Etikettarkiv: affischer

”Formfront – affischer av folk som tycker saker”

Av en lycklig slump landade jag på Formfronts hemsida. De har affischer till salu som är skapade av en rad olika tecknare och konstnärer. Variationen är stor, men deras budskap är progressiva, humanistiska, de präglas av drastisk, ofta hysteriskt rolig humor, många av dem är riktigt snygga, fanzine-punkiga, och några av dem är inspirerad av 70-talets underskattade politiska affischkonst. Alla affischer är tryckta i en upplaga om 500 exemplar och kostar bara 200 kr stycket.

Så här står det på Formfronts hemsida:

”1. Formfront finns för att sprida glädje, kraft, irritation och mod i fikarum, på arbetsplatser, i studentrum, på köksväggar, utedass och fasader. I privata rum såväl som i offentliga miljöer. Överallt där det får plats en affisch (Obs! Vi vill väldigt gärna se bilder på fikarum, arbetsplatser etc. där våra affischer hamnar!)”

Mycket mer än så känner jag inte till om Formfront – det ursprungliga projektet sjösattes 1997 – men jag mejlade dem och bad om lov att få visa några av dem här. Deras hemsida kanske inte är helt aktuell, men estetiken och affischernas attityd eller budskap är nära nog universella. Det här är några av mina favoriter.

FF1206

Tjugohundratalsångest

”Joakim Ojanen (f.1985) är konstnär och illustratör. Han har gett ut ett tiotal fanzines och artists books och även formgett en mängd konsert- och utställningsaffischer. Han studerar för närvarande magisterprogrammet Storytelling på Konstfack.”

FF9703

Befria människan

”OBS! Vintage! Den här affischen är en del av det ursprungliga Formfrontprojektet från 1997 av Nille Svensson. Eftersom affischerna har legat ihoprullade sedan det legendomsusade 90-talet kan de ha smärre obetydliga skönhetsfel. Färgerna är dock helt oblekta.”

FF1501

”Define help”

”Samuel Nyholm är grapfisk formgivare och illustratör. Startade och var del av den svenska designbyrån Reala. Numera stundtals verksam under sitt alias SANY. Sedan 2012 professor i illustration på HfK, Bremen, Tyskland och tidigare lärare i grafisk design på ECAL i Lausanne. Föreläser regelbundet på Gerrit Rietveld Academie och Sandberg Institute i Amsterdam, Werkplaats Typography i Arnhem och ESAD in Strasbourg.”

FF9701

Utopist javisst

”OBS! Vintage! Den här affischen är en del av det ursprungliga Formfrontprojektet från 1997 av Nille Svensson. Eftersom affischerna har legat ihoprullade sedan det legendomsusade 90-talet kan de ha smärre obetydliga skönhetsfel. Färgerna är dock helt oblekta.”

FF1203

Naturen

”Pontus Lundkvist (f. 1971) är serietecknare och författare som medverkar regelbundet i Galago och Rocky Magasin. Hans bildkonst har sedan det sena 80-talet prytt ett växande antal skivomslag, flyers och obskyra kulturtidsskrift- och fanzine-sidor. Sedan 2007 är han chefredaktör för kulturtidsskriften ‘Det Grymma Svärdet’. Han har även varit verksam som nollbudgetfilmare, noise-musiker och performanceartist. Hans fanzineantologi ‘Mina Ögon!! Mina Ögon!!!’ (1987-2006) finns utgiven av Lystring förlag. Romanen ‘Okända djur’ och seriealbumet ‘Full sysselsättning’ av Galago.”

FF1205

00-tal

”Sara Granér (f.1980) debuterade 2008 med ‘Det är bara lite AIDS’. 2010 utkom albumet ‘Med vänlig hälsning’ samt ‘Sara Granérs vikariekalender 2011’. Sara Granér tilldelades EWK-priset 2010. Sara Hansson är svensk serieskapare (f. 1986) i Alingsås som debuterade våren 2011 med ‘Vi håller på med en viktig grej’ utgiven av Galago.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Snygga prints av litterära superstjärnor

På Etsy bjuder OmniscientNarrator ut en serie med väldigt stiliga tryck, med illustrerade porträtt av flera av litteraturhistoriens superstjärnor. Några av de främsta och mest bildsköna. Stilen är enkel och tydlig, så att författarnas ikoniska karaktärsdrag framträder tydligt. Apropå det påpekade min kusin att porträtten har något lite frimärkesaktigt över sig.

Trycken finns i flera olika färger och storlekar. Priserna är låga, även om man tar hänsyn till att frakt från USA tillkommer. OmniscientNarrator säljer även en serie muggar med författarporträtt och citat. Ett varmt tack till Zero, som försäljaren kallar sig, för att vi fick visa några av hans porträtt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Mäktiga affischer från Schweiz tidiga turisthistoria

9783858815323_300dpi

Urs Kneubühl, Agathon Aerni m.fl.
Reklamekunst und Reiseträume
Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates
Scheidegger & Spiess • Alpines Museum der Schweiz

Landskapsmålaren och grafikern Anton Reckziegel (1865-1936) föddes i Gablonz i Böhmen och utbildade sig till konstnär i Graz. Han levde och verkade emellertid en längre period i Schweiz, där han gjorde en hel del affischer och andra trycksaker för den framväxande turistnäringen. Många hävdar rentav att Reckziegel till inte ringa del har format bilden av Schweiz som ett attraktivt alpland.

Reckziegels affischer, vykort och andra trycksaker visas på Alpines Museum der Schweiz, som i samarbete med kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess har gett ut den praktfulla boken Reklamekunst und Reiseträume – Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates. Den innehåller några texter om Reckziegel och hans verk, om hans utveckling och om den kontext, både historisk och stilmässig, han verkade i under sina år i Schweiz: belle époque. Men det är inte helt oväntat bilderna som är det stora numret i den här vackra boken.

Reckziegel-Reklamekunst_p126_B_Eismeer-Schreckhoerner  Anton Reckziegel, Eismeer und Schreckhörner, von der Station Eismeer der Jungfraubahn, Plakat von 1906, Alpines Museum der Schweiz (Dep. Burgerbibliothek), Bern

  
Det är 300 bilder i boken och de flesta av dem föreställer hotell i alplandskap. Det finns också en hel del vykort, som det var något av en folksport att skicka på den här tiden. Hotellen på bilderna ligger i regel inbäddade i en grönskande eller snöig omgivning – estetiken kan ibland påminna lite vagt om den i The Grand Budapest Hotel av Wes Anderson. I bakgrunden syns dramatiska alptoppar, som inte sällan går i rött och orange.

Reckziegel-Reklamekunst_p083-P_Grottes-de-Han

Anton Reckziegel, Grottes de Han in den Ardennen, Plakat von 1906, Burgerbibliothek, Bern

  
Reckziegel är vansinnig skicklig på att skapa djup i bilderna, och när de inte är dramatiska, så är de i alla fall händelserika. I reklamen för någon slags bergbana ser man hur den stånkar fram med ångkraft i förgrunden. Bakom den syns vintersportare av olika slag; två personer åker kälke sittande, en annan åker liggande på mage och två personer ska ge sig iväg på skidor.

Reckziegel-Reklamekunst_p081-N_Vitznau-Rigi-Bahn

Anton Reckziegel, Vitznau-Rigi-Bahn, Plakat von 1898, Alpines Museum der Schweiz, Bern

  
I en annan reklambild, för en elektrisk järnväg i Gruyere, domineras förgrunden av några bastanta kor och ett par kalvar. Lite till vänster om dem, några får. Först sedan får man syn på det elektriskt drivna tåget, som om det alls inte vore huvudsaken. Ja, det händer väldigt mycket i Reckziegels bilder och de innehåller många små detaljer, som man kanske uppfattar först andra eller tredje gången man tittar.

Reckziegel-Reklamekunst_p088-V_Monthey-Champery

Anton Reckziegel, Monthey-Champèry, Plakat von 1909, Alpines Museum der Schweiz, Bern

  
Det finns tveklöst inslag av belle époque och jugend i Reckziegels bildvärld, men jag tycker att vissa av dem, särskilt de mest dramatiska landskapen, också har något romantiskt över sig. Jag tycker att man kan se att bilderna är tillkomna i en brytningstid och att Reckziegel inte satsat alla kort på vare sig tradition eller förnyelse. Jag tycker också att det verkar ganska tydligt att man i det här tidiga skedet av marknadsföringen av Schweiz, att man lanserar landets natur snarare än dess kultur.

Reckziegel-Reklamekunst_p098-II_Schreckhorn-Eismeer

Anton Reckziegel, Schreckhorn und Eismeer an der Station der Jungfraubahn, Originalvorlage in Gouache von 1905, Alpines Museum der Schweiz, Bern

   
Reckziegel-Reklamekunst_p044-J_Chocolat-Tobler

Anton Reckziegel, Bern und die Alpen / Schokolade Tobler, Plakat von1905, Alpines Museum der Schweiz, Bern

   
En av de mer vanliga kompositionerna är affischer som har som en bakgrundsbild, kompletterad med rader av andra och i regel mindre bilder inom vita ramar. Ramarna kan ha alla upptänkliga former och de överlappar inte sällan varandra. Mellan vissa ramar är det som om blommor vore instuckna. En del av motivet i en ram, exempelvis ett kyrktorn, kan sticka ut ur ramen och delvis hamna inom den intilliggande ramen.

Jag tänker mig att den här sortens komposition används så ofta, eftersom den gör att man kan visa många olika turistattraktioner på ett dynamiskt och spännande sätt. Om det exempelvis är en stad, så kan man dels visa en vy över staden, dels visa åtskilliga sevärdheter i staden, mer i detalj.

Reckziegel har en fantastisk känsla för färger – särskilt mycket tycker jag om hans dramatiska alper som ofta går i orange, rött eller blekrosa. Han är också en ljusets mästare. Hans bildvärld är rik och varierad, Reklamekunst und Reiseträume – Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates är en riktigt fin och underhållande bok. Förlaget, Scheidegger & Spiess, kan verkligen det här med konstböcker och man har inte sparat på krutet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bok om posters med politikerporträtt

 
20170202_123653

Poster Collection 19
Head to Head: Political Portraits
Red. Bettina Richter
Lars Müller Verlag

”Political success is increasingly tied to an accumulation of facial perception, to the successful capitalization of collective attention. In the chaos of diverse messages, news and verbal attacks, those who succeed are the ones whose faces can be most easily recognized, like a trademark.”
— Thomas Macho

 
Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling i världsklass och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection. Det finns, hittills, ungefär 30 volymer och de inbjuder till att samla.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Vi har skrivit om flera volymer i serien. Den här gången kikar vi på en lite äldre volym, Head to Head från 2009, som samlar posters med politikerporträtt.

head-to-head-8-9-page-001

Jag tänkte att det kunde vara vettigt att gå tillbaka till den här volymen, som är ovanligt tjock, eftersom propaganda eller politisk pr är aktuella ämnen. Seriens redaktör, Bettina Richter, påpekar att affischerna i boken inte främst är estetiskt intressanta, snarare tvärtom. De är producerade för att tilltala så många som möjligt och deras överordnade syfte är att övertyga och ingjuta mod i väljare. Och ju mer man bläddrar och läser i boken, desto mer tydligt blir det att politiska affischer följer ganska förutsägbara visuella strategier.

head-to-head-14-15-page-001

Lång ifrån alla posters är officiella – många av de mest spektakulära och effektiva är posters gjorda av motståndare till vissa politiker. De kan vara bärare av en viss punkighet och humor, som de officiella affischerna nästan helt saknar. På dem kan politikernas persona, grov räknat, delas in i två stilar – mannen av folket, gärna lite avspänt klädd, eventuellt i en folksamling (Bill Clinton körde mycket med det), och den allvarlige statsmannen, klädd i kostym, som vill utstråla kompetens och ledarskapsförmåga.

head-to-head-22-23-page-001

Boken innehåller inte bara ett rikt bildmaterial; den innehåller även en hel del analytiska texter av varierande längd, som beskriver och analyserar den politiska posterns olika traditioner och uttryck, från tidigt 1900-tal till nutid. Den politiska postern blir som en spegel av historiska, sociala, politiska och psykologiska processer. Samtidigt visar bildmaterialet på en påtaglig kontinuitet. Men vad jag vet använde inte Trump posters med sitt porträtt, i alla fall inte i någon större utsträckning. Hans kampanjteam gjorde kanske den rimliga analyses att det fanns enklare och mer effektiva medel att få bilden av Trump att fastna i folks medvetanden. Hans posters och plakat var istället fyllda med slogans.

head-to-head-48-49-page-001

Om de flesta affischerna från sent 1900-tal är ganska traditionsbundna och konventionella, så har den ukrainska politikern Julia Tymosjenko, tagit ut svängarna desto mer, oavsett om hon låter avbild sig på en motorcykel eller som en medeltida furstinna, med både vapen och bläckhorn inom armlängds avstånd. Och så på bilden ovan, som en framtidsorienterad ukrainsk version av prinsessan Leia från Star Wars-filmerna.

Tymosjenko är ovanlig på ett annat sätt, hon tillhör den minoritet politiker som möter betraktarens blick på sina posters. Barack Obama är en av alla politiker som avbildas i profil, med blicken något lyftad, mot framtiden. Che Guevara, som han är avbildad på världens mest reproducerade poster, riktar snarast blicken mot något ovanför våra huvuden.

Tymosjenko blickar lugnt på oss från sina posters. Om hon ler gör hon det bara antydningsvis, men jag tycker inte att hennes blick är direkt uppfordrande. Avsikten med hennes posters är kanske inte att de ska vara roliga, men jag tycker att de är det, ganska roliga och exotiska, med sin blandning av avlägsen historisk tid och spejsade framtidsdrömmar.

Men varför möter politiker så relativt sällan vår blick när de avporträtteras på posters och valaffischer? I Sverige är det nog vanligare att de möter vår blick, men jag tror att det kan bero på att situationen kan bli pinsam och obekväm. Det blir så uppenbart att de vädjar till oss, så att de kan erövra makt. Det är en väldigt ojämbördig situation, och bägge parter vet ju att politiken i ganska stor utsträckning förvandlats till ett spel. Folkvalda träffar inte sina väljare särskilt ofta längre. Tänk dig en poster med ett porträtt av Gunnar Hökmark inför nästa EU-val. Tänk dig att hans blick möter din och att den är vädjande, trots att han sällan ger sig tillkänna mellan valen. Då är det kanske någon slags skam man känner?

head-to-head-86-87-page-001

Om man ändå ska tala lite om estetiken, så tycker jag att många posters från 1900-talets första årtionden är mindre formelmässiga och mer grafisk intressanta än senare perioders posters. Samtidigt är vissa av dessa posters bärare av propaganda för några av världshistoriens mest brutala diktatorer: Stalin, Hitler och Mussolini.

I boken lyfts fyra politiker och deras ikonografi fram lite extra: Lenin, Che Guevara, Julia Tymosjenko och Arnold Schwarzenegger. Under skiftande omständigheter har postern med porträtt av olika politiker skiftat över tid. Lenin är ett bra exempel. Efter hans död avbildades han som revolutionär ledare, aktiv och på gatan, så att säga. Under Stalin sköts Lenin i bakgrunden, han började alltmer framställas som en historisk person, ett monument. Sedan förvandlades Lenin till en fadersfigur. Under perestrojkan, och särskilt efter murens fall utsattes bilden av Lenin för skarp satir, inte minst karikatyrer.

head-to-head-94-95-page-001-1

När fotojournalisten Alberto Korda fotade Che Guevara under en begravning, efter att ett franskt fraktskepp med vapen exploderat i Havanna våren 1960, kunde han knappast ana att ett av fotona skulle bli historiskt. Fotot kallas Guerrillero heroico och är det mest reproducerade politikerporträttet i historien. I essän ”Che Guevara: Revolutionary and Pop Star” skriver Christian Brändle om det här fotots historia och dess många grafiska varianter. Han berättar om hur Che förvandlats från förebild som omdanare av samhället, till en betydlig mer apolitisk symbol för frihet.

Jag tycker att hela serien Poster Collection är oerhört rolig att följa. Och jag kan varmt rekommendera Head to Head, även om man får räkna med att se posters med en del schweiziska politiker som man aldrig sett eller hört talas om.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 28. Herbert Leupin”

20161130_105656

Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.

pc28_herbert-leupin_26-27

Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.

pc28_herbert_leupin_18-19

Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.

pc28_herbert_leupin_20-21

Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:

”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)

pc28_herbert-leupin_54-55

Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.

pc28_herbert-leupin_48-49

Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.

pc28_herbert-leupin_8-9

Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.

Bettina Richter, igen:

”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 27. The Hand”

pc27_the_hand_coverg

Poster Collection 27. The Hand
Red. Museum für Gestaltung Zürich
Förord Bettina Richter
Essä Arne Scheuermann
Lars Müller Publisher

För den som tycker om posters är serien Poster Collection helt suverän. Den ges ut av det schweiziska kvalitetsförlaget Lars Müller Publisher i samarbete med Museum für Gestaltung Zürich, som har en samling med posters som måste betraktas som en av de främsta i världen. Schweiz är ju en liten stormakt när det gäller grafisk design. Volymerna i serien är antingen tematiska eller ägnad en särskild designer – vi har tidigare skrivit om Poster Collection 10. Michael Engelmann och Poster Collection 26: Japan – Nippon.

138_aa

Den senaste volymen, Poster Collection 27. The Hand, utforskar hur grafiska designers har använt bilder av händer på olika sätt. I förordet lyfter Bettina Richter, som har gedigna kunskaper om posterns historia, fram en av världens kanske mest kända, ”I Want You for U.S. Army” (James Montgomery Flagg, 1917). Den finns inte avbildad i boken men många känner nog igen bilden av en bister Uncle Sam i hög hatt och blå jacka som riktar ett uppmanande pekfinger direkt mot betraktaren. Man kan nästan känna hur det knackar mot ens bröstkorg. Det är en effektiv poster vars visuella grepp fortfarande är vanligt, även om bilden kanske oftast reduceras till det pekande fingret.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Det jag tycker är mest fascinerande med den här boken är att den visar hur effektivt det kan vara att använda bilder av händer för att förmedla vitt skilda budskap. Med effektivt menar jag att budskapet går fram direkt och att det ofta är känslomässigt laddat. Ett pekande finger är mer uppfordrande än en pekande pil. En vuxen hand som håller ett barns hand kanske är en kliché, men bilden är inte desto mindre rörande. Om barnet dessutom är färgat och den vuxne vit väcker bilden av deras händer delvis andra associationer, och blir kanske ännu mer rörande. Postern för hjälporganisationen Helvetas, med en bild som väcker associationer till fattigdom, är också väldigt direkt och stark.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Varje volym innehåller en essä och i  Poster Collection 27. The Hand är den skriven av Arne Scheuermann, som har titeln kommunikationsdesigner och designforskare. Ämnet för essän är handens visuella retorik på posters. Han lyfter fram yrkesgruppen handmodeller, vars yrke han spårar tillbaka till marknadsplatser för tusentals år sedan. Så länge det har funnits handel har varor förevisats och för det krävs att man har ett särskilt handlag. För att bli handmodell idag krävs det också färdigheter av det slaget, det räcker inte med att ha vackra händer.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Scheuermann gör direkta kopplingar till den retoriska traditionen och dess begrepp, men påpekar att retoriken inte bara handlar om hur vi talar, men att den under århundradena har skapat intrikata traditioner för hur man bör använda gester när man talar. Särskilda gester har utvecklats inom teatern, politiken, operan och inom kyrkan. Postern ”Ich bin Rahmen für Handlung” (nedan till vänster) av Uwe Loesch samlar några gester ur konsthistorien. Det finns, skriver Scheuermann, fysiologiska kopplingar mellan vissa känslor och gester. Pröva att avge en kärleksförklaring med knutna nävar eller att förolämpa någon med avslappnade händer och handflatorna uppåt.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Vissa posters avbildar händer som förevisar eller gör reklam för varor, andra snarare gör saker, som att kryssa i en valsedel, hålla i en hammare och slå numret på en nummerskiva. Då handlar det om en annan retorisk nivå: ”As a visual rhetorical figure of metonymy, in such cases the hand stands for the action in which it is involved: the focus is casting the vote, pickpocketing, handicrafts, eating, writing, listening to the radio and sowing seeds.” Därmed kan den aktiva handen, exempelvis en hand som griper en hammare, bli en kraftfull metafor för arbete i största allmänhet.

PC27_Hand_Inhalt_20150724.indd

Ett tredje grupp av avbildningar av händer: ”These hand depitions could be described in general as speaking gestures. They are directed at observers as if the poster were their living counterpart.” I det här fallet är ett par självklara exempel segertecknet och den knutna näven. Det är symboliska gester som vi måste tolka.

En fjärde grupp av avbildningar av händer är både äldst och mest grundläggande. Det är handen som vi känner den från förhistoriska grottmålningar, det vill säga en avbildning av handen som tecknar dess yttre konturer. Att antirasister använder denna bild för att förmedla alla människors lika värde är helt logiskt. Det finns knappast någonting som är mer typiskt för människan, påpekar Scheuermann, än händerna och deras unika mångsidighet. Vi känner genast igen och avkodar en hand, det är ingen slump att den är så vanlig i posterns historia, den förstärker och förmedlar vitt skilda budskap sällsynt snabbt och effektivt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 10. Michael Engelmann”

138_aa

Poster collection 10
Michael Engelmann
Red. Museum für Gestaltung Zürich /
Kunstbibliothek, Staatliche Museen zu Berlin
Lars Müller, 2004

Redan när Michael Engelmann (1928-1966) tog över kontot för cigarettmärket Roth-Händle 1955 var det, med sin obehandlade tobak och sitt låga pris, något av ett kultmärke. Det var ett märke för nonkonformister. Men under de tio år som Engelmann hade ansvar för märket förändrade han och gjorde nytt hela tiden. Reklamen för Roth-Händle, inte sällan stora posters, var ett diskussionsämne bland allmänheten, den kommenterades i tidningarna.

PC10_Seite_06-07 Kopie

Engelmann växte upp i USA men pendlade mellan sina båda hemländer sedan han flyttat tillbaka till Tyskland. Det amerikanska influenserna är ibland tydliga, exempelvis vad gäller bruket av fotografi, men hans annonser och posters gjorde mycket mer än bara utlovade ett bättre liv med färre problem. De riktade in sig direkt på produkten. Reklamen behövde inte argumentera för produkten i text och bild, den förväntade njutningen var så att säga god nog. I det avseendet var Engelmann före sin tid.

PC10_Seite_44-45 Kopie

Ett avskalat foto, klart avgränsade färger och korta texter satta i okonstlade typsnitt – så sammanfattas de formella element som Engelmann arbetade med.  Poster collection 10 Michael Engelmann ingår i en fantastisk serie, om man är intresserad av ämnet posters, och varje nummer innehåller, förutom rader av illustrationer, ett par introducerande texter.

PC10_Seite_56-57 Kopie

Engelmanns bildspråk beskrivs som tätt, och det måste man nog säga att det är, men det är allt annat än statiskt. Redan på 50-talet utvecklar han en distinkt konceptuell stil – skriver Anita Kühnel i sin text ”Reduction as a programme”:

”When Germany was still dominated by anecdotal advertising in the illustrative drawing style, Michael Engelmann revolutionized magazine advertisement pages and poster columns with simple pictorial signals and succinct texts in clear typography. The directness of his advertising, achieved by radical reduction of his creative resources, was as surprising as it was provocative.”

Just Poster Collection 10 är lite extra omfattande, både i text och bild, eftersom det är två museum som ställt sina samlingar till förfogande. Jag tycker att reklamen för Roth Händle sticker ut lite extra i det här bildmaterialet, många posters borde man kunna trycka upp och sälja på nytt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner