Etikettarkiv: Adam Wilson

Please Gary Shteyngart, stop writing blurbs already!?

För några dagar sedan visade jag ett par romaner som jag fått från förlag för min brorson. Jag visade dem för att jag såg fram emot att läsa dem och trodde att det kunde vara något också för honom. Det enda de har gemensamt är egentligen att de är amerikanska och skrivna av relativt unga författare. Den ena är Adam Wilsons Flatscreen (Harper Perennial, 2012) och den andra är Gideon Lewis-Kraus A Sense of Direction (One, 2014).

Men brorsonen upptäckte genast att de faktiskt hade en sak till gemensamt, att Gary Shteyngart hade skrivit blurbs, säljande citat, till båda böckerna. Om den förra har han skrivit: ”OMFG, I nearly up and died from laughter.” och om den senare har han skrivit: ”If David Foster Wallace had written Eat Pray Love it might have come close to the adventures of Gideon Lewis-Kraus.”

Vi brast ut i gapskratt, för bara någon vecka tidigare hade jag sagt till brorsonen att jag funderade på att skriva en blogginlägg om att Gary Shteyngart skriver alldeles för många blurbs, verkligen på tok för många. Han skriver för många blurbs och de känns serieproducerade, sällsynt överdrivna och så tokroliga att man får lust att läsa något helt annat än just den bok blurben skriker ut att man måste läsa, nu!

Man kan inte anklaga Gary Shteyngart för att ha uppfunnit blurben, och det finns andra författare som skriver för många blurbs, Margaret Atwood ligger i riskzonen, men han är en av dem som slitit ut den allra mest hänsynslöst. Han har, skulle jag säga, förbrukat sitt blurb-kapital.

Men så plötsligt dyker det upp ett öppet brev i New Yorker: ”An Open Letter From Gary Shteyngart”. Och det handlar om, rätt gissat, blurbs. Inledningen är hoppingivande:

”During the past ten years, it has been my pleasure and honor to blurb over a hundred and fifty books. It is with deep sadness that I announce that the volume of requests has exceeded my abilities, and I will be throwing my ‘blurbing pen’ into the Hudson River during a future ceremony, time and place to be determined.”

Men hoppet vänds snart i förtvivlan. Den andra delen av brevet radar upp en massa (tokroliga) undantag, som ger världsmästaren i blurbs möjlighet att fortsätta skriva blurbs. Och så en väldigt shteyngartsk dubbel- eller trippelironisk avslutning:

”Literature can and will go on without my mass blurbing. Perhaps it may even improve.”

Meningen är naturligtvis att man ska känna sig dum för att man tycker att massblurbande är irriterande, men någonting säger mig att man innerst inne vet att man verkligen har ett blurb-problem om man skriver om det i ett öppet brev till New Yorker.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Recension: ”Whats Important Is Feeling” av Adam Wilson

Adam Wilson
Whats Important Is Feeling
Harper Perennial

När de kommer släntrande på fyllan över Brooklyn bridge, med ryggarna vända mot Manhattans skyline, vet man först inte om det är i triumf eller nederlag. Men snart får man veta att berättaren och hans excentriske och odrägliga kamrat har blivit av med sina jobb, glassiga jobb som mäklare.

I en intervju har Adam Wilson, vars debutroman Flatscreen, fick mycket fin kritik, sagt att han höll på med en uppföljare, som skulle handla om mäklare i New York. Men nu blev det tydligen en novellsamling istället, Whats Important Is Feeling. Det är en riktigt bra novellsamling dessutom, med 12 tajta berättelser.

Mäklarna som blivit av med jobben i spåren av finanskraschen är två av många karaktärer som befinner sig som i ett mellanrum. Redan i Flatscreen var Wilson inne på det; huvudpersonen Eli Schwartz var för gammal för att fortfarande bo hemma, men han pallade eller förmådde inte att ta steget in i vuxenvärlden.

Karaktärerna i novellsamlingen är barn på väg att bli tonåringar, tonåringar på väg att bli unga vuxna och unga vuxna på väg att bli vuxna. Men det vill sig inte riktigt och ovissheten är plågsam. Wilsons karaktärer är slackers som brottas med existentiella dilemman, i regel lite udda figurer.

Det är lätt att identifiera sig med karaktärerna, även om de inte är överdrivet älskvärda. Wilson investerar mängder med ömhet i sina karaktärer, vilket gör dem levande och de som funkar bäst är de som både är lite tragiska och komiska. Man vill att det ska gå bra för dem, man bryr sig om dem även om utsikterna kanske inte är de bästa.

Handlingen utspelar sig i Miami, Boston och New York i vitt skilda miljöer. Även om karaktärerna brottas med liknande problem, och använder en hel del droger, är de tillräckligt olika för att samlingen ska kännas riktigt omväxlande och intressant. De är mäklare, personer som hamnat i missbruk, filmstudenter, high school- och collegestudenter.

Wilson har blivit ordentligt hajpad och Whats Important Is Feeling håller lätt för hajpen, bitvis är den hejdlöst rolig. Det är lite som att läsa en sällsynt lyckad blandning av Philip Roth och George Saunders. Wilson är också skicklig på bitterljuv nostalgi och distinkt tidskänsla. Whats Important Is Feeling kan mycket väl hamna på vår lista över mest läsvärda böcker 2014.

En novell varje kväll 65: ”The Long In-Between” av Adam Wilson

Sex And Jokes: An Interview With Adam Wilson

Författarens hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 67: ”Debarking” av Lorrie Moore

KnopfAv vårens amerikanska novellsamlingar har vi läst Adam Wilsons What’s Important Is Feeling (Harper Perennial), som var riktigt bra och dessutom jämn. Novellerna utspelar sig i Miami, Boston och New York. Mycket tidskänsla, nostalgi och svart humor. Provläs novell ur samlingen.

Och vi har påbörjat Praying Drunk (Sarabande Books) av Kyle Minor, som också ser ut att leva upp till hajpen. Utdrag ur Minors kommande roman: The Sexual Lives of Missionaries Som ger ett hum om stilen och tonen i novellsamlingen.

Utöver Wilson och Minor, två författare som det fortfarande känns rimligt att kalla unga och lovande, ska vi försöka hinna läsa Lydia Davis och Lorrie Moores novellsamlingar. Davis nya heter Can’t and Won’t (Farrar, Straus and Giroux) och Moores, hennes första på femton år sedan Birds of America, heter Bark (Knopf).

Två av novellerna i Bark har publicerats tidigare och en finns tillgänglig på nätet: ”Debarking” (2003). Novellen handlar om en nyskild man i medelåldern, som trots inledande skepsis träffar en ny kvinna hemma på middag hos en vän. Det är en bitterljuv historia som utspelar sig i skuggan av USA:s invasion av Irak och rädsla på hemmafronten. Moore är, som vanligt, bitvis hysteriskt rolig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 65: ”The Long In-Between” av Adam Wilson

”During my four years of college I had developed what is sometimes called a girl-crush—though the term sounds too cutesy for what I felt—on Elizabeth. I’d taken her class on late capitalism (the syllabus was divided between Edward Said and Judith Butler) in the second semester of my freshman year. By semester’s end I had already copied her hairstyle (straightened black bangs), clothing style (gothic airline stewardess), and eating style (S.S.S.—soup, salad, sashimi), and was finding excuses to stop by her office on an almost daily basis.”

Berättaren i ”The Long In-Between” har just kommit till New York, dit hon kommit för att bo med sin före detta lärare. De lever ett coolt liv, men mycket handlar om yta, möbler och inredning, kläder och smink. Ironin är ständigt påkopplad. Det handlar om att hela tiden framställa sig i så god dager som möjligt. De är tragiskt hippa. Men karaktärerna i Wilsons noveller är verkligen inga karikatyrer, de är trovärdiga.

Många av de andra novellerna i ”What’s Important Is Feeling” har också en tragisk grundton, men det hindrar inte Wilson från att titt som tätt vara hilarious. Novellerna är laddade med mycket fin tidskänsla och titelnovellen erövrade en plats i antologin The Best American Short Stories. Ibland skriver Wilson så snyggt att man skulle vilja plocka ut, rama in och sätta upp enstaka meningar på väggen. Vi har nyligen läst ut novellsamlingen och recenserar den inom några dagar.

Hela Recommended Readings suveräna arkiv, med noveller och utdrag ur romaner, hittar du här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Facebook och Twitter, bra författarverktyg?

Julia Jackson: Do you think the internet helps or hurts you?

Adam Wilson: Oh, I definitely spend too much time on Facebook. It’s so easy to. At the same time, I feel like Facebook has actually provided me a lot of material for writing. If you can’t think of a character or character traits, you can just look at people you went to high school with. You can look at all these pictures of people and then write descriptions of them. I often think of things, like I’ll just be wasting time on Facebook and I’ll be like, “Huh. There’s a profession called this.” Or like, “Huh. Someone I know is a dolphin trainer. I’m going to make someone in a story do that.” And also one thing I’ve really been interested in, for this book and also in general, is just the language of social media. In the new novel I’m working on, one of the characters works in a digital marketing company and does the Twitter for big corporations.”

Citerat ur intervjun ”Adam Wilson, Author of Flatscreen — Learning to Be Bad at the Right Things” på The Outlet 22 februari, 2012. Vi har just läst ut Wilsons nya What’s Important Is Feeling (Harper Perennial), uppföljaren till debutromanen, och den kan mycket väl visa sig vara en av novellsamlingarna man minns när bokåret ska summeras. Lite som en blandning av Tao Lin och George Saunders. Recension kommer inom kort.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat