Kategoriarkiv: Veckans dikt

Veckans dikt 114: [Över a ett a] av Lina Rydén Reynols

 

Över a ett a
Ana andra ana
Rummet är fyllt
så du rör vid allt
Hur sen kan du vara?
Tidig utan spår
nya tag och åter
Nya spår de låser
imorgon som inte är en annan dag

 

Utdrag ur Läs mina läppar, publicerat med tillstånd av © Lina Rydén Reynols

 
Ett varmt tack till Lina Rydén Reynols för att vi fick publicera det här utdraget ur hennes diktbok Läs mina läppar (2019). Särskilt roligt är det eftersom boken är den allra första från offensivt satsande nya förlaget Nirstedt/litteratur. Besök hemsidan.

9789198505405

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 113: ”mozambique” av Rodney Koeneke

  

let us put aside intelligence
thinking is the plague of kings

let us abandon
the pentecostal wine of too much talking

feluccas easing into muddy rivers
flotillas on the high platonic blue

accruing all the pennants
from accidents of blueness

the months of summer turning
in their fiery chemise

pretending to be tired
of their place inside the genre

yet moving with rapidity
in arcs across the plot

which is still a form of thinking
a humming while you’re planting

new crops to strip from hillsides
in springs that comes to soon

  

”mozambique” from Body & Glass. Copyright 2018 by Rodney Koeneke. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Heidi Broadhead, Wave Books och Rodney Koeneke, för att vi fick publicera den här dikten av Rodney Koeneke, hämtad ur hans diktsamling Body & Glass. Missa inte att göra ett besök på Wave Books hemsida.

Body_Glass_for_website_large

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 112: ”Det regnar igen” av Zubair Ahmed

 

Och den gamle mannen som sitter på trappan
sitter forfarande på trappan,
ansiktet som av läder.
En rickshawförare försöker tända en blöt cigarett.
En hund i hörnet dricker ur ett stuprör.
Hela gränder berövas färg.
I närheten påbörjar en flod sin migration
till åkrarna och hemmen
där folk sitter utan kläder.
De viskar om sjukdom,
om de acceptabla sätten
att begrava sina barn.

 

Dikten är publicerad med tillstånd av Modernista © Zubair Ahmed, 2012. Översättning © Gabriel Itkes-Sznap, 2018.

 

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Zubair Ahmed, hämtad ur hans debutsamling Floders stad [City of Rivers, 2012]. Ahmed, född 1988 i Dhaka, Bangladesh, är poet och ingenjör. 2005 emigrerade hans familj till USA, sedan de vunnit ett Green Card-lotteri. Han betraktas som en betydande förnyare inom den amerikanska poesin. Hos Ahmed – och senare även hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif – är migration, exil och flykt från krig centrala teman.
ahmed_floders_stad_omslag_mb
Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 111: ”Pathological Empathy” av Dara Wier

  

It irritates us
& what might that be

as in
it drives me crazy

something nearly nothing
& really irrelevant

something almost nothing
something from one’s childhood

that changes you forever
so much so

it’s unforgettable
like Fellini

the first time
or some song

I like how people like to think
of the end of the world

From time to time
how small we let ourselves be

to be able to say
beginning with everything beginning

to be never-ending
because we can imagine that

because our minds do that to us
without fail

drilling down paradox directly into us
as sure as sure can be

right from the beginning
and what is that anyway

something to be sad to lose
to be knowing

if not now eventually
something to be crying over

when anyone complains
how poems are hard to understand

for instance
aren’t they really complaining

that life is impossible
to understand

and that we spend most of it
keeping ourselves distracted

from that unanswerable
and therefore, what,

idiotic line of questioning
as it turns out

most comparisons are,
as if

the love of one’s life’s death
can be compared

to the worst breakup of all time
or as if some of what

you miss
you never knew to miss it

or anyone who knows
the feeling of waiting

through the night
for a loved one to appear

and to be put away
for safekeeping

or how it is when
a fever subsides

or a cough is codeine quelled
or a fever breaks

and one no longer stands
on the edge of panic

 

”Pathological Empathy” from In the Still of the Night. Copyright 2017 by Dara Wier. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Dara Wier och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur In the Still of the Night. Läs mer om Wier, hennes tidigare böcker och om Wave Books på förlagets hemsida. Wave Books har en unik utgivning av samtida amerikansk lyrik.

still_of_the_night_for_website_1024x1024

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 110: ”RUNNING NYMPH” av Ariana Reines

  

RUNNING NYMPH

for Nicole Eisenman

I was on my knees
Hacking my brains
Alone in a bone

Of unratified light
Someone downstairs
Was hacking & retching

& up thru the airshaft blew a baconlike
Breeze with notes of weed & a colorless
Wave came down through the orange

Mesh the super put up to keep out the pigeons
& doves. They beat their wings. Something
Historical was happening to me

Something already
Antique. I felt myself pushing
My hair to one side of my face. I swear

Society
Was making me do it
The voices

From the television reached me. They had
Had to pass through at least three walls.
They were like

Everything.
Everything
Overtakes me eventually

  

20 January 2017

  

”RUNNING NYMPH” from A SAND BOOK. Copyright 2017 by Ariana Reines. Used with permission of the author.

   
Ett hjärtligt tack till Ariana Reines för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes kommande diktsamling A SAND BOOK. Vi vill även passa på att rekommendera Reines senaste bok, TELEPHONE (Wonder).

Screen-Shot-2017-03-08-at-3.57.08-PM (1)

Om du vill läsa recensioner för att få ett hum om Reines lyrik rekommenderar hon denna, av Richard Hell i Bookforum, och denna, av B.K. Fischer i The Boston Review. Och vi rekommenderar varmt Reines Tumblr.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 109: ”Home.I” av CAConrad

 

ghosts get
ideas bad
ones mostly
caught in a
new average for
boots to the stomach
the moon is not
a favor machine
hope is a fiction we
would be better without
but find hard to live without
I met a spider who
hopes we let the house go to insects
will you roll your
eyes if I call
this spider
my sister
regardless if
you do
she is
my sister

 

”Home.I” from While Standing in Line for Death. Copyright 2017 by CAConrad. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till CAConrad och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur While Standing in Line for Death. Det är en djupt gripande och originell diktbok vars texter utgår från en slags riter och av poeten kallas (soma)tic poetry. Boken kommer ut senare i höst, men jag kan varmt rekommendera ett besök på CAConrads hemsida eller Wave Books hemsida. Förlaget är baserat i Seattle, men det är utåtriktat och har en unik utgivning av samtida amerikansk lyrik.

.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt