Etikettarkiv: A.M. Homes

Kända författare protesterade mot BookExpo Americas fokus på Kina

På årets BookExpo America var Kina en slags hedersgäst. En hel rad kända författare protesterade mot detta på trappan till New York Public Library. Där läste Jonathan Franzen, Ha Jin, Francine Prose, Murong Xuecun och A.M. Homes texter av kinesiska författare som fängslats och censurerats.

New Yorker skriver Christopher Beam om protesterna, även om andra protester vid liknande mässor, och om Kinas försök att bli en global spelare på bokmarknaden: ”Censorship and Salesmanship at America’s Biggest Book Fair” Kina är visserligen världens näst största bokmarknad, men det säljs oändligt många fler amerikanska böcker i Kina än det säljs kinesiska böcker i USA.

Den kinesiska ledningen är naturligtvis intresserade av böckerna som soft power men enligt Beam var inte Kinas medverkan på årets BEA någon styrkedemonstration: ”If anything, the China-themed events highlighted the failure of Chinese publishers to sell books abroad, and reflected the challenges the country faces as it tries to improve its public image and export its culture around the world.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Ny bok: ”BOMB: The Author Interviews”

bookshot-by-soho-clean-500px_1024x1024
Ikväll lanserar BOMB Magazine en praktfull antologi med intervjuer, snarare författarsamtal, som gjorts de senaste 30 åren: ”BOMB: The Author Interviews (Soho Press). Tidskriften är känd för sina långa litterära samtal, som mest kretsar kring skrivandet och den kreativa processen, men som också kan ta helt oväntade vändningar.

Det är närmare 40 intervjuer/samtal med författare som Colm Tóibin, Kathy Acker, Martin Amis, Roberto Bolaño, Maryse Condé, Mary Gaitskill, Charles SimicSteven Millhauser och många många fler. Det finns också flera samtalspar som ser oerhört spännande ut, bland andra Lydia Davis + Francine ProseJunot Díaz + Edwidge DanticatGeoff Dyer + Jonathan LethemJennifer Egan + Heidi JulavitsJonathan Franzen + Donald AntrimTobias Wolff + A.M. Homes.

Laguppställningen, med rader av fantastiska poeter och prosaister, är ganska svårslagen. Antologin är dessutom riktigt fet, nästan 500 sidor, och borde verkligen funka som julklapp till en skrivande och/eller läsande person.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Renässans för den amerikanska novellen?

The End of Books - page 229

The End of Books (Foto: Wikipedia)

I den utmärkta översiktliga artikeln ”Story Time” beskriver Nicholas Dames förändringar inom den amerikanska novellkonsten – både av dess innehåll, röst, status och förutsättningar. Mycket förenklat handlar det om en rörelse bort från minimalism och stort fokus på hantverksskicklighet mot en både mer excentrisk och populärkulturellt orienterad novell.

Enligt Dames började saker och ting förändras för drygt 20 år sedan:

”Around 1990, say, the manner of circulation of the short story began to change: particular stories began to gain even greater fame than their authors, for the dark oddity or hilarity of their hooks, or premises, or données – pick your vocabulary. Think less quiet craft, more punk provocation. There’s A. M. Homes’s well-known ‘A Real Doll’ (1990), about a teen’s sexual relationship with his sister’s Barbie doll; or Ken Kalfus’s apocalyptic ‘Pu-239’ (1996), about a Russian power-plant worker trying to sell plutonium on the black market; Lorrie Moore’s ‘People Like That Are the Only People Here: Canonical Babbling in Peed Onk’ (1997), about childhood cancer and the process of writing about it (as it famously ends: ‘These are the notes. Now where is the money?’); or Lydia Davis’s ‘We Miss You: A Study of Get-Well Letters from a Class of Fourth Graders’ (2007), which is, well, what it says. Not so much well-mannered as mannered, modernist severity and junk-food excess recombine in these stories to the point of being indistinguishable.”

Men Dames inleder med reflektioner kring George Saunders extremt stora framgångar med sin senaste novellsamling, som kom ut i våras, och kopplar den sedan till tre andra författarskap: ”Tenth of December was an extreme but not isolated instance. Surrounding it by a few months on either side were accclaimed story collections by writers who way have started as story writers but whose reputations were cemented, and som measure of fame achieved, with novels: Junot Díaz (The Brief Wondrous Life of Oscar Wao), Sam Lipsyte (Home Land and Ask), and Karen Russell (Swamplandia!). Having written successful novels, all three authors made what were obvious decisions, and more strikingly, not isolated ones: to refuse the narrative of the story as the apprentice form, the thing produced by and for workshops, the niche artifact of a mandarin MFA culture. These recent collections register more like acts of faith, gestures by figures who had made it and who didn’t need to genuflect to the story unless they believed in its possibilities – who thought, in other words, that it had a future, even if only a future for them.”

Vi tror att Dames har rätt i sin spaning om den samtida amerikanska novellen; att den inte längre är lite tätt knuten till universitetens skrivarkurser, att den rör sig (ännu) längre bort från den polerade minimalismen och att den håller på att få både högre kommersiell och konstnärlig status. Novellsamlingen är inte längre nödvändigtvis en förövning till det som brukar betraktas som den verkliga uppgiften för en prosaist, att skriva en stor roman. Vi passar även på att rekommendera serien En novell varje kväll, som bland annat innehåller tips på länkar till flera fantastiska samtida amerikanska noveller, bland annat av George Saunders och Karen Russell.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar