Etikettarkiv: Bob Dylan

Knock, knock, knockin on Nobels door

Rubriken är snodd från en gammal artikel i New York Times och sedan många år har frågan väckts om inte Bob Dylan borde få Nobelpriset i litteratur. En av dem som förespråkat det är litteraturprofessorn Christopher Ricks, som en redaktör för en ny lyxig Dylan-bok: The Lyrics: Since 1962. Om man älskar Dylan är den förmodligen värd sina dryga 1000 kr, men är det rimligt att jämföra låttexter med poesi? Är det ens schyst mot Dylan, som ju skrivit texterna för att sjunga och ackompanjera dem?

Frågan diskuteras i ett ovanligt bra avsnitt av den ovanligt bra podcasten Lit-Bits: ”Lit Bits on Pop Music”. Argumenten är naturligtvis inte riktade mot Bob Dylan, de handlar om hur man ska bedöma olika sorters texter. Som gäst i studion har värdarna Adam Smyth och James Kidd bjudit in Paul Myerscough, redaktör på London Review of Books.

De diskuterar. förutom Ricks och Dylan, bland annat Ushers Climax, Kylie Minogue, Keats och Shakespeare. Och den värsta covern någonsin av en Run DMC-låt.

Om man vill ha argument för den andra sidan levererar Ben Macintyre dem: ”Bob Dylan is eminently worthy of the Nobel Prize in Literature”.

I skrivande stund ger Ladbrokes 26 gånger pengarna om man tippar på Dylan.

Skriv gärna vad du tycker, ska man göra skillnad på låttexter och dikter? Vem vill du ska vinna och vem vill du inte ska vinna?

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Artiklar

En novell varje kväll 46: ”Where Are You Going, Where Have You Been?” av Joyce Carol Oates

Big boy

Big Boy (Photo credit: chloeloe)

Joyce Carol Oates har visserligen skrivit ganska mycket, men vi vågar nog ändå hävda att ”Where Are You Going, Where Have You Been?” bör räknas till både det bästa och mest spännande. Andra halvan av novellen är gastkramande.

Men den börjar som en helt vanlig skildring av det amerikanska suburbia i mitten av 60-talet, med tonårstjejen Connie som huvudperson. Hon håller på att upptäcka charmen med killar och sin egen attraktionskraft. Hon hänger helst på en shopping mall, säger att hon går dit för  att se film, men sitter allt oftare på Big Boy-restaurangen med någon dejt och käkar hamburgare.

Allt blir plötsligt mindre normalt sedan en kille som sitter i en guldmålad bil får korn på Connie, när hon går över parkeringsplatsen. När samma kille, en karismatisk smooth talker, kommer till Connies hus när hon är ensam hemma, börjar allt, sakta men säkert, bli allt mer obehagligt.

Det finns drag i den här berättelsen som väcker associationer till southern gothic i allmänhet och Flannery O’Connor i synnerhet. Novellen är tillägnad Bob Dylan, och förklaringen till det finns i ett filmklipp som du hittar i anslutning till texten. Där finns också förslag på fördjupande läsning.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller