Kategoriarkiv: Veckans dikt

Veckans dikt 116: ”Dina ögon äro eldar” av Erik Axel Karlfeldt

 

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila innantill!
Ej fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna,
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull –
tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som följde mig för min heta ungdoms skull.

 
Den här dikten av Erik Axel Karlfeldt (1864–1931) kan mycket väl vara den mest gripande och dramatiska kärleksdikten på svenska språket. Mer av Karlfeldt hittar du på Litteraturbanken eller, ett mindre urval, i standardverket Svensk poesi under redaktörskap av Daniel Möller och Niklas Schiöler, vackert formgiven av Nina Ulmaja. Om du vill snöa in ordentligt, bör du överväga att gå med i Karlfeldtsamfundet.

Svensk poesi

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 115: ”Man kan inte lära en gammal hund att sluta köpa tavara” av Rosanna Fellman

 

Åttiotalet är den bästa tid jag fått uppleva
Musiken och köerna till barerna
Tonade rutor på min bil
Friheten som åttiotalets Finland erbjöd

Möjligheterna till vilket arbete som helst
Möjlighet att kunna studera och garanterat få arbete
inte vara rädd för den kommande laman

Att kunna införskaffa produkter för de inkomster jag förtjänat
är väl den enda vanan jag har kvar

   

Dikten är hämtad ur Strömsöborna och är publicerad med tillstånd av Förlaget och © Rosanna Fellman

   
Ett varmt tack till Förlaget och Rosanna Fellman för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur hennes debutsamling Strömsöborna (2019). Missa inte att besöka Fellmans Facebook-sida.

Fellman-Strömsöborna
Omslag: Helena Kajander / Bob-Malin Collages

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 114: [Över a ett a] av Lina Rydén Reynols

 

Över a ett a
Ana andra ana
Rummet är fyllt
så du rör vid allt
Hur sen kan du vara?
Tidig utan spår
nya tag och åter
Nya spår de låser
imorgon som inte är en annan dag

 

Utdrag ur Läs mina läppar, publicerat med tillstånd av © Lina Rydén Reynols

 
Ett varmt tack till Lina Rydén Reynols för att vi fick publicera det här utdraget ur hennes diktbok Läs mina läppar (2019). Särskilt roligt är det eftersom boken är den allra första från offensivt satsande nya förlaget Nirstedt/litteratur. Besök hemsidan.

9789198505405

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 112: ”Det regnar igen” av Zubair Ahmed

 

Och den gamle mannen som sitter på trappan
sitter forfarande på trappan,
ansiktet som av läder.
En rickshawförare försöker tända en blöt cigarett.
En hund i hörnet dricker ur ett stuprör.
Hela gränder berövas färg.
I närheten påbörjar en flod sin migration
till åkrarna och hemmen
där folk sitter utan kläder.
De viskar om sjukdom,
om de acceptabla sätten
att begrava sina barn.

 

Dikten är publicerad med tillstånd av Modernista © Zubair Ahmed, 2012. Översättning © Gabriel Itkes-Sznap, 2018.

 

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Zubair Ahmed, hämtad ur hans debutsamling Floders stad [City of Rivers, 2012]. Ahmed, född 1988 i Dhaka, Bangladesh, är poet och ingenjör. 2005 emigrerade hans familj till USA, sedan de vunnit ett Green Card-lotteri. Han betraktas som en betydande förnyare inom den amerikanska poesin. Hos Ahmed – och senare även hos poeter som Ocean Vuong och Solmaz Sharif – är migration, exil och flykt från krig centrala teman.
ahmed_floders_stad_omslag_mb
Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 108: [Jag ser såväl träden…] av Agnes Gerner

 

Jag ser såväl träden
som skogarna, och allt därinne
strävar högre

Det som inte rör sig
mellan stammarna, hur jag
följer dess spår

I snön som aldrig funnits
under dynorna

De bon som inte byggs skulle tåla
minusgrader

De som föddes skulle födas
in i värme

 

© 2017 Agnes Gerner

 
Ett varmt tack till Agnes Gerner för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur Sus (Albert Bonniers Förlag). Läs Nina Lekanders recension i Expressen. Lyssna på intervju med Agnes Gerner i Kulturnyheterna.

9789100171247

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 107: ”The Dream In Which The Oceans Turn Into Lemonade” av Joe Milazzo

 

I’m surrounded by synchronized delays,
splices in the handholds’ absorption, always
coming extra. It turns out I’m living
midway inside a parody of newsworthy
juice. There’s no spare bedroom, not one
decorative sham, not in this emergency.
The better halves of what’s best
about me? All too acquainted with
the mazy hush of the corridor in which
supersensible angels bestow
their laws only in scribbles tattooed
across the overdue. Like every
feeling generally, this pathology
has blossomed into a menagerie
of fleecy petals. Barge in, why don’t you,
you columns, you cloying instructions
on how to prolong one’s enjoyment.
The perfume of convalescence causes
humiliation to lose its appetite, or
dodge each meal’s strike; the bones
of its rationale begin to knob and peep,
white fires mapping those habitats
reclaiming the skin’s usufruct.
I’m just trying to lever the plots
making you comfortable
into pure practicality. Don’t fret,
their cures present no obstacle.
Those feelings will reason together
under the cafeteria’s jaundiced lamps,
aching to seed the quadrangle with their
cigarette butts, instead swilling
the lumpy solace of stuffing the candy
machine with ”however” after ”however.”

 

Copyright 2016 by Joe Milazzo. Used with permission of the author and Apostrophe Books.

 
Ett varmt tack till Joe Milazzo och Apostrophe Books för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur The Habiliments (2016).

images (4)

Milazzo bor och verkar i Dallas, Texas, och på hans hemsida hittar du en massa matnyttigt om hans diktsamling, hela hans författarskap och en rad dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 106: ”Brand” av Charlotte Qvandt

 

/Brand/
 

Den svarta marken som efter rasande brand ligger åtsmitande
tung,
 

kroppen måste ha brunnit och sedan tystnat
 

Den blanka kolytan vars fjäderlätta svepning väller ut i form av
dofter ur kroppen
 

Minnen

  

Dikten är publicerad med tillstånd av Sadura Förlag och © Charlotte Qvandt

 
Ett varmt tack till Sadura Förlag och Charlotte Qvandt för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes samling Epikris (2016), i vilken hon ”använder obduktionen som metafor för det djupast mänskliga.” Boken fick ett mycket positivt mottagande och recensionen i Svenskan ger en bra ingång till diktsamlingen. Charlotte Qvandt arbetar för närvarande med nytt material.

Quant

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt