom den franska litteraturen – judinna, kvinna, uppvuxen i Algeriet och, dessutom, faderlös. Allt detta löper också som en röd tråd genom essän, som nästan har något av personlig kampskrift över sig. Den genomfars av en våldsam dialektisk spänning, mellan personligt och politiskt, mellan högt och lågt, abstrakt och konkret. Om förhållandet till texter: ”Jag åt texterna, sög på dem, diade, kysste dem.”

Man kan notera att det är Cixous som kommer till skriften och inte tvärtom. Skrivandet som kamp och existentiell verksamhet: ”Skriva: för att inte lämna plats åt döden, för att tvinga tillbaka glömskan, för att aldrig låta sig överrumplas av avgrunden.” Cixous vill skriva sig ”förbi väggen” – hon vill ”bli floden”. Det är gripande och inspirerande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Visst gör det ont när blommor vissnar

 

thumbnail_Image-1

Anna Halm Schudel
Blossom
Texter: Nadine Olonetzky & Franziska Kunze
Scheidegger & Spiess

”Every day, a bouquet of flowers ages ten years. Placed fresh in a vase, its expression and tension do not change noticeably at first. An early, gentle tiredness? A tiny discoloration? Only the most attentive eyes recognize the ageing within the first hours. After a week, the bouquet is seventy years old.”
— Nadine Olonetzky

I mer än två decennier har den schweiziska fotografen Anna Halm Schudel förfinat konsten att fånga blommor i olika stadier av förfall. Att bläddra i hennes senaste bok, Blossom, utlöser nästan som små estetiska chocker. Det är hjärtskärande vackert, förföriskt och nästan osannolikt praktfullt.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_01_Tulpen-Bouquets[1]

Tulips from the series ”Bouquets”. © Anna Halm Schudel

Schudel arbetar naturligtvis i en rik tradition, från Ovidius Metamorfoser, via barockens stora vanitas-tema fram till en nutida konstnär som Georgia O’Keeffe. Men Schudel visar också prov på en betydande originalitet. Möjligen har hon uppfunnit en egen genre – foton av blommor under vatten.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_09_Tulpen-Blumenmeer[1]

Tulips from the series ”Blumenmeer”. © Anna Halm Schudel

Fotona är inte tagna utomhus i trädgårdsmiljö, utan i studio. Och det är uppenbart att snittblommorna är utvalda med utstuderad noggrannhet avseende färg, form och textur – från de mer väntade rosorna och tulpanerna till den mer excentriska kronärtskockan.

Blossom_Anna-Halm-Schudel_Cover_Pfingstrose-Blumenmeer[1]

Common garden peony from the series ”Blumenporträts”. © Anna Halm Schudel

Blossom_Anna-Halm-Schudel_07_Lilien-Blumenportraets[1]

Lilies from the series ”Blumenporträts”. © Anna Halm Schudel

Blossom_Anna-Halm-Schudel_05_Trash-Flowers[1]

Trash Flowers. © Anna Halm Schudel

Det låter kanske vansinnigt pretentiöst, men ju längre man tittar på Schudels kreationer, ju mer man uppmärksammar detaljerna, desto mer framstår de olika blommorna som karaktärer med skilda egenskaper, till och med viljor, kampvilja, trots de bistra villkoren.

Jag tycker att du borde ge bort den här boken – en estetisk chock under julgranen? – till någon du känner som är ovanligt förtjust i blommor. Boken är något alldeles extra och Scheidegger & Spiess har inte sparat på krutet när de formgivit boken; det rosa klotbandet med porträttet av en pion är en perfekt inramning. Syrran ska få mitt ex.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner