Andreas H. Bitesnich
Deeper Shades #01 New York
Deeper Shades #02 Tokyo
Deeper Shades #03 Paris
Den österrikiske fotografen Andreas H. Bitesnich bestämde sig, efter att ha arbetat som fotograf sedan 1989 och främst fotograferat nakenmodeller och porträtt, för att göra som så många andra fotografer – ge ut en svit med fotoböcker från städer han besökt.
Hans trilogi Deeper Shades (#01 New York, #02 Tokyo och #3 Paris) gör verkligen skäl för namnet med sina overkligt mättade, kontrastrika, dramatiskt skuggiga foton från tre världsmetropoler som har varit och är outsinliga källor till inspiration för fotografer världen över.
De tre böckerna, som liksom fotona är riktigt tunga, har tjocka matta råskurna pappärmar och blad med så hög gramvikt att man undrar om det är all trycksvärta som tynger dem. Fotona är svartvita och har alla samma grovkorniga karaktär, vilket gör att man som läsare enkelt upptäcker detaljerna som skiljer de olika städerna åt, men framförallt ser hur lika städerna är sinsemellan.
”In the darkness, I aim at putting light in places where there was none” förklarar Bitesnich i den senaste av böckerna, Deeper Shades #03 Paris, som enligt honom är den mest personliga av de tre böckerna i sviten.
Det som är mest slående, och det som Bitesnich vill förmedla, är hur intressanta, vackra och oförutsägbara de här städerna är bortom boulevarderna, shoppingstråken och byggnaderna av betong och glas i finanskvarteren. Det är som om han vill visa städernas oväntade skönhet, men inte den pittoreska som vi redan känner från vykorten.
New York 2011 Alla foton © Andreas H. Bitesnich
Deeper Shades #1 New York
Det är skitigt, det är svart, det är nästan svårt att avgöra om Bitesnich älskar den här staden eller hatar den. I inledningen medger han att ända sedan han besökte New York första gången 1994 har han kommit tillbaka och undrat vad han egentligen tycker. Självklart fascineras han av New York, även av den unika artisttätheten – ”för i vilken annan stad kan man promenera gatan fram och möta Lenny Kravitz och Moby?”
Fotona är tagna mellan 1994 och 2011, och han beskriver hur han först hade svårt att se stadens förändring när han tittade igenom sina foton, men att han sedan kom fram till att New York 2011 var en säkrare, renare och mindre spontan stad. Bland fotona stannar jag särskilt till vid ett uppslag som hämtat ur en dystopisk science fiction-film. Uppslaget är i rörelse och blick stilla samtidigt. Ridande polismän dundrar fram över asfalten från vänster mot ett nästan kusligt stilla foto taget från gatunivå upp mot skyskrapan där The New Yorker har sina kontor.
Deeper Shades #2 Tokyo
”This whole town is a photo waiting to be taken” konstaterar Bitesnich i bokens inledning, där han beskriver hur han vid sitt besök i Tokyo 2013 blev guidad genom Golden Gai, några av de mer ljusskygga barstråken i Tokyo, och där en turist med en kamera sticker ut en aning. Med sin guide vid sin sida lyckades han dock fotografera sig igenom kvarteren utan incidenter.
Det ryker ur brunnar, kastruller och tandlösa munnar, Rockabillykillarna bröstar upp sig i sina pomadaindränkta frisyrer och en geisha trippar ner för en ödslig trappa i natten. Tokyo från gatunivå fascinerar och är lite smått kusligt. Ett av mina favoritfoton från Tokyo har Bitesnich tagit på en karaokebar där han själv festar med japanska vänner.
Ett foto från en karaokebar är kanske klichéartad, men i en samling ganska dystra scener är den som en positiv kick. Den uppsluppna stämningen smittar av sig och jag kommer att tänka på den klassiska karaokescenen i Lost in Translation. Ser det inte ut som om den coola unga mannen har en tandpetare i mungipan?
Deeper Shades #3 Paris
Den tredje boken består av foton tagna i Paris mellan 1997 och 2013. Bitesnich vill i inledningen poängtera att Paris ingalunda är den ultimata romantiska drömmen, utan pulserande, sexuellt och rått. Mycket riktigt är det inte något Amelie från Montmartre vi möter den tredje boken i Deeper Shades-sviten. Återigen, och än mer, andas de tunga, djupt svärtade fotona fuktig luft, ensamhet och tvivelaktig underjordisk verksamhet.
Paris 2013 & 2011
Eiffeltornet 2012 & Place du Châtelet 2013
Rue de L’Ancienne comédie 2012 & Mörk rock 2012
Krumma gummor, skriande fåglar, mystiska konstaplar i silhuett och en använd kondom på en regnvåt gata. Med skräckblandad förtjusning vänder jag blad och landar i något helt absurt, nämligen ett foto av en gigantisk konstgjord gorilla som fraktas bort på en trailer. Det är ett exempel på att Bitesnich ibland också avlockar städerna deras burleska och absurda inslag. Städernas vardagslunk är han inte intresserad av.
Terminal 1 Paris 2013 & King Kong 2011
Eiffeltorn Paris 2013 & Triumfbågen 2013
Det är svårt att tro men Andreas H. Bitesnich är självlärd fotograf, började sin professionella bana 1989 och har givit ut ett stort antal fotopublikationer. Han är född 1964, har specialiserat sig på nakenfotografi, mode och porträtt men har med sin svit Deeper Shades tagit ett rejält kliv bort från det konventionellt vackra och perfekta, in i de mörka, djupa skuggorna där måttstockarna för vad som är vackert är annorlunda.
I hela sviten tycker jag rentav att det är något japanskt över Bitesnichs stil, att han står under inflytande från både lite äldre och samtida japanskt fotografi. Jag hoppas i vilket fall som helst att han porträtterar fler städer, att se hans foto från Hong Kong, Lagos eller São Paulo vore väldigt spännande.
Malin Lindgren
Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.
