Evan Osnos
Age of Ambition: Chasing Fortune, Truth, and Faith in the New China
Farrar, Straus and Giroux, 2014
Förra årets av vinnare av National Book Award i klassen fackböcker, var inte någon historisk bok om någon av de amerikanska grundlagsfäderna, inte någon bok om amerikanska krig, vare sig inbördeskriget, insatserna under andra världskriget eller krigen i Afghanistan och Irak.
Boken handlade om Kina, Evan Osnos berättelse om det moderna Kina och dess nära nog osannolika omvandling, Age of Ambition: Chasing Fortune, Truth, and Faith in the New China, som befäste sig position som en av årets mest angelägna fackböcker när bland andra inflytelserika The Economist också utsåg den till en av årets bästa.
Det är ju inte direkt nytt, men omvärlden riktar allt mer intresse mot Kina, som med korta mellanrum slår nya rekord, oavsett om det handlar om tillväxtsiffror och välståndsökning eller korruption och stadigt växande klyftor mellan fattiga och rika.
För just Amerika är en icke oväsentlig del av det tilltagande intresset för Kina av existentiell art, närmare bestämt en slags existentiell ångest över att förlora sin ställning som nummer ett i världen.
Jag minns bumper stickers och bilplåtar från 80-talet, när det var ett växande och dynamiskt Japan som utmanade amerikanernas för givet tagna ställning som störst, bäst och vackrast:
Men Evan Osnos, Chicago Tribunes och New Yorkers korrespondent i Kina under sammanlagt åtta år, är en väldigt välunderrättad och balanserad betraktare och berättare. Han har, vilket redan titeln visar, valt att skriva en bred skildring av det moderna Kina och det tycker jag starkt bidrar till att den är så spännande, en riktig page-turner. En specialiserad bok om ekonomin tvingas utelämna så mycket. En specialiserad bok om enpartidiktaturen tvingas utelämna mycket annat. Och båda ämnena hör ju tätt samman.
Osnos inleder med att berätta om den tudelning som är så vanlig i den allmänna bilden av Kina i Väst – lite förenklat, ett bra Kina som höjer sina medborgares levnadsstandard och ett dåligt Kina vars ledning är repressiv – och vill visa i hur hög utsträckning de här två delarna hör samman. Så här skriver han i prologen:
China has…more people online than the United States, even as it redoubles its investment in history’s largest effort to censor human expression. China has never been more pluralistic, urban, and prosperous, yet it is the only country in the world with a winner of the Nobel Peace Prize in prison.
Osnos och andra utlänningar som vistats länge i Kina, för att inte tala om kinserna själva, ser naturligtvis sambanden mycket tydligare och känner dess konsekvenser. Regimen har underlättat en hård exploatering av arméer av ofria arbetare. ofta inflyttade från landsbygden, vilket har skapat obegripligt stora förmögenheter – politiker är sällsynt rika i Kina – som till större delen kommer den styrande klassen till godo. Det väcker folklig vrede – de flesta kineserna avskyr korruptionen – vilket tvingar den styrande klassen att bli mer repressiv.
Osnos är fantastiskt skicklig på att förklara paradoxer och en självförstärkande dynamik som den ovan. Osnos är en skicklig skribent och berättare, i hans bok är det kineser som står i centrum, många av dem har han själv intervjuat: politiker, entreprenörer, akademiker, nationalister, dissidenter, som Ai Weiwei och Liu Xiaobo. Sammantaget bildar berättelsen och de många intervjuerna till att boken blir en både bred och tämligen djup skildring av det moderna Kina.
Osnos berättar rappt, man kan lätt föreställa sig att han skriver för New Yorker, och tonen är genomgående ganska ironisk. I längden kan ironin bli lite tröttsam – man längtar ibland efter Ola Wongs sakliga analyser – men Osnos kan så oerhört mycket, många av intervjuerna ger väldigt mycket, boken är full av underhållande och intressanta anekdoter samt smarta analyser.
Ett ämne som jag läst ganska lite om är den kinesiska nationalismen, som verkar växa i takt med att Kinas makt växer. När Kina skulle anordna OS 2008 stördes facklans väg runt jorden av västerländska aktivister som sympatiserade med tibetanerna i Tibet. Aktivisterna försökte helt enkelt släcka facklan.
Det gillade inte Tang Jie, en ung forskare vid Fudan University, som gjorde en YouTube-video vars titel är ”China Stand Up!”. Den har både nostalgiska och chauvinistiska drag, målar upp bilden av ett Kina som hotas av både inre och yttre fiender, inte minst västerländska media, som enligt videon regelmässigt smutskastar och nedvärderar Kina.
YouTube-klippet fick på bara en vecka mer än en miljon tittare och enorma mängder med positiva kommentarer. Men klippet är inte bara ett exempel på kinesisk nationalism, det leder också in på en fråga som är mycket omstridd och ständigt lika aktuell, vad man får och inte får uttrycka på internet, som myndigheterna satsar enorma resurser för att censurera och kontrollera. Det är ett viktigt ämne i boken.
”Because we are in such a system, we are always asking ourselves whether we are brainwashed,” berättar Tang Jie för Osnos i ett av deras många samtal. ”But when you are in a so-called free system you never think whether you are brainwashed.” Tang Jie bosatte sig i Beijing och Berlin, och driver ett företag som som tar fram material för att bekämpa de västerländska mediernas ensidiga bild av Kina. Men när han även började kritisera officiella kinesiska media, blockerades hans sajt av censorerna.
Osnos tar upp fråga efter fråga, men han tonar ofta ned vad han själv tycker och låter de kineser han möter framhålla vad som är positivt och vad som är negativt. Det är inte alltid vad vi i väst förväntar och önskar oss, men det är både sympatiskt, viktigt och intressant att få veta vad kineserna själva tycker, även om dem Osnos pratar med ofta tillhör dem det gått bra för.
Bokens huvudkonflikt är den mellan aspirationerna hos en växande medel- och överklass, som snabbt lärde sig marknadskapitalismens regler, och det stelbenta auktoritära styret, som på detaljnivå försöker kontrollera samhällslivet. Det ställer stora krav på medborgarna att navigera i denna motsägelsefulla och ständigt skiftande omgivning. Ledarna kan närsomhelst ändra spelreglerna, så att gränserna för vad som är tillåtet skiftar. Många av intervjuerna handlar om att lyckas eller misslyckas med denna navigeringskonst.
Likt alla andra böcker om det moderna Kina är Age of Ambition full med häpnadsväckande statistik, siffror om olika världsrekord i ekonomisk tillväxt, välståndsökning och korruption. Kineserna ligger dock bara tvåa i världen, efter USA, när det gäller att köpa lyxvaror från Louis Vuitton, men det där kan ju ändras snabbt.
Ibland kan jag tycka att Osnos driver sin ironiska stil för långt, att han fiskar lite väl ivrigt efter skratt från sina amerikanska läsare, men sammantaget tycker jag att boken är vidsynt, uppslagsrik och, på alla möjliga vis, riktigt underhållande. I ett avsnitt skildrar han när han följde med en grupp kineser på gruppresa till Europa. Det är bokens mest humoristiska del. Jag kan inte komma på några tungt vägande skäl att inte läsa Age of Ambition, om man är intresserad av dagens Kina.
Ola Wihlke
BearBooks 