Etikettarkiv: Ålevangeliet

”Så vad blir kvar av ålen när den inte längre finns?”

Patrik Svensson
Ålevangeliet
Albert Bonniers förlag

”‘Dead as a Dodo’, säger man på engelska. Död som en dront. Det finns en möjlighet att man i framtiden istället kommer att säga ‘död som en ål'”.
– Patrik Svensson

Jag är sen på bollen, men nu har jag äntligen läst Ålevangeliet. Journalisten och författaren Patrik Svensson har slagit världen med häpnad med en bok om ”världens mest gåtfulla fisk”, den allt sällsyntare ålen. Här hemma – en hyllningskör och Augustpris. Översättningar till rader av språk. En amerikansk publikation utsåg boken till en av förra årets hundra bästa. Och som grädde på moset, ålar på omslaget till New Yorker.

Svenssons självbiografiska och kulturhistoriska essäbok Ålevangeliet kretsar kring den märkliga fisken ålen (Anguilla anguilla), som simmar till Saragassohavet från Sverige och Europa för att para sig och sedan dö. Man har dock aldrig kunnat observera parningen. Man vet inte varför parningen sker i Saragassohavet. Det är mycket man inte vet, men kunskap är just vad som behövs för att kunna rädda ålen, från att bli utfiskad och bli ännu mer drabbad av klimatförändringarna. Avkomman genomgår en serie metamorfoser och tar sig tillbaka till Europa och Sverige. Utanför Spaniens och Frankrikes kuster fångas mängder av så kallad glasål, unga ålar.

Svensson går i dialog med Aristoteles och Sigmund Freud. Han har bland annat läst Silent Spring / Tyst vår (1962) av Rachel Carson och The Sixth Extinction (2014) av Elisabeth Kolbert. Svensson är en mycket god stilist. Stilen är lite trevande, smygande, och redan efter ett par sidor har han läsaren på kroken (no pun intended). Hela texten präglas av en slags ömhet eller omsorg. Och det är smått förbluffande att Svensson lyckats för samman så många delar, så att de bildar en så solid enhet.

Ett spår i boken utgörs av en berättelse om hur Svensson och hans far fiskade ål tillsammans. Det finns en nästan ordlös kärlek mellan dem. Fadern var asfaltsläggare och dog i cancer. Den här delen av berättelsen har även ett tydligt klassperspektiv. Boken handlar också om tro och vetande, om hur man kan eller bör förhålla sig till sitt arv och ursprung, till döden, sin egen, andras och ålens. Den har en tydlig existentiell klangbotten, den är en vacker pageturner och, törs jag påstå, en minor classic. Jag kan inte komma på ett enda skäl att inte läsa Ålevangeliet.

Jag är bekant med Patrik Svensson.

Mer läsning: Djurtrenden, tips på åtta nya böcker om djur

Ännu mer läsning: Recension: ”Illustration now! 5”

Ola Wihlke

4 kommentarer

Under Recensioner