Etikettarkiv: barnbok

Barnbok: ”Skogens hemligheter” av Jimmy Liao

1. OmslagÔÇôfrilagd bild_Skogens_hemligheter

Jimmy Liao
Skogens hemligheter
Övers. Anna Gustafsson Chen
Mirando bokförlag

Vi blir ibland tillfrågade om vi vill recensera böcker, men recenserar i regel inte barnböcker, om det inte är något speciellt. Skogens hemligheter av Jimmy Liao är verkligen speciell. Det är den taiwanesiske superstjärnans underbara och smått klassiska debutbok, vagt inspirerad av Alice i underlandet. Idag har Liao hunnit illustrera och skriva ett fyrtiotal och är en firad och älskad författare i Asien, men också mer och mer i Europa och USA.

Den första illustrationen föreställer en gigantisk tygkanin som balanserar på ett ben och lutar sig fram över ett sovande barn och hennes kramdjur, en svart liten hund. Ett fönster står öppet och utanför i mörkret syns träd. Vinden tar tag i gardinerna som för att påminna om allt spännande i skogen utanför.

Sedan inleds själva berättelsen i Skogens hemligheter som är äventyrlig, rolig, fantasifull och oerhört charmig. ”Det var onsdag eftermiddag,” berättar barnet, ”det blåste lite och jag somnade … De vita gardinerna fladdrade lätt i vinden.” Och på nästa sida: ”Den ulliga kaninen dök upp och visslade på mig utanför fönstret.” Sedan bär det av ut i skogen, som till en början är lite kuslig.

SKOGENS-HEMLIGHETER

Kaninen är en riktig upptågsmakare och tillsammans med barnet ger den sig ut på ett riktigt äventyr. De besöker mystiska grottor och små små hus. Det allra bästa är kanske att kaninen låter barnet rida på dess rygg. Liao är oerhört skicklig på att med små medel skapa spänning, vilket han bland annat gör genom glidningar i berättelsen mellan dröm och verklighet. När äventyret, men inte drömmen, är över har skogen flyttat in i barnets rum. Den har blivit något välbekant och ofarligt.

SKOGENS-HEMLIGHETER-2

Jag har redan lovat bort den här boken till Ester, som är tre år och älskar sagoböcker. Jag kunde inte låta bli att visa boken för henne och hennes spontana reaktioner, när hon bläddrade i boken själv, var oerhört positiva. En femma av fem möjliga. Den rekommenderade åldern är 3-6 år men den karakteriseras också som en ”allåldersbok”.

Stjärnenatt-webb-1_Pawel-Flato

Av Jimmy Liao finns i skrivande stund en annan titel på svenska, Stjärnenatt, också den utgiven av Mirando bokförlag. Om du gillar barnböcker av hög kvalitet, besök deras hemsida.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Recensioner

Apan Justus bor bortom stjärnorna där allt lyser av sig självt

191610-c01a48250be94f7787352aa0e81d9c20 (1)

Moa Bartling och Sebastian Bacigalupe
Den där Justus
Libertad

Vi blir ibland tillfrågade om vi vill recensera böcker, men recenserar i regel inte barnböcker, om det inte är något speciellt. Redan på bild ser man att Den där Justus är något utöver det vanliga, det gäller inte minst huvudpersonen, apan Justus, som bor bortom stjärnorna där allt lyser av sig självt. Justus ser snäll, rolig och lite tokig ut, en perfekt apa i en sagobok.

Själva boken är också riktigt snygg, den gulgröna nästan självlysande Justus, står ut från en blank svart bakgrund. Snitten är också svarta, liksom sidorna inne i boken, som är ett litet rymdäventyr. Det är dessutom en stor volym med kartongtjocka sidor. Boken är som ett fint objekt i sig, som man skulle kunna ha på väggen.

Men texten tycker jag tyvärr är lite svår, redan det första stycket är ganska komplicerat:

”Det sägs att hur långt bort man än reser så ser man alltid ut genom samma fönster. Det betyder att man alltid är samma person som tittar ut genom sina ögon.”

När jag först såg boken tänkte jag att den säkert vore perfekt till min brorsdotter, som är tre år gammal. men jag tror att det kan bli svårt för henne att hänga med i det här rymdäventyret. Nästa stycke:

”Men så finns det platser där man är helt trygg och hemma, platser där man inte behöver titta ut, utan där allt man ser och hör är en del av en. En sådan plats är Blundlund.”

Och till Blundlund kan man fara just i ögonblicket mellan vakenhet och sömn. Det är där man kan träffa apan Justus och hans kompisar – en gris, en uggla, en hund och en björn. De lyser också i klara färger. Men jag tror helt enkelt att det blir svårt för många barn att skilja på det första sättet att vara, i sig själv och i kontakt med omvärlden genom sinnena, och det andra sättet; ”där allt man ser och hör är en del av en själv.”

Det är möjligt att jag underskattar min brorsdotter och andra barn i ungefär hennes ålder, men jag tänker mig att man skulle ha kunnat skriva mycket enklare, inte redan i inledningen göra distinktioner mellan jaget och omvärlden och olika sätt att förnimma verkligheten.

Men det är egentligen ingen avgörande invändning, jag tror att bokens utförande och Justus vänliga leende kommer att få många att vilja följa med till Blundlund. Vad gäller just min bror är han dessutom bra på att fantisera, jag är övertygad om att han kan improvisera om det skulle bli lite väl svårt för hans barn.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner