Litterära termer 57: jag-hade hellre-läst-något-annat-kritik

Gunnar Nirstedt använder begreppet jag-hade-hellre-läst-något-annat-kritik på Facebook, om en specifik recension. Han ger också ett mer generellt råd till kritikerna: ”[O]m ni önskar er en annan bok, läs då en annan bok.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Veckans dikt 123-125: tre dikter ur Lina Hagelbäcks ”Akut viol”

Av brunn är du kommen.
Hästarnas frånvaro,
inglasade tyglar, svirrande flykt.
Du föryngras nedför
Violbacken, skadas.
Kalla tankar om dig själv
du dömer dig, utmattas.
En förvildad röst smeker
ditt skimrande jag i ett dunkel:
”Om du verkligen existerar: Sy!

Du står på en stark plats.
Rävarna har dig och dina
dikter nu. Det enda du kan
göra är att hålla om dig, som
vore det en vana. Vad som än finns
på din botten: ge det till mig.
Jag tar hand om dina poesihäften
bläckpennorna. Här älskar jag dig
och rävarna älskar dig.

Genomskinliga klockslag
raseriet: våra misstag som ännu
luktar bränt. Småsolar fräser till
när de träffar havsvattnet.
Apelsinskymmningen
vi bär och b ä r på.

© Lina Hagelbäck 2019

Ett varmt tack till Lina Hagelbäck för att vi fick ha med de här tre dikterna, hämtade ur Akut viol (Lejd), i Veckans dikt. När jag läste boken för några dagar sedan var det nästan som om jag för första gången förstod poesins fulla emotionella kraft. Hagelbäcks tidigare diktsamlingar är Violencia (2013), Violencia och hennes far (2015), Ömhetsmarker (tillsammans med Ulrika Nielsen) (2017), Ambivalencia (2018).

akut-viol_omslag_fram

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

‘5 Under 35’ 2020

5under35-sticker

Det stora tunga priset National Book Foundation delar ut är National Book Award.  Priset som sedan 2006 delas ut till debutanter, ‘5 Under 35’, är också mycket åtråvärt. Prissumman är $1000 dollar och det kanske inte låter så märkvärdigt, men författarna, som väljs av föregående års pristagare, får en kvalitetsstämpel och mer uppmärksamhet än de flesta debutanter kan drömma om. De blir författare att hålla koll på, så att säga.

Några av de tidigare pristagarna är Tommy Orange, ZZ Packer, Karen Russell, Claire Vaye Watkins och Charles Yu.

Det här är årets pristagare:

BESTIARY-jacket-e1600699991941

K-Ming Chang – Bestiary (One World)
Vald av Justin Torres

Coster-HalseyStreet-23404-CV-FT-v3-e1600699951283

Naima Coster – Halsey Street (Little A)
Vald av Tayari Jones

Luster-cover-e1600699915628

Raven Leilani – Luster (Farrar, Straus and Giroux)
Vald av Susan Choi

A-PLACE-FOR-US-by-Fatima-Mirza-PB-Jacket-e1600699879689

Fatima Farheen Mirza – A Place for Us (SJP for Hogarth)
Vald av Tommy Orange

how-much-of-these-hills-is-gold-1-199x300

C Pam Zhang – How Much of These Hills Is Gold (Riverhead)
Vald av Marlon James

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter

Yukari Chikura: Zaido

Chikura_Zaido_SC_RGB

Yukari Chikura
Zaido
Steidl

Yukari Chikuras far fick en allvarlig diagnos, och en kort tid senare gick han bort. Traumat förstärktes av att familjen knappt hann ta farväl. En tid senare drabbas Chikura av en sjukdom och 2011 drabbas hela Japan av en våldsam jordbävning, en av historiens värsta, med efterföljande tsunamis. Förstörelsen var ofattbar och Japan var i chock och sorg.

Chikura är så nedslagen att hon knappt orkar gå upp ur sängen om morgnarna. När det är som allra mörkast uppenbarar sig Chikuras far i en av hennes drömmar. Han viskar till henne att bege sig till byn inbäddad i snö, där han bodde för länge sedan.

104_ZAIDO

En helgedom inbäddad i snö. Den är tillägnad Amaterasu, Solens gudinna. © Yukari Chikura

Det förefaller passande att just Steidl ger ut Yukari Chikuras sagolika, och aningen hemlighetsfulla fotobok Zaido, om urgamla, men levande, japanska trosföreställningar och riter. Passande, eftersom Steidls perfektionism och strävan att hela tiden bli ännu bättre, har något rituellt över sig. Boken är nästan som ett altare. Man bläddrar andaktsfullt.

25_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

17_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

100_ZAIDO

De två som bär gyllne masker är Oobakase och Kobakase. Det påstås att Oobakases sång har förts vidare från generation till generation, enbart bevarad i den orala traditionen.  På grund av att en Oobakase plötsligt dog, så gick sångens mening förlorad, så nu sjunger man en modern version. © Yukari Chikura

 

Zaido-ritualen är 1300 år gammal, den utgjörs av nio rituella danser och dansarna (nosha) måste förbereda sig genom rening och avhållsamhet. De får inte äta kött av fyrfota djur och de får inte besöka hem där nyligen avlidna bott. Danserna är som en slags besvärjelser, för att hålla olyckor stången.

105_ZAIDO

© Yukari Chikura

 

Under några decennier var Zaido på väg att falla i glömska, på grund av att stora delar av de skriftliga källorna brann upp. Nu har Chikura med sina lyriska foton gjort delar av Zaido odödliga, och gjort dem tillgängliga för en global publik.

Boken är sagolikt vacker och med den följer en karta och ett häfte med en text som bör vara urberättelsen om Zaido. Steidl har inte sparat på någonting – Yukari Chikura är vinnare av Steidls asiatiska fotopris. Boken är tryckt på flera sorters papper, inte minst papper som är mer eller mindre transparenta. Vissa partier utgörs av svarta eller silverfärgade papper utan vare sig text eller foto, tempot sänks, så att man får andrum och möjlighet att njuta av skönheten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Veckans dikt 122: [”Konvojen rullar vidare…”] av Emilio Zucchi


Konvojen rullar vidare, nu mot Milano.
Samtidigt, i Florens, har Anna Maria
förts ut från Villa Triste. All tortyr
har visat sig verkningslös: döms
till döden, får hastigt stiga upp
på en lastbil med andra fångar:
Piccagli, kapten och grundare
av Radio CORA, därtill en italiensk
soldat och tre allierade
fallskärmssoldater. På stranden av Mugnone,
bifloden till Arno,
bakbinds Anna Maria bredvid 
de fem motståndsmännen: blomma
uppryckt ur jorden, liten krossad
myra, eld, mamma… Sex varma
krampartat styva lik; blod ned till vattenbrynet:
likt Skamander, likt Simoeis,
likt gräset under Kains fötter
färgas Mugnone röd.

 

© Bokförlaget Faethon

Ett varmt tack till de goda människorna på Faethon, för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur Emilio Zucchis skakande diktbok Ondskan in i märgen / Le midolla del male, en berättande lyrisk-dokumentär bok, vars två centrala gestalter är en ung motståndskvinna och en sado-fascistisk torterare med slipprigt dandy-manér.

Framsida-Zucchi (1)

Boken utkommer i en lyxig tvåspråkig utgåva i Faethons Poesis-serie med modern lyrik. Den har ett förord av Giuseppe Conte och ett fantastiskt efterord av Jesper Svenbro, som också översatt, med reflektioner om förlåtelsens omöjlig- och nödvändighet. Besök Faethons hemsida, förlaget har mycket spännande på gång.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Samuel Beckett: Trilogin

Samuel Beckett
Trilogin
Övers. Lill-Inger Eriksson
Modernista

”Att som vuxen tillåtas tillträde till den existentiella zon där varje liten rörelse framstår som ny och outforskad är lika omtumlande som den första förälskelsen. Det går igenom hela nervsystemet.”
— Anna Hallberg, Dagens Nyheter

”Nothing is funnier than unhappiness.”
— Samuel Beckett

”I do give a fuck!”
— Samuel Beckett

Upp från sidorna på Samuel Becketts vidunderliga trilogi, Trilogin, stiger tre mycket märkliga monologer, som skulle kunna komma från hål i marken eller mörklagda sjaviga rum med förbommade fönster i ett halvt övergivet sjavigt hyreshus.

Beckett skrev romanerna – Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] i sin hemstad Paris, på franska. Sedan översatte han dem till engelskan. Det sägs att han skrev på franska för att inte utsätta sig för engelskans ordrikedom, för att främja en mer avskalad stil, vilket inte hindrar att Beckett lekfullt briljerar – stilistiskt och musikaliskt – rent språkligt. Jag tycker att Lill-Inger Erikssons översättning är väldigt gedigen. Att översätta Trilogin måste vara svårt, svårt och väldigt roligt.

De tre mansrösterna – jag föreställer mig att de hör till åldrade och skröpliga män – de försöker febrilt skapa mening, sammanhang, ja en identitet. De berättar något, men ångrar sig genast, modifierar, kommer av sig, tappar tråden, ger sig av på vilda associationsbanor eller glömmer. Liksom för att täcka över glömskan sätts monologen igång igen, som om talet i sig vore ett skydd mot meningsförlusten och det annalkande mörkret.

Min pappa gick bort 2015, efter att ha varit sjuk i demens en längre tid. Demens är absolut inget jag förknippar med humor, men Beckett behandlar de tre huvudpersonerna med en slags ömsinthet, som gör det helt rimligt att föra in en hel del humor i romanerna. Och de är hysteriskt roliga.

Mörkret tilltar och i den tredje romanen sluter det sig allt tätare kring berättaren. Språket tar allt större utrymme, på bekostnad av en yttre verklighet som inte längre kan tas för given. Beckett var cartesian, eller kände något slags släktskap med Descartes, och det är som om berättaren inte ens förmår lita till satsen ”Jag tänker alltså finns jag.”

Som tur är behöver man inte välja mellan Trilogin och I väntan på Godot, men om jag vore tvungen skulle jag välja den förra. Jag tycker att det känns helt oproblematiskt att kalla Trilogin för ett mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Lit Hubs aggregerade lista med höstens bästa böcker 2020

71HSe7Kt-xL-198x300 (1)
Hösten är äntligen här och Literary Hub – tack gode gud för Lit Hub – presenterade nyligen traditionsenligt sin lista med höstens bästa eller mest emotsedda böcker.

Emily Temple förklarar upplägget:

”To create the [list-of-lists], I read 29 lists from digital and print outlets detailing the ‘best’ or ‘most anticipated’ or ‘recommended’ books of fall 2020. That netted a total of 290 different books, including fiction, nonfiction, and poetry. 68 of those books were recommended at least 3 times, and I’ve listed those here.”

Jag tycker att de böcker som ligger lite längre ned på listan, som Homeland Elegies, av Ayad Akhtar t.ex., verkar mest intressanta. Att Don DeLillos nya hamnar så långt ned på den aggregerade listan är sorgligt.

Följ Emily Temple, hon är expert på (meningsfulla) listor, nyheter och har råkoll på litterära trender och trender inom bokbranschen.

the-silence-9781982164553_lg

Don DeLillo — The Silence (Simon & Schuster)

Om du trots det är nyfiken på Don DeLillos senaste, som bara fick tre ”röster” jämfört med Alams roman som fick tjugo, kan du läsa ett utdrag här. Ett väldigt kort utdrag.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Kapten Haddocks 10 mest minnesvärda kraftuttryck

29181756-Y6qyF (1)

Björn Wahlberg
Efter Albert Algouds koncept
Kapten Haddocks ordbok
Från alabasterskalle till ökenråtta
Cobolt

Om du tillhör Tintin-generationen, som både köpte albumen och tittade på teveserien, med röstskådisarna Tomas Bolme och Åke Lindström som Tintin respektive Kapten Haddock, då kanske Kapten Haddocks ordbok kan vara något för dig. Eller ett hjälpmedel att introducera yngre personer i Tintins spännande och stilistiskt njutbara värld.

Det är svårt att tänka sig en lämpligare författare och fördjupare:

Kapten Haddocks ordbok är författad av översättaren och Tintinkännaren Björn Wahlberg. Han har bland mycket annat översatt samtliga Tintins äventyr till svenska samt flera faktaböcker om Tintin och Hergé. Han är också ordförande för Generation T – Den svenska Tintinföreningen.”

Wahlberg förklarar 240 av Haddocks kraftuttryck, eder och förolämpningar, men det här är mer än en ordbok, den är rikt illustrerad och full med lärdom och kuriosa, exempelvis om var kraftuttrycken först dök upp och historien om dem. Boken är inspirerande: Istället för att kalla någon idiot, kan man dra till med Haddocks ”snabelamöba” eller ”teknokrat”.

Det här är några av mina favoriter:

  1. Bomber och granater
  2. Maskeradpirat
  3. Teknokrat
  4. Mameluck
  5. Mallig mollusk
  6. Bildstormare
  7. Elementarpartiklar
  8. Knölföda
  9. Krrtschmvrtz
  10. Anakronism

Jag hoppas och tror att den här boken kommer att ligga under många julgranar i år. Man kan se framför sig personer ligga i soffor, äta knäck och knäcka nötter med ett leende på läpparna när de läser Kapten Haddocks ordbok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner

Veckans dikt 122-124: haiku av Kaneko Tōta

 

 

”Efter min död
släng askan i havet” –
tar en tugga inlagd rättika

Shinishi hone wa umi ni sutsubeshi takuan kamu

 

Sången från Kiso –
där står kolarhästarna på rad
och skiter

Kiso no nā Kiso no sumiuma narabi maru

 

Aldrig ska atombomben förlåtas
krabban kilar med hårda klor
bland bråten

Genbaku yurusumaji kani katsukatsu to garakuta
ayumu

 

© Kaneko Tōta

 

Ett varmt tack till Johannes Holmqvist, på Bokförlaget Tranan, som lät oss publicera de här tre haiku-dikterna av Kaneko Tōta (1919-2018) hämtade ur samlingsvolymen En röst ur dimman. Han skrev så kallad avant garde-haiku, men var samtidigt djupt förankrad i de gamla mästarnas traditioner. Förträffligt urval och mycket fina tolkningar av japanologen Herbert Jonsson. Boken ingår i en av Tranans unika serier:

”Utgåvan ingår i Bokförlaget Tranans Cikadaserie, där poeter som mottagit det svenska Cikadapriset presenteras. Priset instiftades 2004 med anledning av 100-årsfirandet av den svenske nobelpristagaren Harry Martinsons födelse och tilldelas en asiatisk poet som »i sin diktning värnar om livets okränkbarhet«. Inspiration till prisets namn har kommit från Martinsons diktsamling Cikada, som publicerades 1953.”

Besök Tranans sajt, där du kan surfa runt i timmar och eventuellt köpa några böcker. Och missa inte nästa utgåva i Cikada-serien, Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, tongivande japansk poet som varit verksam under en stor del av 1900-talet.

undefined

Och så vill jag rekommendera en fantastisk bok till dem som vill fördjupa sig i haikun. I On Haiku (New Directions) berättar översättaren Hiroaki Sato om haikuns historia, om de största poeterna, de olika traditionerna, stilarna och kontroverserna. Tillsamman med en av Tranans haiku-titlar blir det här en väldigt schyst gåva.

Kanske något för Tranan att låta översätta och ge ut?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Alla 349 mumlanden i Twilight-sagan inventerade och rankade

Twilight-box (Atom)

Kraktärerna i Twilight-sagan mumlar påfallande ofta, närmare bestämt 349 gånger. Om du vill veta mer bör du läsa ”All 349 ‘Murmurs’ in the Twilight Saga, Charted and Ranked” av Rachelle Hampton i Slate. Hampton kartlägger, analyserar och rankar mumlandena.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser