Category Archives: Veckans dikt

Veckans dikt 110: ”RUNNING NYMPH” av Ariana Reines

 

RUNNING NYMPH

for Nicole Eisenman

I was on my knees
Hacking my brains
Alone in a bone

Of unratified light
Someone downstairs
Was hacking & retching

& up thru the airshaft blew a baconlike
Breeze with notes of weed & a colorless
Wave came down through the orange

Mesh the super put up to keep out the pigeons
& doves. They beat their wings. Something
Historical was happening to me

Something already
Antique. I felt myself pushing
My hair to one side of my face. I swear

Society
Was making me do it
The voices

From the television reached me. They had
Had to pass through at least three walls.
They were like

Everything.
Everything
Overtakes me eventually

  

10 January 2017

  

”RUNNING NYMPH” from A SAND BOOK. Copyright 2017 by Ariana Reines. Used with permission of the author.

  
Ett hjärtligt tack till Ariana Reines för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes kommande diktsamling A SAND BOOK (Fence Books).

images

Vi vill även passa på att rekommendera Reines senaste bok, TELEPHONE (Wonder).

Screen-Shot-2017-03-08-at-3.57.08-PM (1)

Om du vill läsa recensioner för att få ett hum om Reines lyrik rekommenderar hon denna, av Richard Hell i Bookforum, och denna, av B.K. Fischer i The Boston Review. Och vi rekommenderar varmt Reines hemsida, där du bland mycket annat hittar fler dikter och länkar till recensioner och intervjuer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 109: ”Home.I” av CAConrad

 

ghosts get
ideas bad
ones mostly
caught in a
new average for
boots to the stomach
the moon is not
a favor machine
hope is a fiction we
would be better without
but find hard to live without
I met a spider who
hopes we let the house go to insects
will you roll your
eyes if I call
this spider
my sister
regardless if
you do
she is
my sister

 

”Home.I” from While Standing in Line for Death. Copyright 2017 by CAConrad. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till CAConrad och Wave Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur While Standing in Line for Death. Det är en djupt gripande och originell diktbok vars texter utgår från en slags riter och av poeten kallas (soma)tic poetry. Boken kommer ut senare i höst, men jag kan varmt rekommendera ett besök på CAConrads hemsida eller Wave Books hemsida. Förlaget är baserat i Seattle, men det är utåtriktat och har en unik utgivning av samtida amerikansk lyrik.

.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 107: ”The Dream In Which The Oceans Turn Into Lemonade” av Joe Milazzo

 

I’m surrounded by synchronized delays,
splices in the handholds’ absorption, always
coming extra. It turns out I’m living
midway inside a parody of newsworthy
juice. There’s no spare bedroom, not one
decorative sham, not in this emergency.
The better halves of what’s best
about me? All too acquainted with
the mazy hush of the corridor in which
supersensible angels bestow
their laws only in scribbles tattooed
across the overdue. Like every
feeling generally, this pathology
has blossomed into a menagerie
of fleecy petals. Barge in, why don’t you,
you columns, you cloying instructions
on how to prolong one’s enjoyment.
The perfume of convalescence causes
humiliation to lose its appetite, or
dodge each meal’s strike; the bones
of its rationale begin to knob and peep,
white fires mapping those habitats
reclaiming the skin’s usufruct.
I’m just trying to lever the plots
making you comfortable
into pure practicality. Don’t fret,
their cures present no obstacle.
Those feelings will reason together
under the cafeteria’s jaundiced lamps,
aching to seed the quadrangle with their
cigarette butts, instead swilling
the lumpy solace of stuffing the candy
machine with ”however” after ”however.”

 

Copyright 2016 by Joe Milazzo. Used with permission of the author and Apostrophe Books.

 
Ett varmt tack till Joe Milazzo och Apostrophe Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur The Habiliments (2016).

images (4)

Milazzo bor och verkar i Dallas, Texas, och på hans hemsida hittar du en massa matnyttigt om hans diktsamling, hela hans författarskap och en rad dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 106: ”Brand” av Charlotte Qvandt

 

/Brand/
 

Den svarta marken som efter rasande brand ligger åtsmitande
tung,
 

kroppen måste ha brunnit och sedan tystnat
 

Den blanka kolytan vars fjäderlätta svepning väller ut i form av
dofter ur kroppen
 

Minnen

  

Dikten är publicerad med tillstånd av Sadura Förlag och © Charlotte Qvandt

 
Ett varmt tack till Sadura Förlag och Charlotte Qvandt för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes samling Epikris (2016), i vilken hon ”använder obduktionen som metafor för det djupast mänskliga.” Boken fick ett mycket positivt mottagande och recensionen i Svenskan ger en bra ingång till diktsamlingen. Charlotte Qvandt arbetar för närvarande med nytt material.

Quant

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 105: ”Flytande växter” av Sô Sakon

 

ungsparven
tar ett steg
och hoppar sex
 

på den unga
bondflickans hals
syns bitmärken,
persikoblommor
 

vårstranden,
ögonfransar är kanter
till drömmens inre
 

jag kramar
den disiga kvällens kvinna,
böjer mig över henne,
och försöker skapa
en fullmåne
 

drömmens sand
blir vattenmönster
ur vindmönster
som består
 

det blå sjökortet
projiceras mot den vida himlen
och blir min rymdceremoni,
sommaren kommer

 

Publicerad med tillstånd av Bokförlaget Tranan och översättaren © Lars Vargö

 
So-Sakon

Ett varmt tack till Johannes på Bokförlaget Tranan och Lars Vargö för att vi fick publicera den här dikten av japanske poeten Sô Sakon (1919–2006). Den är hämtad ur helt aktuella Ryggsim mot dödsriket. Diktsamlingen ingår i en serie som presenterar poeter som har belönats med Cikadapriset. Läs mer om priset. Läs mer om Tranan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Veckans dikt 104: ”Teleskop” av Louise Glück

 

Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.

Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.

Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.

Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.

Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.

Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.

  

Publicerad med tillstånd av Rámus förlag: © Jonas Brun och Rámus förlag 2017 © 2006. Louise Glück

 
 
 
Ett varmt tack till Thomas Andersson för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Averno (Rámus) av Louise Glück. Hon räknas allmänt som en av den amerikanska samtidspoesins allra främsta. Tidigare har bara enstaka dikter av Glück översatts till svenska, vilket gör Averno, i mycket fin tolkning av Jonas Brun, till något utöver det vanliga.

Averno_front-226x300

Boken avslutas med en initierad och perspektivrik text av Brun, som sätter in Averno i ett större sammanhang. Viktiga element i Glücks diktvärld är grekisk mytologi, begärets omöjlighet och olika existentiella teman, inte minst döden. Brun framhåller att det stränga och det vackra samexisterar på ett intressant sätt i Glücks dikter, men att de också innehåller en förlösande humor. Det kan också vara befriande att läsa henne, eftersom hon inte, vare sig språkligt eller tematiskt, anstränger sig nämnvärt för att framstå som modern eller samtida.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Veckans dikt