Category Archives: Veckans dikt

Veckans dikt 105: ”Flytande växter” av Sô Sakon

 

ungsparven
tar ett steg
och hoppar sex
 

på den unga
bondflickans hals
syns bitmärken,
persikoblommor
 

vårstranden,
ögonfransar är kanter
till drömmens inre
 

jag kramar
den disiga kvällens kvinna,
böjer mig över henne,
och försöker skapa
en fullmåne
 

drömmens sand
blir vattenmönster
ur vindmönster
som består
 

det blå sjökortet
projiceras mot den vida himlen
och blir min rymdceremoni,
sommaren kommer

 

Publicerad med tillstånd av Bokförlaget Tranan och översättaren © Lars Vargö

 
So-Sakon

Ett varmt tack till Johannes på Bokförlaget Tranan och Lars Vargö för att vi fick publicera den här dikten av japanske poeten Sô Sakon (1919–2006). Den är hämtad ur helt aktuella Ryggsim mot dödsriket. Diktsamlingen ingår i en serie som presenterar poeter som har belönats med Cikadapriset. Läs mer om priset. Läs mer om Tranan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 104: ”Teleskop” av Louise Glück

 

Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.

Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.

Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.

Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.

Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.

Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.

  

Publicerad med tillstånd av Rámus förlag: © Jonas Brun och Rámus förlag 2017 © 2006. Louise Glück

 
 
 
Ett varmt tack till Thomas Andersson för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Averno (Rámus) av Louise Glück. Hon räknas allmänt som en av den amerikanska samtidspoesins allra främsta. Tidigare har bara enstaka dikter av Glück översatts till svenska, vilket gör Averno, i mycket fin tolkning av Jonas Brun, till något utöver det vanliga.

Averno_front-226x300

Boken avslutas med en initierad och perspektivrik text av Brun, som sätter in Averno i ett större sammanhang. Viktiga element i Glücks diktvärld är grekisk mytologi, begärets omöjlighet och olika existentiella teman, inte minst döden. Brun framhåller att det stränga och det vackra samexisterar på ett intressant sätt i Glücks dikter, men att de också innehåller en förlösande humor. Det kan också vara befriande att läsa henne, eftersom hon inte, vare sig språkligt eller tematiskt, anstränger sig nämnvärt för att framstå som modern eller samtida.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 103: ”fowles in tha frith” av Julian Talamantez Brolaski

 
after ‘Fowles in the frith’ (MS Douce 139, f. 5r), late 13th century
 

fowles in þe frith
þe fisses in þe flod
and i mon waxe wod
much sorwe i walke with
for beste of bon and blod

turkey in the straw
fishes in my maw
and I moan tooroola
much melancholie I make
for that beastss sake

turkey in tha straw
fishes in tha pond
& I upflay its maw
wot moanings I make
for a bloody bestiary

doves are in the elm
bambi in the sea
and ahm mad crazy
iron sorrow iz my wroth
devil amid dayeseyes

foaming in the piss
fishes in the midst
and I troll merrily—
taloo talay
fa tooril toorel toolay

  

Copyright 2017 by Julian Talamantez Brolaski. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Julian och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur den fantastiska samlingen Of Mongrelitude. För att läsa mer om Julian och andra titlar från Wave Books klicka här. Deras utgivning är verkligen något utöver det vanliga.

Of_Mongrelitude_for_website_1024x1024

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 102: utdrag ur ”300 Arguments” av Sarah Manguso

 

I don’t love writing; I love having a problem I believe
I might someday write my way out of.

 

I’ve put horses in poems, but I’ve never ridden one.
They just seem like such a good thing to put into
literature.

 

The phrase great woman sounds strange because it’s
seldom used outside the phrase Behind every great man
is a great woman.

  

After I publish an autobiographical essay, men accuse
me of having tried and failed to present myself as lik-
able, and women accuse me of having tried and failed
to represent them.

 

Depression is hard to describe not just because it is
complex and abstract but also because it occupies the
part of us capable of describing things.

  

Copyright 2016 by Sarah Manguso. Used with permission of the author and Graywolf Press.

 
Ett varmt tack till Sarah Manguso och Greywolf Press för att vi fick publicera de här fem texterna, hämtade ur Mangusos senaste bok 300 Arguments (Greywolf Press).

download

Det är i regel svårt (eller meningslöst) att kategorisera Mangusos böcker. I det här fallet handlar det väl egentligen om aforismer, men man kan också läsa dem – de handlar om skrivandet, sex, åldrande, döden eller, mer allmänt, om hur man bör förhålla sig till livet – som livserfarenhet omvandlad till, åtminstone på ytan, granithårda och stoiska prosadikter. Hårda men inte kärlekslösa. Ja, man kan till och med läsa 300 Arguments som en roman, vars narrativ tar form varefter olika teman varieras och utvecklas. Det är en fantastisk och verkligt drabbande bok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 101: ”Torso of Air” av Ocean Vuong

  

Suppose you do change your life.
& the body is more than

a portion of night—sealed
with bruises. Suppose you woke

& found your shadow replaced
by a black wolf. The boy, beautiful

& gone. So you take the knife to the wall
instead. You carve & carve

until a coin of light appears
and you get to look in, at last,

on happiness. The eye
staring back from the other side—

waiting.

 

Copyright 2016 by Ocean Vuong. Used with permission of the author and Coppper Canyon Press.

 
Ett stort och varmt tack till Ocean Vuong och Copper Canyon Press, för att vi fick publicera en dikt ur den mycket starka och emellanåt sublima Night Sky With Exit Wounds (Copper Canyon Press), som var en av de mer omtalade diktsamlingarna 2016. Det är Vuongs första fullängdssamling. Daniel Wenger har skrivit en väldigt fin text om Vuongs poesi i New Yorker. Läs den. Och om jag har förstått saken rätt ges den här exceptionella diktsamlingen ut av Modernista på svenska i höst.

images-1

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 100: ”The Magic Mountain” av Cedar Sigo

 

I dreamt I was an orator
trapped in a typewriter—

Now I seem to have
come out on
the other side:

My mind seizes on
the form first

(There
is
no
free
verse)

I color in
the outline as one would
the border of a country

whatever techniques
are called upon

to welcome the body
of the poem

into the room

 

Copyright 2017 by Cedar Sigo. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Cedar Sigo, och de vänliga människorna på Wave Books, för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad från kommande diktsamlingen Royals, som är något utöver det vanliga. Vi lånar helt fräckt den översiktliga presentationen av Sigo från Wave Books utmärkta hemsida:

Cedar Sigo was raised on the Suquamish Reservation in the Pacific Northwest and studied at The Jack Kerouac School of Disembodied Poetics at the Naropa Institute. He is the editor of There Your Are: Interviews, Journals, and Ephemera, on Joanne Kyger (forthcoming from Wave Books, 2017), and author of eight books and pamphlets of poetry, including Royals (forthcoming from Wave Books, 2017), Language Arts (Wave Books, 2014), Stranger in Town (City Lights, 2010), Expensive Magic (House Press, 2008), and two editions of Selected Writings (Ugly Duckling Presse, 2003 and 2005). He has taught workshops at St. Mary’s College, Naropa University, and University Press Books. He lives in San Francisco.”

Och det här trevliga fotot av Sigo har vi fått låna av Wave Books:

sigo-new-author-photo-12-2016Photo © Brian Marr

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 99: ”A Sunset” av Ari Banias

 

I watch a woman take a photo
of a flowering tree with her phone.
A future where no one will look at it,
perpetual trembling which wasn’t
and isn’t. I have taken photos of a sunset.
In person, ”wow” ”beautiful”
but the picture can only be
as interesting as a word repeated until emptied.
I think I believe this.
Sunset the word holds more than a photo could.
Since it announces the sun then puts it away.
We went to the poppy preserve
where the poppies were few but generous clumps
of them grew right out the fence
like a slightly cruel lesson.
I watched your face, just out of reach.
The flowers are diminished by the lens.
The woman tries and tries to make it right
bending her knees, tilting back.
I take a photo of a sunset, with flash.
I who think I have something
to learn from anything learned nothing from the streetlight
that shines obnoxiously into my bedroom.
This is my photo of a tree in bloom.
A thought unfolding
across somebody’s face.

 

Reprinted from ANYBODY by Ari Banias. Copyright © 2016 by Ari Banias. Used with permission of the publisher, W. W. Norton & Company Inc. All rights reserved.

 
Ett stort och varmt tack till Ari Banias för att han lät oss publicera den här dikten, som är hämtad ur hans kritikerrosade debutsamling ANYBODY. Skriver Maggie Nelson träffande om Banias diktvärld: ”I’m so impressed by the range and grace of Ari Banias’ Anybody. It’s discursive, straight-talking, and thinky, then ghostlike, elliptical, and mischivious. It takes its time, then rushes; it’s quiet, then bold; it’s steeped in sociality, then ringing with solitude.”

images

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt