Etikettarkiv: Best European Fiction

Recension: ”Best European Fiction 2014”

Best European Fiction 2014
Förord Drago Jančar
Dalkey Archive Press

Redaktör för Best European Fiction 2010 var Aleksandar Hemon och förordet skrevs av ingen mindre än Zadie Smith. I Best European Fiction 2014 uppges märkligt nog ingen redaktör(er), men förordet är skrivet av den store slovenske författaren Drago Jančar och antologin har redan hunnit bli en institution för dem som är intresserade av ny europeisk litterär prosa.

I förordet tecknas en ganska schematisk bild av å ena sidan amerikansk kommersiell prosa och å andra sidan en experimentell och förment mer högstående europeisk prosa. Det hade varit mer givande om Jančar hade skrivit lite mer om författarna i antologin och om styrkorna och svagheterna i dagens europeiska litteratur, ett begrepp som naturligtvis problematiseras.

Best European Fiction 2014 är som en gåva, en present, en lyxig chokladask kanske, med lite välkända smaker i det första lagret (Kjell Askildsen, Eric Chevillard och Tom McCarthy) men till större delen fylld med nya och helt oväntade smaker.

Från Vitryssland till Wales, som förlaget stolt skriver, och den geografiska och språkliga spridningen är väldigt stor. Sverige finns inte representerat, men det är både Island, Finland, Estland, Lettland och Litauen, med några av de starkaste texterna.

Det är alltså inte kärnländerna i EU som dominerar, utan ”periferin” i form av exempelvis Slovenien, Slovakien, Polen och Bulgarien. Inte en enda tysk, men på tyska skriver både Jens Dittmar från Lichtenstein och Christoph Simon från Schweiz.

Men det är inte många eller ens någon av texterna man skulle kunna bestämma geografiskt eller nationellt om man anonymiserade ortnamn och liknande. Om Best European Fiction 2014 är representativ så är dirty realism helt ute i europeisk litterär fiktion, medan absurdism, surrealism och magisk realism har desto större inflytande.

En av portugisen Rui Manuel Amarals korta berättelser handlar om en man som mist ett ben i kriget. Och som om inte det vore nog så är protesen ute och rumlar om nätterna. Vesna Lemaics ”The pool” handlar om en mycket märklig swimmingpool som både förhäxar och förgör.

Den allra märkligaste och mest bisarra berättelsen är litauern Herkus Kuncius ”Belovezh”, som handlar om skogvaktaren Kalina Baluta som går alldeles för långt i sin identifikation med växterna och djuren. Han börjar gråta och omfamnar och tröstar ett träd som en björn vässat sina klor emot. Och när han vittjar en fälla med ett rådjur i kan han inte bärga sig:

”Baluta pressed himself against the dying animal as though it were the Motherland itself – any closer would have been impossible. He placed one hand lightly on the warm fur of the roe deer, while the other grasped her tightly. A moment, and hes already … in her.”

Förhoppningsvis ska berättelsen tolkas allegoriskt, men den skiljer egentligen inte ut sig så mycket genom att vara särskilt svårtolkad. Min gissning är att samtliga författare i antologin kan sin Kafka, men man kan tänka sig att inspiration hämtats från såväl Slavoj Žižek och Jaroslav Hašek som George Perec/Oulipo och Samuel Beckett. Några av författarna leker förtjänstfullt med essäformen, som Tom McCarthy som skriver om de tivoliarbetare som dansar fram från akter till akter på nöjesfältens radiobilar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner