Etikettarkiv: Alice Munro

Läs novellerna som George Saunders tror kommer att bli klassiker

Läs mer, köp

I Los Angeles Review of Books får novellspecialisten George Saunders en fråga:

”An underappreciated contemporary American short story that you consider every bit as teachable and destined for posterity as the ones in A Swim in a Pond in the Rain.”

Och han svarar:

”Here are several, in my humble opinion. Not sure about ‘underappreciated’ except that, for my money, all short stories are underappreciated:

‘Hot Ice’ by Stuart Dybek, ‘Dance of the Happy Shades’ by Alice Munro, ‘Don’t Erase Me’ by Carolyn Ferrell, ‘Bullet in the Brain’ by Tobias Wolff, ‘Alive’ by Ha Jin, ‘Helping’ by Robert Stone, ‘Gorilla, My Love’ by Toni Cade Bambara, ‘Roy Spivey,’ by Miranda July.”

Via Lit Hub.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 84: ”Want” av Grace Paley

De första två meningarna är väldigt bra: ”I saw my ex-husband in the street. I was sitting on the steps of the new library.”

Likaså de två följande: ”Hello, my life, I said. We had once been married for twenty-seven years, so I felt justified.”

Novellen ”Want” är kort, men väldigt tät. Grace Paley (1922-2007) rullar igång ett existentiellt drama, som både fängslar och berör. Många håller henne lika högt som Alice Munro som novellist och det verkar helt rimligt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

New Yorker gratis online i tre månader

Med början 21 juni och tre månader framåt kan man läsa tidskriften New Yorker online gratis, inklusive allt material publicerat sedan 2007: ”The New Yorker Alters Its Online Strategy”. Med den nya strategin hoppas man dels locka nya läsare, dels lära sig mer om dessa läsare, innan man börjar ta betalt igen.

Det här är ett utmärkt tillfälle att läsa noveller, New Yorker är den ledande tidskriften i USA just vad gäller noveller. De har publicerat noveller av Alice Munro, George Saunders, Lorrie Moore, Lydia Davis, Wells Tower, Amy Hempel, Etgar Keret, David Foster Wallace, Junot Díaz med många flera.

I vår serie En novell varje kväll har vi skrivit om och länkat till flera av våra favoritnoveller i New Yorker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Nu är det noveller som gäller

BEF”When [Lydia] Davis triumph was followed by a Nobel Prize for the Canadian short-story writer Alice Munro, people started to mutter that something significant was afoot. While two successive prizes could be coincidence, the renaissance of the short story was confirmed when the American George Saunders won the inaugural Folio Prize at the start of the year for Tenth of December. Something of a writer’s writer – beloved of Zadie Smith and Jonathan Franzen – Saunders was catapulted into public view and on to the bestseller lists. And with him – blushing as it cast off its ‘Who? Little old me?’ mantle – went short-form fiction.”

Citerat ur ”The irresistible rise of the short story” av Sam Baker i The Telegraph, 18 maj 2014. Baker argumenterar övertygande för att novellen ligger i tiden.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Intervjuer med Borges, Cortazar, Calvino, Munro, Murakami och drygt 200 andra författare

George Plimptons visitkort. Foto: Wikipedia

Det kanske bara är ett ålderstecken, men jag har en känsla av att det gjordes fler och bättre författarintervjuer på 70-, 80- och 90-talet än idag. Jag har en känsla av att tidnings- och tidskriftsintervjun hade en mycket mer framskjuten position, att den var något man stolt skyltade med för att locka läsare.

Författarens status har naturligtvis sjunkit, särskilt i egenskap av tyckare utanför sitt speciella område, och det kommer ut färre tidskrifter, men jag har en känsla av att det beror på något annat. Produktions- kostnaderna, om man får uttrycka sig lite osentimentalt. Inför en intervju ska en journalist gärna läsa eller ha läst ett helt författarskap och man ska ordna ett möte, helst IRL. Det tar helt enkelt oändligt lång tid att färdigställa en intervju jämfört med exempelvis en krönika.

Men the Paris Review ångar på som om ingenting har hänt sedan 50-talet. Man gör osedvanligt långa och ingående intervjuer med fokus på den kreativa processen och verket. Inte sällan är intervjuarna två, som när Alice Munro intervjuades 1994. Då reste en duo från New York till Ontario och samtalade med henne under tre dagar. Och det märks faktiskt.

Arkiven på Paris Review utgör en riktig guldgruva och det här är 10 favoritintervjuer:

Jorge Luis Borges, ”The Art of Fiction No. 39

”During this century, as I say, the epic tradition has been saved for the world by, of all places, Hollywood.”

Julio Cortazar, ”The Art of Fiction No. 83

”For me, literature is a form of play. But I’ve always added that there are two forms of play: football, for example, which is basically a game, and then games that are very profound and serious. When children play, though they’re amusing themselves, they take it very seriously.”

Italo Calvino, ”The Art of Fiction No. 130

Svar på fråga om influenser från Joyce eller andra modernister: ”My author is Kafka and my favorite novel is Amerika.”

Alice Munro, ”The Art of Fiction No. 137

”I was writing desperately all the time I was pregnant because I thought I would never be able to write afterwards. Each pregnancy spurred me to get something big done before the baby was born. Actually I didn’t get anything big done.”

Haruki Murakami, ”The Art of Fiction No. 182

”I’m not intelligent. I’m not arrogant. I’m just like the people who read my books. I used to have a jazz club, and I made the cocktails and I made the sandwiches. I didn’t want to become a writer – it just happened. It’s a kind of gift, you know, from the heavens.”

Barry Hannah, ”The Art of Fiction No. 184

”Nabokov said Hemingway wrote books for boys, but that’s just a pompous disreading of genius. ‘Aesthetic bliss,’ so identified with Nabokov, is a frequent blessing in Hemingway, too. I love both authors, by the way, and found my own way between them.”

Umberto Eco, ”The Art of Fiction No. 197

“I suspect that there is no serious scholar who doesn’t like to watch television. I’m just the only one who confesses.”

Michel Houellebecq, ”The Art of Fiction No. 206

”I want to be loved despite my faults. It isn’t exactly true that I’m a provocateur. A real provocateur is someone who says things he doesn’t think, just to shock. I try to say what I think.”

Imre Kertész, ”The Art of Fiction No. 220

“I tried to depict the human face of this history, I wanted to write a book that people would actually want to read.”

Ursula K. Le Guin, ”The Art of Fiction No. 221

”The ‘hard’–science fiction writers dismiss everything except, well, physics, astronomy, and maybe chemistry. Biology, sociology, anthropology—that’s not science to them, that’s soft stuff. They’re not that interested in what human beings do, really. But I am.”

I intervjuserien finns också ”The Art of Poetry”, relativt nya ”The Art of Nonfiction” och, det senaste tillskottet, ”The Art of Screenwriting. I det just utkomna vårnumret intervjuas skaparen av Mad Men, Matthew Weiner: “TV writing is for people who hate being alone more than they hate writing.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Biografisk essä: ”Dear life” av Alice Munro

Foto: Jonathon Simister

Dear life” är nog ingen novell, man kanske kan kalla texten biografisk essä, men den är oerhört välskriven och berättar öppenhjärtigt om Alice Munros barndom och uppväxt. När man läser den här och många andra texter av Munro blir det tydligt hur viktigt landskapet och platsen är för henne. Hon knyter minnet till specifika saker, som en trasig bräda i en bro, en grusgrop eller en väg.

Munro har ofta talat mycket varmt om sina hemtrakter: ”It means something to me that no other country can – no matter how important historically that other country may be, how ‘beautiful,’ how lively and interesting. I am intoxicated by this particular landscape … I speak the language.”

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Novellen är som en tavla

Rumpus: Alice Munro won the Nobel Prize this year for short stories. Some called it a resurgence of the form, a resuscitation of a fairly unpopular genre. Can you talk about the magic of the short story and why it’s your first form?

Danticat: The short story is like an exquisite painting and you might, when looking at this painting, be wondering what came before or after, but you are fully absorbed in what you’re seeing. Your gaze is fixed, and you are fully engaged. That’s the beauty of the short story. Some stories are really, really short, like Lydia Davis’s brilliant prose. You capture the world in this really economical way. I was very happy to see Alice win because I think it does validate the form, but I don’t know that it was ever unpopular. George Saunders, Junot Díaz, Jhumpha Lahiri are all examples of an interest in the short story. Alice Munro’s career has proven that yes, one can make a career writing short stories. I don’t know if one can make a living, though.”

Edwidge Danticat citerad ur ”The Rumpus Interview with Edwidge Danticat”, i The Rumpus, 1 januari 2014

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat, Intervjuer

Paris Review – nästan alla intervjuer gratis online

Litteraturtidskriften The Paris Review är en riktig klassiker. När den grundades 1953 i Paris av Harold L. Humes, Peter Matthiessen och George Plimpton var det med det uttalade syftet att bli en experimentverkstad för ny litteratur. Vilket man verkligen blev och fortfarande är.

När tidskriften var nystartad satsade man stort på intervjuer, inte minst för att det var ett billigt sätt att skaffa material. För tre år sedan gjorde man alla intervjuer tillgängliga online. De är speciella på många sätt.

Intervjuerna är ovanligt långa och handlar till stor del om författandets ritualer och hantverk. Inte sällan är det två intervjuare, men regeln är att de har en lågmäld stil. En svårintervjuad författare som Ernest Hemingway kan plötsligt börja utveckla ett ämne i detalj och breda ut sitt svar över motsvarande en A4-sida. Det här är några av våra favoritinter: Ernest Hemingway, Jack Kerouac, Julio Cortazar, Alice MunroUmberto EcoMichel HouellebecqUrsula K. Le Guin, Javier Marias, Lorrie Moore, Amy Hempel.

I somras recenserade vi novellantologin Object Lessons: The Paris Review Presents the Art of the Short Story (Picador, 2012). Den samlar noveller ur tidskriftens arkiv, men de finns tyvärr bara undantagsvis gratis online.

Läs mer om Paris Reviews kopplingar till Congress for Cultural Freedom/CIA: ”Exclusive: The Paris Review, the Cold War and the CIA”.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Intervjuer, Notiser

En novell varje kväll 51: ”The Jockey” av Carson McCullers

Carson McCullers photographed by Carl Van Vech...

Carson McCullers fotograferad av Carl Van Vechten 1959(Photo credit: Wikipedia)

Kanadensiska novellisten Alice Munro har nämnt Carson McCullers (1917-1967) som en viktig influens. Hon är precis som Munro regionalist, men kommer från den amerikanska södern. Hon associeras regelmässigt till stilen southern gothic, men hennes novell ”The Jockey” (podcast) är faktiskt vare sig särskilt southern eller gothic.

Novellen har inte mycket intrig att tala om. Den utspelar sig i baren på en kapplöpningsbana. En jockey, inte större än ett barn, skrider in i baren och blir upptäckt av en trio som sitter och smörjer kråset. Sällskapet utgörs av en rik man, som äger den häst jockeyn nyligen ridit, en hästtränare och en bookmaker.

Trion vill helst slippa kontakt med jockeyn, men han är ute i ett angeläget ärende; en av hans kollegor har i ett tidigare lopp skadat sig allvarligt. Stämningen blir mycket märklig och även om det finns stråk av svart humor i den här korta och elegant komprimerade berättelsen, så löper många associationer till begrepp som över- och underordning, ojämlikhet och till och med exploatering.

New York Times länkar med anknytning till Carson McCullers.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Noveller, Podcasts / radio

”Alice Munro is so completely overrated”

Enligt dem som följer Bret Easton Ellis twittrande blir den amerikanske författaren allt bittrare. Han är mest känd för att ha skrivit American Psycho, som gavs ut för drygt 20 år sedan, men är alltså desto mer aktiv på Twitter. När Alice Munro häromdagen tilldelades Nobelpriset skrev Ellis att Munro är totalt överskattad: ”Alice Munro was always an overrated writer and now that she won the Nobel she always will be. The Nobel is a joke and has been for ages.”

American Psycho

American Psycho (Photo credit: Wikipedia)

Christian Lorentzen, som för en tid sedan sågade Alice Munros Dear Life i London Review of Books, svarade på Ellis tweet med ett broderligt: ”Amen.” Av recensionen framgår det emellertid att han i vissa avseenden också har ganska höga tankar om Munro, men hon anklagas framför allt för att vara tråkig: ”I started to think of reading Munro’s sentences as something like walking across a field after a blizzard in a good pair of snowshoes: it’s a trudge, but when you get to the other side your feet aren’t wet.”

Bret Easton Ellis attack på Alice Munro är mer väntad, han har exempelvis tidigare kallat sin rival David Foster Wallace ”the most tedious, overrated, tortured, pretentious writer of my generation.”

BB

Lämna en kommentar

Under Nyheter