Tag Archives: Bettina Richter

Reklamposters, med varor och produkter, från rekordåren

poster-collection-the-magic-of-things_0

Poster collection 24: The magic of things
Red. Bettina Richter
Essä: Gerda Breuer

Museum für gestaltung Zürich
Plakatsammlung
Lars Müller Publishers

Schweiz är en liten stormakt inom grafisk design, med stolta traditioner. Ett av områdena man har utmärkt sig inom är posters, och Museum für gestaltung Zürich har en samling med posters i världsklass. Och ur de samlingarna hämtar man särskilt spännande posters som man, tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers, presenter i den smått unika serien häften/böcker Poster collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 24:e volymen i serien heter The magic of things och samlar så kallade object posters, posters som i för- och efterkrigstidens anda gjorde reklam för ett stadigt växande antal konsumtionsvaror, som kopplades till varumärken för att särskilja dem och göra dem mer åtråvärda. Målet var att övertyga (om produktens förträfflighet) inte att övertala.

En produkt. Ett varumärke. Inget mer. Delvis var den här nya sakligheten en direkt reaktion mot Art Nouveau. Från 30-talet till 50-talet var några av de stora mästarna i den här stilen Niklaus Stoecklin, Peter Birkhäuser, Donald Brun, Otto Baumberger och Herbert Leupin.

Konsumtion, ökad materiell standard, sågs som en integrerad del av demokratiseringen och bygget av en modern välfärdsstat. Det var alltså ganska långt ifrån vår mer skuldtyngda, kanske också hycklande, och ambivalenta hållning till konsumtionssamhället.

Magic-of-Things-46-47 (1)-page-001

Fotografiet, det förment objektiva, var på många sätt förebildligt. Man ser att grafikerna varit mycket noga med detaljer som skuggor och reflektioner, så att de uppnår en nära nog fotorealistisk effekt. Eller kanske snarare: Många av produkterna ser nästan mer realistiska ut än om de hade fotograferats. De ser verkligen sinnliga och åtråvärda ut, somliga har snudd på surrealistiska kvaliteter, andra väcker snarare associationer till popkonst.

Object posters känns idag lite omoderna med sitt fokus på att para ihop en produkt med ett varumärke. I vår tids reklam hoppar man över produkten och fokuserar desto mer på varumärket och livsstilen men samtidigt finns det motexempel, som Apple som gärna visar sina produkter. Och det otidsenliga med object posters kanske man skulle kunna vända till en fördel. De har en distinkt charm och oskuldsfullet som ofta saknas i nutida reklam.

Magic-of-Things-48-49 (1)-page-001

Magic-of-Things-58-59 (1)-page-001

I sin utmärkta essä berättar Gerda Breuer om de olika historiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna för framväxten av det här nya reklamspråket. Ny teknik var inte oviktig i sammanhanget:

”Following the invention of lithography by Alois Senefelder, who established the basis for mass editions of colored flat prints in the nineteenth century, the technical innovation of chromolitography by the Franco-German Godefroy Engelmann and the rapid printing press made it possible to produce colored illustrations on posters in even larger editions and at a reasonable cost. Bold colors, clear contrasts, monochrome backgrounds, and oversized depictions of the products became synonymous with object advertising and even led to the coining of a new word i German: plakativ, derived from Plakat (poster), and meaning ‘striking’ or ‘bold.'”

Jag kan verkligen rekommendera serien Poster collection. Varje ny volym är ett litet äventyr, tonvikten ligger ofta på schweiziska grafiska designers, men de tematiska volymerna är ofta mer blandade.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Bok om posters med politikerporträtt

 
20170202_123653

Poster Collection 19
Head to Head: Political Portraits
Red. Bettina Richter
Lars Müller Verlag

”Political success is increasingly tied to an accumulation of facial perception, to the successful capitalization of collective attention. In the chaos of diverse messages, news and verbal attacks, those who succeed are the ones whose faces can be most easily recognized, like a trademark.”
— Thomas Macho

 
Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling i världsklass och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection. Det finns, hittills, ungefär 30 volymer och de inbjuder till att samla.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Vi har skrivit om flera volymer i serien. Den här gången kikar vi på en lite äldre volym, Head to Head från 2009, som samlar posters med politikerporträtt.

head-to-head-8-9-page-001

Jag tänkte att det kunde vara vettigt att gå tillbaka till den här volymen, som är ovanligt tjock, eftersom propaganda eller politisk pr är aktuella ämnen. Seriens redaktör, Bettina Richter, påpekar att affischerna i boken inte främst är estetiskt intressanta, snarare tvärtom. De är producerade för att tilltala så många som möjligt och deras överordnade syfte är att övertyga och ingjuta mod i väljare. Och ju mer man bläddrar och läser i boken, desto mer tydligt blir det att politiska affischer följer ganska förutsägbara visuella strategier.

head-to-head-14-15-page-001

Lång ifrån alla posters är officiella – många av de mest spektakulära och effektiva är posters gjorda av motståndare till vissa politiker. De kan vara bärare av en viss punkighet och humor, som de officiella affischerna nästan helt saknar. På dem kan politikernas persona, grov räknat, delas in i två stilar – mannen av folket, gärna lite avspänt klädd, eventuellt i en folksamling (Bill Clinton körde mycket med det), och den allvarlige statsmannen, klädd i kostym, som vill utstråla kompetens och ledarskapsförmåga.

head-to-head-22-23-page-001

Boken innehåller inte bara ett rikt bildmaterial; den innehåller även en hel del analytiska texter av varierande längd, som beskriver och analyserar den politiska posterns olika traditioner och uttryck, från tidigt 1900-tal till nutid. Den politiska postern blir som en spegel av historiska, sociala, politiska och psykologiska processer. Samtidigt visar bildmaterialet på en påtaglig kontinuitet. Men vad jag vet använde inte Trump posters med sitt porträtt, i alla fall inte i någon större utsträckning. Hans kampanjteam gjorde kanske den rimliga analyses att det fanns enklare och mer effektiva medel att få bilden av Trump att fastna i folks medvetanden. Hans posters och plakat var istället fyllda med slogans.

head-to-head-48-49-page-001

Om de flesta affischerna från sent 1900-tal är ganska traditionsbundna och konventionella, så har den ukrainska politikern Julia Tymosjenko, tagit ut svängarna desto mer, oavsett om hon låter avbild sig på en motorcykel eller som en medeltida furstinna, med både vapen och bläckhorn inom armlängds avstånd. Och så på bilden ovan, som en framtidsorienterad ukrainsk version av prinsessan Leia från Star Wars-filmerna.

Tymosjenko är ovanlig på ett annat sätt, hon tillhör den minoritet politiker som möter betraktarens blick på sina posters. Barack Obama är en av alla politiker som avbildas i profil, med blicken något lyftad, mot framtiden. Che Guevara, som han är avbildad på världens mest reproducerade poster, riktar snarast blicken mot något ovanför våra huvuden.

Tymosjenko blickar lugnt på oss från sina posters. Om hon ler gör hon det bara antydningsvis, men jag tycker inte att hennes blick är direkt uppfordrande. Avsikten med hennes posters är kanske inte att de ska vara roliga, men jag tycker att de är det, ganska roliga och exotiska, med sin blandning av avlägsen historisk tid och spejsade framtidsdrömmar.

Men varför möter politiker så relativt sällan vår blick när de avporträtteras på posters och valaffischer? I Sverige är det nog vanligare att de möter vår blick, men jag tror att det kan bero på att situationen kan bli pinsam och obekväm. Det blir så uppenbart att de vädjar till oss, så att de kan erövra makt. Det är en väldigt ojämbördig situation, och bägge parter vet ju att politiken i ganska stor utsträckning förvandlats till ett spel. Folkvalda träffar inte sina väljare särskilt ofta längre. Tänk dig en poster med ett porträtt av Gunnar Hökmark inför nästa EU-val. Tänk dig att hans blick möter din och att den är vädjande, trots att han sällan ger sig tillkänna mellan valen. Då är det kanske någon slags skam man känner?

head-to-head-86-87-page-001

Om man ändå ska tala lite om estetiken, så tycker jag att många posters från 1900-talets första årtionden är mindre formelmässiga och mer grafisk intressanta än senare perioders posters. Samtidigt är vissa av dessa posters bärare av propaganda för några av världshistoriens mest brutala diktatorer: Stalin, Hitler och Mussolini.

I boken lyfts fyra politiker och deras ikonografi fram lite extra: Lenin, Che Guevara, Julia Tymosjenko och Arnold Schwarzenegger. Under skiftande omständigheter har postern med porträtt av olika politiker skiftat över tid. Lenin är ett bra exempel. Efter hans död avbildades han som revolutionär ledare, aktiv och på gatan, så att säga. Under Stalin sköts Lenin i bakgrunden, han började alltmer framställas som en historisk person, ett monument. Sedan förvandlades Lenin till en fadersfigur. Under perestrojkan, och särskilt efter murens fall utsattes bilden av Lenin för skarp satir, inte minst karikatyrer.

head-to-head-94-95-page-001-1

När fotojournalisten Alberto Korda fotade Che Guevara under en begravning, efter att ett franskt fraktskepp med vapen exploderat i Havanna våren 1960, kunde han knappast ana att ett av fotona skulle bli historiskt. Fotot kallas Guerrillero heroico och är det mest reproducerade politikerporträttet i historien. I essän ”Che Guevara: Revolutionary and Pop Star” skriver Christian Brändle om det här fotots historia och dess många grafiska varianter. Han berättar om hur Che förvandlats från förebild som omdanare av samhället, till en betydlig mer apolitisk symbol för frihet.

Jag tycker att hela serien Poster Collection är oerhört rolig att följa. Och jag kan varmt rekommendera Head to Head, även om man får räkna med att se posters med en del schweiziska politiker som man aldrig sett eller hört talas om.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 28. Herbert Leupin”

20161130_105656

Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.

pc28_herbert-leupin_26-27

Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.

pc28_herbert_leupin_18-19

Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.

pc28_herbert_leupin_20-21

Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:

”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)

pc28_herbert-leupin_54-55

Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.

pc28_herbert-leupin_48-49

Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.

pc28_herbert-leupin_8-9

Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.

Bettina Richter, igen:

”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner