Kategoriarkiv: Veckans dikt

Veckans dikt 114: [Över a ett a] av Lina Rydén Reynols

 

Över a ett a
Ana andra ana
Rummet är fyllt
så du rör vid allt
Hur sen kan du vara?
Tidig utan spår
nya tag och åter
Nya spår de låser
imorgon som inte är en annan dag

 

Utdrag ur Läs mina läppar, publicerat med tillstånd av © Lina Rydén Reynols

 
Ett varmt tack till Lina Rydén Reynols för att vi fick publicera det här utdraget ur hennes diktbok Läs mina läppar (2019). Särskilt roligt är det eftersom boken är den allra första från offensivt satsande nya förlaget Nirstedt/litteratur. Besök hemsidan.

9789198505405

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 112: ”Det regnar igen” av Zubair Ahmed

 

Och den gamle mannen som sitter på trappan
sitter forfarande på trappan,
ansiktet som av läder.
En rickshawförare försöker tända en blöt cigarett.
En hund i hörnet dricker ur ett stuprör.
Hela gränder berövas färg.
I närheten påbörjar en flod sin migration
till åkrarna och hemmen
där folk sitter utan kläder.
De viskar om sjukdom,
om de acceptabla sätten
att begrava sina barn.

 

Dikten är publicerad med tillstånd av Modernista © Zubair Ahmed, 2012. Översättning © Gabriel Itkes-Sznap, 2018.

 

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Zubair Ahmed, hämtad ur hans debutsamling Floders stad [City of Rivers, 2012]. Ahmed, född 1988 i Dhaka, Bangladesh, är poet och ingenjör. 2005 emigrerade hans familj till USA, sedan de vunnit ett Green Card-lotteri. Han betraktas som en betydande förnyare inom den amerikanska poesin. Hos Ahmed – och senare även hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif – är migration, exil och flykt från krig centrala teman.
ahmed_floders_stad_omslag_mb
Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 107: ”The Dream In Which The Oceans Turn Into Lemonade” av Joe Milazzo

 

I’m surrounded by synchronized delays,
splices in the handholds’ absorption, always
coming extra. It turns out I’m living
midway inside a parody of newsworthy
juice. There’s no spare bedroom, not one
decorative sham, not in this emergency.
The better halves of what’s best
about me? All too acquainted with
the mazy hush of the corridor in which
supersensible angels bestow
their laws only in scribbles tattooed
across the overdue. Like every
feeling generally, this pathology
has blossomed into a menagerie
of fleecy petals. Barge in, why don’t you,
you columns, you cloying instructions
on how to prolong one’s enjoyment.
The perfume of convalescence causes
humiliation to lose its appetite, or
dodge each meal’s strike; the bones
of its rationale begin to knob and peep,
white fires mapping those habitats
reclaiming the skin’s usufruct.
I’m just trying to lever the plots
making you comfortable
into pure practicality. Don’t fret,
their cures present no obstacle.
Those feelings will reason together
under the cafeteria’s jaundiced lamps,
aching to seed the quadrangle with their
cigarette butts, instead swilling
the lumpy solace of stuffing the candy
machine with ”however” after ”however.”

 

Copyright 2016 by Joe Milazzo. Used with permission of the author and Apostrophe Books.

 
Ett varmt tack till Joe Milazzo och Apostrophe Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur The Habiliments (2016).

images (4)

Milazzo bor och verkar i Dallas, Texas, och på hans hemsida hittar du en massa matnyttigt om hans diktsamling, hela hans författarskap och en rad dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 106: ”Brand” av Charlotte Qvandt

 

/Brand/
 

Den svarta marken som efter rasande brand ligger åtsmitande
tung,
 

kroppen måste ha brunnit och sedan tystnat
 

Den blanka kolytan vars fjäderlätta svepning väller ut i form av
dofter ur kroppen
 

Minnen

  

Dikten är publicerad med tillstånd av Sadura Förlag och © Charlotte Qvandt

 
Ett varmt tack till Sadura Förlag och Charlotte Qvandt för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes samling Epikris (2016), i vilken hon ”använder obduktionen som metafor för det djupast mänskliga.” Boken fick ett mycket positivt mottagande och recensionen i Svenskan ger en bra ingång till diktsamlingen. Charlotte Qvandt arbetar för närvarande med nytt material.

Quant

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 105: ”Flytande växter” av Sô Sakon

 

ungsparven
tar ett steg
och hoppar sex
 

på den unga
bondflickans hals
syns bitmärken,
persikoblommor
 

vårstranden,
ögonfransar är kanter
till drömmens inre
 

jag kramar
den disiga kvällens kvinna,
böjer mig över henne,
och försöker skapa
en fullmåne
 

drömmens sand
blir vattenmönster
ur vindmönster
som består
 

det blå sjökortet
projiceras mot den vida himlen
och blir min rymdceremoni,
sommaren kommer

 

Publicerad med tillstånd av Bokförlaget Tranan och översättaren © Lars Vargö

 
So-Sakon

Ett varmt tack till Johannes på Bokförlaget Tranan och Lars Vargö för att vi fick publicera den här dikten av japanske poeten Sô Sakon (1919–2006). Den är hämtad ur helt aktuella Ryggsim mot dödsriket. Diktsamlingen ingår i en serie som presenterar poeter som har belönats med Cikadapriset. Läs mer om priset. Läs mer om Tranan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 104: ”Teleskop” av Louise Glück

 

Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.

Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.

Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.

Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.

Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.

Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.

  

Publicerad med tillstånd av Rámus förlag: © Jonas Brun och Rámus förlag 2017 © 2006. Louise Glück

 
 
 
Ett varmt tack till Thomas Andersson för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Averno (Rámus) av Louise Glück. Hon räknas allmänt som en av den amerikanska samtidspoesins allra främsta. Tidigare har bara enstaka dikter av Glück översatts till svenska, vilket gör Averno, i mycket fin tolkning av Jonas Brun, till något utöver det vanliga.

Averno_front-226x300

Boken avslutas med en initierad och perspektivrik text av Brun, som sätter in Averno i ett större sammanhang. Viktiga element i Glücks diktvärld är grekisk mytologi, begärets omöjlighet och olika existentiella teman, inte minst döden. Brun framhåller att det stränga och det vackra samexisterar på ett intressant sätt i Glücks dikter, men att de också innehåller en förlösande humor. Det kan också vara befriande att läsa henne, eftersom hon inte, vare sig språkligt eller tematiskt, anstränger sig nämnvärt för att framstå som modern eller samtida.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Veckans dikt