Etikettarkiv: Anton Tjechov

David Levines författarkarikatyrer

e6aa927924ba900167528f0abff4256d_1024x1024Anton Tjechov

De överdrivet stora huvudena sitter på påfallande små kroppar. Vissa drag är kraftigt framhävda, inte minst näsor och öron och, i Marilyn Monroes fall brösten. Uttrycket är ofta ganska dystert eller som om de olika personerna inte hade sovit eller rakat sig på några dygn. David Levine (1926–2009) är en av Amerikas mest kända och respekterade karikatyrtecknare och han tecknade för flera av landets mest kända publikationer, som New York Times och New Yorker.

Mest kända är emmellertid de flera tusen karikatyrer han tecknade för The New York Review of Books. De publicerades i anslutning till artiklar, recensioner och essäer och avbildar kända historiska och samtida personer, inte minst presidenter. Den person Levine tecknade flest gånger, drygt sextio, var Richard Nixon. Levine låg långt till vänster om Nixon politiskt, så just karikatyrerna av hon0m är ovanligt elaka. Men oavsett om Levine gjorde elaka eller en mer ömsinta karikatyrer, så var de alltid pricksäkra och till och med avslöjande.

Här lyfter vi fram sju karikatyrer av författare, men det finns ett helt galleri att utforska. Levines karikatyrer blev en viktig del av NRYRB:s visuella identitet. De är ganska dyra, ungefär $130, men det går att beställa som inramade tryck. Det finns också en vykortsbox som kostar $10 och en kalender för 2017 som kostar $13.

 

0fabe62c8a52c51abfa72f0b9d6ce8dc_1024x1024

Samuel Beckett

949a68542cd5248bf2ecfd7ed3dbf38b_1024x1024

Italo Calvino

9659c3efc41535fc9d8674372a9c7027_1024x1024

Albert Camus

d0bc3eb432e48ec5b4ba3ef8ed699d7c_1024x1024

Arthur Rimbaud

7bb6b37d66a1caae30a50228f1656100_1024x1024

Toni Morrison

e0f05d0bb16f9d157df529e11860c2ad_1024x1024

David Foster Wallace

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Läs fler romaner och bli en elakare människa

 

Wellcome Library, London

Wellcome Library, London

Med jämna mellanrum presenteras forskning som visar att läsning av romaner är moraliskt uppbyggligt, att man blir en bättre människa av att läsa litterär fiktion. Nu har det kommit en undersökning som hävdar att detta är fel och att man lika gärna kan bli en mindre moralisk person av att läsa skönlitteratur.

I ett panelsamtal på Stanford Center for Ethics, som firar sitt tjugofemårsjubileum, presenteras forskning som visar att man blir bättre, i alla fall kortsiktigt, på att sätta sig in i andras medvetandetillstånd om man läser skönlitteratur.

Undersökningen gick ut på att man lät personer från fyra grupper göra test. Det ena gick ut på att testpersonerna fick titta på foton för att försöka avgöra i vilket sinnestillstånd personerna på fotona befann sig i.

När froskarna presenterade sina rön i Science i oktober förra året löd abstract: ”Understanding others mental states is a crucial skill that enables the complex social relationships that characterize human societies. Yet little research has investigated what fosters this skill, which is known as Theory of Mind (ToM), in adults. We present five experiments showing that reading literary fiction led to better performance on tests of affective ToM (experiments 1 to 5) and cognitive ToM (experiments 4 and 5) compared with reading nonfiction (experiments 1), popular fiction (experiments 2 to 5), or nothing at all (experiments 2 and 5). Specifically, these results show that reading literary fiction temporarily enhances ToM. More broadly, they suggest that ToM may be influenced by engagement with works of art.”

Det visade sig alltså att den grupp som innan testet hade läst litterär fiktion, som Don DeLillo, Lydia Davis och Anton Tjechov, klarade testerna bättre än personerna i de grupper vars medlemmar hade läst genrefiktion, facktexter respektive inte hade läst något alls innan testet.

Det låter ju nästan som en bekräftelse på att läsning av litterär fiktion gör läsaren mer empatisk, men den tolkningen varnade en av studiens två upphovsmän uttryckligen för. Att kunna sätta sig in i andras medvetandetillstånd är inte samma sak som förmåga till empati, påpekade David Kidd. Och inte nog med det – han framhöll dessutom att exempelvis mobbare ofta har väldigt välutvecklad förmåga att sätta sig in andras medvetandetillstånd.

Ett annat argument som anfördes mot föreställningen om läsningens uppbyggliga inverkan är att många av historiens värsta bödlar varit storkonsumenter av litterär fiktion, alltifrån Sofokles och William Shakespeare till Fjodor Dostojevskij och Herman Hesse. Utöver det nämndes att moral är ett slipprigt begrepp, av den enkla anledningen att alla inte delar samma moral. Däremot radade de fyra forskarna i panelen upp ett tiotal andra goda skäl att läsa litterär fiktion.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Den ryska novellfyran

img061Förlaget Novellix är litet men aggressivt och påhittigt. Det ger bland annat ut små behändiga volymer med noveller, en så kallad fyra varje kvartal. Det sägs att det finns dem som samlar på fyror.

Den senaste fyran, 41-44, är helrysk och det är inte vilka ryssar och noveller som helst: ”En dåres anteckningar” av Nikolaj Gogol, ”Fästmön” av Anton Tjechov, ”Livets stråle” av Michail Bulgakov och, sist men inte minst, ”En löjlig människas dröm” av Fjodor Dostojevskij. De finns även som e-bok.

Urvalet av novellerna är väl genomtänkt, inte vare sig ”Kappan” eller ”Näsan” av Gogol och inte någon av de mer kända av Tjechov. Här ryms dystopiskt mörker, science fiction och samhällssatir, det är en väl sammanhållen och varierad fyra. Dostojevskij är dessutom underskattad som novellist.

Översättningarna är också helgjutna, samtliga av Alan Asaid. Som vanligt har det lagts ned en hel del krut på utförande och omslag. Illustrationerna, gjorda av Alexander Jansson, går i en stil som är lite som en blandning av Marc Chagall och René Magritte, fast aningen mer unheimlich.

Och så ett tips. Det har nyligen kommit ut en väldigt bra introduktion till novellformen, antologin Morphologies (Comma Press) med Ra Page som redaktör. Femton nutida novellister presenterar femton klassiska berättare, bland dem Dostojevskij och Tjechov. Det är riktigt inspirerande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Vad vet man om Kafka, egentligen?

I do not know. This essay could come down to just that. I have avoided writing about Kafka because – I do not know – I do not know where he is; I do not know what to say; I do not know what I do not know about Kafka. My suspicion is, I do not know because Kafka did not want me or any reader to know. At my most pissed off with him, I look at his stories and novels as clockwork contraptions for making mystification.”

Citerat ur ”Franz Kafka” av Toby Litt i antologin Morphologies – short story writers on short story writers (comma press, 2014), en suverän liten guide med korta,  täta och analytiska texter om novellister som Nathaniel Hawthorne, Edgar Allen Poe, Dostojevskij, Arthur Conan Doyle, James Joyce, Katherine Mansfield, F. Scott Fitzgerald, D.H. Lawrence med flera. Varje essä avslutas med tips om vidare läsning.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Citat

En novell varje kväll 60: 201 noveller av Anton Tjechov

“The task of a writer is not to solve the problem but to state the problem correctly.”
– Anton Tjechov

Anton Tjechov började sin skrivande karriär med att författa skämtsamma texter och anekdoter för populärpressen, som ett sätt att försörja sig när han studerade för att bli läkare. Idag räknas han som ett av de allra största ryska litterära genierna, han satte outplånliga avtryck i både dramatiken och novellkonsten. Här hittar du 201 noveller av Tjechov.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 48: ”The Enormous Radio” av John Cheever

Writer John Cheever

John Cheever (Photo credit: Wikipedia)

John William Cheever (1912-1982) skrev fyra romaner, men är tveklöst mest känd för sina noveller, som utspelar sig under de gyllne decennierna i efterkrigstidens USA. Han är känd för sina skildringar av livet i en idyllisk villaförort i New York och har kallats ”the Chechov of the suburbs”. Gräsmattorna är perfekt klippta, man dricker martinis vid poolen och i bakgrunden hörs ljuden från tennisbanorna.

Stämningen och tidskänslan påminner en hel del om teveserien Mad Men, men Cheevers noveller har ofta ett kafkaartat spår. Det är nästan som om händelserna utspelar sig i två parallella världar, den ena nästan plågsamt normal och den andra dröm- på gränsen till mardrömslik. Ett av Cheevers huvudteman är människans dubbla natur.

The Enormous Radio” passar in i det här mönstret, om man undantar att den utspelar sig i ett hyreshus på Manhattan. Ett ungt gift par, som älskar klassisk musik, har just köpt en ny radio och den fungerar, naturligtvis, inte riktigt som de tänkt sig.

Bra presentation av John Cheever i The Guardian.

Intervju med Cheever i The Paris Review.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 40: ”Beginners” av Raymond Carver

Raymond Carver

Raymond Carver (Photo credit: Wikipedia)

När novellisten Raymond Carver dog – vid 58 års ålder, 1988 – var han förmodligen en av USA:s och världens mest inflytelserika författare. Tematiskt var han influerad av bland andra Anton Tjechov, Guy de Maupassant och Flannery O’Connor. Stilistiskt finns det många likheter med Ernest Hemingway. Carver har i sin tur influerat så skilda författare som A.L. Kennedy, Haruki Murakami och Hans Gunnarson.

Det är en sliten term, men Carver är känd för sin tuktade dirty realism. Många anser emellertid att hans redaktör Gordon Lish – även känd som Captain Fiction – skapade det typiskt carverska och förvandlade opolerade diamanter till litterära mästerverk, så att säga. Skillnaden mellan originalmanus och den redigerade slutprodukten var tveklöst ofta mycket stor.

Döm själv – här kan du själv se hur originalmanus till ”Beginners” förvandlas av Lish till ”What We Talk About When We Talk About Love”. Det här är den oredigerade versionen av ”Beginners”. Båda är fantastiska, men vilken är bäst?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Noveller