George Plimptons visitkort. Foto: Wikipedia
Det kanske bara är ett ålderstecken, men jag har en känsla av att det gjordes fler och bättre författarintervjuer på 70-, 80- och 90-talet än idag. Jag har en känsla av att tidnings- och tidskriftsintervjun hade en mycket mer framskjuten position, att den var något man stolt skyltade med för att locka läsare.
Författarens status har naturligtvis sjunkit, särskilt i egenskap av tyckare utanför sitt speciella område, och det kommer ut färre tidskrifter, men jag har en känsla av att det beror på något annat. Produktions- kostnaderna, om man får uttrycka sig lite osentimentalt. Inför en intervju ska en journalist gärna läsa eller ha läst ett helt författarskap och man ska ordna ett möte, helst IRL. Det tar helt enkelt oändligt lång tid att färdigställa en intervju jämfört med exempelvis en krönika.
Men the Paris Review ångar på som om ingenting har hänt sedan 50-talet. Man gör osedvanligt långa och ingående intervjuer med fokus på den kreativa processen och verket. Inte sällan är intervjuarna två, som när Alice Munro intervjuades 1994. Då reste en duo från New York till Ontario och samtalade med henne under tre dagar. Och det märks faktiskt.
Arkiven på Paris Review utgör en riktig guldgruva och det här är 10 favoritintervjuer:
Jorge Luis Borges, ”The Art of Fiction No. 39 ”
”During this century, as I say, the epic tradition has been saved for the world by, of all places, Hollywood.”
Julio Cortazar, ”The Art of Fiction No. 83 ”
”For me, literature is a form of play. But I’ve always added that there are two forms of play: football, for example, which is basically a game, and then games that are very profound and serious. When children play, though they’re amusing themselves, they take it very seriously.”
Italo Calvino, ”The Art of Fiction No. 130”
Svar på fråga om influenser från Joyce eller andra modernister: ”My author is Kafka and my favorite novel is Amerika.”
Alice Munro, ”The Art of Fiction No. 137”
”I was writing desperately all the time I was pregnant because I thought I would never be able to write afterwards. Each pregnancy spurred me to get something big done before the baby was born. Actually I didn’t get anything big done.”
Haruki Murakami, ”The Art of Fiction No. 182 ”
”I’m not intelligent. I’m not arrogant. I’m just like the people who read my books. I used to have a jazz club, and I made the cocktails and I made the sandwiches. I didn’t want to become a writer – it just happened. It’s a kind of gift, you know, from the heavens.”
Barry Hannah, ”The Art of Fiction No. 184”
”Nabokov said Hemingway wrote books for boys, but that’s just a pompous disreading of genius. ‘Aesthetic bliss,’ so identified with Nabokov, is a frequent blessing in Hemingway, too. I love both authors, by the way, and found my own way between them.”
Umberto Eco, ”The Art of Fiction No. 197”
“I suspect that there is no serious scholar who doesn’t like to watch television. I’m just the only one who confesses.”
Michel Houellebecq, ”The Art of Fiction No. 206 ”
”I want to be loved despite my faults. It isn’t exactly true that I’m a provocateur. A real provocateur is someone who says things he doesn’t think, just to shock. I try to say what I think.”
Imre Kertész, ”The Art of Fiction No. 220”
“I tried to depict the human face of this history, I wanted to write a book that people would actually want to read.”
Ursula K. Le Guin, ”The Art of Fiction No. 221”
”The ‘hard’–science fiction writers dismiss everything except, well, physics, astronomy, and maybe chemistry. Biology, sociology, anthropology—that’s not science to them, that’s soft stuff. They’re not that interested in what human beings do, really. But I am.”
I intervjuserien finns också ”The Art of Poetry”, relativt nya ”The Art of Nonfiction” och, det senaste tillskottet, ”The Art of Screenwriting. I det just utkomna vårnumret intervjuas skaparen av Mad Men, Matthew Weiner: “TV writing is for people who hate being alone more than they hate writing.”
Ola Wihlke
BearBooks 