I 13 separata men sammanlänkade noveller tecknar 13 Ways of Looking at a Fat Girl ett porträtt av Elizabeth i olika skeden av hennes liv, som till stora delar påverkas av hur hon går upp och ner i vikt och av hur andra ser på henne.
Som för att understryka hur ostadig självbild Elisabeth har, kallas hon även Beth, Lizzie, Liz och nästan varje annan tänkbar variant. Eller så är det för att göra novellerna mer allmängiltiga?
Mona Awad skriver med en sällsynt säkerhet och fräckhet; olikheter finns men att läsa Awad påminner mig lite om när jag första gången läste noveller av Junot Díaz. De är väldigt smidiga och coola, ger sken av att vara skrivna med sprezzatura, men Awad är mindre realistisk än Díaz, hennes berättelser är en slags anti-sagor. Så här börjar ”If That’s All There Is”, som i den unika novellserien Recommended Reading presenteras av Laura van den Berg:
”So one night, on a dead shift, my coworker Archibald casually tells me there are things he’s been picturing doing to me of late and when I say, ‘Like what?’ he hands me a small scrap of paper with the word cunnilingus written on it in red ink.”
Det här aningen drastiska raggningsförsöket funkar otippat nog, trots att Archibald inte har de naturliga förutsättningarna som charmör. Hans största tillgång, i Elisabeths ögon, är att han är så ohämmad och tydligt visar att han tycker om henne, åtminstone hennes kropp. Det är en riktigt skruvad novell, både vemodig och hysteriskt rolig. Den innehåller en av de jobbigaste sexscenerna jag läst i en novell.
Vice har också publicerat en av Awads noveller: ”The von Furstenberg and I” Jag hoppas att Mona Awad kommer att skriva många fler noveller, många fler böcker.
Ola Wihlke
BearBooks 