En av förra årets mest gripande och mest läsvärda fackböcker var The Trip to Echo Spiring – Why Writers Drink (Canongate). I boken undersöker Olivia Laing, som själv växt upp i en familj med alkoholproblem, varför några av de största litterära mästerverken från förra seklet skrivits av författare som var svårt alkoholiserade. Helt utan alkoholromantik skildras F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, Tennessee Williams, John Berryman, John Cheever och Raymond Carver. Mer om boken här.
The Trip to Echo Spring blev en stor framgång, både läsare och kritiker uppskattade den verkligen, och kanske planerar Laing att skriva en liknande bok, fast om kvinnliga författare? Hon har hursomhelst skrivit en lång artikel i The Guardian på temat kreativitet och kvinnliga författare med alkoholproblem:
”If you write a book about alcohol and male writers, as I did, the one question you’ll be asked more than any other is: what about the women? Are there any alcoholic female writers? And are their stories the same, or different? The answer to the first question is easy. Yes, of course there are, among them such brilliant, restless figures as Jean Rhys, Jean Stafford, Marguerite Duras, Patricia Highsmith, Elizabeth Bishop, Jane Bowles, Anne Sexton, Carson McCullers, Dorothy Parker and Shirley Jackson.”
Läs hela artikeln: ”‘Every hour a glass of wine’ – the female writers who drank”.
O.W.
BearBooks 