Etikettarkiv: Atticus Lish

”Kanske det nya decenniets finaste och mest osentimentala kärlekshistoria”

preparation

Atticus Lish
Preparation for the Next Life
Tyrant Books, 2014

Det sägs att Atticus Lish inte läser recensioner, men ”The New American Love Story, Lived in the Shadows” i New York Times borde han läsa:

”Atticus Lish’s first novel, ‘Preparation for the Next Life,’ is unlike any American fiction I’ve read recently in its intricate comprehension of, and deep feeling for, life at the margins.

This is an intense book with a low, flyspecked center of gravity. It’s about blinkered lives, scummy apartments, dismal food, bad options. At its knotty core, amazingly, is perhaps the finest and most unsentimental love story of the new decade. It’s one that builds slowly in intensity, like a shaft of sunlight into an anthracite mine.”

Atticus Lish är son till den legendariska redaktören Gordon Lish, kanske mest känd för att ha gjort Raymond Carvers redan minimalistiska prosa ännu mer sparsmakad. I Atticus Lish roman, om en papperslös kvinnlig kinesisk immigrant, Zou Lei, och en ung Irak-veteran, Brad Skinner, finns inte många spår av faderns smak för minimalism – prosan flyter fram som en lavaström, växlar ibland hastigt spår och zoomar ofta in på någon detalj. Det är lite som en blandning mellan Dickens och William T. Vollman.

Det här ä de två första styckena i Preparation for the Next Life, som fragmentariskt berättar om Zou Lei innan hon åker dit för att hon som illegal immigrant bryter mot Patriot Act:

”She came by way of Archer, Bridgeport, Nanuet, worked off 95 in jeans and a denim jacket, carrying a plastic bag and shower shoes, a phone number, waiting beneath an underpass, the potato chips long gone, lightheaded.

They picked her up on the highway by a plain white shed, a sign for army-navy, tires in the trees. A Caravan pulled up with a Monkey King on the dash and she got in. The men took her to a Motel 8 and put her in a room with half a dozen other women from Fookien and a liter of orange soda. She listened to trucks coming in all night and the AC running.”

Zou Lei och Brad Skinner träffar inte varandra under särskilt romantiska omständigheter, men det växer fram en skör men också vacker kärlek dem emellan. Hon arbetar hårt på olika snabbmatställen, under största delen av handlingen på en kinesisk restaurang i Queens. Hon tillhör en muslimsk kinesisk minoritet, så hon har svårt att förstå sina arbetskamrater. Hon hyr in sig i ett rum tillsammans med andra immigranter.

Brad Skinner har både psykiska och fysiska ärr efter sina tre vändor i Irak. Han tillbringar mycket tid i sin källarlägenhet, han dricker för mycket, men kämpar på så gott han kan. De har det väldigt svårt, på alla tänkbara vis, men de tänker sig att de ska övervinna alla hinder om de håller ihop som en liten armé. Hotet om att Lei skulle kunna bli utvisad är ständigt närvarande.

Allra bäst trivs de när de pressar sig till det yttersta på gymmet. Första gången Skinner får syn på Lei gör hon typiskt nog övningar, under en paus i arbetet, en särskild form av träning då man enbart jobbar med sin egen kroppsvikt. När de tränar tillsammans är det ibland som om de uppnår en perfekt harmoni.

Av olika anledningar anar man att det inte kommer sluta lyckligt – man får redan i första akten veta att Skinner har ett vapen i sin lägenhet – men man läser och hoppas, tappar hoppet och läser vidare, återfår hoppet och läser vidare. Mest hoppingivande är Leis kompromisslösa optimism:

”You must keep on to your hope, for both of us, she told him, because maybe some good thing will happen.”

Zou Lei och Brad Skinner är romanens huvudkaraktärer, en tredje karaktär är New York eller kanske snarare Queens. Atticis Lish berättar i intervjuer hur han rört sig i hela Queens och fyllt block efter block med anteckningar. Det Queens Lish skildrar är mångkulturellt, vilket inte minst speglas i utbudet restauranger, ganska nedgånget och fullt av graffiti. Faktum är att mat spelar en ganska stor del i berättelsen. Men Queens är också en vacker plats där Lei och Skinner ibland tar promenader. Det var länge sedan jag läste en så levande och detaljerad skildring av New York.

Det var också länge sedan jag läste en så gripande och osentimental kärlekshistoria. Och det var länge sedan jag läste en så engagerad och engagerande skildring av villkoren för papperslösa. Zou Lei är på sätt och vis bokens stjärna, men Atticus Lish har även gjort Brand Skinner både intressant och trovärdig. Han är ingen supersoldat.

Det känns som om den amerikanska litteraturen efter 11 september har väntat på att en berättelse som Preparation for the Next Life skulle komma ut. Det är svårt att fatta att det är en debutroman.

Fakta: Atticus Lish är döpt efter en karaktär med samma förnamn i To Kill a Mockingbird.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Finalisterna till PEN/Faulkner Award + långa listan till Baileys litteraturpris

preparation

Juryn har utsett de fem finalisterna till PEN/Faulkner Award 2015:

Jeffery Renard Allen, författare till Song of the Shank (Graywolf Press)

Jennifer Clement, författare till Prayers for the Stolen (Hogarth)

Atticus Lish, författare till Preparation for the Next Life (Tyrant Books)

Emily St. John Mandel, författare till Station Eleven (Alfred A. Knopf)

Jenny Offill, författare till Dept. of Speculation (Alfred A. Knopf)

Vi har läst mycket positivt om Dept. of Speculation, men vi har bara läst Station Eleven och håller på att läsa Preparation for the Next Life av Atticus Lish – ja, han är son till legendariska redaktören Gordon Lish, känd för sitt arbete med Raymond Carver.

Jag tycker att Station Eleven är en helt okej och underhållande roman, men för att vara en dystopi är den lite väl gullig och harmlös, på något sätt. Lite präktig, och jag begriper inte riktigt att den blivit så hyllad. Den utspelar sig före och efter en epidemi som utplånar större delen av jordens befolkning.

Ett teatersällskap drar runt i ett postapokalyptiskt Nordamerika och sätter upp pjäser av den store barden. Idén är rolig, men jag kunde aldrig riktigt ta berättelsen, ganska hårt tyngd av sentimentalitet, på allvar. Den borde vara något för Hollywood.

Preparation for the Next Life är desto mer fängslande, en rå, vacker och hjärtskärande kärlekshistoria. Den handlar om en kinesisk kvinna, som tillhör en muslimsk minoritet, som emigrerar till USA, via Mexiko, och först fängslas på grund av Patriot Act och sedan försöker bygga upp en dräglig tillvaro och tar olika illa betalda ströjobb.

Hon hamnar till slut i Queens, New York, där hon jobbar på en asiatisk sylta. Hon träffar en amerikansk man, som är svårt märkt av att han gjort flera vändor som soldat i Irak. Men reservation för att jag bara läst 60-70 sidor – det här är något av det mest gripande jag läst på länge. Det är Lish debutroman och han har hittat en alldeles egen och smått hypnotisk stil.

Omdömet i New York Times: ”Perhaps the finest and most unsentimental love story of the new decade.”

Jag både tror och hoppas att Atticus Lish vinner årets PEN/Faulkner Award.

9780007557745

Det första jag tänker när jag ser Baileys womens prize for fiction longlist 2015 är: Vilken lång lång lista. Det andra jag tänker är: Vad sorgligt med ett pris för enbart kvinnliga författare. Men det kanske behövs. Sorgligt nog. I The Guardian beskrivs bakgrunden till prisets tillkomst:

”The women’s prize for fiction was launched in the wake of the judges’ failure to shortlist a single female author for the Booker prize of 1991. Literary figures led by the author Kate Mosse discovered that ‘by 1992, only 10% of novelists shortlisted for the Booker prize had been women’; by 1996, their plan to launch an award solely for women had come to fruition. After years of sponsorship by Orange, the 2013 award was privately funded by sponsors including Cherie Blair and Joanna Trollope. The prize is now sponsored by Baileys.”

Även på denna lista finns Emily St. John Mandel och hennes Station Eleven med. 2014 var ett sensationellt bra år för henne, det bästa hittills i hennes karriär.

Det här är låga listan i sin helhet:

Outline av Rachel Cusk (Faber and Faber) UK

Crooked Heart av Lissa Evans (Doubleday) UK

Aren’t We Sisters? av Patricia Ferguson (Penguin) UK

I Am China av Xiaolu Guo (Chatto & Windus) Kina / UK

Dear Thief av Samantha Harvey (Jonathan Cape) UK

Elizabeth is Missing av Emma Healey (Viking) UK

Station Eleven av Emily St John Mandel (Picador) Kanada

The Offering av Grace McCleen (Sceptre) UK

The Country of Ice Cream Star av Sandra Newman (Chatto & Windus) UK/USA

The Girl Who Was Saturday Night av Heather O’Neill (Quercus) Kanada

The Bees av Laline Paull (Fourth Estate) UK

The Table of Less Valued Knights av Marie Phillips (Jonathan Cape) UK

The Walk Home av Rachel Seiffert (Virago) UK

A God in Every Stone av Kamila Shamsie (Bloomsbury) Pakistan/UK

How to be Both av Ali Smith (Hamish Hamilton) UK

The Shore av Sara Taylor (William Heinemann) USA

A Spool of Blue Thread av Anne Tyler (Chatto & Windus) USA

The Paying Guests av Sarah Waters (Virago) UK

After Before av Jemma Wayne (Legend Press) UK

The Life of a Banana av PP Wong (Legend Press) UK

Den brittiska dominansen är förkrossande, men i övrigt är det en väldigt varierad lista – tunga namn på stora förlag, som Ali Smith och Kamila Shamsie, blandat med debutanter, som Jemma Wayne och PP Wong, utgivna av lilla Legend Press.

Väldigt svårtippat med så många och väldigt olika författare och böcker. Men det vore kul om The Bees vann, Laline Paulls originella debutroman, vars huvudperson, Flora 717, är ett bi.

Skriv gärna och berätta om du har läst någon av romanerna eller författarna. Har du någon favorit?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter

Liten guide till spännande amerikanska indieförlag

Entropy Magazine intervjuar i en pågående serie personer som driver några av Amerikas mest spännande indieförlag. Det går nästan inte att överblicka den här dynamiska undervegetationen av förlag som ger ut lite smalare, lite mer experimentell och, inte sällan, mycket intressantare litteratur är de stora och gigantiska förlagen.

Därför fungerar intervjuserien perfekt som en liten guide till förlag och litteratur som bärs fram av entusiasm, estetiska visioner och äventyrlighet, snarare än av intäkter från bestsellers och väl tilltagna budgetar för marknadsföring.

Om en stenrik välgörare plötsligt skulle erbjuda oss att få fyra av förlagen i intervjuserien – han kanske har blivit vansinnig? – så skulle vi nog välja kvartetten nedan. Vi har valt ett citat från var och en av intervjuerna samt en bok från respektive förlag:

kDzHXCAA

Two Dollar Radio

Intervju med Eric Obenauf, Two Dollar Radio. Grundat 2005. Columbus, Ohio

”In terms of steering the Two Dollar Radio ship, I’m much more influenced aesthetically and spiritually by the work of indie record labels. I read publishing news daily, because I maybe should. But publishing news is fucking boring! Indie record labels like Drag City and Jagjaguwar just do want they want, when they want to, which seems to create an extremely liberating environment creatively.”

516aNGnpIcL._SY344_BO1,204,203,200_

The Absolution of Roberto Acestes Laing (2014) av A. Laing 

Flavorwire valde den här romanen till en av de tio bästa 2014.

”Kafka directed by David Lynch doesn’t even come close. It is the most hauntingly original book I’ve read in a very long time. Nicholas Rombes The Absolution of Roberto Acestes Laing is a strong contender for novel of the year.”
– 3:AM Magazine

Några av förlagets andra författare: Sarah Gerard, Shane Jones, Rudolph Wurlitzer, D. Foy och Barbara Browning.

dorothy_stamp

Logo: Yelena Bryksenkova

Intervju med Danielle Dutton, Dorothy, a publishing project. Grundat 2010. St. Louis?

”I was influenced at the outset by presses whose lists I loved and whose commitment to publishing serious, innovative, difficult, necessary, quixotic work inspired me: Dalkey, of course, New Directions, the now defunct Clear Cut, etc. Also presses whose books are/were consistently beautiful objects: Hogarth, Flood Editions, Ugly Duckling Presse, etc. […] I’m going to quote our website in regards to our mission, since I spent a long time thinking about the extent to which I wanted to articulate any mission; this is what we came up with: ‘Dorothy, a publishing project is dedicated to works of fiction or near fiction or about fiction, mostly by women.'”

WC-front

The Wallcreeper (2014) av Nell Zink

Den här debutromanen var en av förra årets mest uppmärksammade och hyllade, något lite påverkades kanske mottagandet av att Zink är en av Jonathan Franzens protegéer.

”Nell Zink is a writer of extraordinary talent and range. Her work insistently raises the possibility that the world is larger and stranger than the world you think you know. You might not want to believe this, but her sentences and stories are so strong and convincing that you’ll have no choice.”
Jonathan Franzen

Några av förlagets andra författare: Barbara ComynsSuzanne ScanlonRenee Gladman, Amina Cain och Joanna Ruocco.

spader

Intervju med Giancarlo DiTrapano, Tyrant Boooks. Grundat 2006. NYC.

”Tyrant Books is, to quote Christian Lorentzen, a one man institution (with a team of freelancers, I might add) so I publish what I enjoy reading. If it pleases and grabs me, then I will try to publish it. That’s all editing really is. […] I’ve had so much support. People like Brian Evenson, Michael Kimball, Noy Holland who have been there since the beginning, were essential in making this happen. Tyrant stuff isn’t for everyone, but nothing should be for everyone.”

preparation

Preparations for the Next Life (2014) av Atticus Lish

Den här romanen har hyllats på bred front, och verkar riktigt spännande:

”Perhaps the finest and most unsentimental love story of the new decade.”
The New York Times

Tyrant Books har gett ut en mängd spännande författare, bland andra: Marie CallowayGary Lutz, Sam LipsyteScott McClanahan och Sam Michael.

SHlogo

Intervju med Spencer Madsen, Sorry House. Grundat 2012. Brooklyn, New York.

Vi tar oss friheten att citera hela inledningen av den här ganska korta men roliga intervjun:

How did Sorry House start?

I wanted something to do with my hands.

Tell us a bit about Sorry House. What are your influences, your aesthetic, your mission?

I was influenced by everything, which is why I didn’t want a mission or a decided aesthetic. Those things are really limiting. Missions especially turn me off to other presses. A mission will fail. I wanted something less qualitative. If I was going to lose money I wouldn’t have felt I failed.”

17159513

i will never be beautiful enough to make us beautiful together (2013) av Mira Gonzalez

Om du är intresserad av ung amerikansk samtida poesi, bör du läsa Mira Gonzalez, som har fått epitetet prinsessan av Alt Lit. Det är ganska kul, hon är något av en prinsessa, men etiketten är onödigt begränsande. Vi har publicerat en dikt av henne, som är både melankolisk, humoristisk och, på sitt egna vis, vacker och avväpnande: ”last night i cried for no discernible reason”.

Det här är den bästa texten jag läst om Gonzalez poesi: ”Depthless Psychology. The flatness of Mira Gonzalez’s poetry.”

På Sorry House hemsida hittar man många citat av författare som håller Gonzalez poesi högt.

Mira Gonzalez’s book brings experimental poetry into the internet age with dark, distinctly female riffs on ambition, depression and love.
Lena Dunham

I like Mira Gonzalez’s 1st poetry collection. It was poignant, intellectually stimulating, funny, interesting to me. The carefulness and precision and control with which Mira describes intense, uncommon, painful, mysterious experiences in her life made me feel very close to another human being (Mira, I think) in a way that is rare for me and that caused me to feel calmer and less desperate/despairing about my life and, I think, to some degree, more inclined to consider and be affected by the perspectives/lives of other people. The words I keep thinking when I think of Mira’s book are “wise” and “compassionate.”
Tao Lin

Det finns fler intervjuer med förlagsredaktörer på små pigga Amerikanska förlag på Entropy Magazines hemsida: Small Press. De kommer fortsätta sin inventering av de mest spännande amerikanska småförlagen.

OIa Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer