Etikettarkiv: blurb

Please Gary Shteyngart, stop writing blurbs already!?

För några dagar sedan visade jag ett par romaner som jag fått från förlag för min brorson. Jag visade dem för att jag såg fram emot att läsa dem och trodde att det kunde vara något också för honom. Det enda de har gemensamt är egentligen att de är amerikanska och skrivna av relativt unga författare. Den ena är Adam Wilsons Flatscreen (Harper Perennial, 2012) och den andra är Gideon Lewis-Kraus A Sense of Direction (One, 2014).

Men brorsonen upptäckte genast att de faktiskt hade en sak till gemensamt, att Gary Shteyngart hade skrivit blurbs, säljande citat, till båda böckerna. Om den förra har han skrivit: ”OMFG, I nearly up and died from laughter.” och om den senare har han skrivit: ”If David Foster Wallace had written Eat Pray Love it might have come close to the adventures of Gideon Lewis-Kraus.”

Vi brast ut i gapskratt, för bara någon vecka tidigare hade jag sagt till brorsonen att jag funderade på att skriva en blogginlägg om att Gary Shteyngart skriver alldeles för många blurbs, verkligen på tok för många. Han skriver för många blurbs och de känns serieproducerade, sällsynt överdrivna och så tokroliga att man får lust att läsa något helt annat än just den bok blurben skriker ut att man måste läsa, nu!

Man kan inte anklaga Gary Shteyngart för att ha uppfunnit blurben, och det finns andra författare som skriver för många blurbs, Margaret Atwood ligger i riskzonen, men han är en av dem som slitit ut den allra mest hänsynslöst. Han har, skulle jag säga, förbrukat sitt blurb-kapital.

Men så plötsligt dyker det upp ett öppet brev i New Yorker: ”An Open Letter From Gary Shteyngart”. Och det handlar om, rätt gissat, blurbs. Inledningen är hoppingivande:

”During the past ten years, it has been my pleasure and honor to blurb over a hundred and fifty books. It is with deep sadness that I announce that the volume of requests has exceeded my abilities, and I will be throwing my ‘blurbing pen’ into the Hudson River during a future ceremony, time and place to be determined.”

Men hoppet vänds snart i förtvivlan. Den andra delen av brevet radar upp en massa (tokroliga) undantag, som ger världsmästaren i blurbs möjlighet att fortsätta skriva blurbs. Och så en väldigt shteyngartsk dubbel- eller trippelironisk avslutning:

”Literature can and will go on without my mass blurbing. Perhaps it may even improve.”

Meningen är naturligtvis att man ska känna sig dum för att man tycker att massblurbande är irriterande, men någonting säger mig att man innerst inne vet att man verkligen har ett blurb-problem om man skriver om det i ett öppet brev till New Yorker.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Essä: In Defence of the Novel av George Orwell

Videovigilància a la Plaça George Orwell

Gatuskylt (Foto: xcaballe)

I essän In Defence of the Novel, som publicerades första gången 1936, uttrycker George Orwell en oro över att romanens ställning är hotad. Delvis tror han att det beror på ett systemfel i litteraturkritiken. Det är för mycket hajp, hyllningar och blurb-recensioner helt enkelt, så mycket för mycket att läsarna är helt blasé och inte kan lita på kritiken. Trots att Orwells essä är drygt 75 år gammal så känns några av hans poänger och argument rykande aktuella.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar