Etikettarkiv: Amalie Smith

Skönlitteratur – några av vårens bästa böcker 2017

20170109_133417

Svensk bokhandel har kommit ut med sitt stora vårnummer, och här lyfter vi fram några av de skönlitterära böcker vi tror kan vara något utöver det vanliga. Vi har även gjort ett urval sakprosa: ”Facklitteratur – några av vårens bästa böcker 2017”

Januari:

13072630_o_1

Mariana EnriquezDet vi förlorade i elden (Norstedts)

Den argentisnka journalisten och författaren Mariana Enriquez har fått mycket uppmärksamhet för sina kusliga, men också humoristiska, noveller i en något gotisk stil. En av dem, ”Spiderweb” har redan publicerats i New Yorker, decembernumret 2016, och nu kommer hennes novellsamling, en av vårens mest emotsedda.

13077536_o_1

Elena FerranteDen som stannar, den som går (Norstedts)

Ferrante-febern fortsätter. Del tre i den så kallade Neapel-sviten.

Han KangVegetarianen (Natur & Kultur)

Med sina hittills två översatta romaner har Koreanskan Han Kang tagit kritiker och läsare med storm. För Vegetarianen belönades hon med internationella Bookerpriset. Det är en sensuell, utmanande och våldsam roman.

Ur förlagets beskrivning: ”Det är en lyrisk berättelse i tre akter, som rör sig mellan realism, surrealism och allegori. Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar att acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld.” Läs vår recension av Human Acts/Levande och döda

9789100170349

Lars NorénEfterlämnat (Albert Bonniers)

Det här är ett tredje prosaverk av Norén efter Filosofins natt och Ingen:

Jag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitt
hem och minne Jag går genom den till synes omfattande
staden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både män
och kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letar
efter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen känner
sig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det ligger
bakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efter

9789127146778_0_

John WilliamsAugustus (Natur & Kultur)

John Williams är tveklöst mest känd för romanen Stoner, som återupptäcktes för några år sedan och fick klassikerstatus. Den omfamnades och älskades av alla, om jag minns rätt. Augustus blev Willliams sista roman och belönades med ett National Book Award 1973. Den skildrar intrigerna under den kaotiska tiden i Rom mellan republik och kejsarstyre. Och en ung mans uppstigande till den absoluta makten.

9789100161378

Anna HallbergChow Chow (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”Chow Chow rör sig över ett flertal språkliga och geografiska platser, upprättar nya rum och försöker hantera de befintliga. Ett slags mikroberättelser eller nedslag där utsattheten och uppmärksamheten är som störst.”

9789100163778

Marie Lundquistdikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”Med aforismens täthet växer en särpräglad bildvärld fram, där paradoxala, våldsamma eller hoppfulla utsagor prövar vad dikten är, eller vad den gör. En motvillig poetik.”

Februari:

smith-dummy

Amalie SmithCell (ellerströms)

De senaste två åren har vi svenskar sneglat avudsjukt på den danska lyrik-boomen, som Amalie Smith är en viktig del av. Läs dikt Läs vår recension av Smiths egensinniga roman Marble

154528_13074757_o_1

Martin EngbergEn enastående karriär (Norstedts)

Jonas ska disputera i litteraturvetenskap men misslyckas å det grövsta. Hela tillvaron sätts i gungning och de följande veckorna tar det slut med flickvännen, han står utan bostad och har inga framtidsplaner. Det enda han har kvar är jobbet på biblioteket. Så han driver runt på universitetet och inleder en kärleksrelation med sin handledare Pia. Intriger och hämnd i universitetsmiljö.

Skriver förlaget: ”Martin Engbergs En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande.

9789100161446

Marie SilkebergAtlantis (Albert Bonniers)

Staden var alldeles stilla på morgonen.
Som om de döda återvänt till sitt rike.
Festats fram och sedan återvänt.
Sirener hördes hela natten.
Vad vill du helst frågade han. Att det ska vara.
Poliser eller ambulanser?
Jag vet inte sa du.

Mars:

9789100168759

Hannah LutzVildsvin (Albert Bonniers)

Ett tag var vildsvinen nästan utrotade i Småland, nu växer stammen lavinartat och sprider sin in på människans territorium. Vildsvinen bökar i trädgårdarna, intar skogarna och åkrarna. Jag kommer att tänka på Hitchcocks Fåglarna, men det här verkar vara en genuint originell roman. Ur förlagets beskrivning: ”Vildsvin är en gåtfull och stilsäker roman om djur och människor, uppbyggnad och förstörelse.”

Roberto BolañoAvlägsen stjärna & Isrinken (Albert Bonniers)

I Avlägsen stjärna, en av Bolaños kortromaner, berättar han och hans alter ego Arturo B. om teman som ständigt återkommer i författarskapet: statskuppen 1973, våldet och poesin. Romanen är, om jag förstått saken rätt, en utökad version av sista kapitlet i romanen Nazistlitteratur i Amerika, som har formen av en encyklopedi över fiktiva nazianstrukna amerikanska författare.

Philip Hensher om Isrinken, Bolaños debutroman, i The Guardian: ”Bolaño became a great novelist, and the founding elements of that greatness were there from the start.”

13072388_o_1

Carson McCullersBalladen om det sorgsna kaféet (Norstedts)

En kortroman, en amerikansk klassiker som utspelar sig i den djupaste södern. Äkta southern gothic, även om McCullers tydligen skrev boken i New York. Det här låter inte så dumt: ”Nu presenteras Balladen om det sorgsna kaféet i nyöversättning tillsammans med sju aldrig tidigare publicerade noveller samt ett nyskrivet förord av Stina Stoor.”

Lyssna på novellen ”The Jockey” av Carson McCullers

bulevarden_parm_eng-640x1000

Tove JanssonBulevarden och andra texter (Förlaget)

En samling illustrerade noveller och essäer som inte tidigare publicerats i bokform, sammanställda av Tove Jansson-experten Sirke Happonen. Citerat ur förlagets beskrivning: ”Texterna ger läsaren en ny vinkel på Janssons mångsidiga livsverk och hennes Europa; de tidigaste novellerna utspelar sig i 1930-talets Paris, Dresden och Verona.”

April:

9789100167295

Claudia RankineMedborgare. En amerikansk dikt (Albert Bonniers)

Det är en ganska tunn volym, men det var en av 2014 års allra mest hyllade och uppmärksammade, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande dikt- och essäbok med skarpa analyser av rasismen i dagens postrasistiska Amerika. Läs mer

hiekkapelto_kolibri_omslag_inb_0

Kati HiekkapeltoKolibri (Modernista)

The Guardian Books podcast ägnade nyligen ett avsnitt år finsk nordic noir. En av de två författarna var Kati Hiekkapelto, som spås en lysande framtid som deckardrottning.

9789100169725

Sara StridsbergNelly Sachs kommer aldrig fram till havet (Albert Bonniers)

Ur förlagets beskrivning: ”I tre pjäser som nyligen spelats på scener i Stockholm ger Sara Stridsberg röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.”

Maj:

Leo Tolstoj Anna Karenina, del 1 & del 2 (Modernista)

En fet klassiker lagom till sommaren. Modernista ger även ut Brott och straff i två behändiga volymer.

”Anna Karenina är fulländad.”
— Fjodor Dostojevskij

12079778_10106285764738939_240672169261332420_o
Amerikanskt omslag: Graywolf Press

Solmaz SharifLook (Rámus)

Det här är en av förra årets mest hyllade amerikanska diktsamlingar. Dikterna kretsar kring krigen i Afghanistan och Irak. Ett återkommande tema är det militära byråkratiska språkets orwellska karaktär, att det korrumperar sanningen. Läs dikt i vår serie Veckans dikt

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Recension: ”Marble” av Amalie Smith

 

13710556_10153789079478100_907799535271593786_o

Amalie Smith
Marble
Övers. Kalle Hedström Gustafsson
ellerströms

En ung dansk kvinna, Marble, reser till Aten för att studera arkaiska och klassiska skulpturer. Hon fotograferar dem i det infraröda spektrat, så att färgrester på skulpturerna blir synliga. Skulpturerna var nämligen målade ursprungligen, inte vita som vi trott sedan renässansen. Och inte nog med det. Skriver Marble i ett brev:

”Jag har läst om en arkaisk (förklassisk) skulptur i Aten som man tror har doftat! Phrasikleia heter hon. Hon håller en lotusblomma av sten i ena handen och på blomman har man möjligen droppat eteriska oljor.”

Hemma i Köpenhamn väntar Marbles man, ibland talar de i telefon om hennes projekt. Hon anlitar också en 3D-animatör.

110 år tidigare reste en annan danska, skulptrisen Anne Marie Carl-Nielsen (1863-1945), till Aten för att arbeta med och låta sig inspireras av den antika skulpturen. Under några år i början av 1900-talet tillverkade, och målade, hon ett antal kopior. Hemma i Köpenhamn väntar hennes man, kompositören Carl Nielsen. De brevväxlar men Carl är inte lika tålmodig som Daniel.

Marble är en roman som talar med flera röster och på olika sätt, exempelvis i den löpande berättelsen, i brevform, dialoger och något som kanske kan kallas essäistiska fragment. Att Amalie Smith är poet, det här är hennes första roman, märks tydligt. Det vilar något drömskt över hela berättelsen, samtidigt som det poetiska språket också är distinkt och koncentrerat.

Marble handlar om förvandlingar, om att skapa och återskapa, samtidigt som det är en slags utvecklingsroman och ett försök att ge Anne Marie Carl-Nielsen ett större erkännande än hon hittills fått. Den handlar om estetik och konst. Följande citat ur ett brev som Marble skickar till en vän är centralt:

”Kära Laila, konsthistorikern Alois Riegl skriver att om konst strävade efter att imitera verkligheten skulle allt vara enkelt: konstnären skulle göra gipsavgjutningar av sina motiv och sedan måla avgjutningarna. […] Är inte det en vacker tanke? […] Istället för fotografi kunde man uppföra tableaux vivants. Och istället för film totalteater. Den imiterande konsten skulle sluta där den började: vid det förgängliga.”

Det här citatet kanske låter lite torrt och programatiskt, men det är inte representativt för romanen. Den är tunn och texten är snarast, med undantag för vissa snåriga partier, exempelvis slutet, ganska lättläst. Marble är också en vacker bok om kärlek och besatthet, bland det finaste jag läst på länge. Den är också otippat spännande för att vara en bok om statyer, marmor och koraller.

Läs dikt av Amalie Smith

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

”Marble” har ett fint omslag

Förutom att Marble (ellerströms) av danskan Amalie Smith är en av sommarens mest spännande titlar, så är den väldigt flott formgiven. Vid en första anblick (vitt omslag och röd text) kan den se lite väl sparsmakad ut, men vrider man lite på den blir det gröna snittet synligt och genast blir boken mer skulptural.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Sommarens bästa böcker 2016

Modernista Katalog Sommar 2016

Modernista har vunnit tävlingen snajdigaste sommarkatalogen 2016

 
Det här är naturligtvis inte en lista med sommarens bästa böcker. Det är en lista med de böcker jag helst skulle vila läsa ur sommaren utgivning – en, hoppas jag, inspirerande blandning böcker.

Handbok för städerskor (inbunden)

Lucia Berlin – Handbok för städerskor (Natur & Kultur)

Någonting gick  väl förlorat i översättningen när ”cleaning women” ersattes med ”städerskor”, men det är sånt som händer. Modigt av Natur & Kultur att ge ut den här feta samlingsvolymen med noveller av Lucia Berlin (1936–2004), en av den amerikanska novellkonstens riktigt stora under 1900-talet. Den finns i princip inte en enda betydande novellist som hon inte har jämförts med. Provläs noveller på engelska: ”Friends” och ”Tiger Bites”, som tillsammans ger en ganska bra bild av Berlins stil och motivkrets. Lydia Davis har skrivit bokens förord som i en version publicerade i New Yorker:”The Story Is the Thing: On Lucia Berlin” Det är en väldigt finstämd text som förklarar Berlins egenart och storhet. Sommarens bok!

21625453639_91bfa20824_z

Roberto Bolaño – Noveller 2: Horor som mördar (Bokförlaget Tranan)

Det ska naturligtvis stå en tvåa på omslaget, vi byter bild när det nya omslaget blir tillgängligt. Bolaño såg sig själv främst som poet, han blev världsberömd tack vare romanerna, men han är också riktigt, riktigt skarp som novellist. Läs vår recension av den förra novellsamlingen. Lyssna på en suverän inläsning av novellen ”Clara”. Eller läs novellen ”Beach”.i_love_dick

Chris Kraus – I Love Dick (Modernista)

Smart att behålla originaltiteln, annars hade det kunnat bli konstigt. Det här är Kraus genombrottsroman från 1997, feministisk autofiktion kanske inte alla tycker låter så kul, men det här ska tydligen vara något av det roligaste som skrivits om erotisk besatthet.

svalt

Knut HamsunSvält (Modernista)

Det här är en bok för alla content providers därute. Nej, men den här ganska tunna men tunga romanen borde finnas med på alla listor över 1900-talets bästa romaner. Och den är nyöversatt av Henrik Petersen. Och Lars Sundhs omslag är magiskt.

dahlgren_100_hemskaste_omslag_mb_0

Helena Dahlgren100 hemskaste (Modernista)

Helena Dahlgren är författare, skräcknörd och erfaren bokbloggare, känd från Dark Places och Bokhora. Det här är hennes debutbok, illustrerad med svartvita fotografier av Marcus Stenberg. Tips på skrämmande filmer och, framför allt, böcker, av författare som Daphne du Maurier, Sara Gran och Bret Easton Ellis. Och Stephen King.

156558

MœbiusDet hermetiska garaget (Cobolt)

Den här boken, en kultklassiker, verkar spejsad. Förlagets presentation låter mycket lovande: ”Den franske serieskaparen Moebius (pseudonym för jean Giraud, 1938-2012) var en av seriehistoriens främsta. 1974 var han med och grundade tidskriften ‘Metal Hurlant’ och det var också där som Det hermetiska garaget, av många ansett som hans mästerverk, först publicerades som följetong. Den gåtfulla handlingen låter sig ogärna sammanfattas, men den som en gång fått bekanta sig med Major Grubert, hans asteroid och de olika miniuniversum som utgör ‘Det hermetiska garaget’ glömmer det knappast.”

marble-72dpi

Amalie SmithMarble (ellerströms)

Smith, född 1985, är en av Danmarks klarast lysande unga litterära stjärnor. Hon är en briljant poet som kan koncentrationens kost, vilket märks i den här korta kärnfulla romanen. Två danska kvinnor som det skiljer 100 år emellan. Men samma besatthet och längtan. Det här är en roman som handlar om antika grekiska skulpturer och koraller, om stora estetiska och existentiella frågor. Löjligt bra roman. Läs dikt av Amalie Smith.

9789100151522

Red. Daniel Möller & Niklas Schiöler – Svensk poesi (Albert Bonniers)

Från runorna till Athena Farrokhzad, ett riktigt ambitiöst bokprojekt trots lyrikkrisen. Antologin är perfekt att ge bort som examenspresent eller, istället för två burkar hemgjord inlagd sill, när man ska på sommarkalas.

De försvunna böckernas bibliotek (inbunden)

Kristoffer Leandoer – De försvunna böckernas bibliotek (Natur & Kultur)

Den här boken skulle jag kunna välja bara utifrån titeln. I förlagstexten talas det om ”vår berättare”, man vet ju inte nuförtiden men jag gissar att det syftar på Leandoer. Jag tänker mig att han är något av en konossör vad gäller att återupptäcka försvunna böcker. Och Håkan Liljemärkers omslag är stiligt.

konkubinen_2

Elechi Amadi – Konkubinen (Modernista)

Chinua Achebes stora nigerianska och afrikanska klassiker, Allt går sönder (1958), utspelar sig, åtminstone till stora delar, under tiden före kolonisationen. Jag är ingen expert på afrikansk litteratur, men det verkar relativt ovanligt. Achebes landsman, Elechi Amadi, gör däremot ofta det, så också i Konkubinen, första delen i en fristående romantrilogi.

x63mf2fxyykvhvylrkki

Antoine Compagnon – En sommar med Baudelaire (Atlantis)

Att fördjupa sig i Baudelaire känns inte särskilt somrigt; låt oss hoppas att sommaren regnar bort. Jag tyckte mycket om Compagnons bok om Proust. Den är både lättillgänglig, underhållande och seriös.

9789100155414

Åsa Ericsdotter – Epidemin (Albert Bonniers)

I den här romanen tar hälsopartiet makten i Sverige. Det är ett hälsofascistiskt parti som vill att alla ska vara smala. Elina Grandin har gjort ett av årets coolaste omslag.

Amerika : Skamfläcken / Gift med en kommunist / Amerikansk pastoral / Konspirationen mot Amerika (inbunden)

Philip Roth – Amerika (Albert Bonniers)

Fyra av Roths stora romaner i en volym, som är som en enda berättelse om Amerikas moderna historia. Snyggt retroomlag av Miroslav Sokcic.

valkommen

Linda Boström Knausgård – Välkommen till Amerika (Modernista)

Den här romanen, som verkar ha en del övernaturliga inslag, handlar om en familj på gränsen till sammanbrott. All kommunikation har upphört samtidigt som de längtar ofantligt mycket efter varandra. Vi är en ljus familj, upprepar mamman olycksbådande.

Roten till det onda (inbunden)

Ingmar Karlsson – Roten till det onda (Historiska Media)

Kolonisterna kom, söndrade och härskade, ritade nya kartor och drog nya gränser och gav sig sedan iväg. Ingmar Karlsson, en verklig folkbildare, och det här är naturligtvis ett ämne han har mycket stora kunskaper om.

Bim Eriksson – Det kändes lugnt när mina känslor dog (Kartago)

En serieruta: En man håller om en yngre kvinna, lite från sidan, som ser rätt deppig ut. Det kanske är far och dotter. Han säger: ”Såja! Skaka det av dig. Tills dina känslor dör.” Och så tillägger han: ”Du kommer bli otroligt framgångsrik.” Mycket löftesrikt.

9789170379031.jpg

John Ajvide LindqvistVåran hud, vårat blod, våra ben (Ordfront)

Låt den rätte skrämma slag på dig.

Elvis Costello – Skamlös musik & bleknande bläck (Norstedts)

2004 rankade Rolling Stone Costello som nummer 80 på deras lista över de 100 främsta artisterna någonsin. Det är jag lite skeptisk till men han har tveklöst en makalös karriär att berätta om. Det finns en frågetecken: 680 sidor. 10 låtar med Elvis Costello.

Kommentera gärna listan, ifrågasätt eller kom med förslag på sånt vi glömt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Intervju: Anna Axfors om skrivandet och poesin

17_small

Det har talats en hel del om dansk poesi den senaste tiden. Det har talats om ”den etiska generationen” och en boom för ung dansk poesi – poeter som Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft (dikt), Maja Lee Langvad (dikt), Amalie Smith (dikt) med många flera. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, kom det ut en väldigt bra antologi med ung dansk poesi: Nervsystem – ung dansk poesi (recension).

Nervsystem

Det var bara en tidsfråga innan frågan skulle väckas: Varför kommer det ut så mycket ny bra ung lyrik i Danmark medan återväxten är så skral i Sverige? Den som stack ut hakan tydligast var poeten Anna Axfors. I två debattartiklar (här och här) hävdade hon bland annat att de stora förlagen inte tog sitt ansvar och att det finns en brist på mångfald i den svenska samtidspoesin. Hon hävdade att klassfrågan är viktig.

Och därmed var sommarens poesidebatt i full gång, en rad etablerade poeter, utgivna på stora förlag, tillrättavisade Anna Axfors, men det var också många som höll med henne. Axfors är dessutom helt aktuell med en chapbook, Veckan innan, ett dikthäfte utgivet av det norska indieförlaget AFV Press (intervju med förläggaren Kenneth Pettersen).

photo2.jpg

AVF Press startades delvis inspirerat av den rörelse som kallas Alt Lit. Utan att vilja etikettera Axfors poesi som Alt Lit, tycker jag att det är värt att göra en jämförelse. Kenneth Goldsmith skrev en bra och uppskattande artikel i New Yorker om antologin YOLO Pages och Alt Lit. I den hävdar han bland annat att riktningen är “an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works — poems, stories, novels, tweets, and status updates.”

Sedan skriver han mer om stilen: “The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. […] Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

De här beskrivningarna passar ganska bra in på Anna Axfors dikter (dikt) och jag tycker att de passar ganska bra in på andra poeter som ges ut av AVF-Press, exempelvis Hanna Rajs Lundström, Caspar Eric, Tom W-O Silkeberg (dikt) och Elis Burrau (dikt).

Beskrivningarna stämmer väldigt väl in på de dikter som drottningen av Alt Lit, Mira Gonzalez skriver (dikt), avväpnande, självutlämnande, pendlande mellan förintande självironi och hybris och, inte minst, humoristiska. Det funkar som beskrivning av Axfors poesi.

Dikterna kan ge ett obearbetat intryck, men sannolikt är de lika genomarbetade som mer konventionella dikter, men det är inte meningen att det ska synas. Alt Lit-poesi är påverkad av social medier, men den påminner också en hel del om texter till popmusik.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Anna Axfors. Hon har dessutom haft vänligheten att göra en Spotify-lista: Anna Axfors – Veckan innan

Skulle du kunna berätta om hur du började skriva och vad skrivandet betyder för dig idag?

– Det började jag med när jag var liten. Det betyder mycket för mig eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på det och det kommer jag fortsätta göra. Det går inte att sluta när man väl börjat liksom.

Förutom några populärkulturella referenser, till Broder Daniel, Carola, Weeknd och Iggy Azalea, så har du med två citat av Clarice Lispector, ett i början och ett i slutet. Betyder hon mycket för dig?

– Hon betyder inte speciellt mycket, jag har inte läst jättemycket av henne men det jag läst har varit inspirerande. Hennes noveller är i min mening perfekta och Levande vatten som citaten kommer ifrån är en bok med ett medvetandeflöde som nästan är galet men samtidigt mänskligt, dvs normalt. Så vill jag skriva.

Om du träffade en femtioårig man som diggade Hjalmar Gullberg och Birger Sjöberg, hur skulle du beskriva Veckan innan för honom?

– Jag skulle troligtvis säga att det inte är en riktig bok, eftersom jag har svårt att stå upp för att det jag gör är på riktigt om det till synes inte ser ut så. Min bok ser ju inte ut som en riktig bok varken till formen eller innehållet, och jag tycker att det är en riktig bok men vet inte hur jag skulle förklara det för nån som inte fattar. Men femtioåriga män som gillar Hjalmar Gullberg kanske fattar mer än vad man tror.

Veckan innan fick en fin recension på bloggen Bernur (sällsynt välskrivna recensioner). Den beskrivs som märklig, men på ett positivt sätt. Den beskrivs också som spontan och lös i konturerna, dikterna jämförs med dem Stig Larsson skrev på 80-talet. Den avslutas med påståendet att det du gör är något helt annorlunda och något som saknas. Vad tycker du om den här och andra recensioner?

– Jag är van vid den sortens omdöme, ”jag gillar det men vet inte varför” typ. Jag tror det är för att det har kvalitet men ser inte ut som kvalitativa saker (dikter) ska göra. Då blir man väl förvirrad (positivt eller negativt). Sen skriver jag med en röst som inte är särskilt sansad, för mig är det också att berätta en historia. Att berättelsen kan ligga i hur man berättar, inte bara vad.

– Jag tror att mina karaktärers naivitet ibland misstas för min naivitet. Och kanske med rätta. Men då värjer man sig, om man inte vet hur pass mycket kontroll författaren har, hur pass mycket integritet och distans. Och det är en svår balans, men jag tror jag har lagom av allt.

Man skulle kunna tolka vissa dikter som samhällskritiska, exempelvis en väldigt rolig dikt som delvis handlar om att samla på Åhléns-poäng. Strävar du efter någon form av samhällskritik?

– Jag har inte haft någon politisk agenda men är samhällskritisk i mig själv så då blir det jag skriver samhällskritiskt. Jag älskar rättvisa, även fast det är ett tråkigt ord. Jag har aldrig fattat varför vissa ska vara fattiga och andra rika till exempel. Jag har aldrig haft mycket pengar, verkligen inte nån fattig barndom heller men sen jag växte upp har jag aldrig gått på stan och känt att jag kan köpa grejer utan det har i så fall varit en ekonomisk uppoffring.

– Men för ett år sen fick jag mitt första heltidsjobb (24 år gammal) och plötsligt hade jag råd med grejer. Jag hade egentligen tänkt spara pengar så jag kunde sluta jobba sen och åka till Indien och skriva en massa som Carina Rydberg gör i Den högsta kasten, men att köpa saker var så kul så jag la mina pengar på det. Eftersom jag skriver samtidigt som jag lever så kom Veckan innan att handla ganska mycket om shopping. Jag tycker inte att poeter bör vara någonting, förutom sanna mot sig själva. Jag har svårt att se hur en bra dikt inte skulle vara samhällskritisk på något sätt, men det finns säkert.

Du är även aktuell som debattör. Du har debatterat ung dansk respektive ung svensk lyrik, särskilt avseende de stora förlagens agerande i Danmark och Sverige. Skulle du kunna sammanfatta dina viktigaste poänger.

– Samtiden går miste om sin samtidslyrik, i Sverige i alla fall. Den skrivs, men de stora förlagen ger inte ut den, de satsar inte på debutanter och knappt på etablerade poeter heller. Små förlag ger ut men de får ingen uppmärksamhet. Detta skapar ett tråkigt litterärt klimat som jag tror också får som konsekvens att nya poeter inte sporras och bara folk som aktivt söker upp poesin nås av den.

– Jag jämför med dansk lyrik därför att poesi är oerhört populärt i Danmark just nu och även de svenska förlagen översätter den. Jag säger inte att svensk poesi måste vara exakt som i Danmark, eller att den befintliga estetiken ska ersättas på något sätt, bara kompletteras. Om vi vill ha en ”poesiboom” här också så går det nog att ordna. Men vi kanske inte vill ha en poesiboom?

– De etablerade skribenter som uttalat sig i debatten verkar nöjda, de tycker att vi som vill bli utgivna av stora förlag ”klagar” fast de själv är utgivna på stora förlag. Nya grejer trycker på men portarna till både storförlag och offentlighet är stängda. Förutom att det är tragiskt så är det också ganska intressant. Varför måste rådande normer omhuldas, makten skyddas till varje pris? Är poesin så skör, tål den ingen konkurrens alls?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

Ny antologi fullmatad med ung dansk lyrik

Nervsystem

Nervsystem – ung dansk poesi
Red. Jonas Rasmussen
ellerströms

”Man kan ta på sig dikten som glasögon och se: verklighet.
Men det betyder inte nödvändigtvis att det inte är bättre
att ta på sig verkligheten som glasögon och läsa dikten”
– Palle Sigsgaard

Den unga danska poesin är stekhet och den har haussats i artiklar som ”En boom för dansk poesi” och ”Punkig rättframhet väcker ung läslust i dansk poesiboom”. Den senare är en intervju med Asta Olivia Nordenhof (dikt), som tillsammans med Yahya Hassan kanske är den unga danska poesiboomens klarast lysande stjärnor. De finns översatta till svenska.

Och nu finns det en enastående bok om man är intresserad av att utforska den unga danska poesin: Nervsystem – ung dansk poesi. Redaktören, Jonas Rasmussen, skriver i sitt skarpa förord att boken är som en slags uppföljare till den klassiska antologin Och ditt hjärta slår och slår – 12 unga danska poeter (2002).

Till den nya antologin fick Rasmussen i uppdrag att välja ut 10-15 poeter som debuterat i Danmark i bokform mellan åren 2003 och 2013. Han läste ungefär 3000 sidor lyrik och kom fram till följande laguppställning, som även inkluderar Nordenhof och Hassan: Søren Petersen & Christian Bretton-Meyer, Sternberg, Rasmus Halling Nielsen, Maja Lee Langvad (dikt), Anders Abildgaard, Palle Sigsgaard, Theis Ørntoft, Amalie Smith (dikt), Julie Sten-Knudsen, Mia Degner, Louise Juhl Dalsgaard, Olga Ravn och Morten Chemnitz.

Rasmussen skriver om hur de här poeterna lanserats som en generation, närmare bestämt som generation etik. Begreppet myntades om jag förstått saken rätt i Information, som anordnat ett samtal om den nya unga poesin:

”Elisabeth Friis mener, at de yngre forfattere er karakteriseret ved et uironisk forhold til tingene. Til forskel fra nogle af de lidt ældre forfatteres – man kunne nævne Lars Frost eller Helle Helle – mere eller mindre subtilt ironiske måde at fortælle på. Den karakteristik er Mikkel Frantzen enig i, og han uddyber: ‘Det, der kendetegner denne generation, er en etisk forpligtigelse på verden. Tidligere har man måske også haft æstetiske fællesskaber, men der har ikke været denne direkte forbindelse til en form for etik.’”

Alla poeter var inte stormförtjusta i att bli sammanförda med ett ganska luddigt generationsbegrepp. Skrev Amalie Smith en tid senare i Information:

”Men der er tre ting, der gør mig betænkelig ved betegnelsen ‘Generation etik’. Det ene er ordet generation, det andet ordet etik og det tredje at se dem forbundet.”

Rasmussen är också skeptisk till begreppet men, tillägger han, ”diskussionerna kastade ändå ett ljus över det faktum att många unga danska poeter har ett starkt politiskt och socialt engagemang.” Men jag hittar faktiskt väldigt lite av det där starka engagemanget i antologins dikter, sammanlagt 180 sidor. Maja Lee Langvad och Yahya Hassan passar nog bäst in på beskrivningen. Langvads smarta utforskningar av danskheten är öppet politiska. Asta Olivia Nordenhof skulle också kunna sorteras in under etiketten den etiska generationen, men hennes mest samhällsengagerade dikter finns inte med i antologin.

Jag tycker att det mest slående med antologin är mångfalden och den höga och jämna kvaliteten. Jag tycker att dikterna ägnar sig åt allt möjligt annat än just åt etik och politik. Morten Chemnitz skriver fantastiska dikter, men deras strama sensualism får mig att associera till poeter som Ola Hansson och Vilhelm Ekelund:

”De klara blå återkastat från de översta fönstren. Den omålade och
naket grå muren in mot nästa innergård. Den stilla morgonen och
solen igenom.”

Eller:

”Det finns lite blått nu bakom det tunna lagret av tunna moln över
husen. I upprepning av dagen dagen. I hagtornen det nästan
svart i de röda bären.”

Jag hittar betydligt mycket mer estetik än etik i antologins dikter. Det finns inslag av surrealism, kanske ännu mer absurdism, och dikter vars perspektiv skulle kunna kallas fenomenologiska, vetenskapliga eller existentiella. Förhållandet mellan jaget och världen är ofta ifrågasatt eller problematiserat. Som diktjaget i en av Sternbergs dikter formulerar det:

”Först var jag
tvungen att
komma på

vilka

behov jag hade

sedan var jag
tvungen att
komma på

hur

mina behov
skulle tillfredställas

som om jag
hade varit

min egen bebis”

Jag uppfattar allt omkring mig med hjälp av en kropp jag inte förstår, heter det i en annan dikt. Världen framstår som svårbegriplig och det egna jaget framstår som svårbegripligt och undflyende. Palle Sigsgaard inleder varje strof i en lång katalogdikt med ”Hon hyser tvivel”:

”Hon hyser tvivel om huruvida hon kommer fortsätta vara
densamma eller om hon kommer förändras. Herakleitos: allting
förändras. Parmenides: ingenting förändras

Hon hyser tvivel om huruvida förändring kan visa sig som annat
än en chock och om den kan komma smygande

Hon hyser tvivel om huruvida man kan förändra sig till det bättre”

Amalie Smith, många av hennes dikter är magiska, diktar också om kroppen, fast i en lite vetenskaplig eller saklig stil: ”Kroppen är en maskin som sorterar och ombildar materia och ger den en kropps struktur.” Och tre punkter i dikten ”September” som också anknyter till temat kropp och kontroll och brist på kontroll:

”3. Jag kände en stark lust inför alla former av samlande; privata samling-
ar, muséer, arkiv, kuriosakabinett; tingen i tid, tingen i sammanhang
och tingen i sig själva.

4. Jag kände en stark lust inför alla former av upplösning; kroppens,
tingens, minnets, tidens.

5. Cura är latin och betyder omsorg, vård, skrift. Från cura kommer
curiosus: nyfiken, omsorgsfull, och senare kuriosum: det nyfikenhets-
väckande.”

Den femte punkten kanske rentav handlar om en slags etik eller en etisk hållning, men det som fängslar mig mest med den här antologin är som sagt mångfalden och kvaliteten. Jag tycker att jag hittar spår av romantik, symbolism och en del tidig modernism i stil med Edith Södergran. Jag tänker exempelvis på inledningen till en dikt av Theis Ørntoft:

”Jag drömde att jag gick ut ur solsystemet genom en vägg av djungel.
Jag drömde att min tunga slickade världen ren från glaciärer
när man städar ska man göra det ordentligt
molnfri himmel och komet.”

Ørntoft är inte ensam om det här romantiska och expansiva draget, men han återkommer flera gånger till natten, drömmen och rymden. En dikt talar om en dröm i vilken grundvattnet på en fjärran planet blir blod. Det finns en stark längtan i dikterna, ibland uttalad:

”Jag längtar till ett före och ett efter.
Det att jag nu ligger sömnlös i Vintergatan
påminner mig om igår
där jag ligger sömnlös i Vintergatan
jag kan inte hålla tiderna åtskilda
förstår du problemet”

Det här med den etiska generationen tycker jag mest liknar ett marknadsföringsknep, som när man lanserar ett gäng konstnärer som en grupp, det ger synergieffekter, men Nervsystem är en suverän antologi fullmatad med ny spännande poesi. Det är en inspirerande bok. Temperament och stilnivå skiftar, som Rasmussen skriver i förordet, men dikterna har genomgående en stark intensitet och ett tilltal som berör.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

litterära termer 38: generation etik

”Hvad er det så, der sker? Elisabeth Friis mener, at de yngre forfattere er karakteriseret ved et uironisk forhold til tingene. Til forskel fra nogle af de lidt ældre forfatteres – man kunne nævne Lars Frost eller Helle Helle – mere eller mindre subtilt ironiske måde at fortælle på. Den karakteristik er Mikkel Frantzen enig i, og han uddyber: ‘Det, der kendetegner denne generation, er en etisk forpligtigelse på verden. Tidligere har man måske også haft æstetiske fællesskaber, men der har ikke været denne direkte forbindelse til en form for etik.'”

Citerat ur ”Generation etik” av Pauline Bendsen i Information, 24 januari 2014. Att förse rader av poeter, som Asta Olivia Nordenhof, Olga Ravn, Morten Chemnitz, Amalie Smith, Julie Sten-Knudsen, Bjørn Rasmussen, Josefine Klougart, Jonas Rolsted och Rasmus Halling Nielsen, med en gemensam etikett var naturligtvis inte bara uppskattat:

”Men der er tre ting, der gør mig betænkelig ved betegnelsen ‘Generation etik’. Det ene er ordet generation, det andet ordet etik og det tredje at se dem forbundet.”

Citerat ur ”Skriften findes i verden” av Amalie SmithInformation, 5 mars 2015.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer