Etikettarkiv: AMC

Fototidskrift: ”AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime”

Amc2 journal Issue 11
 
AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime
 
Det unika och aningen hemlighetsfulla fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC) grundades i London för drygt två decennier sedan, idag har man filialer i Toronto och Beijing. Som namnet antyder ligger tonvikten på foton från första och andra världskriget, men inriktningen har breddats betydligt, idag kan i princip vad som helst köpas in till arkivet, om det är tillräckligt udda och intressant, oavsett om det är Kodachrome-foton av jakt på tvättbjörnar eller hela arkivet från en fotostudio i Kamerun, landets första för porträttfoto i färg.

AMC finansieras av en Kanadas rikaste män, och AMC växer, idag har man cirka 4 miljoner foton i sitt arkiv och Timothy Prus, director och curator, som har en utsökt och excentrisk smak och bakgrund inom konstvärlden, verkar har relativt fria händer att förvärva det han tycker ligger i linje med AMC:s intressen. Arkivet härbärgerar idag ungefär 4 miljoner foton, samt en del annat material.

Med utgångspunkt i sitt arkivmaterial skapar AMC vackra, exklusiva, excentriska och intressanta böcker, ofta utgivna i en liten limiterad utgåva. Vi har skrivit om flera av dem. Vi har också skrivit om flera nummer av den fantastiska tidskriften AMC², vars nummer alltid har en ny form. Just AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime är en ganska rejäl inbunden bok. Till det yttre ser den ganska stram ut, som en offentlig handling av något slag kanske. Men om man tar av skyddsomslaget visar sig något helt annat.

AMC är alltid noga med designen, som den här gången är signerad Melanie Mues. En liten och typisk detalj är att boken är bunden med orange tråd, som matchar både bokens rygg och skyddsomslaget. Men huvudnumret är förstås fotografierna. AMC deltar ofta i utställningar och ger ofta ut sin tidskrift i samband med utställningar. Tate Modern hade en utställning 2014 med den självförklarande titeln Conflict, Time, Photography.

Tate Modern visade många ikoniska bilder framför allt från andra världskriget. Kända foton från Hiroshima, Dresden och exempelvis det mycket kända fotot av en granatchockad amerikansk marinkårssoldat taget av Don McCullen. AMC fick ställa ut sina foton i en del av lokalen och många av dem kom sedan med i tidskriften AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime.

amc2-11f-600x600

AMC:s foton är i många avseenden väldigt annorlunda jämfört med de andra bilderna på Tate Modern. Inte ett enda av AMC:s foton kan kallas ikoniskt, snarare verkar urvalskriterierna vara att fotona ska vara okända, udda, unika, överraskande, ibland är de otippat humoristiska och inget av dem har väl egentligen ett motiv som kan kallas heroiskt. Ofta arrangeras fotona så att det uppstår en drastisk kontrast.

amc2-11k-600x600

Fyra mönster återkommer i hela boken som bakgrund; det skulle kunna vara tapeter eller dekorativa papper. Det skapar också på sätt och vis en kontrast mot det krigiska innehållet, men alla tidskrifter och böcker från AMC är genomtänkta in i minsta detalj.

amc2-11g-600x600 (1)

Det finns en mycket kort inledande text i tidskriften, i vilken man påpekar att bildtexter ofta är med och skapar en fiktion. Bildtexterna styr tolkningen i en viss riktning. Annars är det ett återkommande och helt medvetet drag i alla publikationer utgivna av AMC. Det fotografiska materialet presenteras först, eventuella essäer eller förklaringar till de olika fotona presenteras längst bak. Det uppenbara syftet är att man vill att läsaren ska engagera sig i bilderna och försöka avkoda dem själv.amc2-11l-600x600

Den ovanpåliggande bilden föreställer så kallade agitprop-trupper i Leningrad 1932. De har fått hålla tillgodo med låtsasgevär. En hybrid mellan soldat och arbetare var något som tilltalade både de kommunistiska och fascistiska ideologerna. Den underliggade bilden föreställer en måltavla som lappats och lagats många gånger, särskilt de yttre fälten som inte ger så hög poäng. Det är inte direkt bilder man förväntar sig att se på en utställning med krigsfoto.

amc2-11h-600x600

amc2-11b-600x600

Bilden ovan till väster (ca 1917) föreställer ottomanska skarpskyttar, som nästan ser lite spöklika ut. Den högra skytten använde sina skidstavar som stöd för geväret. Mannen till höger (ca 1890) tillhör de preussiska elittrupperna Garde du Corps, som grundades redan under Fredrik den stores styre. Tämligen udda bilder.

amc2-11i-600x600

Bilden till vänster (ca 1920) är från ett amerikanskt test av gasmasker från olika delar av världen – de ser onekligen lite olika tillförlitliga ut. Till höger ser man en del av ett foto av khevsuriska krigare i Georgien. De ser nästan medeltida ut i sina heltäckande brynjor och svärd, men fotot är taget ungefär 1910. Också de här bilderna måste betraktas som udda.

Ju fler publikationer utgivna av AMC jag läser, desto mindre ser jag på AMC som huvudsakligen ett fotoarkiv och ett förlag. Tidskrifterna och böckerna bildar en enhet, låt vara att den spretar lite, men det finns både en sammanhållande estetik och en sammanhållande etik, ett humanistiskt ideal utan åthävor som präglar allt AMC gör. AMC är som ett pågående forsknings- och konstprojekt, även Prus & Co säkert skulle dra sig för att kalla det för det. Det här forsknings- och konstprojektet, om jag får kalla det det, präglas också av en hel del självdistans och mycket humor. Det handlar, tror jag, om alternativa verklighetsbeskrivningar.

Här kan du läsa vad vi har skrivit om andra publikationer från AMC:

Tidskrift: ”AMC2 No 9. Amore e Piombo. The Photography of Extremes in 1970s Italy”

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 10” utgiven av Archive of Modern Conflict

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 12” utgiven av Archive of Modern Conflict

Recension: ”The Whales Eyelash” av Timothy Prus

Fotobok: ”The Night Climbers of Cambridge” av Thomas Mailaender

Fotobok med bröllopskyssar, London 50-tal

En fantastisk liten bok om jakt på tvättbjörn

Besök AMC:s hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok med bröllopskyssar, London 50-tal

 

hackneykissescover-600x600
 
Steven Gill
Hackney Kisses
Archive of Modern Conflict, 2014

Den brittiske fotografen Steven Gill, född 1971, trodde att han hade gjort ett riktigt kap på eBay. Han köpte 9000 negativ som påstods vara bilder från East End i London på 50-talet, klassiska arbetarklasskvarter. Han hade hoppats att bilderna skulle vittna om East Ends myllrande folkliv under den här tiden. Hackney är ett av hans specialintressen. Det han hittade när han packade upp bilderna var istället tusentals bröllopsfoton.

Det var naturligtvis en besvikelse. Men Gill kom på en briljant idé – varför inte välja ut ett antal foton av bröllopskyssar och göra en bok? Resultatet, Hackney Kisses, är en lika udda som underbar bok, vackert tyginbunden, med 67 svartvita foton av kyssande brudpar. Archive of Modern Conflict gör sagolika böcker, riktiga samlarobjekt, och den här titeln passar perfekt i deras egensinniga utgivning.

hackneykisses3-600x600

Alla foton var tagna av en och samma fotograf, men eftersom de bytt ägare flera gånger förblir han eller hon okänd. Gill skriver i sin korta text att det enda vi vet om honom eller henne är att han eller hon använde en bra kamera i mellanformat och blixt, vilket resulterat i en fantastisk detaljrikedom i tyger och textur och de överdådiga bakverken. Gill tror att fotona är tagna mellan 1956 och 1959. Att många brudpar är lite äldre, det tror han hänger samman med att många gifte om sig vid den här tiden, eftersom många miste sin första make eller maka i kriget.

hackneykisses1-600x600

Gill berättar också att det under vissa bröllop hade tagits foton motsvarande tre eller fyra filmer, medan det under andra bara hade tagits sex sju foton. Han tror att det speglar bröllopsparens och deras föräldrars ekonomiska situation; en påminnelse om hur annorlunda situationen är idag, med det digitala fotografiets oändliga möjligheter. Samtidigt har naturligtvis ett fotos värde i någon bemärkelse devalverats radikalt.

hackneykisses2-600x600

När Gill gick igenom sin enorma samling med bröllopsfoton noterade han att fotona av just bröllopskyssarna stod ut från de övriga. Det är som om fotografen plötsligt anstränger sig extra mycket, kompositionen blir mer genomtänkt och man kan ana att fotografen lade ner själ och hjärta i just de här fotona: ”I felt that you could almost feel the photographer holding his breath as he or she firmly planted there feet on the ground.”

hackneykisses4-600x600

Hackney Kisses är en studie i bröllopskyssar, samlade får fotona drag av antropologisk studie. De förmedlar också en massa glädje, men också något kravfyllt – just i det här ögonblicket förväntas man vara lyckligare än man någonsin varit tidigare. Bröllopskyssen är väl, vid sidan av själva vigselakten, bröllopets dramatiska höjdpunkt?

hackneykisses5-600x600

Det är otippat spännande och intressant att titta på 67 foton av bröllop i en följd. Man upptäcker en massa likheter och skillnader. En fantastisk tårta verkar mer eller mindre obligatorisk. Men kläder, poser och inte minst kyssteknik, om man kan kalla det det, varierar. Vissa kyssar sitter som en smäck, andra ser lite valhänta och fumliga ut. Några grimaserar lite grand. En kvinna kysser med öppna ögon, en man håller nonchalant en cigarett i handen när han kysser sin fru. I vissa fall ser det rentav lite ut som om den ena parten inte riktigt är med på noterna.

hackneykisses6-600x600

Hackney Kisses är, som sagt, en mycket vacker bok, men fotona i mellanformat ser avgjort bättre ut på det mjuka, matta och nästan crèmefärgade pappret än digitalt. Boken är en utmärkt present, men kanske inte som bröllopsgåva? Jag har bläddrat i den 6-7 gånger och jag tycker hela tiden att jag hittar något nytt, även om det kanske bara är små detaljer, en gest eller en blick. Det är en charmig och romantisk bok, humoristisk och vagt melankolisk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

En fantastisk liten bok om jakt på tvättbjörn

cooningcover-350x350

More Cooning With Cooners
Red. Kalev Erickson
Archive of Modern Conflict, 2011

Vi har skrivit tidigare om Archive of Modern Conflict (AMC), som grundades av den kanadensiske miljardären David Thomson och Timothy Prus för ungefär tjugo år sedan. Prus har sedan dess lett arkivet som idag har något i stil med 4 miljoner foton i sin ägo. Fotona, ofta riktigt udda saker, köps in på loppmarknader och ibland köps hela samlingar in, som exempelvis samtliga foton från Kameruns första studio för färgfoto.

AMC ger ut underbara och extraordinära böcker, som ofta erövrar priser, och en genuint spännande och originell tidskrift, Amc², som till stora delar är fotobaserad. Bokutgivningen och tidskriften verkar emellertid bara vara en liten del av den verksamhet som bedrivs av AMC, som håller en ganska låg, somliga skulle säga hemlighetsfull, profil.

Vi har tidigare skrivit om The Night Climbers of Cambridge, som den franske fotografen och konstnären Thomas Mailaender ligger bakom – ursprungligen utgiven av anrika Chatto & Windus 1937, en fotobok som handlar om en slags informell rörelse i dåtidens Cambridge, unga män som nattetid klättrade längs fasaderna på stadens historiska universitetsbyggnader. Vi har också skrivit om AMC² Nr.10 som har ett Afrikatema och gavs ut i samband med fotofestivalen LagosPhoto 2014.

Både The Night Climbers of Cambridge och AMC² Nr.10 är ganska udda publikationer, och vackra bokobjekt, men frågan är om inte More Cooning With Cooners är snäppet mer udda – ett urval Kodachrome-foton på temat jakt på tvättbjörn som är tagna på 60-talet i Ohio. Fotona härrör från en familjs fotosamling, fotona är ”the work of a single, but unknown, photographer with a clear enthusiasm for the hunt.”

Det är som om Archive of Modern Conflict mycket medvetet flyttar fokus från centrum – Lady Gaga och Vita huset – och söker sig ut i marginalerna för att undersöka vad man kan hitta där; Kameruns första fotostudio för färgfoto, män som klättrar på universitetsbyggnader och män som jagar tvättbjörn är bara några exempel. Det är otroligt spännande att följa AMC.

Boken är delvis inspirerad av en bok från 1924, Cooning with Cooners, och det finns en helt osannolik dikt hämtad från den, som heter ”Dat Scanlus Coonhunt Itch”. Det här är några rader hämtade ur den, signerad Albertson kort och gott:

Elizajane where you done put
Dat can ob coongrease fat,
An tell me wher you think I find
Dat coonhunt lantern at
You done will hab to grease ma boots
And gib my pants a stich
Because i hab de simptons
Ob dat scanlus coonhunt Itch.

Om man principiellt är emot jakt, kanske det hjälper lite grand att veta att tvättbjörnen på intet sätt är hotad, stammen är stabil. Som vanligt placeras en intressant, informativ och lite excentrisk text som avslutning på boken. Innan man når fram till den får man tolka bilderna bäst man vill, vilket inte är helt lätt.

Allt är så utstuderat snyggt med den här boken, designad av Jack Welsh och Kalev Erickson. Själva omslaget i tyg med en tvättbjörns svarta täckning. Fotona beskurna med rundade kanter. Och illustrationerna på försättsbladen, gjorda av Tyler Hilton. Boken är dessutom bara gjord i 500 exemplar. Vid förfrågan kan ett exemplar levereras i en kassett klädd med tvättbjörnspäls.

Enligt den avslutande texten, skriven av Ed Jones och Timothy Prus, använder de äkta tvättbjörnsjägarna inte skjutvapen. Det riskerar att förstöra pälsen, istället är det hundarna som fångar in björnarna, som alls inte är harmlösa, eller så skakas de ned från träden, dit de brukar ta sin tillflykt. De korsar också sina egna spår för att förvilla hundarna. Eller så ger de sig ut i vattendrag, där är de i övertag gentemot hundarna, som ibland får sätta livet till. Hundarna är ofta väldigt specialiserade och kan kosta betydande summor.

Jones och Prus beskriver jakten lite som en kvarleva från en annan tid, både av dikten och fotona att döma var det en strängt manlig syssla på 60-talet. Den har tydligen inte förändrats särskilt mycket. Så här skriver de i ett stycke:

”The racoon is manifest throughout American history as both symbol and hunted animal, and the demand for its coat arrives in regular waves of intensity. The mysterious Hatteras Indians of North Carolina, supposedly the remnants of the Lost Colony of 1587, were famed for their racoon-based apparel. In Mic-Mac myth a racoon stealing food causes two blind men to fight. When captured, the animal has the striped markings and bandit mask charcoaled onto its fur as a remainder of its guilt. And the racoon rage of the 1920s was repeated in the 1950s when Fess Parker – the screen star who at different times in his career played both Davy Crockett and Daniel Boone – rose to fame, and Disney’s promotion of the movie Davy Crockett, King of the Wild Frontier was followed by a rise in racoon prices from 25c to $8 per pound.”

Jag hade ingen aning om att jag ville veta så här mycket om jakt på tvättbjörn. I ett tidigare blogginlägg skrev jag att ”AMC är som ett forskningsinstitut helt styrt av nyfikenhet, fördomsfrihet, intuition och smak. Om man ser AMC som ett forskningsinstitut, är det dessutom i sällsynt hög grad präglat av humor.” Det kanske ligger något i det, men jag lutar mer och mer åt att betrakta AMC som ett konstnärligt projekt. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 10” utgiven av Archive of Modern Conflict

amc2-10cover-600x600

AMC² Nr.10 2014
Archive of Modern Conflict

Det är ingen hemlighet att vi gillar det Archive of Modern Conflict, med huvudsäte i London, ägnar sig åt. Vi recenserade tidigare en bok utgiven av AMC, The Night Climbers of Cambridge, en vacker fotobok men bilder av unga män som klättrade på stadens universitetsbyggnader i början av seklet.

Men för att förstå den här excentriska bokutgivningen, man ger dessutom ut en vacker och högintressant tidskrift, kan det vara värt att berätta kortfattat vad AMC är, kortfattat eftersom de är aningen hemlighetsfulla och inte direkt skyltar med några programförklaringar eller, än mindre, några manifest.

Fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC), ger alltså ut underbara och extraordinära böcker, som ofta erövrar priser, och en genuint spännande och originell tidskrift, Amc², som till stora delar är fotobaserad. Bokutgivningen och tidskriften verkar emellertid bara vara en liten del av den verksamhet som bedrivs av AMC, som håller en ganska låg, somliga skulle säga hemlighetsfull, profil.

Vissa saker gör att arkivet vagt påminner om en skapelse av Jorge Luis Borges eller George Perec eller någon patafysiker, men det ligger fast förankrat på en adress i London. Det grundades för ett par decennier sedan av David Thomson, Lord Thomson of Fleet, som lär vara en av Kanadas rikaste män, och Timothy Prus, som har byggt upp arkivets excentriska samling med över fyra miljoner foton.

Många av dem har med krig att göra, men som Prus sagt i The Telegraph, ”conflict was like a springboard for including a heap of other things”. Det vaga ”a heap of other things” är väldigt typiskt.

Det finns inte mycket skrivet på nätet om AMC, men hittills har vi inte tyckt mindre om AMC för att de är okonventionella och hemlighetsfulla, tvärtom, det laddar deras verksamheter med ett nästan lite äventyrligt drag. Och det gäller även nummer tio av tidskriften AMC² som gavs ut i samband med fotofestivalen LagosPhoto 2014.

AMC förvärvar foton på såväl loppmarknader som auktioner eller så köper man hela samlingar. Det kan vara foton av män som nattetid klättrar på universitetsbyggnader. Det kan vara arkivet från en fotostudio i Kamerun. Det kan, som i nummer nio av Amc²Amore e Piombo (”Kärlek och bly” vars omslag ser ut som om det träffats av splitter) vara foton från det turbulenta Italien på 70-talet med det dubbla temat politiskt våld och den sexuella revolutionen.

Det finns ingen information om syftet med ett så stort fotoarkiv, ingen programförklaring eller något i den stilen, om man inte räknar Timothy Prus konsekvent vaga och undanglidande svar på frågor som en slags programförklaring. Men hela verksamheten, som även omfattar medverkan i utställningar och andra projekt, har en tydlig humanistisk orientering – AMC är som ett forskningsinstitut helt styrt av nyfikenhet, fördomsfrihet, intuition och smak. Om man ser AMC som ett forskningsinstitut, är det dessutom i sällsynt hög grad präglat av humor.

Tidskriften AMC² Nr 10 är indelad i sju sektioner skulle man kunna säga. De första tre innehåller foton och den alla första fotoserien innehåller foton från filminspelningar i det all mäktigare Nollywood, Nigerias svar på Bollywood och Hollywood, som faktiskt får se sig något akterseglat av de båda nya jättarna. The Rise and Rise of Nollywood visar behind-the-scene-foton från typiska inspelningar av lite enklare Nollywood-filmer, som ofta är rätt våldsamma, fulla av folktro och vars enda tabu påstås vara den nakna kroppen.

amc2-10c-600x600

AMC 14665 Från inspelningen av King Akubueze

amc2-10b-600x600

AMC 14665 Inspelningen av The Innocent Killer

Nästa av avdelning med foton i AMC² Nr. 10 är Last Scene in Africa, foton av den excentriske Duc d’Orleans samling av jakttroféer och så kallade diaramor, försök att återskapa naturtrogna miljöer i vilka man placerade rader av uppstoppade djur, av bilderna att döma rådde de sällan brist på dem. Det var väl lite si och så med realismen, men dioramor var verkliga dragplåster på olika utställningar.

amc2-10h-600x600

AMC 13926_2 Duc d’Orléans diorama med zebror Equus quagga

amc2-10i-600x600

AMC11019_8 Rowland Ward, Leighton Road workshop 1965

Den tredje avdelningen med foton i tidskriften har titeln Cameroonian Studio Photography, om jag har förstått saken rätt så har AMC köpt in arkivet från Photo Jeunesse, Kameruns första fotostudio för färgfoto som öppnade i huvudstaden Yaoundé på 70-talet.

amc2-10e-600x600

AMC 13426_14 01/01/1990

amc2-10d-600x600

AMC 13426_9 26/12/1989

amc2-10f-600x600

AMC 13426_10 26/12/1989

Sedan följer en text av Azubuinke Nwagbogu som handlar om LagosPhoto i allmänhet och samarbetet med AMC förra året i synnerhet. Heter det i inledningen:

”When we set up LagosPhoto in 2010, one of our stated goals was to establish a community for contemporary photography that would unite local and international artists through images that encapsulate individual experiences from across Africa.”

Man får intrycket att LagosPhoto är ett stort och varierat arrangemang och när man tittar på hemsidan och läser AMC² Nr. 10 möter bilder som starkt avviker från vad man vanligtvis ser i media. När såg du senast foton av Lagos brandkår i full aktion? När såg du senast foton från inspelningarna av lågbudgetfilmer i Nollywood?

Sedan följer tre ganska korta men mycket välskrivna essäer om de tre fotoserierna. Den första är skriven av Sheyi Bankale och handlar om Nollywoods enorma expansion och betydelse på hela den afrikanska marknaden. De intressantaste spåren handlar om vad Nollywood kan erbjuda den afrikanska publiken, som inte Hollywood kan erbjuda:

”Nollywood has become a fertile ground for cultural output on the African continent and is recognised for creating environments that are both subjectively relational and ambitiously inviting. Nollywood allows audiences to evoke what it means to be modern through an African approach, without depicting Western political and ideological fundamentals. John and Jean Comaroff have coined the term ‘Afromodernity’ to describe Nollywoods pan-African appeal, encompassing the sense of a shared cultural heritage, local contexts of common shared values and ideals, and signifiers of modernity which Africans find fashionable, desirable and are inspired to copy.”

Nästa text är skriven av Tim Clark och den handlar om den excentriske franske tronarvingen Duc d’Orleans, som skulle kunna vara hämtad ur en roman. Han var både en hängiven jägare av storvilt och en skicklig fotograf. Han lät tillverka mängder av dioramor, som bland annat ställdes ut på hans privata museer. Clark påpekar att kameran, nästan i lika hög grad som geväret, kan vara ett kolonialt verktyg, så att säga. Han noterar också andra paralleller:

”The relationship between photography and taxidermy – or more specifically between taking pictures and hunting animals in order to stuff and mount their skin in a lifelike manner – is both uncanny and multifaceted. Even the terminology used to describe the two activities bears great similarity, the former appropriating the vocabulary of the latter: one loads the camera (when using film), aims and shoots a frame. The similarity increases when we consider how, in the case of a taxidermy specimen, it is possible to chart its shared qualities with that of a photograph insofar as both become objects and form a kind of after-life for something that was once animate. Thus they are symbolically charged and function as memento mori.”

Den sista texten är skriven av Duncan Wooldridge och handlar om fotostudion Photo Jeunesse, och dess foton speglar samhällsutvecklingen i Kamerun, med spår av både tradition och globalisering. Fotot beskrivs träffande som ”excessive photography” och kunderna som högst varierande:

”Hipsters in suits and sunglasses mingle with brothers and sisters in choreographed clothing. Boxers spar dramatically  while sitters hide behind foliage or interact with the studio backdrops. There is the feeling that the wealthy or well-to-do mix with some of the more eccentric characters of Yaoundé. The fashionable meets the kitsch meets the everyday.”

AMC² är välgjord och snygg, underhållande och intressant, och tidskriften överraskar med varje nytt nummer. AMC² är unik och oförutsägbar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”The Night Climbers of Cambridge” av Thomas Mailaender

climbersnewcover-350x350

Thomas Mailaender
The Night Climbers of Cambridge
Archive of Modern Conflict, 2014

Boken är så extravagant att det nästan känns högtidligt att hålla i den. Omslaget är klätt i djupsvart sammet och den både märkliga och informativa titeln är präglad i materialet: The Night Climbers of Cambridge. Det är inte helt förvånande att det är den franske fotografen och konstnären Thomas Mailaender som ligger bakom den här boken, ursprungligen utgiven av anrika Chatto & Windus 1937, en fotobok som handlar om en slags informell rörelse i dåtidens Cambridge, unga män som nattetid klättrade längs fasaderna på stadens historiska universitetsbyggnader.

climbers1-600x600

Men innan jag berättar om själva boken skulle jag vilja skriva något om bokens utgivare, fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC), som ger ut underbara och extraordinära böcker, som ofta erövrar priser, och en genuint spännande och originell tidskrift, Amc², som till stora delar är fotobaserad. Bokutgivningen och tidskriften verkar emellertid bara vara en liten del av den verksamhet som bedrivs av AMC, som håller en ganska låg, somliga skulle säga hemlighetsfull, profil.

Vissa saker gör att arkivet vagt påminner om en skapelse av Jorge Luis Borges eller George Perec eller någon patafysiker, men det ligger fast förankrat på en adress i London. Det grundades för ett par decennier sedan av David Thomson, Lord Thomson of Fleet, som lär vara en av Kanadas rikaste män, och Timothy Prus, som har byggt upp arkivets excentriska samling med över fyra miljoner foton. Många av dem har med krig att göra, men som Prus sagt i The Telegraph, ”conflict was like a springboard for including a heap of other things”. Det vaga ”a heap of other things” är väldigt typiskt.

Det finns inte mycket skrivet på nätet om Archive of Modern Conflict, men följande avslutning på en sällsynt intervju är väldigt talande:

PE: Are there plans for putting the archive material online? Or perhaps a list of the archive’s contents? At the moment, is there any way for an outside individual to know what the archive contains?

AMC: It depends, half and half.”

AMC förvärvar foton på såväl loppmarknader som auktioner eller så köper man hela samlingar. Det kan vara foton av män som nattetid klättrar på universitetsbyggnader. Det kan vara arkivet från en fotostudio i Kamerun. Det kan, som i nummer nio av Amc²Amore e Piombo (”Kärlek och bly” vars omslag ser skottskadat ut) vara foton från det turbulenta Italien på 70-talet med det dubbla temat våld och den sexuella revolutionen.

Det verkar finnas resurser och det är inte mycket som tyder på att David Thomson har några förväntningar på att verksamheten ska gå med vinst, åtminstone inte ekonomisk vinst. Det finns ingen information om syftet med ett så stort fotoarkiv, ingen programförklaring eller något i den stilen, om man inte räknar Timothy Prus konsekvent vaga och undanglidande svar på frågor som en slags programförklaring. Men hela verksamheten, som även omfattar medverkan i utställningar och andra projekt, har en tydlig humanistisk orientering – AMC är som ett forskningsinstitut helt styrt av nyfikenhet, fördomsfrihet, intuition och smak.

Och med det sagt blir kanske syftet med The Night Climbers of Cambridge, som trots allt är ganska udda, lite mindre svårbegripligt. Bokens innehåll utgörs av en kort text av författaren och historikern Ian Jeffrey och fotona från den ursprungliga boken, men inte ursprungstexten, skriven av Noël Edward Symington, vars smeknamn är som hämtat ur en bok om Harry Potter, Whipplesnaith, ”an alias that combined the Middle English verb whipple, meaning to move around quickly, with an old Norse term for a piece of ground. The idea was that Symington and his accomplices moved quickly around the walls, roofs and spires of the colleges of Cambridge.”

climbers3-600x600

Klättrarna undvek byggnader som tillhörde företag eftersom det kunde ge böter att klättra på dem. Om de däremot höll sig till universitetets byggnader, behövde de bara bekymra sig om att bli avbrutna av poliser och ordningsvakter, som inte tog det hela särskilt allvarligt. Däremot planerades klättringarna i förväg, så att man i det längsta kunde undvika dem.

climbers4-600x600

Av bilderna att döma använde man inte direkt någon utrustning anpassad efter ändamålet, många verkar använda vanliga lågskor. Men att klättra på tak och längs fasaderna på universitetets byggnader var inget nytt, två skrifter i ämnet hade getts ut tidigare, Roof-Climber’s Guide to Trinity (1899) och Wall and Roof Climbing (1905).

climbers7-600x600

En nyhet var dock att Symington och hans klättrande vänner fotograferade varandra. De använde artificiellt ljus, vilket kunde leda till upptäckt eller locka nyfikna åskådare. Skriver Jeffrey:

”The result is a staged photography, at a time when staged events were commonplace in both the German and the British press – reportage being a collaborative venture in which friends and passers-by acted parts. In London Bill Brandt, a photographer brought up in Germany, specialised in just the kind of staged documentary attempted by the Cambridge climbers.”

climbers5-600x600

Syftet med klättringarna var att ha kul och träffa likasinnade – de flesta kände knappt varandra. Verksamheten var alltså inte tävlingsinriktad, som mycket av dagens klättring. Målet verkar inte ha varit att slå rekord och om någon bokförde bedrifterna så var det för eget bruk, så att säga.

climbers6-600x600

I den här miljön, i anrika Cambridge, skulle man kunna tänka sig att det skulle uppstå en sammanslutning av klättrare, med stadgar och regler. Men den här klättringen var helt oreglerad. Ian Jeffrey skriver att Thomas Mailaender, som förvärvat arkivet med fotona av klättrarna i Cambridge, ser på nattklättraren som en slags prototyp – ”a wary traveller, mixing with others whilst attempting to make his way across a chancy terrain without much in the way of rules and etiquette.”

climbers2-600x600

climbers8-600x600

Det här är en sällsynt romantisk och uppbygglig historia och The Night Climbers of Cambridge är dessutom extremt välgjord och lyxig, en fin detalj är 14 mindre foton i faksimil som sitter instuckna mellan sidorna. På baksidorna finns anteckningar, oftast om var klättringen på fotonas framsidor ägt rum.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner