Etikettarkiv: A. Igoni Barrett

Roman om svart man som vaknar upp och upptäcker att han blivit vit

A. Igoni Barrett
Blackass
Chatto & Windus

”Long before Furos story became my own, I was already trying to say what I see now, that we are all constructed narratives.”
– Romankaraktären Igoni

Föreställ dig att du är en 33 år gammal nigeriansk man, som bor hemma hos din familj i Lagos, Nigeria. Föreställ dig att du vaknar, samma morgon som du ska på en länge förberedd anställningsintervju, och att du medan du gör dig i ordning upptäcker att du har blivit vit. Du är en oyibo, en vit man. Det är exakt det som händer Furo Wariboko, huvudperson i A. Igoni Barretts debutroman Blackass – han har tidigare skrivit två novellsamlingar.

Det här väcker naturligtvis associationer till Franz Kafka och han klassiska berättelse Förvandlingen, i vilken Gregor Samsa vaknar upp och upptäcker att han förvandlats till någon form av insekt. Barrett både citerar och bugar djupt i Kafkas riktning. Alldeles i början av romanen, när Furo fortfarande är på sitt rum och försöker samla tankarna:

”A large, reddish-brown cockroach emerged from under the bed and, waving its antennae furiously, skittered across the floor and into the darkend wardrobe.”

Furo undviker sin syster och sina föräldrar, men ger sig iväg fast besluten att gå på anställningsintervjun. När han ger sig iväg blir det början på en knapp månad lång odyssé som tar honom till helt olika delar av Lagos, fattiga delar men också till luftkonditionerade gallerior och områden där de superrika bor, både nigerianer och utlänningar.

En av romanens starka sidor är i själva verket den levande skildringen av Lagos olika sidor. Den är ofta påfallande sinnlig: ”the familiar smell of Lagos motor parks, marijuana and tobacco smoke mingled with the stench of petrochemicals and moonshine alcohol and human effluence”. Enligt afrikanska recensioner ska också skildringen av Lagos vara väldigt realistisk. Stadens trafik, de omvittnat sega köerna, skildras inlevelsefullt.

Furo vet inte riktigt vad han ska tro, när han lämnar sitt hem blir han mest utstirrad av människorna i omgivningarna. Men sakta men säkert märker han att han kan dra fördelar av sin nya hudfärg, även om många blir väldigt förbryllade av att han talar som en nigerian. Han får långa taxipengar av en främmande kvinna, så att han kan ta sig till anställningsintervjun i tid. Och när han kommer till förlaget där han ska intervjuas, då får han inte bara det utannonserade jobbet, utan en bättre tjänst på marknadsavdelningen.

Eftersom Furo inte har någonstans att ta vägen, övernattar han i ett övergivet hus som inte verkar färdigbyggt. Där har han gott om tid att fundera och Igoni broderar här ut historien och berättar om Furos bakgrund, om hans mamma och pappa och syster. Mamman har alltid haft högtflygande planer för sonen, som regelmässigt gjort henne besviken. Pappan är en förbittrad före detta statstjänsteman, som gjort av med sina besparingar på dåliga affärer. Han köpte en dyr äggkläckningsmaskin – tanken var att föda upp kycklingar – som aldrig levererades av den kinesiska tillverkaren.

När Furo är på ett exklusivt köpcenter, träffar han på ett kafé en författare, som är namne med författaren till Blackass, Igoni. Han är vänlig och anar att Furo bär på en udda story, men säger nej när Furo ber att få bo hos honom ett tag. Men senare, när Igoni gått, träffar han en kvinna, Syreeta, som inte är lika svårövertalad. Furo får flytta in i hennes gästrum, men det dröjer inte länge förrän de blir ett par. Det är för övrigt Syreeta som upptäcker att Furo inte är helt vit, vilket ju redan titeln Blackass antyder.

Den här romanen är både mycket bredare och djupare än att bara handla om hur människor med olika hudfärg behandlas. Furo är ju exakt samma person han var innan han blev vit, och mycket av bokens handling kretsar kring hur vi hela tiden avkodar och bedömer varandra. Den handlar om hur vi försöker skapa oss själva en identitet som vi tror att andra tycker är åtråvärd. Identiteterna handlar inte bara om svart eller vit eller fattig eller rik, i den här nigerianska kontexten handlar den också om gammal fiendskap mellan olika etniciteter.

I en scen ska Furo gå förbi en svart kvinna som bär på ett barn som hon (tydligtvis) har med en vit man. Alla andra runtomkring är svarta och när barnet får syn på Furo sträcker det ut armarna och säger ”Dah-dah!” Kommenterar Igoni episoden: ”Even av baby, when surrounded by people of identical skin colour, is prone to the error that one slight difference constitutes an individual.”

Jag tycker väldigt mycket om Blackass, om den levande skildringen av Lagos, Igonis humor och hans välflytande stil, växlingarna mellan olika idiom och hans rappa dialog. Men i andra halvan introduceras romankaraktären Igoni och också han genomgår en spektakulär förvandling. Den här förvandlingen funkar, tycker jag, inte riktigt organiskt med grundberättelsen. Det blir en förvandling för mycket, så att säga. Trots det tvekar jag inte att rekommendera Blackass.

Det är en kliché vid det här laget, men det händer mycket spännande inom den samtida afrikanska litteraturen, inte minst den nigerianska. A. Igoni Barrett är ett namn att lägga på minnet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Våren 2016 – 21 amerikanska böcker att se fram emot

Det här är en lista med de amerikanska vårböcker vi tycker verkar mest spännande. Vi har även gjort två liknande listor med svenska vårböcker, skönlitteratur och facklitteratur. Med amerikanska böcker menar vi böcker utgivna i Amerika; den amerikanska utgivningen av utländsk skönlitteratur har blivit bättre på senare år, inte minst översätts många böcker från spanskan. Listan!

Januari:

Your Heart Is a Muscle the Size of a Fist av Sunil Yapa (Lee Boudreaux Books)

Den här debutromanen utspelar sig under en dag under protesterna mot WTO i Seattle 1999. Förlagets beskrivning: ”In this raw and breathtaking novel, Yapa marries a deep rage with a deep humanity, and in doing so casts an unflinching eye on the nature and limits of compassion.”

Fine, Fine, Fine, Fine, Fine (inbunden)

Fine, Fine, Fine, Fine, Fine av Diane Williams (McSweeney’s)

Diane Williams korta noveller har träffande beskrivits som ”folk tales that hammer like a nail gun,” och de här 40 nya novellerna påstås vara riktigt vassa.

Februari:

Black Deutschland

Black Deutschland: A Novel av Darryl Pinckney (Farrar, Straus and Giroux)

Förlagets beskrivning: ”Jed – young, gay, black, out of rehab and out of prospects in his hometown of Chicago–flees to the city of his fantasies, a museum of modernism and decadence: Berlin. […] An intoxicating, provocative novel of appetite, identity, and self-construction, Darryl Pinckney’s Black Deutschland tells the story of an outsider, trapped between a painful past and a tenebrous future, in Europe’s brightest and darkest city.”

de silva

Square Wave av Mark de Silva (Two Dollar Radio)

Det här verkar vara en både egensinnig och modig roman. Förlagets beskrivning: ”By gracefully weaving a study of the psychological effects of a militarized state upon its citizenry with topics as diverse as microtonal music and cloud physics, Square Wave signals the triumphant arrival of a young writer certain to be considered one of the most ambitious and intelligent of his generation.”

And After Many Days: A Novel av Jowhor Ile (Tim Duggan Books)

Det finns dem som tippar att det här kan bli årets mest positiva överraskning av debutantböckerna. Handlingen är förlagd till Port Harcourt, Nigeria, där en familj och ett samhälle försöker bearbeta och förstå att en tonåring försvunnit.

The Unfinished World av Amber Sparks (Liverlight)

19 korta, ofta väldigt korta, surrealistiska och fantastiska noveller med titlar som ”The Lizzie Borden Jazz Babies” och ”Janitor in Space”.

cover image for

All the Poems av Stevie Smith (New Directions)

Titeln ljuger inte, den verkar faktiskt nästan innehålla alla Smiths dikter, som fyller de 700 sidorna. Ur förlagstexten: ”Stevie Smith is among the most popular British poets of the twentieth century. Her poem ‘Not Waving but Drowning’ has been widely anthologized, and her life was celebrated in the classic 1978 movie Stevie. This new and updated edition of the collected poems of Stevie Smith includes hundreds of works from her thirty-five year career.”

Dog Run Moon av The Dial Press (The Dial Press)

För några år sedan guidade Wink flugfiskare i Montana, idag är han en mycket aktad novellspecialist. Ur förlagets beskrivning: ”In the tradition of Richard Ford, Annie Proulx, and Kent Haruf comes a dazzling debut story collection by a young writer from the American West who has been published in The New Yorker, Granta, and The Best American Short Stories.”

Cities I’ve Never Lived In av Sara Majka (Graywolf Press)

Den här samlingen berättelser, länkade till varandra, har bland annat prisats av Kelly Link. Förlagets beskrivning låter löftesrik: ”A book about belonging, and how much of yourself to give up in the pursuit of that, Cities I’ve Never Lived In offers stories that reveal, with great sadness and great humor, the ways we are most of all citizens of the places where we cannot be.” Du kan provläsa här och här.

Dodge Rose. A Novel av Jack Cox (Dalkey Archive Press)

Tillsammans med DeLillos roman ligger nog den här, ironiskt nog en australiensisk roman, överst på min önskelista i vår. Ur förlagets beskrivning: ”Eliza travels to Sydney to deal with the estate of her Aunt Dodge, and finds Maxine, a hitherto unknown cousin, occupying Dodge’s apartment. When legal complications derail plans to live it up on their inheritance, the women’s lives become consumed by absurd attempts to deal with Australian tax law, as well their own mounting boredom and squalor. The most astonishing debut novel of the decade, Dodge Rose calls to mind Henry Green in its skewed use of colloquial speech, Joyce in its love of inventories, and William Gaddis in its virtuoso lampooning of law, high finance, and national myth.”

Mars:

Blackass av A. Igoni Barrett (Graywolf Press)

Det här låter onekligen löftesrikt: ”Furo Wariboko, a young Nigerian, awakes the morning before a job interview to find that he’s been transformed into a white man.”  Teju Cole, Jess Row och Marlon James hävdar att den här romanen är något utöver det vanliga.

Prodigals av Greg Jackson (Farrar, Straus and Giroux)

Vi har, som vanligt, valt många novellsamlingar och den här kan mycket väl vara en av de bättre. Ur förlagets presentation: ”Unflinching, funny, and profound, Prodigals maps the degradations of contemporary life with unusual insight and passion – from the obsession with celebrity, to the psychological debts of privilege, to the impotence of violence, to the loss of grand narratives.”

oyeyemi

What Is Not Yours Is Not Yours av Helen Oyeyemi (Riverhead)

Det här känns som ett säkert kort om man är ute efter en riktigt bra novellsamling. Förlagets beskrivning: ”From the award-winning author of Boy, Snow, Bird and Mr. Fox comes an enchanting collection of intertwined stories. Playful, ambitious, and exquisitely imagined, What Is Not Yours Is Not Yours is cleverly built around the idea of keys, literal and metaphorical.”

spiotta

Innocents and Others: A Novel av Dana Spiotta (Scribner)

Förlagets beskrivning: ”From a major, unnervingly intelligent writer (Joy Williams) rich, funny, learned, and tonally fresh (Jeffrey Eugenides), comes a novel about aspiration, film, work, and love.” Romanen uspelar sig i Los Angeles på 80-talet i filmens värld. Rachel Kushner har jämfört den med Jean-Luc Godards tidiga filmer.

High Dive (inbunden)

High Dive av Jonathan Lee (William Heinemann)

Det är många som tycker att den här romanen är något alldeles extra. Den handlar om ett mordförsök på Margaret Thatcher i Brighton på 80-talet.

streeck

How Will Capitalism End? av Wolfgang Streeck (Verso)

Om du tycker att dagens kapitalism går från klarhet till klarhet, då är det här nog ingen bok för dig. Om du däremot vill lära dig mer om kapitalismens kris och inneboende konflikter, då är det svårare att tänka sig en bättre bok att studera. Det här är problemen som vi måste finna lösningar på: ”The capitalist system is stricken with at least five worsening disorders for which no cure is at hand: declining growth, oligarchy, starvation of the public sphere, corruption and international anarchy.”

April:

The Brick That Built the Houses av Kate Tempest (Bloomsbury Circus)

Engelskan Kate Tempest är bara 30 men har redan vunnit rader av priser för sin poesi, sina performances och sin musik. Nu romandebuterar hon. Ur förlagets beskrivning: ”Taking us into the homes and hearts of ordinary people, their families and their communities, Kate Tempest exposes moments of beauty, disappointment, ambition and failure. Wise but never cynical, driven by empathy and ethics, The Bricks the Built the Houses questions how we live with and love one another.”

hersh

The Killing of Osama Bin Laden av Seymour M. Hersh (Verso)

Det här reder nog Hersh ut bättre än de flesta och min gissning är att han har några kritiska synpunkter.

means

Hystopia: A Novel av David Means (Farrar, Straus and Giroux)

Ännu en föredömligt utflippad roman, som jag inte vill missa. Ur förlagets text: ”At the bitter end of the 1960s, after surviving multiple assassination attempts, President John F. Kennedy has created a vast federal agency, the Psych Corps, dedicated to maintaining the nation’s mental hygiene by any means necessary.”

Maj:

delillo

Zero K av Don DeLillo (Scribner)

Den mest emotsedda litterära romanen i år, och de som redan läst hävdar att den är riktigt, riktigt bra.

galchen

Little Labors av Rivka Galchen (New Directions)

Rivka Galchen skriver märkliga, vackra och fantasifulla böcker, och det här verkar inte vara något undantag. Ur förlagets beskrivning: ”Little Labors is a slanted, enchanted literary miscellany. Varying in length from just a sentence or paragraph to a several-page story or essay, Galchen’s puzzle pieces assemble into a shining, unpredictable, mordant picture of the ordinary-extraordinary nature of babies and literature. Anecdotal or analytic, each part opens up an odd and tender world of wonder.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor