Etikettarkiv: ålen

”Så vad blir kvar av ålen när den inte längre finns?”

Patrik Svensson
Ålevangeliet
Albert Bonniers förlag

”‘Dead as a Dodo’, säger man på engelska. Död som en dront. Det finns en möjlighet att man i framtiden istället kommer att säga ‘död som en ål'”.
– Patrik Svensson

Jag är sen på bollen, men nu har jag äntligen läst Ålevangeliet. Journalisten och författaren Patrik Svensson har slagit världen med häpnad med en bok om ”världens mest gåtfulla fisk”, den allt sällsyntare ålen. Här hemma – en hyllningskör och Augustpris. Översättningar till rader av språk. En amerikansk publikation utsåg boken till en av förra årets hundra bästa. Och som grädde på moset, ålar på omslaget till New Yorker.

Svenssons självbiografiska och kulturhistoriska essäbok Ålevangeliet kretsar kring den märkliga fisken ålen (Anguilla anguilla), som simmar till Saragassohavet från Sverige och Europa för att para sig och sedan dö. Man har dock aldrig kunnat observera parningen. Man vet inte varför parningen sker i Saragassohavet. Det är mycket man inte vet, men kunskap är just vad som behövs för att kunna rädda ålen, från att bli utfiskad och bli ännu mer drabbad av klimatförändringarna. Avkomman genomgår en serie metamorfoser och tar sig tillbaka till Europa och Sverige. Utanför Spaniens och Frankrikes kuster fångas mängder av så kallad glasål, unga ålar.

Svensson går i dialog med Aristoteles och Sigmund Freud. Han har bland annat läst Silent Spring / Tyst vår (1962) av Rachel Carson och The Sixth Extinction (2014) av Elisabeth Kolbert. Svensson är en mycket god stilist. Stilen är lite trevande, smygande, och redan efter ett par sidor har han läsaren på kroken (no pun intended). Hela texten präglas av en slags ömhet eller omsorg. Och det är smått förbluffande att Svensson lyckats för samman så många delar, så att de bildar en så solid enhet.

Ett spår i boken utgörs av en berättelse om hur Svensson och hans far fiskade ål tillsammans. Det finns en nästan ordlös kärlek mellan dem. Fadern var asfaltsläggare och dog i cancer. Den här delen av berättelsen har även ett tydligt klassperspektiv. Boken handlar också om tro och vetande, om hur man kan eller bör förhålla sig till sitt arv och ursprung, till döden, sin egen, andras och ålens. Den har en tydlig existentiell klangbotten, den är en vacker pageturner och, törs jag påstå, en minor classic. Jag kan inte komma på ett enda skäl att inte läsa Ålevangeliet.

Jag är bekant med Patrik Svensson.

Mer läsning: Djurtrenden, tips på åtta nya böcker om djur

Ännu mer läsning: Recension: ”Illustration now! 5”

Ola Wihlke

4 kommentarer

Under Recensioner

Dörrhandtagens historia och andra supersmala ämnen

Häromdagen läste jag en spännande artikel: ”Points of contact – a short history of door handles”. Den tar sin utgångspunkt i det faktum att vi under pandemin plötsligt blivit medvetna om de ganska få tillfällen då vi tvingas röra vid byggnader – ledstänger, ljusknappar, och, kanske framförallt, dörrhandtag:

”This modest piece of handheld architecture is our critical interface with the structure and the material of the building. Yet it is often reduced to the most generic, cheaply made piece of bent metal which is, in its way, a potent critique of the value we place on architecture and our acceptance of its reduction to a commodified envelope rather than an expression of culture and craft.”

Egentligen räcker det med att läsa inledningen av artikeln, för att ens förhålllande till dörrhandtag och arkitektur skall förändras. Artikeln uppmärksammar oss på något i vardagen, något som är så vardagligt att vi knappt lägger märke till det. Och den visar, med nedslag i historien, att dörrhandtagen inte alltid varit så konstlösa som de är idag. Det är en kritik, som öppnar för nya tankesätt.

Utpräglat smala ämnen och perspektiv

När jag läste den här artikeln kom jag att tänka på när det plötsligt kom ut en hel rad böcker som berättade om världen utifrån utpräglat smala ämnen och perspektiv. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det här inte är något nytt fenomen, men som jag minns det började fler böcker av det här slaget komma ut 1995–2000.

Läsningens, bröstens och rändernas historia

De här tre böckerna överlappar varandra. Torskfisket var väldigt viktigt för Baskien. Saltet var helt avgörande för konserveringen av och handeln med torsk. Kurlansky har till och med skrivit barnböcker om torsken och saltet.

Jag minns även böcker från den här tiden som avhandlade läsningens, bröstens och rändernas historia. Jag älskade de här böckerna när de kom, Kurlanskys för att de var associativa och genreöverskridande – om jag inte minns fel fanns det recept på torsk i Torsk. Böckerna var inbjudande och äventyrliga.

Först nu har jag börjat läsa Ålevangeliet / The Book of Eels, som Patrik Svensson hade vänligheten att skicka till mig, för säkert ett år sedan. Jag tycker att Ålevangeliet passar in i sammanhanget, men Svensson skriver i flera avseenden bättre än Kurlansky; han reser inte samma anspråk på att skriva hela världens historia, han proppar inte texten full med fakta, han är mer personlig, känslig, ibland lite trevande på ett sympatiskt och essäistiskt vis, och, filosofisk och reflekterande. Det är de här dragen, tror jag, tonen som Svensson träffar, och styrkan i ämnet/berättelsen, som har gjort Ålevangeliet till en sådan sagolik framgång, inte minst i USA. Boken har goda utsikter att bli en minor classic eller rentav en klassiker.  

efe40b268133625c467d15a58bc09583

När jag har läst ut Ålevangeliet, tänkte jag försöka mig på The Rose in Fashion: Ravishing av Amy de la Haye: ”The Rose in Fashion: Ravishing is a fascinating exploration of how the rose has inspired the way we look, dress, feel, and fantasize. It foregrounds innovative, refined, and challenging fashion design from elite 18th-century woven silks to the latest gender-neutral catwalk trends and Alexander McQueen rose dresses.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar