Etikettarkiv: Ben Marcus

Bok om konstprojekt i vilket man färgar duvor

pigeons_cover_gross
 
Julian Charrière & Julius von Bismarck
Red. Eric Ellingsen
Some Pigeons Are More Equal Than Others
Lars Müller Publishers

För en tid sedan läste jag Enrique Vila-Matas självbiografiska roman The Illogic of Kassel (New Directions), som handlar om en författare som blir inbjuden till den 13:e upplagan av dOCUMENTA, 2012, konstevenemanget som förvandlar stora delar av Kassel till ett galleri.

Tanken är att författaren ska sitta på en restaurang och skriva på en kinakrog i utkanten av Kassel, tanken är väl att han ska interagera med publiken eller med restaurangens kunder. Författaren är emellertid inte särskilt sugen på att sitta och skriva inför publik, större delen av boken handlar istället om hur författaren driver runt i Kassel och tittar på konst.

Ett av författarens favoritkonstverk var en installation av konstnären Pierre Huyghe, Untilled, som var belägen i Karsaue park. Jag minns inte så mycket av själva konstverket, mer än att författaren tyckte att det var mystiskt och oerhört suggestivt, men jag minns att en hund strök runt konstverket, ja, den var i själva verket en del av installationen. Dess högra framben var målat rosa.

Jag kommer att tänka på hunden med det rosa benet när jag läser konstboken Some Pigeons Are More Equal Than Others, vilket inte är så konstigt, eftersom boken, förutom mycket annat, berättar om konstnärerna Julius von Bismarck och Julian Charrière och deras märkliga apparat, som lockar till sig duvor, sprejmålar dem i starka men ofarliga färger och sedan släpper ut dem igen. Färgen är inte beständig, men under en tid ser de målade duvorna ut som vackra tropiska släktingar till sina mer gråblå artfränder.

somepigeon_sf1_ds-8

All images © Julius von Bismarck and Julian Charrière

somepigeon_sf1_ds-11

Some Pigeons Are More Equal Than Others är både bokens och konstprojektets namn. Det är ett pågående projekt och konstnärerna har tagit med sin märkliga apparat till flera städer där de fångat och färgat tiotals duvor. Projektet engagerar också personer från många olika områden och boken är en poesi- och prosaantologi.

somepigeon_sf1_ds-36

Faktum är att hunden med det röda benet, som ett av många exempel på konstverk med djur, nämns i en av bokens texter, ”The Return of the Real”, av Philip Ursprung: ”The mysterious dog with a pink painted leg became an emblem of the entire exhibition.” Ursprung skriver att relationen mellan, kanske snarare gränserna mellan, människa och djur ägnas störst intresse under perioder när maktförhållanden förskjuts.

somepigeon_sf1_ds-61

Ursprung hävdar att den teoretiska debatten om skillnaderna mellan människor och djur var unikt livlig under Upplysningen, i ett historiskt skede som var omvälvande politiskt och då medborgaren erövrade många nya rättigheter. Men, undrar jag, hur stämmer det här överens med vår tid, då allt fler av Upplysningens landvinningar rullas tillbaka?

Kanske har det varit så tidigare att djuren indirekt fått ta del av de politiska och sociala framsteg som människan erövrat. Att gränserna mellan djur och människa fortsatt är ett så hett ämne kanske lika mycket handlar om att människan fått lägre status som att djuren fått högre status?

En annan fråga Ursprung väcker: ”Could it be that the current discussion about the interaction between the human and the non-human has it roots in current economic and technological shifts, in the fact that computerization has become part of everyday life, where human and artificial ‘intelligence’ compete?”

Den radikala, eventuellt historiskt unika, omfördelningen av ekonomiska resurser måste, tror jag, på något sätt påverka diskussionen människa-djur. Även den teknologiska utvecklingen tror jag påverkar, ganska mycket dessutom, eftersom vi, paradoxalt nog, verkar drabbas av väldigt dåligt samvete inför utsikterna att skapa artificiell intelligens (AI). Den teknologiska utvecklingen är häpnadsväckande snabb, allt fler arbeten kan utföras av maskiner, vilket rimligtvis påverkar synen på oss själva, men utvecklingen av AI går snarare förbluffande långsamt.

Men Some Pigeons Are More Equal Than Others, både projektet och boken, handlar naturligtvis om mycket mer än om gränsen mellan och relationen mellan människa och djur. På ett mer grundläggande plan handlar de väl om perception, om hur en liten förändring av perceptionen kan leda till en stor skillnad i tolkning, att en liten förändring av perceptionen kan vara ett kraftfullt verktyg för både positiv och negativ förändring.

”The Return of the Real” av Philip Ursprung är bara en av många texter i boken, som naturligtvis är full av foton av färggranna duvor. Boken inleds med några recept på duva, som grillad Medelhavsduva och Medelhavsduva fylld med couscous. Jag har en känsla av att det vore en dålig idé att tillaga en stadsduva, om man skulle få för sig att snärja en.

Medverkar med dikter gör bland andra Cia Rinne, Ida Börjel, Christian Bök, Karl Holmqvist och Joyelle McSweeney. Boken innehåller också en kort prosatext av Ben Marcus samt intervjuer med Ai Weiwei och Olafur Eliasson. Den senare konstnären var professor när Julius von Bismarck och Julian Charrière studerade i Berlin. De utexaminerades båda två 2013 som Meisterschüler och bor och verkar i Berlin.

Some Pigeons Are More Equal Than Others är en spretig bok, med allt från dikter och praktfulla foton till intervjuer och mer teoretiska texter. Spretigheten ser jag som en av bokens stora tillgångar.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Tegelsten fullmatad med briljanta amerikanska noveller

Image of New American Stories

New American Stories
Red. Ben Marcus
Granta

Det kommer ut en strid ström av antologier med amerikanska noveller, varje år kommer exempelvis en ny The Best American Short Stories ut. Den här typen av regelbundet utgivna antologier är ofta bra, till och med mycket bra, men de är sällan fantastiska. De fantastiska novellantologierna kommer ut mer sällan och urvalet noveller görs av någon som brinner för novellen som uttrycksmedel, som författaren Ben Marcus.

 

2004 gjorde Marcus urvalet, tjugonio noveller, till The Anchor Book of New American Short Stories,  som nästan har klassikerstatus. Det är en fantastisk samling namn man ser på omslaget, men det har gått tio år och både Amerika och novellen har förändrats. Därför känns det roligt att kunna berätta att Marcus sammanställt en snarlik antologi, drygt 700 sidor tjocka New American Stories, med trettiotvå noveller av lika många författare – från en novell som tar upp en halv sida av Lydia Davis till riktigt långa, som den rafflande novellen av Jesse Ball som utspelar sig i tid som är svår att bestämma, men som handlar om dueller på liv och död.

Marcus skriver i sitt förord lite om tanken med antologin:

”This anthology aims to present the range of what American short-story writers have been capable of in the previous ten years or so, not as a museum piece but as a sampler of behaviors and feelings we can nearly have only through reading.”

Några författare från den första antologin dyker upp i den nya: George Saunders, Anthony Doerr, Wells Tower, Sam Lipsyte, Mary Gaitskill och Deborah Eisenberg. De är stora stjärnor och försvarar sina platser väl med sina respektive noveller. Den enda som inte är novellspecialist är väl Doerr. Av de här tycker jag bäst om Saunders novell, om en hemvändande soldat som råkar ordentligt i trubbel, och Eisenbergs, som utspelar sig i New York och handlar om ett par, William och Otto, som har det trassligt på sitt vis, med planeringen inför eventuella släktträffar.

Och apropå New York, en av mina favoriter är ”Another Manhattan” av Donald Antrim. Två par som har riktigt trassliga relationer ska gå ut och ta några drinkar. En av männen ställer till det för sig – det är en ömsint och tragikomisk novell.

Av ren nyfikenhet tittade jag på vilket årtionde författarna är födda. För tre av författarna saknas den uppgiften, men två av författarna är födda på 30-talet, Robert Coover och Don DeLillo, fem är födda på 40-talet, fem på 50-talet, fem på 60-talet, nio på 70-talet och tre på 80-talet. Ben Marcus är själv 60-talist. Det är inga märkvärdiga siffror, men jag tycker att man ser ett tydligt samband mellan ålder och experimentlusta eller viljan att ta ut svängarna.

Robert Coover är undantaget som bekräftar regeln, hans obetalbara klassiker ”Going for a Beer” sammanfattar på ett helt briljant sätt ett helt vuxet liv med 1000 ord. Huvudpersonens liv liksom vecklar ut sig, det är som om han hela tiden ligger inte bara ett utan flera steg efter. Så här inleds novellen:

”He finds himself sitting in the neighborhood bar drinking a beer at about the same time that he began to think about going there for one. In fact, he has finished it. Perhaps he’ll have a second one, he thinks, as he downs it and asks for a third. There is a young woman sitting not far from him who is not exactly good-looking but good-looking enough, and probably good in bed, as indeed she is.”

Jag tycker att det är roligt att Tao Lin – en av 80-talisterna – finns representerad i antologin. Jag retar mig lite på att så många retar sig på honom. Hursomhelst, faktum är att jag tycker att det var roligast att läsa många av de lite mer utflippade novellerna skrivna av lite yngre författare, därmed inte sagt att jag nödvändigtvis tycker att de är bättre än de andra.  Men jag tycker att hårt skruvade ”Madmen” av Lucy Corin är otroligt underhållande, den handlar om en tjej som ska välja en madman, killar och tjejer som håller på att bli vuxna åker till en anstalt och väljer en madman. Den tonåriga berättaren förklarar, utan att göra saken mycket mindre mystisk:

”The whole idea is that you take home a madman and that teaches you about Facing the Incomprehensible and Understanding Across Difference.”

En annan ung författare som också tar ut svängarna är Rachel B. Glaser som i sin bara några sidor långa novell, ”Pee on Water” sammanfattar och förvränger mänskligheten historia. Det börjar poetiskt:

”Earth is round and open, whole and beating in its early years. The stars are in a bright smear against the blackboard. A breath pulled so gradual the breath forgets. Winds run back and forth. Clouds idly shift their shapes. Stubborn ice blocks will not be niced down by the fat sun. Melted tears run, then freeze. Tiny cells slide into tiny cells.”

Sedan blir det bara konstigare och konstigare och roligare och roligare:

”The new monkeys need less and less protective hair. They have babies. They fight, throw punches, show teeth and bite. They think each other are sexy. Raise their babies away from the others. Males try sex with females from the front. Boobs get bigger to remind males what butts felt like.”

Och både strutglassen och Chuck Berry skrivs in i historien:

”At the World’s Fair, someone rolls a waffle and scoops ice cream in it. Plastic is invented. Neon lights. 127 kisses in a single movie. Fire department horses retire. Men feel cool riding cars. Chuck Berry fucks time into place, pulls it into beats and it hangs. It plays.”

Man kan tänka sig att influenserna snarare kommer från författare som Donald Barthelme, Italo Calvino och Georges Perec än från Raymond Carver och andra smutsiga realister. Och ett sista exempel på en författare som har tänkt utanför ramarna – Mathias Svalina vars ”Play” är instruktioner till olika egendomliga lekar. De följer först någon slags logik, men blir sedan allt märkligare, som Animal Chase, för fem eller fler spelare:

”Two bases are marked off, at either end of America. Each child takes the name of an Animal. One child is It. He stands in the center of America & writes newspaper columns about the decline of America. He starts a radio show & becomes tremendously influential.”

Eller Jiggle the Handle, för två spelare:

”One child is the hunter & one child is the knife. One child is the ocean & one child is the sliver of metal stuck in the pad of the thumb. One child screams with pleasure & one child holds a heat-flaccid candle. One child bears the pain & one child stares at the spinning rims on a shiny Toyota.”

Man kan väl föreställa sig samma influenser här, inte är det Raymond Carver i alla fall. Men det finns något för alla smakriktningar i New American Stories, en antologi som är extremt omsorgsfullt sammansatt, en blivande klassiker som verkligen är full av noveller som sticker ut, på det ena eller andra sättet.

En stor förändring sedan The Anchor Book of New American Short Stories är att Amerika har fört långa krig som kostat oerhört mycket, oavsett om man använder ekonomiska, mänskliga eller moraliska måttstockar. Flera noveller handlar om hemvändande soldater och en skildrar hur soldater som ger sig iväg på sin första vända. Det som utmärker de här novellerna och ytterligare några andra, är att Amerika inte skildras som en självklart god kraft i världen. Amerika beskrivs som onödigt aggressivt och en rå girighet har brett ut sig.

”Blink and you might miss this war,” säger en nyhetspratare vid krigsutbrottet i ”Paranoia” av Saïd Sayrafiezadeh. Flera av novellerna vittnar om hur felaktig den prognosen var. I novellen av Mary Gaitskill, ”The Arms and Legs of the Lake”, förklarar en hemvändande soldat för en civilist hur saker och ting hänger ihop:

”You need killers like me so that you can go on having all the nice things you have.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

De 8 bästa amerikanska böckerna i juli

När man följer den amerikanska, och i någon mån den brittiska, bokutgivningen får man en känsla av att tempot är betydligt mycket mer uppskruvat än i Sverige. Många sajter, tidningar och tidskrifter väljer ut de 5, 10 eller 15 böcker de tycker är mest spännande eller intressanta varje månad.

Vi började göra en egen lista för två månader sedan och fortsätter med det. Självklart har vi inte valt ut de 8 bästa böckerna, vi har valt ut de 8 böcker som vi tror är mest spännande och intressanta, men det blir för långt att skriva i en rubrik.

20150326140533US_cover_of_Go_Set_a_Watchman

Vi rekommenderar varmt To Kill a Mockingbird (1960) av Harper Lee, som är en av de mest lästa och älskade amerikanska romanerna någonsin. Den finns som fantastisk ljudbok, inläst av Sissy Spacek. Det verkade inte som om Harper Lee skulle skriva några fler böcker men så visade det sig att hon hade en liggande: Go Set a Watchman. Det är en sensation och ingen annan bok har fått så många förbeställningar

turningintodwelling_gilbert

Redan innan Christopher Gilbert dog 2007 hann hans första diktsamling, Across the Mutual Landscape, bli något av en kultklassiker. Nu ger Graywolf ut den tillsammans med hans andra, hittills opublicerade diktsamling, Turning into Dwelling. Vi har läst väldigt mycket positivt om den första diktsamlingen och Greywolf skulle inte ge ut den andra om inte också den var riktigt bra. Med introduktion skriven av Terrance Hayes.

9780062391193

Speak av Louisa Hall har en komplicerad struktur, sex berättelser som spänner över fyra århundraden, från en pilgrims dagbok till en entreprenörs bekännelse 2040. Han har blivit fängslad för att ha byggt robotar. Ett stort tema är artificiell intelligens och jämförelser har redan gjorts med Cloud Atlas av David Mitchell. Verkar riktigt spännande.

unnamed

Fran Ross Oreo från 1974 beskrivs som en banbrytande och bländande satir om en tjej från Philadelphia som har en färgad mamma och en judisk pappa. Hon beger sig till New York för att leta rätt på honom. Skrev Kirkus Reviews i en mycket uppskattande recension: ”A brilliant and biting satire, a feminist picaresque, absurd, unsettling, and hilarious … Ross’ novel, with its Joycean language games and keen social critique, is as playful as it is profound. Criminally overlooked. A knockout.”

9780670015986
William T. Vollman är en av de stora samtida amerikanska berättarna. Det här är förlagets beskrivning av hans senaste roman, The Dying Grass, en riktigt tegelsten med en imponerande notapparat: ”In this new installment in his acclaimed series of novels examining the collisions between Native Americans and European colonizers, William T. Vollmann tells the story of the Nez Perce War,  with flashbacks to the Civil War. Defrauded and intimidated at every turn, the Nez Perces finally went on the warpath in 1877, subjecting the U.S. Army to its greatest defeat since Little Big Horn as they fled from northeast Oregon across Montana to the Canadian border.”
marcus_new-stories
Det är svårt att tänka sig en bättre redaktör för en antologi med ny amerikansk kortprosa än Ben Marcus. Lovar förlaget: ”Luminaries and cult authors stand side by side with the most compelling new literary voices. Nothing less than the American short story renaissance distilled down to its most relevant, daring, and unforgettable works, New American Stories puts on wide display the true art of an American idiom.” Det finns mycket som talar för New American Stories.

barbarian_finnegan

William Finnegan är mest känd som skribent på New Yorker men många anser att hans självbiografiska Barbarian Days: A Surfing Life en klassiker i genren surflitteratur: ”Surfing only looks like a sport. To initiates, it is something else entirely: a beautiful addiction, a demanding course of study, a morally dangerous pastime, a way of life.”

coates-cover

Om man får tro Toni Morrison så är Ta-Nehisi Coates Between the World and Me något man verkligen bör läsa: ”I’ve been wondering who might fill the intellectual void that plagued me after James Baldwin died. Clearly it is Ta-Nehisi Coates. The language of Between the World and Me, like Coates’s journey, is visceral, eloquent, and beautifully redemptive. And its examination of the hazards and hopes of black male life is as profound as it is revelatory. This is required reading.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Recension: ”Cover” av Peter Mendelsund

978-1-57687-667-1

Peter Mendelsund
Cover
powerHouse Books

Peter Mendelsunds karriär är tveklöst något utöver det vanliga. Han var konsertpianist men insåg, när hans första barn var helt litet, att han skulle behöva ett stadigt jobb för att kunna betala räkningar och försäkringar. Han provade på att designa cd-omslag, helt utan någon skolning, men en vän till en vän kände Chip Kidd, som kanske är den enda superstjärnan inom design av bokomslag.

Kidd tittade på Mendelsunds portfolio och gillade vad han såg. De senaste 11 åren har Mendelsund, idag associate art director på förlaget Alfred A. Knopf Books, gjort hundratals bokomslag och anses vara en av de största i branschen. När jag läser och tittar i Mendelsunds monografi, Cover, tycker jag faktiskt att han gör intressantare och mer fängslande bokomslag än Chip Kidd. Lite enklare, lite snyggare och elegantare.

Cover är en stor och vacker bok, stor nog att rymma fler av Mendelsunds omslag i helfigur. Sammanlagt innehåller boken 300 omslag, även versioner av omslag och idéer till omslag som inte fullbordades. Det är en av många saker som är roliga med boken, att den låter läsaren få en inblick i den kreativa processen.

the_girl_with_the_dragon_tattoo.large

Mendelsund uppskattar att han gjorde 60-70 versioner av omslaget till Stieg Larssons The Girl with the Dragon Tattoo, innan han hittade rätt och valde det för en mörk deckare okonventionella ljusa och gulgröna omslaget. Det verkar som om Mendelsund tänker lite i de banorna – att han väldigt medvetet strävar efter att hans omslag ska sticka ut, på ett eller annat sätt.

Han har gjort omslag till många kända samtida författare, efter jättesuccén med Larsons thriller är det Mendelsund man vänder sig till om man vill ha ett omslag till en skandinavisk deckare. Han har även gjort omslag till böcker av Ben MarcusMartin Amis, Tom McCarthy, Jo Nesbø och James Gleick.

Kafka-all

Han har även fått förtroendet att göra omslag till flera klassiker, till serier med böcker av James Joyce, Franz Kafka, Fjodor Dostojevskij, Simone de Beauvoir och Michel Foucault. Det är verkligen inte unikt att tycka det, men jag tycker att omslagen till Kafkas böcker verkligen är något utöver det vanliga. De öppnar på sätt och vis upp för en lite mindre dyster och pessimistisk läsning av några av Kafkas mest kända böcker. Kafka är också, påminner omslagen, en stor humorist.

Joyce-1024x529 (1)

Mendelsund skriver väldigt bra också, och det verkar som om han läser kopiöst mycket och ser det som en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb. Det verkar som om han skulle kunna sadla om igen, och bli litteraturkritiker.

Den kreativa processen romantiseras inte, men det är uppenbart att Mendelsund har en sällsynt känsla för vad som fångar bokköparnas intresse. Flera personer i boken vittnar om att böcker med hans omslag säljer bättre än identiska titlar med andra omslag.

Hopscotch-1024x982

Mendelsund fick även uppdraget att till romanens femtioårsjubileum designa omslaget till Julio Cortázars Hopscotch. Valet utföll till slut på omslaget längst upp till vänster. Ibland blir det rätt från första början men, skriver Mendelsund, en bok som Hopscotch är så inspirerande att han förmodligen aldrig blir nöjd. Han tror att han kommer att fortsätta göra omslag till Cortázars experimentella klassiker.

Cover innehåller också några texter skrivna av författare till böcker som Mendelsund gjort omslag till. Det är egentligen inget fel på dem, men det mest spännande med den här boken är att man får ett så stort utbud av bilder och inblickar i den kreativa processen bakom några av vår tids mest originella, stilsäkra och fängslande bokomslag.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Världens bästa podcast för noveller

The New Yorker

The New Yorker (Photo credit: Wikipedia)

Om du gillar noveller, så är New Yorker fiction podcast en verklig guldgruva. Konceptet är enkelt men resultatet genialt. Redaktör Deborah Treisman bjuder in en författare som blivit publicerad i New Yorker, som började ges ut som veckotidning 1925. Han eller hon får sedan välja en tidigare publicerad novell och läser sedan upp denna.

Podcasten börjar med den karakteristiska signaturmelodin, till och med den är perfekt, sedan följer en kort presentation av uppläsare, novell och dess författare. Sedan följer själva uppläsningen, som brukar vara 30-40 minuter lång, och sist men inte minst ett opretentiöst och kunnigt samtal mellan uppläsaren och Treisman. Det här är sex favoriter ur arkivet:

1. Joshua Ferris läser George Saunders novell ”Adams”.

2. Ben Marcus läser Kazuo Ishiguros “A Village After Dark”.

3. Fransisco Goldman läser Roberto Bolaños “Clara”.

4. Tobias Wolff läser Denis Johnsons “Emergency”.

5. Chang-rae Lee läser Don DeLillos ”Baader-Meinhof”.

6. Donald Antrim läser Donald Barthelmes “I Bought a Little City”.

BB

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio