Etikettarkiv: Bernard Malamud

Recension: The UnAmericans av Molly Antopol

UnAmerican Mech R1.inddMolly Antopol
The UnAmericans: Stories
W. W. Norton

Förra året fick författaren Molly Antopol utmärkelsen ”5 Under 35” av National Book Foundation. Och i år var hon med och tävlade om ett National Book Award med sin debutsamling The UnAmericans, som fått nästan hysteriskt bra kritik. Den uppmärksammades lika mycket eller mer än novellsamlingar av stora stjärnor som Lorrie Moore och Lydia Davis.

Kritikerna associerade till storheter som Saul Bellow, Philip Roth, Bernard Malamud och Singer. Den bästa jämförelsen tycker jag är med Grace Paley, och den är verkligen inte illa för en debutant. Dessutom finns The UnAmericans med på varenda årsbästalista med böcker, oavsett om de listar skönlitteratur i allmänhet eller just novellsamlingar.

De flesta novellerna handlar om vardagslivet i några skilda judiska familjer. Karaktärerna är kvinnor, män, unga, gamla och barn, de är ortodoxa och sekulariserade. Novellerna utspelar sig i New York, Östeuropa och Israel i såväl nutid och historisk tid. Det låter rörigt men hänger väldigt väl ihop.

I den första novellen, ”The Old World”, är jagberättaren en man som driver tvättinrättningar i New York. Han språkar en dag med en kvinnlig kund och eftersom hon bryter frågar han om hon är ryska. Nej, hon är från Ukraina. Mannen berättar att han har ukrainska rötter. De börjar dejta och gifter sig snart, trots att mannens dotter och hennes ortodoxa man tycker att han kunde valt någon kvinna i församlingen. Bröllopsresan till Ukraina går inte helt planenligt.

”The Old World” är egentligen inte anmärkningsvärd, den är ganska lågmäld men har en sympatisk ton, som löper genom hela samlingen. Antopol kan hantverket och hennes språk är stundtals väldigt vackert och precist, men hennes stora styrka tycker jag är den här sympatiska tonen, ett slags omsorg om karaktärerna kanske man skulle kunna säga. Hon är generös mot dem och tar dem på stort allvar, deras rotlöshet, längtan efter gemenskap och deras tillkortakommanden. Och det gör att man som läsare verkligen engagerar sig i både deras små och stora bekymmer.

Historien spelar en stor roll i samlingen, historien har ställt till det för karaktärerna, oavsett om det är andra världskrigets fasor, förföljelsen av kommunister i 50-talets USA eller förföljelsen av dissidenter i Prag under kalla kriget. Vissa karaktärer minns, andra förtränger, alla försöker de få sina liv och relationer att fungera.

The UnAmericans är sällsynt väl sammanhållen för att vara en novellsamling och det skulle inte förvåna om Molly Antopols nästa bok blir en roman. Jag kan egentligen bara komm på en svaghet, som har med den lågmälda tonen att göra. Ibland känns novellerna lite för välpolerade, lite för perfekta och försiktiga, men trots det vill jag påstå att The UnAmericans är en av årets bästa novellsamlingar på engelska.

Årets bästa novellsamlingar, enligt Amazon.

Intervju: ”The Transgenerational Author

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Stilig jubileumsutgåva av Bernard Malamuds böcker

Tillsammans med Saul Bellow och Philip Roth var Bernard Malamud (1914-1986) en av de riktigt stora judiska författarna under 1900-talet, född i Brooklyn och död i New York. Hans basebollroman The Natural filmatiserades 1984 med Robert Redford i en av rollerna, men Malamuds produktion var omfattande.

Med anledning av att Malamus föddes för hundra år sedan förser hans förläggare, Farrar Straus and Giroux, honom med en helt ny och riktigt snygg kostym. Den nya formgivningen är både lite retro och samtida, man har sneglat på de mjuka typsnitt man använt tidigare till Malamuds bokomslag. FSG Work in Progress, vars nyhetsbrev är sällsynt bra, har publicerat ett samtal om böckerna och den nya formen: ”A New Birthday Suit for Bernard”.

Via FSG Work in Progress

Via FSG Work in Progress

Text: Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Notiser

Författarnas ritualer för att få kreativiteten att flöda

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, ...

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, historian, and dramatist (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en blogg har blivit bok, men den här gången är resultatet riktigt roligt. Amerikanska journalisten Mason Currey började blogga om kända kreativa personers ritualer och knep, som de använt för att smörja den kreativa processen. Bloggen handlade både om historiska och nu levande personer.

Det blev sammanlagt ett drygt sjuttiotal blogginlägg, men mycket material till Daily Rituals: How Artists Work (2013) är helt nyskrivet och fördjupat. Boken handlar om alla sorters kreativa människor, 160 stycken, men vi har valt ut sex ritualer eller knep som just författare har tagit till:

1. Kaffe. Fransmannen Honoré de Balzac (1799-1850) var vansinnigt produktiv. Det är ganska välkänt att han drack mycket kaffe, enligt vissa beräkningar så mycket som 50 koppar om dagen. Kaffe är förmodligen författarnas favoritdryck idag, kaffe kanske rentav överkonsumeras, men Balzac som skrev stående vid en pulpet tog konsumtionen till en svårslagen nivå.

2. Ruttna äpplen i en byrålåda. Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller hade svårt att skriva om det inte låg multnande äpplen i en av hans skrivbordslådor, för att av den med tiden dävna doften bli påmind om Förgängelsen. Mycket bra och originell idé, förutsatt att man inte redan har en tendens att mest hela tiden tänka på åldrande, tidens monotona malande och Döden.

3. Gå upp tidigt/Arbeta på nätterna. Vissa författare har varit överlägset mest produktiva på morgnar och förmiddagar, andra har skrivit nästan uteslutande på natten, som ovan nämnde Friedrich Schiller. Det samma gäller Samuel Johnson, Gustave Flaubert, Marcel Proust och George Sand. Hon skrev ett tjugotal sidor varje natt i sitt vuxna liv. Det var inte ovanligt för Sand att krypa ur någon älskares säng mitt i natten och börja skriva. Hon hävdade att hon inte alltid mindes vad hon skrivit dagen därpå. Uppe i ottan, och punktliga, var däremot författare som William Faulkner, John Updike och Vladimir Nabokov.

4. Behåll ditt vanliga jobb. Wallace Stevens och T.S. Eliot lyckades ovanligt bra med att förena arbete och att verka som poeter. När Eliot jobbade på bank, skötte han sina litterära möten på luncherna och skrev på kvällarna. Under större delen av sin författarkarriär arbetade Toni Morrison på dagarana, som redaktör på Random House, men undervisade också i litteratur och uppfostrade på egen hand två söner.

5. Amfetamin. Om kaffe fungerat så sällsynt bra, varför skulle inte lite tyngre stimulantia kunna göra jobbet ännu bättre? Poeten W.H. Auden tog amfetamin på morgonen, ungefär som en multivitamin. Till kvällen tog han något annat för att somna. Ungefär samma pragmatiska syn på amfetaminet hade Graham Greene, under en period när han skrev två böcker samtidigt, tog han både amfetamin på morgonen och mitt på dagen. Greene verkade kunna hantera drogen och sedan bara lägga av, författare som Aayn Rand och Jean-Paul Sartre utvecklade mer problematiska beroenden.

6. Disciplin. Daily Rituals är ingen självhjälpsbok för kreativa människor, det är snarare en kulturhistorisk orienterad bok, lättläst och underhållande med massor av exempel. ”There’s no one way – there’s too much drivel about this subject,” sa författaren Bernard Malamud när han fick frågan om sina skrivarrutiner. ”You’re who you are, not Fitzgerald or Thomas Wolfe. You write by sitting down writing. How one works, assuming he’s disciplined, doesn’t matter. If he or she is not disciplined, no sympathetic magic will help.”

BB

Lämna en kommentar

Under Listor