George Saunders
Tenth of December
Random House
George Saunders är en av få författare på Time Magazines lista över världens mest inflytelserika personer. Men motiveringen sträcker sig längre än så: ”For more than a decade, George Saunders has been the best short-story writer in English — not ‘one of,’ not ‘arguably,’ but the Best.” Han kallas även “the greatest guy”. I en lång artikel i New York Times Magazine utser Joel Lovell ”Tenth of December”, Saunders nya och fjärde novellsamling, till årets bästa bok. Det är inget dåligt val, även om det är några månader kvar på året.
Artikeln är en ganska bra introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur het han är både som person och författare. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när ”Infinite Jest” gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ”the writer for our time.” Han påstås ha blivit ”a kind of superhero” för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders “writes like something of a saint.”
För att riktigt understryka hur hajpad Saunders är – ”Tenth of December” är lätt årets mest hajpade bok – kan man kika lite på bokens blurbs. Jonathan Franzen, Zadie Smith, Tomas Pynchon och Margaret Atwood övertrumfar varandra med superlativer. Saunders är den nye Mark Twain, den nye Kurt Vonnegut, den nye George Orwell och, lite mer förvånande, den nye Tjechov. Hävdar Dave Eggers: ”there is no-one better”.
På förlaget är man antagligen jublande glada, men när man recenserar en bok som blivit så omtalad och unisont hyllad ställs man inför ett problem – extremt höga förväntningar. Men faktum är att förväntningarna infrias. Mycket känns igen från ”CivilWarLand in Bad Decline” (1996), ”Pastoralia” (2000) och ”In Persuasion Nation” (2006), men den skruvade humorn har tonats ned lite grand.
De flesta av novellerna utspelar sig i suburbia eller småstadsamerika och i nutid eller en nära förestående framtid, som har lätta drag av science fiction. Saunders samtidskänsla är fantastisk och den skapar han bland annat genom att ge sina karaktärer distinkta och trovärdiga röster, oavsett om de tillhör präktiga tonårstjejer eller äldre män som förläst sig på självhjälpsböcker. Man vill faktiskt nästan skriva under på Lovells påstående, att Saunders är ”the writer for our time.”
”Tenth of December” är mörkare än de tidigare novellsamlingarna. Den första novellen handlar om en pimpinett tonårstjej som blir kidnappad, vilket ställer grannpojken inför valet och kvalet att följa sin moraliska kompass eller den diktatoriske faderns stränga regler. En annan novell handlar om ett fängelse, vars interner tvingas medverka i utvecklandet substanser som påverkar medvetandet, och som i så många andra noveller har Saunders hittat på olika varumärken: Verbaluce (gör så att man talar ocensurerat), Vivistif (en kraftfullare variant av Viagra) och Darkenfloxx (framkallar obeskrivligt obehag).
Också denna novell handlar om olika moraliska frågor och dessutom är det typiskt att hjälplösa människor utsätts för hemska saker av ett storföretag eller en stor institution. Lite anspråksfullt skulle man kunna säga att Saunders undersöker vad den moderna kapitalismen gör med oss människor.
En av de bästa och mest rörande novellerna har dagboksform. En familjefar beskriver hur han kämpar för att upprätthålla sin och sin familjs status. De är inte fattiga, men ”poorish” som han uttrycker det. Han tvingas trixa med olika konton för att kunna köpa vad dottern önskar sig i födelsedagspresent. Han, och flera andra karaktärer i samlingen, jämför sig ständigt med andra. De ligger stänndigt efter, men han lyckas skaffa en mycket, mycket märklig och åtråvärd trädgårdsdekoration, åtminstone för en tid gör den honom tillfreds. Den typiska Saunders-karaktären befinner sig precis på marginalen, jobbar stenhårt för att få allt att nätt och jämnt gå ihop.
Det är ingen nyhet att Saunders är en extremt tekniskt skicklig novellist, men ”Tenth of December” sjuder verkligen av uppsluppen fantasi och lekfullhet. Han visar än en gång att han är en fantastisk satiriker, utan att vara sarkastisk och ironisk men samtidigt medkännande. Som vanligt är han extremt rolig – balansen mellan svart humor och tragik känns nästan perfekt. Det finns egentligen ingen anledning att inte läsa den här boken.
Ola Wihlke
George Saunders talar om ”Tenth of Deceber” i podcast från Slate Magazine.
Tio av Saunders noveller gratis.
Saunders läser ”Offloading for Mrs Schwartz” från ”CivilWarLand in Bad Decline”.
I andra blogginlägg, ”I feel like I wanna ask You to adopt me!” och Världens bästa novell-podcast, hittar du mer om och av Saunders.
BearBooks 