Etikettarkiv: AMC2

De tre först numren av tidskriften AMC²

amc2-1cover-600x600
 
AMC² Issue 1, 2011
Archive of Modern Conflict

AMC² Issue 2, 2012
Archive of Modern Conflict

AMC² Issue 3, 2012
Archive of Modern Conflict

Smått hemlighetsfulla Archive of Modern Conflict grundades i början av 90-talet i London av Timothy Prus, med ett förflutet inom konst- och antikvitetshandel. Arkivet finansieras av en kanadensisk mångmiljardär, som verkar nöjd med verksamheten, trots, eller kanske på grund av, att den antagit en så eklektisk och udda karaktär.

Till en början levde man upp till sitt namn och förvärvade framför allt foton och annat material, som har med först och andra världskriget att göra. Numer köper man in samlingar av vitt skilda slag, från hela arkivet till en fotostudio i Kamerun för porträttfotografi, landets första som använde färgfoto, till foton av tyska soldater på uppsluppna permissioner under andra världskriget. De har picknick i det gröna, de klär ut sig till kvinnor och de super.

neinonkel3-600x600

Tyska soldater spexar med något de fångat under en permission.

 
Nu sitter Archive of Modern Conflict (AMC) på en fenomenal och excentrisk bildskatt, ungefär 4 miljoner mycket udda, för att inte säga unika foton. Med utgångspunkt i dessa samlingar så ger man ut en rad originella, tankeväckande och humoristiska böcker, i gränslandet mellan foto- och konstböcker. Fotona på tyska soldater, tagna av dem själva, på permission resulterade i Nein Onkel; Snapshots From Another Front 1938-1945, som likt många andra av AMC:s böcker belönades med ett pris för historieböcker.

PHoto España utsåg förövrigt AMC till Outstanding Publishing House 2015. Böckerna är välgjorda, snygga och åtråvärda objekt i sig, inte sällan utgivna i upplagor om några hundra exemplar.

2011 sjösatte också AMC en mycket ambitiös och originell tidskrift, AMC², som också fylls med unikt material från arkivet, som förutom foton utgörs av exempelvis affischer, tryck och samlarbilder. Tidskriftens första nummer, AMC² Issue 1 (omslag överst), är fullmatat och har något av uppvisning över sig – se här vad vi har i våra gömmor!

amc2-1a-600x600

En hel rad Bollywood-affischer passar väl in i sammanhanget, lika så en klippdocka av Rock Hudson, komplett med olika uppsättningar kläder, för sport och fritid.

amc2-1c-600x600

De noggrannt dokumenterade brödbitarna är mer svårtolkade, men omsorgen om dokumentationen vittnar helt säkert om en tid och omständigheter då bröd hade en helt annan betydelse än idag. Andra spektakulära foton, från 1980, avbildar mexikanska wrestlers i sina karakteristiska masker.

Rent allmänt kan man säga att man blandar högt och lågt, efter recept på kakor följer erotiska svartvita bildsviter. AMC² handlar i väldigt hög utsträckning om att leta reda på bortglömda eller förträngda berättelser, och att locka fram dem i dagens ljus och förmedla dem på nytt. Man vill överraska och förundra läsaren.

amc2-2cover-600x600

Alla tidskriftsnummer har olika format. Bildmaterialet dominerar men varvas med text. I AMC² Issue 2 handlar en kort essä om om KaDeWe i Västberlin, varuhuset som med sitt överflöd skulle visa att kapitalismen är överlägsen socialismen, åtminstone på konsumtionens område. Det ironiska är att överflödet, åtminstone i den här välordnade charkuteridisken, nästan har något östtyskt över sig.

amc2-2b-600x600

Inleds Jonathan Fogels essä om Fali-stammens spektakulära begravningsritualer: ”In an age when satelite views of almost everywhere in the world can be accessed from a laptop, it is easy to forget just how remote some places really are – and the Mandara mountain area of the North Region of Cameroon is one such place.”

Fotona är tagna 1938 av Jean-Paul Lebeuf och föreställer förberedelserna inför en begravning. Det ser ut som om den döda mannen lindats in i gasbindor, tills han blivit stel i sittande ställning. Sålunda sänks han ned i marken, varpå en kruka placeras ovanför hans huvud. Det här skulle kunna avfärdas som exotism, men jag tror att AMC:s förkärlek för den här sortens udda bilder har flera förklaringar. En förklaring skulle kunna vara att man vill visa hur mångskiftande och märklig mänskligheten är. Ju mer mångskiftande, desto fler möjligheter. En annan förklaring skulle kunna vara att man vill få läsaren/betraktaren att vända på perspektivet – hur naturliga är egentligen våra västerländska begravningsritualer?

amc2-2d-600x600 (1)

En annan essä, ”La Costa Concreta” av fotografen Martin Parr, handlar om britternas semestervanor under 60-talet. Utgångspunkten är en rad vykort och precis som den ironiska titeln antyder är anslaget kritisk. Inleder Parr sin essä: ”Look through these colourful postcards and you see why the great British seaside holiday fell into sharp decline in the 1960s. Suddenly the thing to do was to take a package holiday to Spain, perhaps Majorca, stay in a concrete block hotel and enjoy guaranteed sunshine and cheap beer.”

Vykorten, med sina stora betongschabrak, avbildas med både fram- och baksida. En text, från Olivia och Paco till Roberto, lyder: ”A big hello to you all from Gandia, actually from the hotel Safari on the beach of Gandia. We wish you the best as always.”

amc2-3a-600x600

AMC² Issue 3 är det i särklass enklaste, ett häfte som både ser ut som ett fanzine och som är bärare av fanzinets estetik och dess lite punkiga humor. Möjligen är det en markering, för detta nummer av tidskriften gavs ut 2012, då OS arrangerades i London, och utger sig för att vara en både praktisk och upplysande guide:

”The 40-page booklet offers many useful culinary and cultural tips to help ensure that those who venture to the city for the Olympic festivities feel completely at home during their stay and leave with memories that might last a lifetime.”

amc2-3f-600x600

Bildtext: ”There are more chickens than humans in England”

 

En rolig slogan: ”Stamp out sexism in synchronised swimming.” Allra roligast är kanske fotot av en kostymklädd herre som står och lutar sig mot en bil samtidigt som han kissar på bakdäcket. Den förklarande texten lyder: ”It is legal for a male to urinate in public, as long it is on the rear wheel of his motor vehicle and his right hand is on the vehicle.”

Det är väl värt att följa AMC², som i skrivande stund har kommit ut med 12 nummer. Vi har skrivit om flera av dem. Vi har också skrivit om en rad böcker utgivna av Archive of Modern Conflict.

Jag tycker att arkivets verksamhet mer och mer liknar ett konst- eller, kanske ännu hellre, ett forskningsprojekt, som går ut på att identifiera, återskapa och bevara berättelser som glömts bort, förträngts eller marginaliserats av olika orsaker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fototidskrift: ”AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime”

Amc2 journal Issue 11
 
AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime
 
Det unika och aningen hemlighetsfulla fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC) grundades i London för drygt två decennier sedan, idag har man filialer i Toronto och Beijing. Som namnet antyder ligger tonvikten på foton från första och andra världskriget, men inriktningen har breddats betydligt, idag kan i princip vad som helst köpas in till arkivet, om det är tillräckligt udda och intressant, oavsett om det är Kodachrome-foton av jakt på tvättbjörnar eller hela arkivet från en fotostudio i Kamerun, landets första för porträttfoto i färg.

AMC finansieras av en Kanadas rikaste män, och AMC växer, idag har man cirka 4 miljoner foton i sitt arkiv och Timothy Prus, director och curator, som har en utsökt och excentrisk smak och bakgrund inom konstvärlden, verkar har relativt fria händer att förvärva det han tycker ligger i linje med AMC:s intressen. Arkivet härbärgerar idag ungefär 4 miljoner foton, samt en del annat material.

Med utgångspunkt i sitt arkivmaterial skapar AMC vackra, exklusiva, excentriska och intressanta böcker, ofta utgivna i en liten limiterad utgåva. Vi har skrivit om flera av dem. Vi har också skrivit om flera nummer av den fantastiska tidskriften AMC², vars nummer alltid har en ny form. Just AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime är en ganska rejäl inbunden bok. Till det yttre ser den ganska stram ut, som en offentlig handling av något slag kanske. Men om man tar av skyddsomslaget visar sig något helt annat.

AMC är alltid noga med designen, som den här gången är signerad Melanie Mues. En liten och typisk detalj är att boken är bunden med orange tråd, som matchar både bokens rygg och skyddsomslaget. Men huvudnumret är förstås fotografierna. AMC deltar ofta i utställningar och ger ofta ut sin tidskrift i samband med utställningar. Tate Modern hade en utställning 2014 med den självförklarande titeln Conflict, Time, Photography.

Tate Modern visade många ikoniska bilder framför allt från andra världskriget. Kända foton från Hiroshima, Dresden och exempelvis det mycket kända fotot av en granatchockad amerikansk marinkårssoldat taget av Don McCullen. AMC fick ställa ut sina foton i en del av lokalen och många av dem kom sedan med i tidskriften AMC² Nr 11: A Guide for the Protection of the Public in Peacetime.

amc2-11f-600x600

AMC:s foton är i många avseenden väldigt annorlunda jämfört med de andra bilderna på Tate Modern. Inte ett enda av AMC:s foton kan kallas ikoniskt, snarare verkar urvalskriterierna vara att fotona ska vara okända, udda, unika, överraskande, ibland är de otippat humoristiska och inget av dem har väl egentligen ett motiv som kan kallas heroiskt. Ofta arrangeras fotona så att det uppstår en drastisk kontrast.

amc2-11k-600x600

Fyra mönster återkommer i hela boken som bakgrund; det skulle kunna vara tapeter eller dekorativa papper. Det skapar också på sätt och vis en kontrast mot det krigiska innehållet, men alla tidskrifter och böcker från AMC är genomtänkta in i minsta detalj.

amc2-11g-600x600 (1)

Det finns en mycket kort inledande text i tidskriften, i vilken man påpekar att bildtexter ofta är med och skapar en fiktion. Bildtexterna styr tolkningen i en viss riktning. Annars är det ett återkommande och helt medvetet drag i alla publikationer utgivna av AMC. Det fotografiska materialet presenteras först, eventuella essäer eller förklaringar till de olika fotona presenteras längst bak. Det uppenbara syftet är att man vill att läsaren ska engagera sig i bilderna och försöka avkoda dem själv.amc2-11l-600x600

Den ovanpåliggande bilden föreställer så kallade agitprop-trupper i Leningrad 1932. De har fått hålla tillgodo med låtsasgevär. En hybrid mellan soldat och arbetare var något som tilltalade både de kommunistiska och fascistiska ideologerna. Den underliggade bilden föreställer en måltavla som lappats och lagats många gånger, särskilt de yttre fälten som inte ger så hög poäng. Det är inte direkt bilder man förväntar sig att se på en utställning med krigsfoto.

amc2-11h-600x600

amc2-11b-600x600

Bilden ovan till väster (ca 1917) föreställer ottomanska skarpskyttar, som nästan ser lite spöklika ut. Den högra skytten använde sina skidstavar som stöd för geväret. Mannen till höger (ca 1890) tillhör de preussiska elittrupperna Garde du Corps, som grundades redan under Fredrik den stores styre. Tämligen udda bilder.

amc2-11i-600x600

Bilden till vänster (ca 1920) är från ett amerikanskt test av gasmasker från olika delar av världen – de ser onekligen lite olika tillförlitliga ut. Till höger ser man en del av ett foto av khevsuriska krigare i Georgien. De ser nästan medeltida ut i sina heltäckande brynjor och svärd, men fotot är taget ungefär 1910. Också de här bilderna måste betraktas som udda.

Ju fler publikationer utgivna av AMC jag läser, desto mindre ser jag på AMC som huvudsakligen ett fotoarkiv och ett förlag. Tidskrifterna och böckerna bildar en enhet, låt vara att den spretar lite, men det finns både en sammanhållande estetik och en sammanhållande etik, ett humanistiskt ideal utan åthävor som präglar allt AMC gör. AMC är som ett pågående forsknings- och konstprojekt, även Prus & Co säkert skulle dra sig för att kalla det för det. Det här forsknings- och konstprojektet, om jag får kalla det det, präglas också av en hel del självdistans och mycket humor. Det handlar, tror jag, om alternativa verklighetsbeskrivningar.

Här kan du läsa vad vi har skrivit om andra publikationer från AMC:

Tidskrift: ”AMC2 No 9. Amore e Piombo. The Photography of Extremes in 1970s Italy”

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 10” utgiven av Archive of Modern Conflict

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 12” utgiven av Archive of Modern Conflict

Recension: ”The Whales Eyelash” av Timothy Prus

Fotobok: ”The Night Climbers of Cambridge” av Thomas Mailaender

Fotobok med bröllopskyssar, London 50-tal

En fantastisk liten bok om jakt på tvättbjörn

Besök AMC:s hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 12” utgiven av Archive of Modern Conflict

amc12cover-600x600

AMC² Nr. 12 2015
Shining in Absence
Red. & design Erik Kessels
Archive of Modern Conflict

Sidorna i det senaste numret av den fotobaserade tidskriften AMC² har helt tomma sidor. Eller rättare sagt: Sidorna i AMC² Nr. 12 är full med foton ur tomma fotoalbum och tomma fotoramar. Fotona har tagits eller rivits bort, kvar är bara etiketterna som fotona fästs med i albumen. Enstaka texter skvallrar om vad fotona föreställt. Ett uppslag avbildar ett tomt album, överst står det: ”I wish you many happy returns of this day. July, 18. 1951”

Det är Archive of Modern Conflict i London som ger ut AMC². Sedan starten för drygt 20 år sedan har AMC, under ledning av Timothy Prus, förvärvat miljontals fotografier. Ibland hela samlingar, inte sällan väldigt udda, som samtliga foton från Kameruns första fotostudio för färgfoto. Sedan används vissa foton när man gör böcker samt tidskriften, både böckerna och numren av tidskriften är utstuderat välgjorda och eleganta. Tidskriften ges i regel ut i samband med en utställning eller någon festival. Inget nummer är det andra likt.

Även omslaget till AMC² Nr. 12 är utstuderat snyggt, ryggen verkar vara av något slags akrylmaterial och lyser i klart gult, vilket kontrasterar mot pappomslagets jordbruna färg. Trycket på omslagets framsida lurar ögat att tro att det är två hål och en reva i omslaget.

Det tolfte numrets titel, Shining in Absence, får genast sin förklaring när man öppnar tidskriften. På försättsbladet står det att boken är dedicerad till Frido Troost (1960-2013), som var en holländsk fotohistoriker, gallerist och samlare av fotografier. Om man känner till något om Troosts respektive AMC:s eklektiska och ganska udda smak, är det långt ifrån överraskande att läsa att AMC förvärvade Troosts ICM (Institute of Concrete Matter) i Haarlem en kort tid före hans död. Det var hans önskan att hans foton skulle hamna hos AMC

amc12a-600x600

Jag antar att de här tomma albumbladen kommer från Frido Troosts samlingar. Jag gissar att den här sortens material blir ett slags spill när samlare köper på sig stora mängder foton. Man ser hur fotona har plockats eller rivits bort från albumbladen. Det som blir kvar är etiketterna som fotona fästs med i albumen. Kvar blir också små texter, som känns väldigt ofullständiga utan de bilder som de beskriver. Vissa texter är skrivna med asiatiska tecken men de flesta är på engelska.

amc12e-600x600

Tidskriftsnumret handlar, enligt AMC:s egen text, om det tomrum som uppstått sedan fotografiet försvunnit både som idé och fysiskt objekt. Det är också ett memento mori för Frido Troost. Jag drabbas väldigt starkt av bilderna, de förmedlar en så stark känsla av frånvaro, eftersom min far gick bort tidigare i år. Jag tänker på honom dagligen, men jag försöker också värja mig mot minnena emellanåt. Jag tycker att det här numret av AMC² är sällsynt estetiskt intressant, det väcker mycket tankar om tiden, förgängligheten och minnet. Det är väldigt vackert och framkallar en nästan otippat stark känsla av melankoli.

amc12d-600x600

De små texterna som finns på albumbladen bidrar snarare till melankolin än dämpar den, men det finns texter som vetter åt det humoristiska hållet: ”Johnny the Bactrian Camel member of the Billy Smart’s Circus ‘Exotic Groupe’ provides a living obstacle for the four Zebras, Saida, Fatzua, Nerida and Jamma, to leap over at the end of their act, under the direction of RUDI JURKSCHAT. These exotic groupes have always been very popular in European countries and few Continental Circuses are without one.” Fantasin sätts igång, man skulle bra gärna se det där fotot.

amc12g-600x600

amc12f-600x600

amc12b-600x600

För varje nytt nummer jag läser av AMC², ju mindre tänker jag på den som en tidskrift, precis som bokutgivningen ser jag mer och mer på den som ett gigantiskt konstprojekt. Jag ser på hela AMC, som ständigt är på jakt efter annorlunda och smala foton, som en konstnärlig verksamhet.

amc12c-600x600

Det ständigt växande fotoarkivet skulle ha kunnat vara ett påfund av Borges, och AMC kan väcka associationer till patafysiken, men det Arhive of Modern Conflict gör är genuint originellt. Det är kompromisslöst. Det är humoristiskt. När de flesta andra samlar på foton av kändisar, historiska personer och presidenter, letar AMC vidare i marginalen. Deras fotosamling är helt enastående idag, man kan bara föreställa sig hur unik den kommer att vara om 50 eller 100 år.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”The Whales Eyelash” av Timothy Prus

eyelashcover2-600x600

The Whales Eyelash
Red. Timothy Prus
Archive of Modern Conflict, 2014

Ibland får man en känsla av att det pågår en viss likriktning i världen, och den likriktningen gäller kanske även böckernas värld. När man får den här känslan kan man läsa något av det Archive of Modern Conflict (AMC) ger ut, både tidskriften, AMC², och bokutgivningen är enastående. Och tidskriften och böckerna är väldigt udda, vackra och välgjorda in i minst detalj.

AMC är en fotoarkiv i London, som är finansierat av en miljardär och det grundades för drygt 20 år sedan. Från början var inriktningen foto från första och andra världskriget, men samlingen har breddats betydligt. Man köper in udda samlingar, exempelvis fotona från Kameruns första fotostudio som använde färgfoto och en familjs privata foton på temat jakt på tvättbjörn. Samlingarna används sedan i produktionen av publikationer.
eyelash8-600x600

Odört

Timothy Prus, som jag tror har varit konsthandlare, är den som ansvarat för att bygga upp AMS:s eklektiska och excentriska samlingar, även om det är ett helt team på AMC som ska ta åt sig äran. Det känns logiskt att Timothy Prus bok The Whales Eylash är något av det märkligaste och vackraste AMC gett ut. Det här är i princip den enda texten i boken:

”The Whale’s Eyelash is a play written through the medium of 19th century microscope slides. The men who made these slides were known as mounters. Each slide contains a specific dramatic moment in a universe of its own, and together they tell the story of the Whale’s Eyelash – a story about what happens between the appearance of humankind and its passing away.”eyelash4-600x600

Små inälvor från en orm

Bokens undertitel är A Play in Five Acts. Ett klassiskt Shakespear-drama med andra ord. Jag skulle säga att det är typiskt Prus att hylla den bortglömda yrkesgruppen mounters – dåtidens astronauter, på väg in i ett expanderande inre universum – och jag skulle säga att de orimliga anspråken, att pjäsens handling också handlar om mänsklighetens utplåning, åtminstone delvis är ett utslag av Prus humor. Man ska inte underskatta hans allvar, men han är en fantastisk humorist.

Jag har funderat lite på hur man skulle kunna sätta upp den här pjäsen. Det enda jag kan komma på är att man skulle kunna projicera de fantastiska förstoringarna av de olika preparaten och miniatyrbilderna på en stor duk. Kanske skulle man kunna sätta upp pjäsen som en dansföreställning? Någonting säger mig att Prus inte tycker att det är någon bra idé.

eyelash1-600x600

Kiselalg från magen i ett japanskt ostron

I prologen finns följande preparat: ögonfrans från val, ett lökskal, delar av en mänsklig tunga, en akilleshäl och en miniatyrbild av en teater i Thien-Sin. Delar av prologen verkar fullt logisk, men valar har inte ögonfransar, det kanske var en mounter som skämtade? Eller så ville han tjäna en hacka på ett mycket sällsynt preparat. Egentligen spelar det ingen roll, för det är ju helt uppenbart att Prus inte velat skapa en realistisk pjäs. Delvis handlar den om konflikten mellan tro och vetenskap.

eyelash11-600x600

Fjärilsvinge

Det här är några av preparaten som utgör dramats första akt: noshörningshorn, testikel från apa, äggstock från katt, hår från en albino, en mänsklig hjärna, fibrer från ett mänskligt öga, testikel från råtta, flugben. Noshörningshorn och ben från flugor är bägge afrodisiakum, Casanova föredrog flugben, och första akten handlar kanske om virilitet och manlighet, men pjäsen handlar även om konflikten mellan tro och vetenskap, ett stort tema i mänsklighetens historia.

eyelash2-600x600

Ben från fluga

Det kanske finns en poäng med att tänka sig bokens mounters, många av dem presenteras i slutet, arbetade i skarven mellan tro och vetande. De försåg vetenskapsmän med preparat men, som i fallet med valens ögonfrans, de tog sig också friheter och de gjorde miniatyrbilder, små fotografier, vars enda syfte var underhållning. Det måste ha varit en hisnande känsla för dem som för första gången tittade i ett mikroskop. Sett i det här perspektivet är The Whales Eylash även ett existentiellt drama, fullt med symbolik, som handlar om hur ett inre universum upptäcktes och kartlades. Människans hybris är ett betydande tema.

eyelash6-600x600

Fire tail

eyelash7-600x600

Malakit från Ryssland

The Whales Eylash har även drag av antropologisk studie, men det är fantastiskt underhållande att bara bläddra i boken, att försöka gissa vad preparaten är gjorda av. Den är full av häpnadsväckande vackra färger och former, en hel del påminner faktiskt om abstrakt konst, sensationellt bra dessutom. Jag tänker mig boken är lite som en sammanställning av readymades och att Prus har jobbat lite i samma anda som Marcel Duchamp. Eller så kanske man kan se den som en slags remix? Hursomhelst, det är en fantastiskt spännande och sagolikt vacker bok.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Tidskrift: ”AMC2 No 9. Amore e Piombo. The Photography of Extremes in 1970s Italy”

amc2-9cover-350x350

AMC² Nr. 09 2014
Archive of Modern Conflict

Archive of Modern Conflict, med huvudsäte i London, ger ut udda, sagolikt vackra och in i minsta detalj välgjorda fotoböcker samt en tidskrift. Vi har tidigare recenserat The Night Climbers of Cambridge, en vacker fotobok med bilder av unga män som nattetid klättrade på Cambridges universitetsbyggnader i början av seklet. Det var som en slags informell rörelse. Vi har även recenserat den kanske ännu mer udda More Cooning With Cooners – med ett urval Kodachrome-foton på temat jakt på tvättbjörn som är tagna på 60-talet i Ohio. Fotona härrör från en familjs privata samling.

climbersnewcover-350x350

AMC grundades av miljardären David Thomson och Timothy Prus för ungefär tjugo år sedan. Prus har sedan dess lett arkivets uppbyggnad, idag har det något i stil med 4 miljoner foton i sin ägo. Fotona, ofta riktigt udda saker, köps in på loppmarknader och ibland köps hela samlingar in, som exempelvis nämnda fotona på tvättbjörnsjakt och en samtliga foton från Kameruns första studio för färgfoto. Från början låg inriktningen på foton från första och andra världskriget, men samlingen är alltså betydligt bredare än så.

cooningcover-350x350

Ibland används material ur arkivet för att framställa en bok, som More Cooning With Cooners AMC², som fotona från den kameruanska fotostudion Photo Jeunesse, som öppnade i Yaoundé på 70-talet. Några av de fotona fanns med i tidskriftens tionde nummer, som har ett afrikanskt tema och gavs ut i samband med fotofestivalen LagosPhoto 2014.

amc2-10cover-600x600-e1427164383660

AMC² No 9. Amore e Piombo bygger på fotona från en italiensk bildbyrå, Team Editorial Services, som grundades vid mitten av 60-talet av journalisten Franco Lefèvre, medlem av motståndsrörelsen under kriget. Som vanligt är allt mycket välgjort, det röda omslaget är gjort så att det ser ut som om det är skadat av splitter. När man öppnar pärmen – ett pressfoto av en hand som pekar på ett kulhål. Amore e piombo betyder kärlek och bly.

amc2-9a-600x600

Men undantag för tre citat, av Federico Fellini, Italo Calvino och Dario Fo, så består tidskriften av svartvita foton från det tumultartade italienska 70-talet, samt en avslutande essä av Roger Hargreaves och Federica Chiocchetti. Essän är kort men riktigt bra. Av rent krassa skäl sönderdelar sig fotona, grovt räknat, i två kategorier. Å ena sidan foton som har med radikaliseringen av politiken att göra, inte minst på grund av kommunistpartiets framgångar. De fotona kan vara mycket våldsamma och visar konsekvenserna av det upptrappade politiska våldet från såväl vänster som höger.

amc2-9c-600x600

Den andra kategorin av foton har att göra med kändisar och den sexuella revolutionen – fri kärlek, rätten att ta ut skilsmässa, abort, feminism och de homosexuellas rättigheter. De två kategorierna dominerar av den enkla anledningen att det var foton av det här slaget som efterfrågades av medierna och dess konsumenter. Sammantaget ger de naturligtvis en skev bild av Italien på 70-talet, därmed inte sagt att den är falsk. Jag tror Silvio Berlusconis framgångar blir lite mer begripliga om man tar hänsyn till det sociala, politiska och ekonomiska klimatet under 70-talet.

amc2-9e-600x600

amc2-9b-600x600

Fotona föreställer både anonyma och kända personer och Hargreaves och Chiocchetti framhåller i sin essä att den italienska filmindustrin, inte minst de låga produktionskostnaderna, lockade många utländska filmbolag och filmstjärnor. Några av dem som finns med på fotona är Alain Delon, Klaus Kinski, Catherine Deneuve, Anita Ekberg och Brigitte Bardot. De inhemska celebriteterna är naturligtvis ännu fler, sångare och skådespelare, politiker som Aldo Moro och Giulio Andreotti, kända fascister och kommunister, högt uppsatta kyrkliga dignitärer och, lite mer oväntat, Pier Paolo Pasolini i fotbollslandslagets dräkt.

amc2-9e-600x600

amc2-9g-600x600

Krockarna mellan makthavare inom olika områden, på en sida Henry Kissinger, på en annan Andy Warhol, bidrar till det burleska helhetsintrycket. Men svårast att värja sig mot är fotona av det politiska våldet, vissa foton måste vara tagna direkt efter bombattentat. Så här skriver Hargreaves och Chiocchetti apropå bakgrunden till det politiska klimatet:

”in the late 1960s, Rome – like London, Paris and Prague – experienced revolutionary rattlings. The Italian autonomist movement promoted direct action, sparkling the occupation of universities and factories 1967 and 1968 which escalated into the ‘hot autumn’ of industrial conflict in 1969. Tensions reached a peak when a bomb exploded in Milans Piazza Fontana, killing 17 people and injuring 88.”

amc2-9f-600x600

amc2-9h-600x600

Men striderna mellan den radikala västern och den radikala högern var, påminner Hargreaves och Chiocchetti, inte bara en intern italiensk angelägenhet. Enligt dem var det mycket trassligare än så:

”At the dark heart of things were the murky manoeuvrings of clandestine groups within NATO, the CIA, multiple branches of the Italian secret services and the P2 (Propaganda Due) Masonic Lodge: their collective strategy, to foster right-wing terroristic outrages masquerading as acts of left-wing radicalism.”

Det sägs att det var det kommunistiska partiets framgångar som födde idén till denna spänningens strategi, strategia della tensione, som skadade Italien för lång tid framöver. Förutom våldet skapade man ett (ännu större) gap mellan politiker och väljare, förtroendet mellan olika grupper i samhället raserades. Något som det italienska begreppet dietrologia hämtat näring ur – idén att de mest naturliga förklaringarna sällan är de korrekta. Enligt Hargreaves och Chiocchetti var både bombdådet i Milano 1969 och kidnappningen av och mordet på Aldo Moro 1978 utförda för att skapa maximal vrede och uppståndelse.

Hargreaves och Chiocchetti menar att inte ens de här centrala händelserna ännu är ordentligt utredda. Fotona i tidskriften kan självklart inte göra anspråk på att berätta sanningen om åren av bly, men AMC² No 9. Amore e Piombo fångar tveklöst något av stämningarna i 70-talets Italien.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fototidskrift: ”AMC2 Nr 10” utgiven av Archive of Modern Conflict

amc2-10cover-600x600

AMC² Nr.10 2014
Archive of Modern Conflict

Det är ingen hemlighet att vi gillar det Archive of Modern Conflict, med huvudsäte i London, ägnar sig åt. Vi recenserade tidigare en bok utgiven av AMC, The Night Climbers of Cambridge, en vacker fotobok men bilder av unga män som klättrade på stadens universitetsbyggnader i början av seklet.

Men för att förstå den här excentriska bokutgivningen, man ger dessutom ut en vacker och högintressant tidskrift, kan det vara värt att berätta kortfattat vad AMC är, kortfattat eftersom de är aningen hemlighetsfulla och inte direkt skyltar med några programförklaringar eller, än mindre, några manifest.

Fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC), ger alltså ut underbara och extraordinära böcker, som ofta erövrar priser, och en genuint spännande och originell tidskrift, Amc², som till stora delar är fotobaserad. Bokutgivningen och tidskriften verkar emellertid bara vara en liten del av den verksamhet som bedrivs av AMC, som håller en ganska låg, somliga skulle säga hemlighetsfull, profil.

Vissa saker gör att arkivet vagt påminner om en skapelse av Jorge Luis Borges eller George Perec eller någon patafysiker, men det ligger fast förankrat på en adress i London. Det grundades för ett par decennier sedan av David Thomson, Lord Thomson of Fleet, som lär vara en av Kanadas rikaste män, och Timothy Prus, som har byggt upp arkivets excentriska samling med över fyra miljoner foton.

Många av dem har med krig att göra, men som Prus sagt i The Telegraph, ”conflict was like a springboard for including a heap of other things”. Det vaga ”a heap of other things” är väldigt typiskt.

Det finns inte mycket skrivet på nätet om AMC, men hittills har vi inte tyckt mindre om AMC för att de är okonventionella och hemlighetsfulla, tvärtom, det laddar deras verksamheter med ett nästan lite äventyrligt drag. Och det gäller även nummer tio av tidskriften AMC² som gavs ut i samband med fotofestivalen LagosPhoto 2014.

AMC förvärvar foton på såväl loppmarknader som auktioner eller så köper man hela samlingar. Det kan vara foton av män som nattetid klättrar på universitetsbyggnader. Det kan vara arkivet från en fotostudio i Kamerun. Det kan, som i nummer nio av Amc²Amore e Piombo (”Kärlek och bly” vars omslag ser ut som om det träffats av splitter) vara foton från det turbulenta Italien på 70-talet med det dubbla temat politiskt våld och den sexuella revolutionen.

Det finns ingen information om syftet med ett så stort fotoarkiv, ingen programförklaring eller något i den stilen, om man inte räknar Timothy Prus konsekvent vaga och undanglidande svar på frågor som en slags programförklaring. Men hela verksamheten, som även omfattar medverkan i utställningar och andra projekt, har en tydlig humanistisk orientering – AMC är som ett forskningsinstitut helt styrt av nyfikenhet, fördomsfrihet, intuition och smak. Om man ser AMC som ett forskningsinstitut, är det dessutom i sällsynt hög grad präglat av humor.

Tidskriften AMC² Nr 10 är indelad i sju sektioner skulle man kunna säga. De första tre innehåller foton och den alla första fotoserien innehåller foton från filminspelningar i det all mäktigare Nollywood, Nigerias svar på Bollywood och Hollywood, som faktiskt får se sig något akterseglat av de båda nya jättarna. The Rise and Rise of Nollywood visar behind-the-scene-foton från typiska inspelningar av lite enklare Nollywood-filmer, som ofta är rätt våldsamma, fulla av folktro och vars enda tabu påstås vara den nakna kroppen.

amc2-10c-600x600

AMC 14665 Från inspelningen av King Akubueze

amc2-10b-600x600

AMC 14665 Inspelningen av The Innocent Killer

Nästa av avdelning med foton i AMC² Nr. 10 är Last Scene in Africa, foton av den excentriske Duc d’Orleans samling av jakttroféer och så kallade diaramor, försök att återskapa naturtrogna miljöer i vilka man placerade rader av uppstoppade djur, av bilderna att döma rådde de sällan brist på dem. Det var väl lite si och så med realismen, men dioramor var verkliga dragplåster på olika utställningar.

amc2-10h-600x600

AMC 13926_2 Duc d’Orléans diorama med zebror Equus quagga

amc2-10i-600x600

AMC11019_8 Rowland Ward, Leighton Road workshop 1965

Den tredje avdelningen med foton i tidskriften har titeln Cameroonian Studio Photography, om jag har förstått saken rätt så har AMC köpt in arkivet från Photo Jeunesse, Kameruns första fotostudio för färgfoto som öppnade i huvudstaden Yaoundé på 70-talet.

amc2-10e-600x600

AMC 13426_14 01/01/1990

amc2-10d-600x600

AMC 13426_9 26/12/1989

amc2-10f-600x600

AMC 13426_10 26/12/1989

Sedan följer en text av Azubuinke Nwagbogu som handlar om LagosPhoto i allmänhet och samarbetet med AMC förra året i synnerhet. Heter det i inledningen:

”When we set up LagosPhoto in 2010, one of our stated goals was to establish a community for contemporary photography that would unite local and international artists through images that encapsulate individual experiences from across Africa.”

Man får intrycket att LagosPhoto är ett stort och varierat arrangemang och när man tittar på hemsidan och läser AMC² Nr. 10 möter bilder som starkt avviker från vad man vanligtvis ser i media. När såg du senast foton av Lagos brandkår i full aktion? När såg du senast foton från inspelningarna av lågbudgetfilmer i Nollywood?

Sedan följer tre ganska korta men mycket välskrivna essäer om de tre fotoserierna. Den första är skriven av Sheyi Bankale och handlar om Nollywoods enorma expansion och betydelse på hela den afrikanska marknaden. De intressantaste spåren handlar om vad Nollywood kan erbjuda den afrikanska publiken, som inte Hollywood kan erbjuda:

”Nollywood has become a fertile ground for cultural output on the African continent and is recognised for creating environments that are both subjectively relational and ambitiously inviting. Nollywood allows audiences to evoke what it means to be modern through an African approach, without depicting Western political and ideological fundamentals. John and Jean Comaroff have coined the term ‘Afromodernity’ to describe Nollywoods pan-African appeal, encompassing the sense of a shared cultural heritage, local contexts of common shared values and ideals, and signifiers of modernity which Africans find fashionable, desirable and are inspired to copy.”

Nästa text är skriven av Tim Clark och den handlar om den excentriske franske tronarvingen Duc d’Orleans, som skulle kunna vara hämtad ur en roman. Han var både en hängiven jägare av storvilt och en skicklig fotograf. Han lät tillverka mängder av dioramor, som bland annat ställdes ut på hans privata museer. Clark påpekar att kameran, nästan i lika hög grad som geväret, kan vara ett kolonialt verktyg, så att säga. Han noterar också andra paralleller:

”The relationship between photography and taxidermy – or more specifically between taking pictures and hunting animals in order to stuff and mount their skin in a lifelike manner – is both uncanny and multifaceted. Even the terminology used to describe the two activities bears great similarity, the former appropriating the vocabulary of the latter: one loads the camera (when using film), aims and shoots a frame. The similarity increases when we consider how, in the case of a taxidermy specimen, it is possible to chart its shared qualities with that of a photograph insofar as both become objects and form a kind of after-life for something that was once animate. Thus they are symbolically charged and function as memento mori.”

Den sista texten är skriven av Duncan Wooldridge och handlar om fotostudion Photo Jeunesse, och dess foton speglar samhällsutvecklingen i Kamerun, med spår av både tradition och globalisering. Fotot beskrivs träffande som ”excessive photography” och kunderna som högst varierande:

”Hipsters in suits and sunglasses mingle with brothers and sisters in choreographed clothing. Boxers spar dramatically  while sitters hide behind foliage or interact with the studio backdrops. There is the feeling that the wealthy or well-to-do mix with some of the more eccentric characters of Yaoundé. The fashionable meets the kitsch meets the everyday.”

AMC² är välgjord och snygg, underhållande och intressant, och tidskriften överraskar med varje nytt nummer. AMC² är unik och oförutsägbar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”The Night Climbers of Cambridge” av Thomas Mailaender

climbersnewcover-350x350

Thomas Mailaender
The Night Climbers of Cambridge
Archive of Modern Conflict, 2014

Boken är så extravagant att det nästan känns högtidligt att hålla i den. Omslaget är klätt i djupsvart sammet och den både märkliga och informativa titeln är präglad i materialet: The Night Climbers of Cambridge. Det är inte helt förvånande att det är den franske fotografen och konstnären Thomas Mailaender som ligger bakom den här boken, ursprungligen utgiven av anrika Chatto & Windus 1937, en fotobok som handlar om en slags informell rörelse i dåtidens Cambridge, unga män som nattetid klättrade längs fasaderna på stadens historiska universitetsbyggnader.

climbers1-600x600

Men innan jag berättar om själva boken skulle jag vilja skriva något om bokens utgivare, fotoarkivet Archive of Modern Conflict (AMC), som ger ut underbara och extraordinära böcker, som ofta erövrar priser, och en genuint spännande och originell tidskrift, Amc², som till stora delar är fotobaserad. Bokutgivningen och tidskriften verkar emellertid bara vara en liten del av den verksamhet som bedrivs av AMC, som håller en ganska låg, somliga skulle säga hemlighetsfull, profil.

Vissa saker gör att arkivet vagt påminner om en skapelse av Jorge Luis Borges eller George Perec eller någon patafysiker, men det ligger fast förankrat på en adress i London. Det grundades för ett par decennier sedan av David Thomson, Lord Thomson of Fleet, som lär vara en av Kanadas rikaste män, och Timothy Prus, som har byggt upp arkivets excentriska samling med över fyra miljoner foton. Många av dem har med krig att göra, men som Prus sagt i The Telegraph, ”conflict was like a springboard for including a heap of other things”. Det vaga ”a heap of other things” är väldigt typiskt.

Det finns inte mycket skrivet på nätet om Archive of Modern Conflict, men följande avslutning på en sällsynt intervju är väldigt talande:

PE: Are there plans for putting the archive material online? Or perhaps a list of the archive’s contents? At the moment, is there any way for an outside individual to know what the archive contains?

AMC: It depends, half and half.”

AMC förvärvar foton på såväl loppmarknader som auktioner eller så köper man hela samlingar. Det kan vara foton av män som nattetid klättrar på universitetsbyggnader. Det kan vara arkivet från en fotostudio i Kamerun. Det kan, som i nummer nio av Amc²Amore e Piombo (”Kärlek och bly” vars omslag ser skottskadat ut) vara foton från det turbulenta Italien på 70-talet med det dubbla temat våld och den sexuella revolutionen.

Det verkar finnas resurser och det är inte mycket som tyder på att David Thomson har några förväntningar på att verksamheten ska gå med vinst, åtminstone inte ekonomisk vinst. Det finns ingen information om syftet med ett så stort fotoarkiv, ingen programförklaring eller något i den stilen, om man inte räknar Timothy Prus konsekvent vaga och undanglidande svar på frågor som en slags programförklaring. Men hela verksamheten, som även omfattar medverkan i utställningar och andra projekt, har en tydlig humanistisk orientering – AMC är som ett forskningsinstitut helt styrt av nyfikenhet, fördomsfrihet, intuition och smak.

Och med det sagt blir kanske syftet med The Night Climbers of Cambridge, som trots allt är ganska udda, lite mindre svårbegripligt. Bokens innehåll utgörs av en kort text av författaren och historikern Ian Jeffrey och fotona från den ursprungliga boken, men inte ursprungstexten, skriven av Noël Edward Symington, vars smeknamn är som hämtat ur en bok om Harry Potter, Whipplesnaith, ”an alias that combined the Middle English verb whipple, meaning to move around quickly, with an old Norse term for a piece of ground. The idea was that Symington and his accomplices moved quickly around the walls, roofs and spires of the colleges of Cambridge.”

climbers3-600x600

Klättrarna undvek byggnader som tillhörde företag eftersom det kunde ge böter att klättra på dem. Om de däremot höll sig till universitetets byggnader, behövde de bara bekymra sig om att bli avbrutna av poliser och ordningsvakter, som inte tog det hela särskilt allvarligt. Däremot planerades klättringarna i förväg, så att man i det längsta kunde undvika dem.

climbers4-600x600

Av bilderna att döma använde man inte direkt någon utrustning anpassad efter ändamålet, många verkar använda vanliga lågskor. Men att klättra på tak och längs fasaderna på universitetets byggnader var inget nytt, två skrifter i ämnet hade getts ut tidigare, Roof-Climber’s Guide to Trinity (1899) och Wall and Roof Climbing (1905).

climbers7-600x600

En nyhet var dock att Symington och hans klättrande vänner fotograferade varandra. De använde artificiellt ljus, vilket kunde leda till upptäckt eller locka nyfikna åskådare. Skriver Jeffrey:

”The result is a staged photography, at a time when staged events were commonplace in both the German and the British press – reportage being a collaborative venture in which friends and passers-by acted parts. In London Bill Brandt, a photographer brought up in Germany, specialised in just the kind of staged documentary attempted by the Cambridge climbers.”

climbers5-600x600

Syftet med klättringarna var att ha kul och träffa likasinnade – de flesta kände knappt varandra. Verksamheten var alltså inte tävlingsinriktad, som mycket av dagens klättring. Målet verkar inte ha varit att slå rekord och om någon bokförde bedrifterna så var det för eget bruk, så att säga.

climbers6-600x600

I den här miljön, i anrika Cambridge, skulle man kunna tänka sig att det skulle uppstå en sammanslutning av klättrare, med stadgar och regler. Men den här klättringen var helt oreglerad. Ian Jeffrey skriver att Thomas Mailaender, som förvärvat arkivet med fotona av klättrarna i Cambridge, ser på nattklättraren som en slags prototyp – ”a wary traveller, mixing with others whilst attempting to make his way across a chancy terrain without much in the way of rules and etiquette.”

climbers2-600x600

climbers8-600x600

Det här är en sällsynt romantisk och uppbygglig historia och The Night Climbers of Cambridge är dessutom extremt välgjord och lyxig, en fin detalj är 14 mindre foton i faksimil som sitter instuckna mellan sidorna. På baksidorna finns anteckningar, oftast om var klättringen på fotonas framsidor ägt rum.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner