Tag Archives: Adam Kirsch

Adam Kirsch: Demokratin behöver kritiken

”Nothing is easier or more pathetic than being a critic, because they’re people that can’t get the job done,” hävdade Trump i ett tal i våras. Mot kritikern ställde han en annan figur: ”The future belongs to the dreamers, not to the critics.”

I ”How to Live With Critics (Whether You’re an Artist or the President)” visar Adam Kirsch att det finns likheter mellan kritiken av kritiken inom politiken och inom konsterna. En hård motsättning präglar förhållandet mellan utövare och kritiker. Inom politiken känns impulsen att försöka tysta alla kritiker igen från fascismen.

Kritiken av kritiken är inte sällan hånfull, hävdar Kirsch. Jean Sibelius lär ha sagt att ingen någonsin rest en staty av en kritiker. Ett annat känt och hånfullt exempel, som tillskrivs den irländska författaren Brendan Behan, är påståendet att kritiker är som eunucker i ett harem: ”They see it being done every day, but they can’t do it themselves.”

Kirsch tycker inte att det är märkligt att utövarna av konsterna emellanåt blir upprörda, eftersom de ser på sitt verk som en slags gåvor till mänskligheten. Kirsch bygger ut liknelsen och säger att det är begripligt att någon som inte får sin gåva väl mottagen lackar ur. Men mottagaren av gåvan har heller ingen skyldighet att låtsas bli jublande glad.

Konstnärliga utövare som ogillar kritiker använder ofta ett outtalat det-är-tanken-som-räknas-argument, men ”the thought is not the only thing that counts. Once a work of art emerges from its creator’s study or studio, it becomes the possession of anyone who interacts with it, and therefore it is open to judgment: Do I actually derive pleasure and enlightenment from it?”

Styckets avslutande fråga går inte att komma runt och utgör, hävdar Kirsch, grunden för all kritik. Men alla ställer sig frågan när de möter olika konstnärliga uttryck. Kritikern är egentligen inte särskilt unik:

”A critic is just a reader or viewer or listener who makes the question explicit and tries to answer it publicly, for the benefit of other potential readers or viewers or listeners. In doing so, she operates on the assumption that the audience for a work, the recipient of a gift, is entitled to make a judgment on its worth. The realm of judgment is plural. Everyone brings his or her own values and standards to the work of judging. This means that it is also, essentially, democratic.”

Avseende demokratis framtid verkar Kirsch mena att just kritikern äger en sällsynt lämplig balans mellan verklighets- och möjlighetssinne: ”We will always need political dreamers; but for the sake of our democracy, we must hope that the future belongs to the critics.”

Och apropå antagonismen mellan författare och kritiker, i detta fall en författarkritiker, vilket kanske förklarar att kritiken tog så svårt: ”Richard Ford should swallow his pride over Colson Whitehead’s bad review” Den dåliga recensionen skrevs för 15 år sedan!

Ola Wihlke

1 kommentar

Filed under Artiklar

Twitter, litteraturkritiken och… Jonathan Franzen

”‘Twenty years from now, the people writing literary criticism will not have known a world without Twitter,’ Jennifer Weiner, the best-selling novelist and Twitter aficionado, said in a phone conversation, adding that the technology has destabilized the model of the literary ‘soliloquy’ found in prestigious publications like The New York Review of Books and The New Yorker. ‘Whether that is a good thing or a bad thing won’t matter — it will be a fact … Franzen’s 6,400-word piece in The Guardian may be the last cry of the last dinosaur going down for the last time in the tar pit.’”Citerat ur Anna Holmes och Adam Kirsch ”How Has Twitter Changed the Role of the Literary Critic?” som ingår i den alltid lika läsvärda serien Bookends i New York Times. Serien presenteras så här: ”Each week in Bookends, two writers take on pressing and provocative questions about the world of books.” Undrar vi: Hur provocerande är Jonathan Franzens syn på sociala medier, egentligen?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

”I’m hesitant to say that there is a female way of looking at books”

Handmaid under the Eye

Handmaid under the Eye (Foto: Wikipedia)

Prospect Magazine har påbörjat en mycket lovande intervjuserie, Critical thinking, med litteraturkritiker. Den första intervjun var med Adam Kirsch, bara 37 år gammal men redan ett etablerat namn. Han har medverkat i tidskrifter som New Republic, the New Yorker och New York Review of Books.

I seriens andra del intervjuas kritikern Ruth Franklin, som skriver för samma prestigetidskrifter och även för Prospect Magazine. För dem har Franklin bland annat skrivit om JM Coetzee och hans svårfångade författarskap, uppsvinget för den amerikanska novellen och om Margaret Atwood och science fiction.

Den tajta och underhållande intervjun handlar bland annat om Franklins väg in i kritiken, hennes hållning som kritiker samt om underskottet på kvinnliga kritiker och redaktörer i det litterära finrummet.

Franklin berättar också om hennes väldigt kritiska recension av Jonathan Franzens Freedom och en rolig anekdot om när stjärnkritikern James Wood, som då var på New Republic, i en artikel förlöjligade henne och hennes kollegors insats på ett akademiskt seminarium. Läs hela intervjun.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

”Do you think it will be possible to be a professional critic in ten years time?”

Tsesig

(Photo credit: Wikipedia)

Prospect Magazine har påbörjat en intervjuserie med litteraturkritiker. Först ut är Adam Kirsch, bara 37 år gammal men redan är ett etablerat namn. Han har skrivit mycket för tidskrifter som New Republic, the New Yorker och New York Review of Books.

Kirschs kritikerbana började med ett sommarjobb på New Republic, då New Yorkers nuvarande stjärnkritiker James Wood arbetade där. En annan förebild är T.S. Eliot och i början skrev Kirsch uteslutande om poesi, men intresset för idéhistoria, politik och judaism har ökat mycket med åren.

Kirsch berättar om när han sågade Slavoj Zizek och blev felciterad på filosofens bokomslag, och om att han blivit mildare med åren. Han har en anspråkslös syn på litteraturens och kritikens ställning idag, och svarar på en knivig fråga: ”Do you think it will be possible to be a professional critic in ten years time?” Läs hela intervjun.

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer